Idag fick vi trassel med en buss. Den befann sig i Göteborg och plötsligt uppstod ett akut problem som bara måste kontrolleras och förmodligen åtgärdas lite pronto. Kunden skulle hem till Stockholm några timmar senare.
Vi ringde runt och fick rådet att ringa Neoplan i Göteborg. Klockan var runt lunch. En slags verkmästare svarade. Vi berättade att vi hade en Setra som hade problem med ett nav på ett av bakhjulen.
”-näe vettö, vi har inga delar hemma.”
”-inga problem” sa vi, vi fixar delarna du behöver.
”-näe, verkstadsgubbarna ska ju snart gå hem, dom goa gubbarna börjar bli törstiga vettu, höhöhö. Var det en Setra sa du? Äh, du vet vi är allergiska mot Setra, höhöhö, så vi kan inte hjälpa er”.
Goa gubbar i Göteborg? Inte den här, han var värsta sortens glappkäft. Och tänk att ha verkstadsfolk som börjar sukta efter brännvin redan efter fredagslunchen. Ooops.
Däremot blev vi väldigt trevligt bemötta av ett Göteborgsföretag som heter Leja Touring. De kunde inte hjälpa oss, men de försökte i alla fall. Tack.
Det slutade med att vi fick hyra in en buss så kunden kom hem till Stockholm i tid.
Neoplan, far åt helvete för tid och evighet.
fredag, september 28, 2007
tisdag, september 25, 2007
Säger Göran Demnert ....
...till TV4-nyheterna.se
http://tv4nyheterna.se/1.177708/sport/2007/09/25/
krisen_i_hammarby_hockey_fortsatter?mode=print
http://tv4nyheterna.se/1.177708/sport/2007/09/25/
krisen_i_hammarby_hockey_fortsatter?mode=print
Besvärliga människor
Vissa delar av kontorspersonalen ansökte idag om att få gå på ett endagsseminarium med ämnet ”Hur hantera besvärliga människor”.
Självklart sa jag ja, men med tillägget ”-äntligen kan du lära dig lite om dig själv”.
Nästa chefskurs jag ska anmäla mig på är ”Hur du undviker våld på arbetsplatsen”
Självklart sa jag ja, men med tillägget ”-äntligen kan du lära dig lite om dig själv”.
Nästa chefskurs jag ska anmäla mig på är ”Hur du undviker våld på arbetsplatsen”
måndag, september 24, 2007
Födelsedagsfest och premiärlejon
I söndags levererades min födelsedagspresent, höghöjdsbanekul. Alltså att tassa omkring på ca 7-8 meters höjd på stålvajrar som är spända mellan träd med ca 10-15 meters avstånd.
På den ”rundbana” som jag gick på ingick sex olika moment, och vid varje momentslut/start så stod man på en ytterst liten avsats som var fastsatt runt trädstammen. Sju meter upp i luften.
Det gäller således att gå på lina med stöd av rep som hänger lite här och där. Självklart är man säkrad vid en annan vajer som sitter en bit ännu högre upp. Men det blir garanterat inte lättare för det.
Man leker inte på sju meters höjd. När jag var ute på mitten av den första banan var jag skiträdd. Barnbarnen som står rakt under mig är mindre än myror. Benen skakar. Fingrarna är vita av det kramaktiga greppet kring ”balansrepet”. Jag törs inte titta ner. Jag vill till mamma. Jag vill dö.
Men som du förstår stålsätter man sig och smyger vidare till räddningen i trädet. Säger bara en sak: Indiana Jones, släng dig i väggen.
Det hela var ruggigt kul, en häftig adrenalinstänkare.
Efter det äventyret konverterade (ett favvisord) vi till Premiärlejon och bevistade Jonas Gardells premiärföreställning ”Tillfällig gäst i ditt liv”.
Jonas Gardell är kul, det går inte att komma ifrån. En underhållande kille. Jag har faktiskt sett alla hans olika föreställningar. Man kan faktiskt ha kul utan att vara bög.
För tio år sedan körde vi honom på hans sommarturné. Vid ett tillfälle slängde han köttbullar på en servitris för han tyckte bullarna var dåligt stekta. Som sagt, Mr Jonas Riksbög Gardell, en underhållande kille.
På den ”rundbana” som jag gick på ingick sex olika moment, och vid varje momentslut/start så stod man på en ytterst liten avsats som var fastsatt runt trädstammen. Sju meter upp i luften.
Det gäller således att gå på lina med stöd av rep som hänger lite här och där. Självklart är man säkrad vid en annan vajer som sitter en bit ännu högre upp. Men det blir garanterat inte lättare för det.
Man leker inte på sju meters höjd. När jag var ute på mitten av den första banan var jag skiträdd. Barnbarnen som står rakt under mig är mindre än myror. Benen skakar. Fingrarna är vita av det kramaktiga greppet kring ”balansrepet”. Jag törs inte titta ner. Jag vill till mamma. Jag vill dö.
Men som du förstår stålsätter man sig och smyger vidare till räddningen i trädet. Säger bara en sak: Indiana Jones, släng dig i väggen.
Det hela var ruggigt kul, en häftig adrenalinstänkare.
Efter det äventyret konverterade (ett favvisord) vi till Premiärlejon och bevistade Jonas Gardells premiärföreställning ”Tillfällig gäst i ditt liv”.
Jonas Gardell är kul, det går inte att komma ifrån. En underhållande kille. Jag har faktiskt sett alla hans olika föreställningar. Man kan faktiskt ha kul utan att vara bög.
För tio år sedan körde vi honom på hans sommarturné. Vid ett tillfälle slängde han köttbullar på en servitris för han tyckte bullarna var dåligt stekta. Som sagt, Mr Jonas Riksbög Gardell, en underhållande kille.
torsdag, september 20, 2007
Vad var det jag sa?
Precis som jag förutspådde i min nya kristallkula så vann Bajens hockeykrigare lätt skottstatistiken med 28-26 mot lantisarna från Växjö. Dessutom fick en av Växjölirarna bäras ut på bår efter en tackling. Jojo, så kan det gå om man står i vägen för en målmedveten Hammarbyare.
I övrigt körde Svempa och jag hur lugnt och säkert som helst, laglig hastighet, med rätt skattemärke på regskylten och en ursnygg parkering jäms med Växjö ishall. Eller Växjö Lakers Doom, som de säger lokalt om platsen. Är man inte storstad vill man åtminstone låta som en sån.
Men det är tufft att vara turistbusschaufför. Själv kom jag i säng kl 05 i morse efter resan, men var pliktskyldigt på kontoret kl 10. Det är tufft att vara egenföretagare också.
Exakt hur tufft det är att vara turistbusschaufför kan du läsa om i senaste numret av Busstidningen. Ovan nämnde chaufför Svempa har skrivit en insändare. Ett jättebra inlägg som du bara måste läsa. Jag ber att få citera det viktigaste:
”Tack och lov arbetar jag för en människa som har ett stort hjärta, stort mått av humor, torrt på fötterna, rikligt med livserfarenhet och ett stort mått av sunt förnuft”.
Det är mig han beskriver. Äsch då, kontrar jag lite blygsamt.
I övrigt körde Svempa och jag hur lugnt och säkert som helst, laglig hastighet, med rätt skattemärke på regskylten och en ursnygg parkering jäms med Växjö ishall. Eller Växjö Lakers Doom, som de säger lokalt om platsen. Är man inte storstad vill man åtminstone låta som en sån.
Men det är tufft att vara turistbusschaufför. Själv kom jag i säng kl 05 i morse efter resan, men var pliktskyldigt på kontoret kl 10. Det är tufft att vara egenföretagare också.
Exakt hur tufft det är att vara turistbusschaufför kan du läsa om i senaste numret av Busstidningen. Ovan nämnde chaufför Svempa har skrivit en insändare. Ett jättebra inlägg som du bara måste läsa. Jag ber att få citera det viktigaste:
”Tack och lov arbetar jag för en människa som har ett stort hjärta, stort mått av humor, torrt på fötterna, rikligt med livserfarenhet och ett stort mått av sunt förnuft”.
Det är mig han beskriver. Äsch då, kontrar jag lite blygsamt.
onsdag, september 19, 2007
Landsortsvarning
Ikväll lirar Hammarby Hockey mot Växjö. I metropolen Växjö. (Fniss)
Jag och Svempa kör bussen. Inga olagliga genvägar, inte köra för fort, inte gruffa med andra trafikanter, vägskatten betald och en snygg parkering utanför ishallen. Det är vad som gäller för Svempa och mig.
Men hockeylirarna från Växjö får se upp, våra medföljande hockeytuffingar är inte att leka med i år. Det blir tuffa tacklingar, alla inte helt rena, kanske nån checking from behind, minst tre rökare i krysset plus en och annan tripping kan de räkna med.
Bajens lirare har käkat taggtråd i tre dagar nu och är FARLIGA.
Jag och Svempa kör bussen. Inga olagliga genvägar, inte köra för fort, inte gruffa med andra trafikanter, vägskatten betald och en snygg parkering utanför ishallen. Det är vad som gäller för Svempa och mig.
Men hockeylirarna från Växjö får se upp, våra medföljande hockeytuffingar är inte att leka med i år. Det blir tuffa tacklingar, alla inte helt rena, kanske nån checking from behind, minst tre rökare i krysset plus en och annan tripping kan de räkna med.
Bajens lirare har käkat taggtråd i tre dagar nu och är FARLIGA.
måndag, september 17, 2007
Boktipset
Har just avslutat Håkan Nessers En Helt Annan Historia. Han skriver bra, men här har Nesser underpresterat.
