Årets lista

Jahapp, så har då ännu ett år förflutit. Sånär som på en dag om man ska vara petig. Men jag har lite att stå i, så därför avslutar jag 2011 år bloggande redan idag.  Måste strax börja ladda inför min första tennisfajt i kväll i Sollentuna Tennismästerskap, klass Herrar 60.

Och i morgon går först sonen och jag in i klassen Generationsdubbel och när den matchen är slut lirar jag omedelbart därefter min nästa fajt. Tur att jag är fysiskt vältränad. Om jag känner dig kära läsare rätt, så är du väldigt nyfiken på hur det kommer att gå, och om jag känner mig själv rätt så kommer jag snart att berätta det.

Året som gått kommer inte att gå till historien som mitt bästa år, men ändå så har det varit rätt okey.

Här kommer min Årets-lista för 2011:

Årets jävligaste: min stroke
Årets näst jävligaste: min pacemaker
Årets bästa: min stroke (för då upptäcktes mitt dåliga hjärta som gav upphov till pacemakern som enligt läkarna garanterat hindrar mig från att dö i förtid. Bra med klara besked.)
Årets vårdanläggning: Danderyds sjukhus, strokeavdelningen
Årets familj: min
Årets roligaste: att jag blev helt återställd, t.o.m i bättre skick än före stroken
Årets näst roligaste: bytet av hela StockholmsBuss vagnpark
Årets tragikomiska: köpet av Temsabussen (det blev bra på slutet. Tack Christer)
Årets jobbigaste: hela sommaren
Årets missräkning: segling. Bara två futtiga seglatser detta år
Årets personal: chaufförerna på StockholmsBuss
Årets träningsanläggning: Frescatihallen
Årets tränare: Tommy Jonsson, Frescatihallen
Årets menvafan: inte heller vid detta årsskifte kommer vågen att visa tvåsiffrigt. I oktober var jag nere på en rekordlåg vikt, men sen började jag träna igen. Muskler väger du vet.
Årets barnbarn: Albin och Valter
Årets snällaste: Tomten
Årets bussbolag: StockholmsBuss. Igen.
Årets bästa bloggläsare: Du

Tack för i år. Vi ses och hörs 2012.

Ibland måste någon förklara

Har väl med ålder att göra, men den här strippen i DN läser jag numera varje dag. Rent psykologiskt tror jag det är en mental förberedelse för vad som väntar om några år. En slags skola alltså.

Kulturevenemang

Jag har två kulturella evenemang att redovisa. Visserligen har KulturRallyt haft säsongsavslutning, men det hindrade icke programansvarig att lägga ett biobesök PÅ EN TISDAG NÄR JAG DE SENASTE 65 TISDAGARNA HAFT TENNISMATCHER PÅ DENNA VECKODAG. Självklart hade jag match även igår.

Men det ordnade sig, kunde i samråd med min motståndare byta till oss svintiden, den mellan kl 22-23. Oavgjort när tiden tog slut, vilket kändes rättvist.

Det andra evenemanget som mycket tveksamt kan rubriceras som kultur, är att idag avgjordes StockholmsBussMästerskapet i bowling. Förstår inte, inga kvällstidningar på plats för att bevaka, inte ens Tidningen Bussbranschen.

Inte heller denna gång blev jag mästare. Den gång klev Jonas Petterson fram och blev en värdig mästare över två serier, trots att jag själv avslutade första serien med tre raka strikes. TRE strikes, men det räckte ändå inte.

Mina rötter är hittade

Har klarat julen med glans. Tomten var i runda slängar hyggligt snäll mot mig i år.

För att kringgå hustruns TV-inköpsförbud så snackade jag med Tomten så han gav hustrun en ny 42-tumsTV. Man kan ju inte säga nej till julklappar från Tomten. Fiffigt tänkt av mig va?

Har ätit alldeles för mycket chokladgodis. Jag alltså, inte Tomten. Tog revansch på gymmet i morse. Körde nästan slut på mig själv utan PT. Respekt Göran!

I går bjöd mor på middag och då hittade jag det här kortet. Skepparen är min farfar, hon i mitten är min farmor, tjejerna till vänster är mina fastrar och tjockisen i rufföppningen är min pappa. Om han hade levt hade han igår fyllt 95 år. Nu förstår jag varför jag gillar att segla.

