Igår bestämde jag mig för att cykla hem från jobbet. Eftersom jag bor och arbetar i samma hus, kan det beslutet av vissa anses som lite.....udda.
Jag lovar på heder och samvete, jag har aldrig tagit bilen hem efter jobbet.
Hursomhelst, för att få lite extra energi till cykelturen, ett medsolsvarv runt Edsviken, ca 2,3 mil, tog jag en näve noshörningsgodis. För dig som inte vet så består noshörningsgodis av lika delar cashewnötter och blandade torkade frukter samt en halv tesked mald noshörning.
Efter intaget gav jag mig iväg, och redan efter några kilometer kände jag att både ben och huvud var på topp. Så även min nya cykel. Kände direkt att det här kan bli ett rekordvarv i tid räknat så jag stog på så mycket jag orkade.
Du har nog aldrig cyklat runt Edsviken, så du vet inte, men där finns knappt en endaste platt fläck. Det är upp och ner hela tiden. Vissa stycken känns det som stigningarna ska sluta i himmlen, i alla fall vid Bergendals kursgård. Men jag tryckte på, överallt och hela tiden.
När jag kom hem hade jag sänkt mitt pers runt Edsviken från 1,09 till 1,03. Starkt jobbat. Nu blir ju det självklara målet att klippa sjön under 60 minuter.
Berättade lite glatt för hustrun när jag kom in genom dörren om mitt fantastiska lopp, men hon svarade bara "- whats the point att stressa? Varför cyklar du inte bara och njuter av själva cykelturen så blir det vad det blir?".
Hon har aldrig tävlat, det märks.
Men den stora frågan kvarstår: Är noshörningsgodis att likställa med doping?