En lång historia som avslutas hastigt och lustigt, som man säger. Det kändes som om han skrev och skrev och skrev och plötsligt kom han på att han måste snickra ihop slutet också. Och det gjorde han på några sidor bara. Kändes inte bra.
Nästa boktips är almanackan för 2008. Köpte den i lördags i Trosa Bokhandel, en härligt gammaldags bokhandel. Fick ett tips att den kommer att bli en försäljningssuccé, så det gäller att vara ute i god tid om man vill ha den skinninbunden. Och det vill väl alla.
Almanackan börjar med en härlig intrig om måndagen 31/12 ska vara röd eller svart. Lite spännande sådär så hamnar den mittemellan två röda dagar. Skaplig början alltså.
Jag har inte hunnit längre, tänkte vänta lite med att läsa ut den, men jag lovar att recensera den i slutet av 2008.
En lång historia som avslutas hastigt och lustigt, som man säger. Det kändes som om han skrev och skrev och skrev och plötsligt kom han på att han måste snickra ihop slutet också. Och det gjorde han på några sidor bara. Kändes inte bra.
Nästa boktips är almanackan för 2008. Köpte den i lördags i Trosa Bokhandel, en härligt gammaldags bokhandel. Fick ett tips att den kommer att bli en försäljningssuccé, så det gäller att vara ute i god tid om man vill ha den skinninbunden. Och det vill väl alla.
Almanackan börjar med en härlig intrig om måndagen 31/12 ska vara röd eller svart. Lite spännande sådär så hamnar den mittemellan två röda dagar. Skaplig början alltså.
Jag har inte hunnit längre, tänkte vänta lite med att läsa ut den, men jag lovar att recensera den i slutet av 2008.
fredag, september 14, 2007
Jag är en kristallkula
Idag på faxen kom ett nyhetsbrev från BR. Där framgår tydligt att Anna Grönlund verkligen jobbar för medlemmarnas bästa. Det är bra.
Uppenbarligen läser hon även min blogg. Det är också bra men samtidigt en smula oroande. I nyhetsbrevet står nämligen att hon ska på konferens. I Barcelona av alla ställen. Det besöket har jag ju redan redogjort för i mitt förra inlägg.
Men snälla rara Anna, när jag skrev min blogg häromdagen så var det bara på skoj. Du behöver inte göra exakt så som jag beskrev, bara för att fånga allmänhetens intresse. I alla fall inte med Jan-Erik Kjellberg. Du måste välja någon med lite s.k. mediautstrålning. Det är det som är själva tricket.
Till övriga mötesdeltagare vill jag bara påminna: Glöm inte kameran!
Håll med om att jag fått en märklig gåva av Vår Herre. Hela jag har blivit en kristallkula, jag är inte längre någon bussgubbe, jag har konverterats till spågubbe.
Uppenbarligen läser hon även min blogg. Det är också bra men samtidigt en smula oroande. I nyhetsbrevet står nämligen att hon ska på konferens. I Barcelona av alla ställen. Det besöket har jag ju redan redogjort för i mitt förra inlägg.
Men snälla rara Anna, när jag skrev min blogg häromdagen så var det bara på skoj. Du behöver inte göra exakt så som jag beskrev, bara för att fånga allmänhetens intresse. I alla fall inte med Jan-Erik Kjellberg. Du måste välja någon med lite s.k. mediautstrålning. Det är det som är själva tricket.
Till övriga mötesdeltagare vill jag bara påminna: Glöm inte kameran!
Håll med om att jag fått en märklig gåva av Vår Herre. Hela jag har blivit en kristallkula, jag är inte längre någon bussgubbe, jag har konverterats till spågubbe.
onsdag, september 12, 2007
Sexskandal skakar bussbranschen
Så kul det vore att läsa en sån rubrik på löpet från Sveriges i särklass sämsta tidning, Expressen.
Tänk att då inne i tidningen få läsa om senaste förbundsmötet:
Efter en stundom hetsig debatt, med osedvanligt många frispråkiga talare, om bussbranschens framtid, vankades middag på Hotell Zanzibar i Barcelona. Ett av många hetsiga diskussionsämnen var om det var rimligt att på medlemmarnas bekostnad ha ett förbundsmöte i Spanien och inte i Stockholm.
Enligt obekräftade uppgifter flödade spriten under den kommande middagen och klockan tre på natten sågs bussbranschens nya Leading Lady Anna Grönlund förvånansvärt lättklädd i hotellkorridoren tillsammans med nye ordföranden Anders Lundström, BussLink.
”-Vi har bara ett förtroligt samtal” var hennes enda kommentar innan hon låste in sig på toaletten för att skydda sig mot fotograferande styrelsekollegor.
Fullt slagsmål utbröt sedan kort därefter i hotellets pianobar när Jeanette Larsson, Scandorama, med knytnävarna gav sig på Johan Ekman, Interbuss.
”-Han tror han alltid vet bäst” kommenterade Jeanette påhoppet. I samma veva hamnade ytterligare tre manliga styrelseledamöter i handgemäng med varandra. Orsaken tros ha varit svartsjukedrama.
På morgonkulan, istället för tuppkackel, kunde från köksregionerna höras Mikael Nilsson, Tjörnarpsbuss, vråla ”Jaug äer en gausapaug från Skaone…..
Kort därefter anlände Polisen och utrymde hotellet från alla svenska journalister. Enligt uppgift häktades två svenska styrelseledamöter, men släpptes senare under dagen.
Tyvärr tror jag tror att alla är alldeles för rekordeliga för att nåt sånt här ska kunna hända i verkligheten. Men hoppas kan man ju alltid.
Som jag sagt tidigare, det behövs lite mer rock´n´roll i bussbranschen för att allmänheten ska tycka den är spännande. Så upp till bevis nu nya styrelsen.
Tänk att då inne i tidningen få läsa om senaste förbundsmötet:
Efter en stundom hetsig debatt, med osedvanligt många frispråkiga talare, om bussbranschens framtid, vankades middag på Hotell Zanzibar i Barcelona. Ett av många hetsiga diskussionsämnen var om det var rimligt att på medlemmarnas bekostnad ha ett förbundsmöte i Spanien och inte i Stockholm.
Enligt obekräftade uppgifter flödade spriten under den kommande middagen och klockan tre på natten sågs bussbranschens nya Leading Lady Anna Grönlund förvånansvärt lättklädd i hotellkorridoren tillsammans med nye ordföranden Anders Lundström, BussLink.
”-Vi har bara ett förtroligt samtal” var hennes enda kommentar innan hon låste in sig på toaletten för att skydda sig mot fotograferande styrelsekollegor.
Fullt slagsmål utbröt sedan kort därefter i hotellets pianobar när Jeanette Larsson, Scandorama, med knytnävarna gav sig på Johan Ekman, Interbuss.
”-Han tror han alltid vet bäst” kommenterade Jeanette påhoppet. I samma veva hamnade ytterligare tre manliga styrelseledamöter i handgemäng med varandra. Orsaken tros ha varit svartsjukedrama.
På morgonkulan, istället för tuppkackel, kunde från köksregionerna höras Mikael Nilsson, Tjörnarpsbuss, vråla ”Jaug äer en gausapaug från Skaone…..
Kort därefter anlände Polisen och utrymde hotellet från alla svenska journalister. Enligt uppgift häktades två svenska styrelseledamöter, men släpptes senare under dagen.
Tyvärr tror jag tror att alla är alldeles för rekordeliga för att nåt sånt här ska kunna hända i verkligheten. Men hoppas kan man ju alltid.
Som jag sagt tidigare, det behövs lite mer rock´n´roll i bussbranschen för att allmänheten ska tycka den är spännande. Så upp till bevis nu nya styrelsen.
tisdag, september 11, 2007
Okoncentrerade medarbetare
Vi har det inte lätt. Trafikledaren sliter så hårt att han till och med måste ta av sig skorna.
Vår nya medarbetare Elsa bara lallar omkring och ställer till otyg. Te.x anses en trafikledares sko särskilt intressant att sno åt sig för att undersöka lite närmare på annan plats.
Förstår du nu hur jag har det på kontoret? Och det är min uppgift att hålla ihop allt. Det går ju inte.
Vår nya medarbetare Elsa bara lallar omkring och ställer till otyg. Te.x anses en trafikledares sko särskilt intressant att sno åt sig för att undersöka lite närmare på annan plats.
Förstår du nu hur jag har det på kontoret? Och det är min uppgift att hålla ihop allt. Det går ju inte.
Miljözonseländet
Äntligen. Äntligen har nu Polisen omprioriterat en smula. Idag tisdag hörde jag på radion ett reportage där Polisen åkte runt och kontrollerade vilka bussar som var tillåtna att köra i Stockholms miljözon.
Ett flertal ryska bussar fick bärgas ut ur stan. De fick inte ens köras raka vägen ut, bärgning var enda alternativet att få bort skrotet.
Boten för detta brott är 1000 kr plus bärgningskostnaden som bussägaren själv måste betala. Tillkommer förnedringen inför passagerarna plus kostnaden att hyra ersättningsbuss, så i slutänden blir det ett rätt stort hål i ”plånkan”.
Nu kommer Polisen att prioritera denna koll några veckor framöver, och jag hoppas att även fubbande svenska bussar blir bortbärgade. För det är inte bara ryssar som bryter mot miljözonslagen, även svenska företag med ej miljögodkända bussar rullar omkring här.
