Mitt förhållande med Berit är slut. Hon blev bara så jobbig. Hängde efter mig som en igel, stod vid sidan om sängen hela tiden, följde mig när jag skulle hämta mat, ja överallt. Men värst var att jag inte ens kunde gå på toa utan att hon skulle följa med.
Men under några dagar så fyllde hon min kropp både med smärtstillande morfin och nödvändig energi, vilket jag är henne tacksam för. Hon blev allt lite stött när jag igår sa att nu får det vara nog, från och med nu vill jag aldrig träffa dig eller dina medsystrar någonsin mer.
"-det gör mig ingenting lilla Göran, det finns minsann många andra som behöver mig."
Sen tog jag hissen ner, gick ut i friska luften, drog några djupa andetag och tänkte "nu är jag på spåret igen, livet är allt bra härligt. Trots allt."
Valde en gul taxi från 020 och sa "kör mig hem". Helt osannolikt hittade han inte ens ut från sjukhusområdet.. Finns det inga inträdeskrav för 020-förare?
När jag kom hem fick jag en bamsekram av hustrun. Och där befinner jag mig än.
