Läste med skräckblandad förtjusning senaste utgåvan av tidskriften Resor & Trafik, som är en ren branschtidning. Där finns en artikel om VD:n för Strömma, dvs de som nu köpt upp två av Stockholms större bussbolag. Han fick i intervjun fritt berätta om avsikten med uppköpen av dessa två bussbolag.
Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.
Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.
Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.
Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).
I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.
Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.
Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.
Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.
Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.
Nåt mer du vill veta om framtiden?