Men nu ska de här nedslagen i verkligheten förhoppningsvis skrämma bort de sista resterna av fuskare som kan jämställas med de idrottsmän som dopar sig. Att fuska sig fram genom livet är inte okey, inte ens i bussbranschen.
Sen kan man ju faktiskt tycka vad man vill om rättvisan i att vissa bussar blir bortbärgade medan kryssningsfartygen står här dygnsvis och bara vräker ut avgaser som är allt annat än bra för vår miljö.
Men då är det okey, särskilt som nån nolla till politiker står där på bryggan och tar åt sig någon slags ära att tillföra Stockholm så många turister.
Ett flertal ryska bussar fick bärgas ut ur stan. De fick inte ens köras raka vägen ut, bärgning var enda alternativet att få bort skrotet.
Boten för detta brott är 1000 kr plus bärgningskostnaden som bussägaren själv måste betala. Tillkommer förnedringen inför passagerarna plus kostnaden att hyra ersättningsbuss, så i slutänden blir det ett rätt stort hål i ”plånkan”.
Nu kommer Polisen att prioritera denna koll några veckor framöver, och jag hoppas att även fubbande svenska bussar blir bortbärgade. För det är inte bara ryssar som bryter mot miljözonslagen, även svenska företag med ej miljögodkända bussar rullar omkring här.
Men nu ska de här nedslagen i verkligheten förhoppningsvis skrämma bort de sista resterna av fuskare som kan jämställas med de idrottsmän som dopar sig. Att fuska sig fram genom livet är inte okey, inte ens i bussbranschen.
Sen kan man ju faktiskt tycka vad man vill om rättvisan i att vissa bussar blir bortbärgade medan kryssningsfartygen står här dygnsvis och bara vräker ut avgaser som är allt annat än bra för vår miljö.
Men då är det okey, särskilt som nån nolla till politiker står där på bryggan och tar åt sig någon slags ära att tillföra Stockholm så många turister.
måndag, september 10, 2007
Bajen rules
Shalalala, shalalala H-A-M-M-A-R-B-Y. Jag har stått i klacken. Mitt i dessutom. Men nu snackar vi inte fotbollsklacken utan hockeyklacken, Bamsingarna.
I helgen var det träningsturnering i Ånge. Race-ade upp med bilen i lördags morse, och kollade in finalmatchen på eftermiddagen. Bajen vann. Titta gärna in på Hammarbys webbsida, du hittar länken ute till höger.
Visste du att Hammarby hockey har Sveriges trognaste klack? Till denna träningsturnering 45 mil norr om Stockholm och i en liten gudsförgäten håla som heter Ånge, hade ca 15 supportrar tagit sig för att heja på sitt favvislag. De lät som 100.
Men usch vilka fula ramsor de har i sin repertoar. Inget för småbarnsöron precis. Men likväl stod Ånges unga garde och tittade med stora tefatsögon på denna i dera ögon utomjordiska klack. Stora läbbiga farbröder klädda i grönt och med ölburkar i händerna sjungande fula ord.
Men de är rätt harmlösa ändå, Bamsingarna, i all vänskaplighet stoppade de bl a alla bilar i Ånge och bjöd på kakor. Det uppskattades av befolkningen.
På kvällen hade vi i styrelsen grillparty med boysen och sedan var det bankett på hotellet. Efter att ha kollat in Bajens söndagsträning i hallen i Ånge race-ade jag hem igen. Attans så vackert det är i Norrland förresten.
Nu ska jag berätta en grej som du bergsäkert inte hade en aning om. Det var min pappa som 1959 kom på idén med reklam på hockeytröjor.
Synd att han inte fick provision på all tröjreklam, då hade jag inte varit bussgubbe, då hade jag varit rik.
I helgen var det träningsturnering i Ånge. Race-ade upp med bilen i lördags morse, och kollade in finalmatchen på eftermiddagen. Bajen vann. Titta gärna in på Hammarbys webbsida, du hittar länken ute till höger.
Visste du att Hammarby hockey har Sveriges trognaste klack? Till denna träningsturnering 45 mil norr om Stockholm och i en liten gudsförgäten håla som heter Ånge, hade ca 15 supportrar tagit sig för att heja på sitt favvislag. De lät som 100.
Men usch vilka fula ramsor de har i sin repertoar. Inget för småbarnsöron precis. Men likväl stod Ånges unga garde och tittade med stora tefatsögon på denna i dera ögon utomjordiska klack. Stora läbbiga farbröder klädda i grönt och med ölburkar i händerna sjungande fula ord.
Men de är rätt harmlösa ändå, Bamsingarna, i all vänskaplighet stoppade de bl a alla bilar i Ånge och bjöd på kakor. Det uppskattades av befolkningen.
På kvällen hade vi i styrelsen grillparty med boysen och sedan var det bankett på hotellet. Efter att ha kollat in Bajens söndagsträning i hallen i Ånge race-ade jag hem igen. Attans så vackert det är i Norrland förresten.
Nu ska jag berätta en grej som du bergsäkert inte hade en aning om. Det var min pappa som 1959 kom på idén med reklam på hockeytröjor.
Synd att han inte fick provision på all tröjreklam, då hade jag inte varit bussgubbe, då hade jag varit rik.
fredag, september 07, 2007
1 år yngre idag
Det blev idag helt fastslaget att jag är yngre än vad jag känner mig. Idag har jag nämligen födelsedag. Det är en årligt återkommande tradition jag har. Ännu så länge.
En aning överraskande så fyller jag bara 56 år. Själv trodde jag sedan länge att jag skulle fylla 57.
Livet leker, jag har fått ett extra bonusår. GRATTIS till mig säger jag. Frågan är nu om jag ska ta ett s.k. friår för att liksom komma ifatt min egen ålder. Eller bara jobba på som vanligt, det är ju rätt kul det också. Ibland.
Som present från familjen fick jag en äventyr på en höghöjsbana, dvs där man knallar omkring på rep typ 6-10 meter över marken. Numera får jag så kul presenter, i år höghöjdsäventyr och förra året en skivinspelning. Resultatet av den kan du lyssna på om du klickar någonstans här ute till höger.
Men idag säger jag framförallt grattis till min mor som också fyller år idag. Nånting strax över 80. Hon är som en elitidrottare. Hon ger sitt absoluta max, då vet hon att det finns 20 % dolda krafter kvar i kroppen i alla fall, och så tar hon i för 25 % för säkerhets skull. Det är så vinnare gör.
Igår var hon nära att gå för långt. Hon var med på en SällskapsResa till Vikbolandet och där blev det för mycket. Det var så illa att chaufför Svempa, du vet han med sin trafikbrottsliga rådgivningsbyrå, var tvingad att tillkalla ambulans till morsan.
Det blev syrgas, dropp och EKG redan i ambulansen som sedan med både blåljus och sirener körde in till sjukhuset i Norrköping.
När Svempa ringde mig och meddelade detta, snittade jag själv i hundraåtti ner till sjukhuset i Norrköping. Eller lasarettet som di säger utsocknes.
Hon mådde då hyggligt bra, men de behöll henne i alla fall över natten för observation. Ingen större fara, men tanter över 80 borde ta det lugnare. Tänk på det morsan.
En aning överraskande så fyller jag bara 56 år. Själv trodde jag sedan länge att jag skulle fylla 57.
Livet leker, jag har fått ett extra bonusår. GRATTIS till mig säger jag. Frågan är nu om jag ska ta ett s.k. friår för att liksom komma ifatt min egen ålder. Eller bara jobba på som vanligt, det är ju rätt kul det också. Ibland.
Som present från familjen fick jag en äventyr på en höghöjsbana, dvs där man knallar omkring på rep typ 6-10 meter över marken. Numera får jag så kul presenter, i år höghöjdsäventyr och förra året en skivinspelning. Resultatet av den kan du lyssna på om du klickar någonstans här ute till höger.
Men idag säger jag framförallt grattis till min mor som också fyller år idag. Nånting strax över 80. Hon är som en elitidrottare. Hon ger sitt absoluta max, då vet hon att det finns 20 % dolda krafter kvar i kroppen i alla fall, och så tar hon i för 25 % för säkerhets skull. Det är så vinnare gör.
Igår var hon nära att gå för långt. Hon var med på en SällskapsResa till Vikbolandet och där blev det för mycket. Det var så illa att chaufför Svempa, du vet han med sin trafikbrottsliga rådgivningsbyrå, var tvingad att tillkalla ambulans till morsan.
Det blev syrgas, dropp och EKG redan i ambulansen som sedan med både blåljus och sirener körde in till sjukhuset i Norrköping.
När Svempa ringde mig och meddelade detta, snittade jag själv i hundraåtti ner till sjukhuset i Norrköping. Eller lasarettet som di säger utsocknes.
Hon mådde då hyggligt bra, men de behöll henne i alla fall över natten för observation. Ingen större fara, men tanter över 80 borde ta det lugnare. Tänk på det morsan.
måndag, september 03, 2007
Jag har Wallraffat
Är du tillräckligt gammal för att veta vem Gunther Wallraff var, och vad han gjorde? Inte? Då får du ”Googla” lite.
Jag gjorde nämligen en Wallraff i lördags. Klädde mig i vanliga kläder, anlade lite skägg på hakan, tog med mig hustrun och åkte på en resa med SällskapsResor. Resan var Vadstena och Göta Kanal.
Det var ju riktigt roligt. Avgång från Cityterminalen exakt på minuten och hemkomst 5 minuter efter utsatt tid. Kan inte bli bättre. Strålande reseledarinsats av Ulla-Britt som var precis som en reseledare ska vara. Kunnig och berättarglad med lämplig info om passerade omgivningar ungefär var 15:e minut.