Dagen före

Spänningen stiger. Man känner det i luften.  Kommer Tomten till oss i år? Har vi varit tillräckligt snälla? Har vi gjort något dumt under året? Frågorna är många. Spänningen inför morgondagen är näst intill olidlig.

Men jag är förberedd, i morse körde jag sista passet före jul. Bl.a en övning som kallas "spiderman". Syftet är att kunna krypa under granen i morgon kväll för att förvissa mig om att inga klappar ligger kvar. Dessutom är jag stark ifall Tomten skulle få spelet och börja slåss. Det blir lätt så när han blir trött av allt resande över hela världen på kort tid i en dragig släde. Det förstår man ju.

Men om Tomten är snäll mot mig kommer han får ett erbjudande han inte kan motstå av mig. Jag kommer att ge honom 50 % rabatt på busshyra om man hyr en buss av oss så han själv, Tomtemor och alla Nissarna kan åka på sin efterlängtade SPA-semester när alla klapparna är utdelade och Tomtens lågsäsong börjar.

Han kan få välja själv vilken av alla våra sprillans nya bussar han vill åka i. En liten lyxig Mercedesbuss med plats för hela Tomtefamiljen på 18 pers, eller kanske en nästan lika lyxig stor Setra med plats för hela hans personalstyrka. Vad han än väljer så kommer han att åka kungligt i någon av StockholmsBuss fina bussar.

Vi får se hur det blir, och till dess önskar jag dig kära läsare en riktigt God Jul.

Ibland blir man bara så glad

Tänk så glad man kan bli av en enda mening. Det här kom idag från en av våra kunder som häromdagen åkte med oss för första gången:

En God Jul till Er, vår lilla resa var utmärkt utförd och vi nyttjar Er gärna igen, bra buss, bra och flexibel chaufför!

Sådärdå, ordningen återställd

Nu gäller det att uttrycka sig försiktigt och noggrant med tanke på mitt förra inlägg. Vill ju inte bli betraktad som en kvinnosaksman eller mansgris, men så här är det:

I går tvålade jag dit en tjej. Alltså jag tvålade inte in någon tjej, utan på vanlig svenska så vann jag en tennismatch mot en tjej. Lätt som en plätt, 6-1, 6-1.

Jag kände mig minst lika glad över den segern som Nadal på den här bilden.

Foto: Aftonbladet

Tompa, Min PT på gymmet, varnade mig lite på morgonen att det kanske inte skulle gå så bra att lira tennis på kvällen eftersom han körde ett rejält tufft pass med mig på morgonen. Han hade fel men ändå rätt. Det gick bra på kvällen men till priset att jag har hysterisk träningsvärk i hela kroppen idag.

Apropå träning, nu ökar han och jag träningstakten. Fullt ös tre gånger i veckan fram till vecka 2, då taggar vi upp ännu mer för att den absoluta formtoppen ska kicka in lagom till måndag 27:e februari vilket är skidresans första skiddag.

Skamligt, smaklöst och fånigt

Den här annonsen finns nu i busstidningarna. En bussleverantör, som inte tillhör de mest framträdande i Sverige, vill kränga ytterligare några bussar önskar läsarna en trevlig helg. Jag trodde den här typen av annonser var förlegat sedan åratal tillbaka.

Hur tänkte de ansvariga? "Hö hö, här ska bussgubbarna få något fint att kolla på. Vi gör vår buss lite mindre och ger mer naken hud på nån liten snygg snärta och lite antydan till nakna bröst. Vi tar den här bilden, fy fan va bra den är, med lite fantasi ramlar ju tomtedräkten av tjejen, det gillar nog gubbarna, hö hö hö."

Jösses, säger jag. Min första tanke är nog inte som de tänkt. Min tanke var att om de gör en sådan här smaklös, gammeldags och rent av pinsam annons, hur modernt tänker de då när de gör bussar?

Borde inte annonsredaktörerna på tidningarna reagerat och lite fint sagt att numera ger den här typen av annons negativa vibbar och inte tvärtom.

Men mony rules, som man säger. Kanske de då missar kunden som annonsör framöver. Å andra sidan, med såna usla annonser så gör det då läsarna ingenting.

Fel fokus

Det här är Johan Ekman, ordförande i Stockholms Läns Bussbranschförening. En förening som eventuellt gör nytta för sina medlemmar. Jag vet inte så noga, för någon information av värde får medlemmar som inte är med i styrelsen sällan.

