Jag har verkligen gått igång på den usla verklighetsbeskrivning som media står för. Allting, precis allting, vinklas, överbeskrivs och vänds både ut och in ända tills verkligheten blir helt oigenkännlig.
Under 90-talet rann en guldåder genom Sverige där fantastiska handbollslirarare vaskades fram. Då var Sverige en stornation i handboll. Nu är vi på dekis.
Men Sverige vinner tre raka matcher och blir i media plötsligt guldfavoriter och nu, nu jävlar är vi en stor handbollsnation igen. Tidningar och trötta snubbar i TV-soffor beskriver att nu är en ny tid kommen.
Men. Så torskar vi mot Argentina och jag kunde läsa stora rubriker i Aftonskökan någonting om att den matchen går till historien som en av våra största VM-fiaskon någonsin.
Och i dagens DN går till och med min favvosportjournalist Johan Esk, normalt skriver han kanonbra, helt överstyr i besvikelsen över förlusten. Inte ens sansade Johan Esk väljer att se verkligheten genom Sanningens Öga.
Nu ska jag berätta hur det ligger till. Tänk dig att handbollsvärlden är uppdelad i en Allsvenska, sedan div 1, div 2 osv. I verkligheten, alltså utanför medias värld, kan Sverige beskrivas som ett lag i div 1. Av de matcher de hittills vunnit ligger samtliga lag i högst div 1, minst två i div 2 eller ännu lägre. Argentina är ett div 1-lag som överraskat och ligger i topp där. Inget konstigt att de vann över Sverige.
Likväl tycker media att Sverige är (var) guldfavoriter. Varför beskriver inte media att t.ex Almtuna, som ligger i mitten i hockeyallsvenskan (eg div 1), borde vinna SM? Almtuna hade tills igår en svit på nio raka vinstmatcher. Varför de inte beskrivs som guldkandidater och Sveriges bästa hockeylag? Därför att Almtuna inte är ett bättre än div 1.
Samma sak med Sveriges handbollslag. De är inte bättre än så här. Varför beskrivs de då som ett av världens bästa?
Jag fattar ingenting. Allt är som vanligt alltså.