Kaffepaus med fika och bröd. Bussförare Micke var en trevlig och servicevänligt chaufför som dessutom körde väldigt lugnt och bra. Härlig båtresa på Göta Kanal med en passande laxmåltid till lunch.
Nu förstår jag bättre varför antalet resenärer hos SällskapsResor hittills i år har ökat med 100 %. Det var det jag ville ta reda på och nu vet jag varför.
Eftersom jag även är bussbranschens självpåtagne kulturbärare så kollade jag igår in filmen Göta Kanal 2. Bara som en jämförelse liksom. Man kunde rätt snabbt konstatera att de behövde i alla fall inte lägga några stora pengar på en manusförfattare, för något manus tror jag inte fanns. En sämre kalkonfilm går väl knappast att uppbringa. En modern Åsa-Nisse-film, det är vad det är. Möjligen, eller rent av troligen, är nog ändå filmen Buss till Italien ännu sämre. Den filmen har jag recenserat i ett tidigare inlägg.
Men att i Göta Kanal 2 se alla dessa kända och duktiga skådisar i alla möjliga och omöjliga biroller var en höjdare. Men varför var inte vår Svempa med?
Jag gjorde nämligen en Wallraff i lördags. Klädde mig i vanliga kläder, anlade lite skägg på hakan, tog med mig hustrun och åkte på en resa med SällskapsResor. Resan var Vadstena och Göta Kanal.
Det var ju riktigt roligt. Avgång från Cityterminalen exakt på minuten och hemkomst 5 minuter efter utsatt tid. Kan inte bli bättre. Strålande reseledarinsats av Ulla-Britt som var precis som en reseledare ska vara. Kunnig och berättarglad med lämplig info om passerade omgivningar ungefär var 15:e minut.
Kaffepaus med fika och bröd. Bussförare Micke var en trevlig och servicevänligt chaufför som dessutom körde väldigt lugnt och bra. Härlig båtresa på Göta Kanal med en passande laxmåltid till lunch.
Nu förstår jag bättre varför antalet resenärer hos SällskapsResor hittills i år har ökat med 100 %. Det var det jag ville ta reda på och nu vet jag varför.
Eftersom jag även är bussbranschens självpåtagne kulturbärare så kollade jag igår in filmen Göta Kanal 2. Bara som en jämförelse liksom. Man kunde rätt snabbt konstatera att de behövde i alla fall inte lägga några stora pengar på en manusförfattare, för något manus tror jag inte fanns. En sämre kalkonfilm går väl knappast att uppbringa. En modern Åsa-Nisse-film, det är vad det är. Möjligen, eller rent av troligen, är nog ändå filmen Buss till Italien ännu sämre. Den filmen har jag recenserat i ett tidigare inlägg.
Men att i Göta Kanal 2 se alla dessa kända och duktiga skådisar i alla möjliga och omöjliga biroller var en höjdare. Men varför var inte vår Svempa med?
fredag, augusti 31, 2007
Toyotatest 1
Familjens första Toyota har nu införskaffats. Inte jag, utan Sofia. Hon, med mig i släptåg, var och hämtade sitt nya kap i går kväll.
Det bidde inte ny kärra för henne, vi - eller snarare hon själv - hittade istället en begagnad Toyota Yaris istället för en sprillans Toyota Aygo. Hon hittade en med tillägget Sportedition, med "kjolar" runt om och en liten spoiler på bakrutan. Skitlöjligt.
Fast Sofia anser det vara gulligt. Ja, du hör ju själv vilka olika kriterier vi har på bilutseende.
Så några vägledande förklaringar för dig som är ny bloggläsare:
Sofia = min dotter tillika ansvarig för vår resebyrå SällskapsResor. Bor lyckligtvis inte längre hemma hos mor och far.
Toyota=välkänt bilmärke från Japan
Toyota Aygo= minsta pluttebilen som tillverkas
Toyota Yaris=något större pluttebil än Aygo. Drar blott 0,5 l /mil.
Om tid finnes ska även jag snart provköra en större Toyota. Har ännu inte fått tummer ur, ja du vet vad, för det än.
Det bidde inte ny kärra för henne, vi - eller snarare hon själv - hittade istället en begagnad Toyota Yaris istället för en sprillans Toyota Aygo. Hon hittade en med tillägget Sportedition, med "kjolar" runt om och en liten spoiler på bakrutan. Skitlöjligt.
Fast Sofia anser det vara gulligt. Ja, du hör ju själv vilka olika kriterier vi har på bilutseende.
Så några vägledande förklaringar för dig som är ny bloggläsare:
Sofia = min dotter tillika ansvarig för vår resebyrå SällskapsResor. Bor lyckligtvis inte längre hemma hos mor och far.
Toyota=välkänt bilmärke från Japan
Toyota Aygo= minsta pluttebilen som tillverkas
Toyota Yaris=något större pluttebil än Aygo. Drar blott 0,5 l /mil.
Om tid finnes ska även jag snart provköra en större Toyota. Har ännu inte fått tummer ur, ja du vet vad, för det än.
onsdag, augusti 29, 2007
GAAAAHHHHH !!!!!!
H J Ä L P ! För första gången i min världshistoria vet jag inte vilken bil jag vill ha. Det är dags att byta, och jag kan inte sova.
De senaste 3 åren har jag kört status-Merca så nu känns den biten klar. Nu kan jag köra Svennebil igen. Det är okey.
En status-Merca är definitivt inte värd sitt pris. Inte som ny, men som begagnad är den ett fynd. Särskilt min. Vill du köpa? Sänd ett mail så berättar jag mer.
Men nu då? Vad ska jag ha nu? BMW, en mindre Merca, Volvo V50 alt Volvo V70 eller kanske en Toyota Avensis 2,4 Executive?
Ford, VW, Opel säger du. Never, säger jag. Hade en ny Opel en gång. Den rostade ruggigt fort. Det gör de säkert inte nu, men ändå, en gång rost alltid rost. Ford, VW och några till går bort direkt för att de heter så fult.
Toyota Avensis känns som ett fynd jämfört med konkurrenterna. Välutrustad redan från start. Snygg och elegant på en och samma gång. Tidigare fanns den inte ens i mitt medvetande när jag funderade på bilval men från i fredags står den väldigt högt på min lista.
Råkade snubbla över den i en bilhall när jag var med Sofia som skulle titta på den bil som ligger högst på hennes lista, en Toyota Aygo. Hon ska också byta bil. För henne är det så liten och billig bil som möjligt som gäller. Jag har andra kriterier.
När jag snubblat färdigt blev jag kär direkt. I Avensisen alltså, så jag högg tag i en försäljare och så var affären i gång. Offert kom på mailen under eftermiddagen och snart ska jag provköra.
Sen får vi se. Återkommer självklart med rapport, för nu förstår jag att hela bussbranschen skakar av förväntan. Vilken bil ska han välja? Jag känner att förväntningarna är precis lika höga som inför den kommande rapporten om den havererade kopplingen på en av våra Setrabussar.
Utredning pågår nu för fullt i Vetlanda om det är materialfel eller människofel när en koppling måste bytas TVÅ gånger under loppet av 2 år och 18900 mil. Särskilt som våra övriga Setror klarar mer normala 25-40 tusen mil på ETT byte. Vet inte om jag nämnde det, men fakturan på kopplingsbytet landade på 40 tusen ink moms.
Spänningen är nu oliiiiidlig. Bilbyte eller bussbyte. Eller både och. Men vi söker fortfarande fler bussförare, helst såna som kan hantera en Setrakoppling.
De senaste 3 åren har jag kört status-Merca så nu känns den biten klar. Nu kan jag köra Svennebil igen. Det är okey.
En status-Merca är definitivt inte värd sitt pris. Inte som ny, men som begagnad är den ett fynd. Särskilt min. Vill du köpa? Sänd ett mail så berättar jag mer.
Men nu då? Vad ska jag ha nu? BMW, en mindre Merca, Volvo V50 alt Volvo V70 eller kanske en Toyota Avensis 2,4 Executive?
Ford, VW, Opel säger du. Never, säger jag. Hade en ny Opel en gång. Den rostade ruggigt fort. Det gör de säkert inte nu, men ändå, en gång rost alltid rost. Ford, VW och några till går bort direkt för att de heter så fult.
Toyota Avensis känns som ett fynd jämfört med konkurrenterna. Välutrustad redan från start. Snygg och elegant på en och samma gång. Tidigare fanns den inte ens i mitt medvetande när jag funderade på bilval men från i fredags står den väldigt högt på min lista.
Råkade snubbla över den i en bilhall när jag var med Sofia som skulle titta på den bil som ligger högst på hennes lista, en Toyota Aygo. Hon ska också byta bil. För henne är det så liten och billig bil som möjligt som gäller. Jag har andra kriterier.
När jag snubblat färdigt blev jag kär direkt. I Avensisen alltså, så jag högg tag i en försäljare och så var affären i gång. Offert kom på mailen under eftermiddagen och snart ska jag provköra.
Sen får vi se. Återkommer självklart med rapport, för nu förstår jag att hela bussbranschen skakar av förväntan. Vilken bil ska han välja? Jag känner att förväntningarna är precis lika höga som inför den kommande rapporten om den havererade kopplingen på en av våra Setrabussar.