Johan är ju en snäll och trevlig kille som gjort mycket gott för bussbranschen, det kan ingen säga något annat om, men den här gången har han havererat lite. Det är därför bilden är lite på sniskan. För att symbolisera liksom.

Att påstå det han påstår är tämligen löjeväckande. Jag vet det, Johan vet det, i princip alla vet det. Ingen linje- eller expressbuss kör i 90. Ett skäl är att då håller inte tidtabellen vilket de sällan gör ens om de kör i 100.

För dig som inte vet, bussar kan inte köra fortare än 100 km/tim, alla bussmotorer är på fabriken spärrade vid den hastigheten så det går inte att köra fortare hur hårt man än trycker på gaspedalen.

Nästa intressanta fråga är: Hur många resenärer skulle lämna bilen eller tåget och istället välja bussen om den lagliga högsta hastigheten för buss ändras från 90 till 100. Då ska man veta att det är ju bara på motorväg som den extra hastigheten gör någon nytta. Så slutefftekten av Johans förslag är rent larvigt att ens lägga energi på.

Kom igen Johan, bättre kan du.

Dags för ett medborgargarde

Jag blir så inihelve jävlars förbannad så jag snart går bärsärkargång. Ännu en gång har några satans sketna banditjävlar i skydd av nattmörkret brutit upp tanklocken till två av våra bussar och tömt dem på bränsle.

Uppskattningsvis snodde de bortåt 6-700 liter och med dagens bränslepriser så blev vi bestulna på en ansenlig summa.

Det handlar inte om några snorungar, det här är kriminella typer som åker omkring med en mindre lastbil och har pumpar som snabbt tömmer en tank.

Man blir ju bara så jävla less så mitt skrivspråk måste utökas med allehanda svordomar. Ber om ursäkt för det.

Luciamorgon = vacker morgon

Trodde vi skulle ha ett luciatåg på kontoret. Jag hade förberett mig för att sjunga historien om Staffan, stalledrängen du vet. Men icke. Istället blev det julmusik från en CD, kaffe och lussebullar inköpta på OK/Q8. Det funkade det också även om jag blev rätt besviken för att mitt framträdande blev inställt.
Får väl använda tratthatten som dumstrut istället.

80/140

Eller om det ska vara 140/80. Strunt samma. Jag är godkänd för ytterligare ett kvartal.

StockholmsBuss goes modern

Äntligen. Nu är vår nya websida up and running.

Här pågår nu ett vilt releaseparty med kaffe och fruktkolagodis i mängder.

KulturRallyt, årsavslutning

Kultursäsongen 2011 är nu över för mig. Förutom besöket av Tomten på julafton förstås.

Vi besökte Stockholms Stadsteater och kollade pjäsen Ingen Mans Land. Enligt en teaterrecensent det bästa som spelas i Stockholm just nu. Detta uttalande visar tydligt att teaterrecensenter inte är som vanliga människor. Skönt att få det bevisat.

Pjäsen var okey, men inte mycket mer. Jag har ju personligen lite svårt för pjäser där två människor för en monolog i typ 5 minuter vardera, och i varje talstycke dissikerar hela mänskligheten, sin egen oförmåga och sin egen olycka. Därefter är det den andres tur att göra motsvarande betraktelser i fem minuter. Det blir liksom lite för tungt efter ett tag.

Då är det skönt med lite paus efter halva föreställningen. Då intog hustrun ett glas rött men jag nöjde mig med the och en en god macka med salami och brieost. Visserligen beställde jag en med vitt bröd men fick istället sån där hälsotjafs med små otäcka frön på. De fastnade mellan tänderna. Parkeringsavgiften gick förresten på 76 spänn. 

Hundbiten

Idag träffade jag en av våra eminenta förare i garaget. Vi skulle gå igenom och rensa bort gamla uttjänta däck. Han hade med sig sin hund som sällskap. Det var en glad och hängiven liten rackare. Lät som attan och jag märkte redan från början att hans avsikt var att sikta på min strupe. Vet inte av vilken anledning.

Efter många om och men från husse så lugnade han ned sig så jag tyckte jag skulle hälsa. Smack sa det, så högg han efter min hand.  Blodvite uppstod.

