Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, januari 13, 2011

Det blev reaktion

Ulo Maasings artikel om SJ, som jag skrev om i mitt föregåend inlägg,  retade tydligen upp en del tågentusiaster. Ulos fanclub har inte blivit större efter artilkeln. Det är min tolkning av reaktionerna på ett nätforum, Postvagnen.com. Även mitt inlägg på min egen blogg hamnade lite i skottgluggen, men bara lite försiktigtvis långt ute i ena kanten av diskussionerna.

Någon fattade inte hur jag kunde beskriva en buss som bekväm för en normallång människa. Men där trädde Staffan Sävenfjord in och försvarade både min och bussbranschens ära.

Enade vi stå, söndrade vi falla, som ett polititskt parti en gång uttryckte saken. Tack Staffan, du ställer alltid upp för bussbranschen. Äntligen kom min kroppslängd till användning i en debatt. Staffan skrev nämligen så här:

".....Däremot är det ju knappast ett självmål att en branschföreträdare hävdar att bussen är bekväm. Möjligen något som kan diskuteras. Göran Demnert som skrev detta är för övrigt nästan två meter lång."