Utredning pågår nu för fullt i Vetlanda om det är materialfel eller människofel när en koppling måste bytas TVÅ gånger under loppet av 2 år och 18900 mil. Särskilt som våra övriga Setror klarar mer normala 25-40 tusen mil på ETT byte. Vet inte om jag nämnde det, men fakturan på kopplingsbytet landade på 40 tusen ink moms.
Spänningen är nu oliiiiidlig. Bilbyte eller bussbyte. Eller både och. Men vi söker fortfarande fler bussförare, helst såna som kan hantera en Setrakoppling.
tisdag, augusti 28, 2007
Platsannons
Nu går vi nästan på knäna. Vi behöver fler turistbussförare.
Känner du dig manad, skicka ett mail till goran@stockholmsbuss.se eller ring 08-623 03 80 och berätta varför du tycker att just du är rätt person. Självklart vill jag veta dina tidigare meriter, hur gammal du är och annat som du tror kan vara av värde att veta om dig.
Vi behöver allt från ”extrainhoppare” till fulltidare. För rätt person kan fastanställning diskuteras. Om du själv inte känner dig manad, berätta gärna för andra att vi söker bussförare.
Känner du dig manad, skicka ett mail till goran@stockholmsbuss.se eller ring 08-623 03 80 och berätta varför du tycker att just du är rätt person. Självklart vill jag veta dina tidigare meriter, hur gammal du är och annat som du tror kan vara av värde att veta om dig.
Vi behöver allt från ”extrainhoppare” till fulltidare. För rätt person kan fastanställning diskuteras. Om du själv inte känner dig manad, berätta gärna för andra att vi söker bussförare.
lördag, augusti 25, 2007
Dårar
”Se upp för dårarna” är en svensk film som har fått lite priser. Vill bara lite anspråkslöst berätta att en av statisterna i filmen jobbar på StockholmsBuss som chaufför. Svempa kallas han. Jo, det är han som ger trafikbrottsliga råd till mig. Självklart spelar han polis i filmen. En klart felaktig casting. En polis måste vara moraliskt felfri. Aldrig ens fubba med olagliga genvägar.
En replik har han och den sätter han klockrent. I resten av scenen har han ett minspel, filmat i närbild, som består i ett menande ögonkast till sig kollega.
En klart lysande talang som inte står Persbrandt efter. Svempa har även spelat snickare i en Björn Skifs-film om ett ruttet hus och så har han setts som läbbig gangster i en TV-serie plus en hel massa andra produktioner. Jag är glad att han jobbar på mitt företag och inte på Dramaten.
Apropå kultur. Nu har jag även läst sista delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander, Mikael Jävla Blomkvist och Erika Berger. Om du inte orkar läsa dem så kan jag berätta följande: Lisbeth dör inte, Mikael dör inte och Erika dör inte heller. Däremot är det rätt många andra som dör, den sista tämligen spektakulärt och ovanligt.
Jag har skrivit det tidigare, böckerna är väldigt läsvärda, men läs de i rätt ordning, annars blir det pannkaka.
En replik har han och den sätter han klockrent. I resten av scenen har han ett minspel, filmat i närbild, som består i ett menande ögonkast till sig kollega.
En klart lysande talang som inte står Persbrandt efter. Svempa har även spelat snickare i en Björn Skifs-film om ett ruttet hus och så har han setts som läbbig gangster i en TV-serie plus en hel massa andra produktioner. Jag är glad att han jobbar på mitt företag och inte på Dramaten.
Apropå kultur. Nu har jag även läst sista delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander, Mikael Jävla Blomkvist och Erika Berger. Om du inte orkar läsa dem så kan jag berätta följande: Lisbeth dör inte, Mikael dör inte och Erika dör inte heller. Däremot är det rätt många andra som dör, den sista tämligen spektakulärt och ovanligt.
Jag har skrivit det tidigare, böckerna är väldigt läsvärda, men läs de i rätt ordning, annars blir det pannkaka.
onsdag, augusti 22, 2007
Kriminell
Jag har börjar tappa greppet. Jag är på väg utför. Jag är på väg att bli tungt kriminellt belastad.
Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.
Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.
Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.
Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.
Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?
Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.
Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.
Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.
Häromveckan blev jag ju ertappat som en skattebrottsling pga obetald vägskatt i ett dygn eller så. I går eftermiddag blev jag tagen på bar gärning av en MC-polis.
Hade jättebrådis till ett styrelsemöte med Hammarby Hockey och när jag startat min färd in mot staden så upptäckte jag att trängselskatten inte gjort ett dyft för att förbättra eftermiddagstrafiken. Det var således knappt styrfart på vägen in mot stan.
Jag följde då ett tips från en av våra chaufförer, vi kan kalla honom Svempa. För att skydda honom skriver jag hans namn i oläslig text så ingen kan identifiera honom som den som ger brottsliga råd. Han berättade i somras för mig om en fiffig smitväg förbi Haga Norra. Nu som då följde jag hans råd.
Men NEJ, fuck, den här gången står en MC-polis och vänligt vinkar in mig till kanten. Mitt svåra brott bestod i att jag körde över Råsundavägen där endast bussar får köra över.
Polismannen var dock en förtjusande trevlig karl och han gratulerade mig bl.a till att i alla fall välja ett av de billigare brotten. Sen stod vi där och hade trevligt ett bra tag och kontrollerade min körbehörighet likväl som min nykterhet. Alles okey. Behöver jag nämna att jag kom försent till mötet?
Men man måste ändå se positivt på saken. Nu har ju jag, Göran Demnert personligen, sponsrat polismaktens MC-sektion. Tusen spänn, som min manöver kostade, räcker ju till flera veckors bränsle för polismannens MC. Jag är stolt över mitt bidrag.
Med tanke på min nu klart ökande brottsliga trend, inväntar jag nu när som helst en fullutrustad pikéstyrka som ockuperar kontoret och fängslar mig för något brott jag enligt all tillgänglig statistik snart kommer att begå.
Har man en gång fastnat i kriminalitet så är sannolikheten oerhört stor att man fortsätter. Nästa blogg kanske produceras i hemlighet bakom galler och som smugglas ut av min advokat. Jag bävar inför framtiden.
lördag, augusti 18, 2007
Semestersammanfattning
Snart åter i tjänst. Här kommer en kort semestersammanfattning:
*Två dagar på Kolmården med barn och barnbarn.
*Segelbåten på rymmen. Upphittades och bärgades precis innan elaka klippor.
*Målade 1,5 trädgårdsmöbelstol. Det kommer ju fler somrar så varför ha bråttom?
*Magbesvär. Akut läkarvård via gräddfilsförsäkringen fixade problemet.
*Amatördoktor. Medicineringen gav mig biverkningen Nässelfeber när vi befanns oss i Nynäshamns gästhamn. En ickekul händelse.Telefonkonferens med vårdsverige löste problemet på två dagar.
*Motorstopp på Mysingefjärden precis innan angöring på Utö. Rätt knepigt att segla in i en fullsatt gästhamn så jag avstod från den underhållningen. Meckade lite så vi ändå hackade oss in till kaj för motor. Igensatt bränslefilter. Igen. Nu lovar jag att byta filtret innan hon går i sjön nästa år.
*Besökte kompis Norrmannen med familj på en ö i yttersta havsbandet. Stugan de bodde i har dekorerats av Evert Taube som dessutom skrev Havsörnsvalsen i denna stuga. Respekt.
*Såg två Havsörnar ”lajv”. Mäktiga flygfän. Visade sig att det är vuxenpoäng på att ha sett livs levande Havsörn.
.jpg)
*Läst 1197 boksidor fördelat på två Stieg Larssonromaner. Rekommenderas. Men läs de i rätt ordning. Nu ska jag klämma den sista delen av hans trilogi.
*Sista seglingsdagen bjöd på fantastisk segling. Äntligen. Det har överlag varit usla seglingsvindar för oss. Med fantastisk segling menas när båten seglas i absolut toppfart och det inte ens går att trimma en tiondels knop ytterligare. Fråga de berömda seglarna Mange Ohlson eller Roger Nilsson om du vill veta mer. De fattar känslan, för det är samma känsla oavsett om du seglar i super-duper-elit-divisionen eller i lägsta semester-cruising-divisionen dit jag räknas.
*Semesterns sista lördag och söndag ägnades åt att vara hundvakt. Klart jobbigare än att passa barnbarn. Barnbarnen bits i alla fall inte när man leker.
Ja, det var väl i stort sett hela semestern i kortform. Intressant va?
På söndag kväll börjar allvaret. Första tennismatchen för säsongen. Jag känner mig fet, ful, otränad och lika spänstig och rörlig som ett fyllt oljefat.
Efter matchen är det dags att jag ställer om mig själv i ”working mode”. Ska bli ”jättekul”. (sista meningen flödar av ironi)
fredag, augusti 17, 2007
Den där nyanställde
Efter avmönstring efter 10 seglingsdagar hade jag igår ett möte med Elsa, vovven som på måndag börjar sitt jobb som friskvårdsansvarig. Jag tänkte jag skulle dra lite regler, målsättning och lite sånt.
Men ett problem uppstod rätt omgående. Hon hade väldigt svårt att sitta still, lyssna, och engagera sig i vårt samtal. Jag misstänker att hon möjligen lider av ADHD, dvs hon är överallt och ingenstans. Samtidigt.
Dessutom tror jag inte hon har förstått att hon har vallhundsgener från Australien i sig. Hon tycks tro att hennes livslinje går tillbaka till någon sällsynt artvariant av Pirayasläktet som äter människofingrar och människofötter.