Oj oj oj, känner mig nu så svag att att jag måste stänga kontoret lite tidigare idag för att få vård och tröst av hustrun. En teaterpjäs med paus i mitten är precis vad jag behöver. Det brukar betyda en god macka eller kondisbit. Återkommer i morgon med recension. Precis som vanligt alltså.

Bara en sak jag funderar över, varför i hela friden bokade hustrun teater när jag som alltid lirar tennis på tisdagskvällar? Verkligen ett av livets mysterier.

Bra slut, bra start

Äntligen. Såååå j-a härligt. Söndagkvällen avslutades med en tennisvinst i en tät och välspelad match där petit moa drog längsta stået i avgörande tiebreak. Och du, jag spelade som förr, det var det som gjorde mig så glad.

Inte blev det sämre av att när jag idag på kontoret som vanligt drog igång Spotify på datorn. Första låten var Have You Seen The Rain, med Creedence Clearwater Revivel. Den är bra. Det blev alltså ett bra slut på förra veckan och en bra start på den här. Nu jobbar vi vidare utifrån det.

Att köpa buss resp industrispionage av Setra 500

Det är trevligt att köpa bussar. Att köpa bussar i Premiumklassen är ännu lite trevligare, i alla fall om man väljer att köpa Setra som vi har gjort i alla tider. Förutom testet med Temsabussen som vi köpte för några månader sedan.

Jag lovar, just på denna blogg kommer framöver Setra att jämföras med Temsa för att se om prisskillnaden på dryga 800 tusen är väl investerade extrapengar eller om det är vansinne. Det är ändå totalekonomi och kvalitet som är viktigast.

Så här gick det till att hämta vår senaste Setrabuss, vilket skedde nu i veckan.

Först min bil ner till Vetlanda, därifrån bil med försäljare Jonas till Nässjö. Tåg rätt ner till Kastrup och flyg till Stuttgart. Lunch med en liten Gammeldansk därtill i väntan på flighten.

Från Stuttgard bil till Ulm och det här lilla trevliga hotellet belägget i centrala Ulm.

Inte så "crapigt" som det ser ut. Ulms äldsta byggnad, byggt år 1500 och nu renoverat till ett modernt designhotell med bara 5 rum.

Mitt rum var rena lustiga huset med ett golv som lutade betänkligt. Sängen är helt rak, så som du ser är det en skaplig lutning på golvet.

Nästa dag var det dags att kvittera ut bussen från EvoBus nybyggda leveranshall. Inne möttes vi av en trevlig kundvänlig välkomstskylt.

Inne i den jättestora hallen stod alla bussar blanka och fina. Den vita är vår kärra.

Innan vi lämnade fabriken hann vi med en runda inne i själva bygghallen där alla bussar monteras ihop. Och vad fanns väl där längst ute på en kant? Jo minsann, nästa generation Setrabussar, 500-serien som kommer att lanseras först om något eller några år.

Inga bilder lär finnas och de provbussar som fanns där var alla ordentligt kamouflerade med täckskivor både här och där för att dölja designen. Men en buss var inte täckt så den kunde jag beskåda. Tyvärr rådde fotoförbud, men motorn, en Euro 6:a som kommer att sitta i 500-serien, fotade jag sådär lite lagom spionmässigt.

Förarmiljön kunde jag också titta på, den blir helt annorlunda mot idag. Helt nya knappar, ratten blir multifunktionell med flera olika funktionsknappar. Automatlådespaken sitter på rattstången, ungefär som en blinkerspak. Både media- och klimatkontrollerna får helt nya utseenden.

När allt var klart körde vi upp till Travemunde och nattfärjan till Trelleborg och sedan vidare färd upp till Vetlanda där bussen sedan ska strajpas, ordningställas med våra specailgrejor och därefter kan vi avhämta den nästa vecka, redo att transportera våra kunder i ytterligare en ny och fräsch buss.

Nu undrar du kanske om jag är sponsrad för att skriva all denna reklam för Setra. På sätt och vis är jag ju det. Klart man blir påverkad av den generositet som EvoBus, både i Vetlanda och Ulm visar. Se bara på den här fina Setraklockan jag fick.

Men sponsrad eller uppmanad att skriva detta? Nix, inte ett smack. Jag ville bara förmedla hur det kan gå till att köpa buss. Jag är nämligen en mycket nöjd Setrakund. Dock är jag nästan helt säker på att jag nu kommer att få en massa skit för detta blogginlägg från alla Jantelagsriddare. De är många. För många enligt mig.