Jag hoppas att du kan ringa till vårt kontor nästa vecka. Jag har personligen otäcka föraningar att hon, istället för att få oss i form, tuggar i sig telefonledningar, växelkablar samt modemkopplingar. Plus ett och annat finger på övriga anställda.
Når du oss inte, sänd röksignaler. Eller skriv ett brev.
Men ett problem uppstod rätt omgående. Hon hade väldigt svårt att sitta still, lyssna, och engagera sig i vårt samtal. Jag misstänker att hon möjligen lider av ADHD, dvs hon är överallt och ingenstans. Samtidigt.
Dessutom tror jag inte hon har förstått att hon har vallhundsgener från Australien i sig. Hon tycks tro att hennes livslinje går tillbaka till någon sällsynt artvariant av Pirayasläktet som äter människofingrar och människofötter.
Jag hoppas att du kan ringa till vårt kontor nästa vecka. Jag har personligen otäcka föraningar att hon, istället för att få oss i form, tuggar i sig telefonledningar, växelkablar samt modemkopplingar. Plus ett och annat finger på övriga anställda.
Når du oss inte, sänd röksignaler. Eller skriv ett brev.
onsdag, augusti 15, 2007
ISO-bluffen
Semester har den fördelen att då kan man läsa ikapp sig i diverse tidningar. Sveriges ledande bussbranschtidning, Tidningen Bussbranschen, slår i senaste numret upp en stor artikel om den s.k. ISO-bluffen.
Där berättas att många bussägare låtit ”sig luras”, att för hundratusentals kronor låta ISO-certifiera sina företag.
Att få en ISO-certifiering är ingen lek. Massor med tid och energi går åt, förutom att betala snuskigt dyra avgifter till diverse skumma konsulter.
Och för det får man…ingenting. Inga nya kunder och definitivt inte bättre lönsamhet.
Men herrejesus, det är ju meningen att man ska använda den hjärnkapacitet som varje levande människa får med sig vid födseln. Jag tror inte att alla har fattat den poängen.
Det är tillåtet att tänka själv, det är tillåtet att göra egna bedömningar och det är tillåtet att fatta egna beslut.
Gör man det, och det har man väl gjort om man certifierat sitt företag, så ska man ta mig f… inte gå ut och gnälla över det värdelösa med ISO. Tig och lid. Det är det som gäller om man själv fattat ett felaktigt beslut.
Mitt företag är inte ISO-certifierat och det kommer heller inte att bli det. I vår affärsidé ligger inte den kundgrupp som eventuellt, alltså eventuellt frågar efter det.
Jag kan däremot garantera att mitt företag i många fall är tjugo gånger bättre än vissa av de företag som köpt sig en fullständigt värdelös ISO-certifiering. Så är det bara. Kan vara bra att veta.
Där berättas att många bussägare låtit ”sig luras”, att för hundratusentals kronor låta ISO-certifiera sina företag.
Att få en ISO-certifiering är ingen lek. Massor med tid och energi går åt, förutom att betala snuskigt dyra avgifter till diverse skumma konsulter.
Och för det får man…ingenting. Inga nya kunder och definitivt inte bättre lönsamhet.
Men herrejesus, det är ju meningen att man ska använda den hjärnkapacitet som varje levande människa får med sig vid födseln. Jag tror inte att alla har fattat den poängen.
Det är tillåtet att tänka själv, det är tillåtet att göra egna bedömningar och det är tillåtet att fatta egna beslut.
Gör man det, och det har man väl gjort om man certifierat sitt företag, så ska man ta mig f… inte gå ut och gnälla över det värdelösa med ISO. Tig och lid. Det är det som gäller om man själv fattat ett felaktigt beslut.
Mitt företag är inte ISO-certifierat och det kommer heller inte att bli det. I vår affärsidé ligger inte den kundgrupp som eventuellt, alltså eventuellt frågar efter det.
Jag kan däremot garantera att mitt företag i många fall är tjugo gånger bättre än vissa av de företag som köpt sig en fullständigt värdelös ISO-certifiering. Så är det bara. Kan vara bra att veta.
söndag, augusti 05, 2007
Bovar och banditer
I vår bransch har det funnits, och finns tyvärr än idag, riktiga stolpskott. En fanns för några år sedan i Tumba och körde allt kolsvart. Det kostade honom några år bakom galler för bokföringsbrott. Vad han gör idag har jag ingen aning om. Krattar kyrkogårdar kanske.
En annan, som fortfarande är ett stolpskott och heter Ingemar, stryker omkring i Stockholm och lurar bussåkare. Även jag blev för ca 10 år sedan blåst av denne Ingemar. I dagsläget tror jag att han ristat in åtminstone sju, förmodligen fler, streck i jordhålan där han bor. Säkert hälften av hans ”trofeer” har slutat i konkurs liksom att han själv har minst en konkurs i eget namn. Eller tillsammans med ett offerlamm.
I tur att bli uppskörtad bussåkare är Mats, som trots högljudda varningsklockor runt hela Stockholm, ”gått på” denne bedragares löften om guld och gröna skogar. Men Mats väljer att inte se alla blinkande röda lampor eller höra alla varningssignaler. Ännu så länge tycker han sig bara se det utmålade guldet i skogsbrynet av den gröna skogen lika verklig som en hägring i öknen.
Att han kommer att bli blåst är redan klart. Och att hans eget s.k. varumärke så småningom kommer att få sig en ännu svårare törn än den redan fått.
Kanske står en ny buss en dag lite oväntad på hans gård, eller att det plötsligt börjar dyka upp konstiga fakturor för leveranser som Mats tydligen ”glömt bort”. Eller att hans, som han tror, egna uppdrag plötsligt körs av andra bolag.
Ack ja, denne Ingemar är ingen usel företagare. Han är sämre än så, för han är blott och bart en eländig skurk och bedragare. Inte bara det, för alldeles självklart är ohälsosamt låga priser en bedragares enda chans att få uppdrag. Dessvärre lurar låga priser även den bäste av kund till att välja fel leverantör.
Till och med Sverige största politiska parti anlitar denna man. Eller har gjort i alla fall. På en valturné för några år sedan hyrde de buss av Ingemar som de åkte land och rike runt med. De som körde fick all betalning kolsvart. Om höjdarna som åkte i bussen kände till detta vet jag inte, men så var det i alla fall.
Enda sättet att bli av med den här typen av slemmiga skojare är att inte jobba med vare sig honom själv eller de offerlamm han valt ut som samarbetspartner. Självklart trist för offret, men han är ändå förlorad, däremot är det nödvändigt för branschen att markera ett kraftigt avståndstagande mot skojare som ohämmat skor sig på andras bekostnad.
En annan, som fortfarande är ett stolpskott och heter Ingemar, stryker omkring i Stockholm och lurar bussåkare. Även jag blev för ca 10 år sedan blåst av denne Ingemar. I dagsläget tror jag att han ristat in åtminstone sju, förmodligen fler, streck i jordhålan där han bor. Säkert hälften av hans ”trofeer” har slutat i konkurs liksom att han själv har minst en konkurs i eget namn. Eller tillsammans med ett offerlamm.
I tur att bli uppskörtad bussåkare är Mats, som trots högljudda varningsklockor runt hela Stockholm, ”gått på” denne bedragares löften om guld och gröna skogar. Men Mats väljer att inte se alla blinkande röda lampor eller höra alla varningssignaler. Ännu så länge tycker han sig bara se det utmålade guldet i skogsbrynet av den gröna skogen lika verklig som en hägring i öknen.
Att han kommer att bli blåst är redan klart. Och att hans eget s.k. varumärke så småningom kommer att få sig en ännu svårare törn än den redan fått.
Kanske står en ny buss en dag lite oväntad på hans gård, eller att det plötsligt börjar dyka upp konstiga fakturor för leveranser som Mats tydligen ”glömt bort”. Eller att hans, som han tror, egna uppdrag plötsligt körs av andra bolag.
Ack ja, denne Ingemar är ingen usel företagare. Han är sämre än så, för han är blott och bart en eländig skurk och bedragare. Inte bara det, för alldeles självklart är ohälsosamt låga priser en bedragares enda chans att få uppdrag. Dessvärre lurar låga priser även den bäste av kund till att välja fel leverantör.
Till och med Sverige största politiska parti anlitar denna man. Eller har gjort i alla fall. På en valturné för några år sedan hyrde de buss av Ingemar som de åkte land och rike runt med. De som körde fick all betalning kolsvart. Om höjdarna som åkte i bussen kände till detta vet jag inte, men så var det i alla fall.
Enda sättet att bli av med den här typen av slemmiga skojare är att inte jobba med vare sig honom själv eller de offerlamm han valt ut som samarbetspartner. Självklart trist för offret, men han är ändå förlorad, däremot är det nödvändigt för branschen att markera ett kraftigt avståndstagande mot skojare som ohämmat skor sig på andras bekostnad.
onsdag, augusti 01, 2007
Jag = skattesmitare
Idag avslöjades jag som en eländig skattesmitare. Hade inte betalat vägskatten för en buss.
Sista dag var 31/7 och kl 1300 den 1/8 stoppade trafikpolisen i Stockholm bussen och påtalade att skatten var obetald. Tvärstopp, får inte köra en enda meter med obetald skatt.
Nu var de ändå lite hyggliga och lät oss få en tidsfrist för att betala. Stor aktivitet vidtog, jag fick lägga målarpenseln åt sidan för att i stället plocka fram både laptop och diverse betalningsutrustningar som lämpligt nog var en del av semesterpackningen.
Kl 1313 var skatten insatt på rätt konto och kvitto kunde uppvisas för polisen via fax.
Men allvarligt talat, kan verkligen trafikpolisen inte hitta på bättre sysselsättning än att jaga "fordonsskattesmitare" dagen efter sista betalningsdag? Det är väl ändå rätt rimligt att i semestertider ge i vart fall ett par dagars frist innan ordningsmakten lägger ner tid på en sån här skit. (f´låt uttrycket)
Fan också, jag som mådde så bra idag. Solen skiner, det är varmt, en ny grill har inköpts och trädgårdsmöblerna ska äntligen målas om.
Sista dag var 31/7 och kl 1300 den 1/8 stoppade trafikpolisen i Stockholm bussen och påtalade att skatten var obetald. Tvärstopp, får inte köra en enda meter med obetald skatt.
Nu var de ändå lite hyggliga och lät oss få en tidsfrist för att betala. Stor aktivitet vidtog, jag fick lägga målarpenseln åt sidan för att i stället plocka fram både laptop och diverse betalningsutrustningar som lämpligt nog var en del av semesterpackningen.
Kl 1313 var skatten insatt på rätt konto och kvitto kunde uppvisas för polisen via fax.
Men allvarligt talat, kan verkligen trafikpolisen inte hitta på bättre sysselsättning än att jaga "fordonsskattesmitare" dagen efter sista betalningsdag? Det är väl ändå rätt rimligt att i semestertider ge i vart fall ett par dagars frist innan ordningsmakten lägger ner tid på en sån här skit. (f´låt uttrycket)
Fan också, jag som mådde så bra idag. Solen skiner, det är varmt, en ny grill har inköpts och trädgårdsmöblerna ska äntligen målas om.
måndag, juli 30, 2007
Branschtidningar. För vem?
Läste en mycket intressant och djuplodande artikel om olagliga ryska bussar som kör omkring i Stockholm och spyr olagliga avgaser. Vi har ju ändå en miljözonslag i vissa städer, bla Stockholm så artikeln var mycket intressant.
Tre hela sidor garnerat med flera bilder i färg. Till och med en av våra bussar kunde ses på Slottsbacken där ett foto var taget.
På det hela taget en mycket intressant artikel. Problemet för mig just nu är att jag läste den i en lastbilstidning. Däremot kan jag inte påminna mig om att jag läst något motsvarande lika insiktsfullt i ämnet i någon av våra två branschtidningar.
Så herrar Ulo ”Uppnäsa” Maasing på Res o Trafik och Bjarne ”Rebellen” Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen. Varför kan jag inte läsa sådant i våra egna branschtidningar?
Varför skriver ingen av er insiktsfulla artiklar och intervjuer med var och en som sitter i BR:s styrelse? Varför skriver ni inte en enda artikel om de olika delföreningarna runt om i landet? Varför skriver ingen av er skjutjärnsartiklar om de som sitter i dessa styrelser? Varför ställer ni inga svåra frågor till dem?
Det är ju ni inom ”bussmedia” som ska vara något slags språkrör och informationscenter för oss bussbolag = läsare/prenumeranter. Skriv då för oss.
Ge oss lite djupare branschinformation istället för tramsiga hemma-hos-reportage om hur Ivar ärvde sin farfars fars häst som sedan byttes ut mot en vagn som sedan byttes mot en vagn med motor och som sedan ….och se så fint Ivars företag har utvecklats sen dess. Idag har de hela tre fina turistbussar på gårdsplanen.
Insiktsfulla artiklar beställes härmed. F´låt, jag menar fler insiktsfulla artiklar.
Tre hela sidor garnerat med flera bilder i färg. Till och med en av våra bussar kunde ses på Slottsbacken där ett foto var taget.
På det hela taget en mycket intressant artikel. Problemet för mig just nu är att jag läste den i en lastbilstidning. Däremot kan jag inte påminna mig om att jag läst något motsvarande lika insiktsfullt i ämnet i någon av våra två branschtidningar.
Så herrar Ulo ”Uppnäsa” Maasing på Res o Trafik och Bjarne ”Rebellen” Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen. Varför kan jag inte läsa sådant i våra egna branschtidningar?
Varför skriver ingen av er insiktsfulla artiklar och intervjuer med var och en som sitter i BR:s styrelse? Varför skriver ni inte en enda artikel om de olika delföreningarna runt om i landet? Varför skriver ingen av er skjutjärnsartiklar om de som sitter i dessa styrelser? Varför ställer ni inga svåra frågor till dem?
Det är ju ni inom ”bussmedia” som ska vara något slags språkrör och informationscenter för oss bussbolag = läsare/prenumeranter. Skriv då för oss.
Ge oss lite djupare branschinformation istället för tramsiga hemma-hos-reportage om hur Ivar ärvde sin farfars fars häst som sedan byttes ut mot en vagn som sedan byttes mot en vagn med motor och som sedan ….och se så fint Ivars företag har utvecklats sen dess. Idag har de hela tre fina turistbussar på gårdsplanen.
Insiktsfulla artiklar beställes härmed. F´låt, jag menar fler insiktsfulla artiklar.
söndag, juli 29, 2007
På semestern händer det grejer
Några första jobbiga, men kul semesterdagar på Kolmården, följdes upp av segelbåt på rymmen. Dagen efter det sa det pang i magen och akut doktorsbesök krävdes. Nåväl, ingen fara på taket, en dubbel dos penicillin under 10 dagar gör mig som ny igen.
Verkar vara en hästkur för enligt läkemedelsbeskrivningen tar den kål på både lunginflammationer, klamydiainfektioner i könsorgan (!), boreliainfektioner efter fästingbett samt även svårartade bihåleinflammationer. Står ingenting om inflammerade tarmfickor, vilket var diagnosen på mitt tillstånd. Får väl lita på att läkaren vet vad han gör och att han gett mig rätt medicin.
Dagen efter det, dvs igår lördag, kom den beställda bojstenen flera dagar tidigare än beräknat. Stor stress att ställa iordning och markera var den ska pluppas i.
När jag såg bojstenen undrade jag om leverantören läst min blogg och min niopunkterslista. Där står att jag ska skaffa värstingsegelbåt innan jag far vidare. Den här klumpen till bojsten som jag nu köpt väger ca 1 ton, och räcker säkert till en 50-fotare. Minst. Fast det var inte meningen att den skulle vara fullt så stor. Men ödet har tydligen en överraskning i framtiden....
Tänkte muntra upp med en bild, och tänkte att en bild på bojstenen är roligare än på min inflammerade tarmficka.
.jpg)
Verkar vara en hästkur för enligt läkemedelsbeskrivningen tar den kål på både lunginflammationer, klamydiainfektioner i könsorgan (!), boreliainfektioner efter fästingbett samt även svårartade bihåleinflammationer. Står ingenting om inflammerade tarmfickor, vilket var diagnosen på mitt tillstånd. Får väl lita på att läkaren vet vad han gör och att han gett mig rätt medicin.
Dagen efter det, dvs igår lördag, kom den beställda bojstenen flera dagar tidigare än beräknat. Stor stress att ställa iordning och markera var den ska pluppas i.
När jag såg bojstenen undrade jag om leverantören läst min blogg och min niopunkterslista. Där står att jag ska skaffa värstingsegelbåt innan jag far vidare. Den här klumpen till bojsten som jag nu köpt väger ca 1 ton, och räcker säkert till en 50-fotare. Minst. Fast det var inte meningen att den skulle vara fullt så stor. Men ödet har tydligen en överraskning i framtiden....
Tänkte muntra upp med en bild, och tänkte att en bild på bojstenen är roligare än på min inflammerade tarmficka.
torsdag, juli 26, 2007
Fråga av allmänintresse?
Japp, nu har jag loggat ut. Från kontoret alltså. Men livet tar ju inte slut för det. Kanske till och med tvärtom. Jo just det, så är det.
Början av veckan ägnades åt barn och barnbarn. Två heldagar på Kolmården. Herreminjävlar så många barn det har avlats fram de senaste åren. Det kryllade av ungar, morsor och farsor runt hela Kolis. Kände mig nästan som en fossil. Endast några enstaka far- och morföräldrar kunde ses i myllret.
Vid tisdagsmorgonens frukost när vi satt och avnjöt måltiden och pratade om ditten och datten så höjde Albin, 3 år just idag, sin röst och sa ”- farfar, hur stor snopp har du?”
Vad i all världen svarar man en treåring på det? Medium, Large eller XL? Lyckligtvis ville han inte ens höra svaret för han fortsatte med något annat mer rumsrent ämne. Det kan ju lätt bli lite udda samtalsämnen med en treåring i högform.
Men det var kul på Kolmården. Men dyrt som attan. Och uselt skötta matserveringar.
Idag har min segelbåt slitit sig. Fästet nere i själva bojstenen gick uppenbarligen av. Ska inte kunna hända, har inte hänt sen Hedenhös men just idag och just min boj drabbades. Båten räddades i sista stund av en rådig familj som såg den drivande båten och strax innan några elaka klippor bordade dem den och bogserade hem den till sig.
Lyckligtvis bor de tvärs över viken, i och för sig en ganska stor vik, så jag kunde från min stuga genom kikaren se en båt märkligt lik min egen. Det var så jag fick tag i den.
Nu ligger den fast förankrad vid en brygga på en ö inte långt härifrån i väntan på att en ny bojsten ska levereras i nästa vecka.
Det händer mycket på semestern.
Början av veckan ägnades åt barn och barnbarn. Två heldagar på Kolmården. Herreminjävlar så många barn det har avlats fram de senaste åren. Det kryllade av ungar, morsor och farsor runt hela Kolis. Kände mig nästan som en fossil. Endast några enstaka far- och morföräldrar kunde ses i myllret.
Vid tisdagsmorgonens frukost när vi satt och avnjöt måltiden och pratade om ditten och datten så höjde Albin, 3 år just idag, sin röst och sa ”- farfar, hur stor snopp har du?”
Vad i all världen svarar man en treåring på det? Medium, Large eller XL? Lyckligtvis ville han inte ens höra svaret för han fortsatte med något annat mer rumsrent ämne. Det kan ju lätt bli lite udda samtalsämnen med en treåring i högform.
Men det var kul på Kolmården. Men dyrt som attan. Och uselt skötta matserveringar.
Idag har min segelbåt slitit sig. Fästet nere i själva bojstenen gick uppenbarligen av. Ska inte kunna hända, har inte hänt sen Hedenhös men just idag och just min boj drabbades. Båten räddades i sista stund av en rådig familj som såg den drivande båten och strax innan några elaka klippor bordade dem den och bogserade hem den till sig.
Lyckligtvis bor de tvärs över viken, i och för sig en ganska stor vik, så jag kunde från min stuga genom kikaren se en båt märkligt lik min egen. Det var så jag fick tag i den.
Nu ligger den fast förankrad vid en brygga på en ö inte långt härifrån i väntan på att en ny bojsten ska levereras i nästa vecka.
Det händer mycket på semestern.
torsdag, juli 19, 2007
Gästskrivare
I mitt åttapunkterprogram, som sedemera utökades till ett niopunktersprogram, står klart och tydligt att jag inte ska stjäla andras ideér och texter. Så därför kallar jag detta inlägg Gästskrivare. Det låter bättre.
Denna spökskrivare är en nära familjemedlem som har en egen blogg, och som dessutom har mycket stor insikt i vår resebyrå SällskapsResor. Hennes målgrupp för sin blogg kan skilja sig en aning jämfört med min egen målgrupp, därav att språket är av annan art än när jag själv skriver.
I vårt register finns två riktigt tuffa russin. Förmodligen finns det fler än så, men just dessa har utmärkt sig genom att trots sin ålder (runt 90 pigga år) och sitt fysiska tillstånd (lunginflammationer och brutna ben) åka på de längsta och dyraste resorna vi har.
Frågan är nu - Är det ballt eller sorgligt?
Man kan tänka sig två scenarios:
1) Ballt
De är gamla, vet att de står med ena foten i graven. Stålarna finns på kontot och de inser att nu är sista chansen att slira runt med rullatorn och klämma ut det sista ur livet.
Följdaktligen åker de på alla de tuffaste resorna vi kan erbjuda. Smakar det så kostar det.
Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa, men de inser att han bara är ute efter att hindra dem från att spendera pengarna han hoppas ärva.
2) Sorgligt
De är dementa, förvirrade och helt oförmögna att avgöra vilket tillstånd de faktiskt befinner sig i.
Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa men de vägrar inse fakta. Istället åker de med på resor som de högst osannolikt får ut något positivt av.
Jag hoppas det första alternativet stämmer.
Fasen så enkelt det är att lösa skrivkramp, man bjuder bara in en gästskrivare. För stöld är det då rakt inte frågan om. Dessutom tänker hon låna min Merca idag.
Denna spökskrivare är en nära familjemedlem som har en egen blogg, och som dessutom har mycket stor insikt i vår resebyrå SällskapsResor. Hennes målgrupp för sin blogg kan skilja sig en aning jämfört med min egen målgrupp, därav att språket är av annan art än när jag själv skriver.
I vårt register finns två riktigt tuffa russin. Förmodligen finns det fler än så, men just dessa har utmärkt sig genom att trots sin ålder (runt 90 pigga år) och sitt fysiska tillstånd (lunginflammationer och brutna ben) åka på de längsta och dyraste resorna vi har.
Frågan är nu - Är det ballt eller sorgligt?
Man kan tänka sig två scenarios:
1) Ballt
De är gamla, vet att de står med ena foten i graven. Stålarna finns på kontot och de inser att nu är sista chansen att slira runt med rullatorn och klämma ut det sista ur livet.
Följdaktligen åker de på alla de tuffaste resorna vi kan erbjuda. Smakar det så kostar det.
Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa, men de inser att han bara är ute efter att hindra dem från att spendera pengarna han hoppas ärva.
2) Sorgligt
De är dementa, förvirrade och helt oförmögna att avgöra vilket tillstånd de faktiskt befinner sig i.
Sonen försöker förgäves hindra dem från att resa men de vägrar inse fakta. Istället åker de med på resor som de högst osannolikt får ut något positivt av.
Jag hoppas det första alternativet stämmer.
Fasen så enkelt det är att lösa skrivkramp, man bjuder bara in en gästskrivare. För stöld är det då rakt inte frågan om. Dessutom tänker hon låna min Merca idag.
tisdag, juli 17, 2007
Läsarreaktion
Från en mycket uppmärksam, välunderrättad och kunnig bloggläsare i England får jag veta att vissa svenska landsting förbjudit bärande av den s.k. Foppatoffeln.
Nu kan jag ju inte tro att det är resultatet av min blygsamma blogg och mitt förslag om att förbjuda bärandet av nämnda toffel, men man vet ju aldrig. Ibland är landstinget snabbare än Fantomen.
Självklart var jag tvungen att kolla några källor som London angav och visst, en viss skepsis råder från landstingshåll angående Foppas toffel. De säger att i skodonet finns ämnen som stoppar viss medicinsk utrustning.
Men jag undrar nu blott bara om de inte blandar ihop vissa saker med sporttidningsartiklar. Där har vi kunnat läsa att hockeyliraren Foppa har väldeliga problem med sina fötter och skridskor, men att för den skull, av hälsoskäl för andra medmänniskor, bojkotta hans plasttofflor är väl ändå att ta i.
Jag tror de menade att det är olämpligt att på sjukhus gå omkring i Foppas skridskor, de kan ju i vissa olyckliga situationer skapa stor oreda, det är ju helt klart, och så har media misstolkat detta utspel och trott att det var toffeln det gällde.
Så måste det ligga till. Foppas toffel är ofarlig, men bör varken köpas eller bäras. Det är så det ligger till.
Nu kan jag ju inte tro att det är resultatet av min blygsamma blogg och mitt förslag om att förbjuda bärandet av nämnda toffel, men man vet ju aldrig. Ibland är landstinget snabbare än Fantomen.
Självklart var jag tvungen att kolla några källor som London angav och visst, en viss skepsis råder från landstingshåll angående Foppas toffel. De säger att i skodonet finns ämnen som stoppar viss medicinsk utrustning.
Men jag undrar nu blott bara om de inte blandar ihop vissa saker med sporttidningsartiklar. Där har vi kunnat läsa att hockeyliraren Foppa har väldeliga problem med sina fötter och skridskor, men att för den skull, av hälsoskäl för andra medmänniskor, bojkotta hans plasttofflor är väl ändå att ta i.
Jag tror de menade att det är olämpligt att på sjukhus gå omkring i Foppas skridskor, de kan ju i vissa olyckliga situationer skapa stor oreda, det är ju helt klart, och så har media misstolkat detta utspel och trott att det var toffeln det gällde.
Så måste det ligga till. Foppas toffel är ofarlig, men bör varken köpas eller bäras. Det är så det ligger till.
måndag, juli 16, 2007
The Land Of Jantelagen
Läste idag en artikel om IKEA:s framfart inom möbelindustrin. De expanderar så oerhört att ”vanliga” möbelaffärer måste slå igen.
Min tolkning av artikeln är att den var en aning missunnsam, lite sådär att nu jä… har IKEA gått för långt. Nu hamnar en del på bar backe pga att IKEA har blivit för stort och dominerande på marknaden.
Men hallå, ett företags livsnerv är ju att växa, men uppenbarligen inte för mycket. För då träder Jantelagen ikraft och förvandlar den hyggliga och genomvanliga Ingvar till Stora Stygga Vargen.
T.o.m stora MIO måste enligt artikeln skära ner. Jag som personligen verkligen stöttat MIO genom att köpa en svindyr soffa, en mindre svindyr skinnfåtölj och en rent av billig skinnpuffpall. För att inte nämna det nästan gratis tidningsstället.
Å andra sidan kan jag förstå att de har det svårt, för det möbeltempel som jag och hustrun bevistade var så himla tråkig, att jag var tvungen att konsumera för att inte hamna i koma.
Nä, nu hejar jag ännu mer på IKEA, kör över gnällspikarna bara.
Min tolkning av artikeln är att den var en aning missunnsam, lite sådär att nu jä… har IKEA gått för långt. Nu hamnar en del på bar backe pga att IKEA har blivit för stort och dominerande på marknaden.
Men hallå, ett företags livsnerv är ju att växa, men uppenbarligen inte för mycket. För då träder Jantelagen ikraft och förvandlar den hyggliga och genomvanliga Ingvar till Stora Stygga Vargen.
T.o.m stora MIO måste enligt artikeln skära ner. Jag som personligen verkligen stöttat MIO genom att köpa en svindyr soffa, en mindre svindyr skinnfåtölj och en rent av billig skinnpuffpall. För att inte nämna det nästan gratis tidningsstället.
Å andra sidan kan jag förstå att de har det svårt, för det möbeltempel som jag och hustrun bevistade var så himla tråkig, att jag var tvungen att konsumera för att inte hamna i koma.
Nä, nu hejar jag ännu mer på IKEA, kör över gnällspikarna bara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)