Denna gång besökte vi Dramaten och såg Shakespeares skådespel Rikard III. Tunga grejer.
En kort sammanfattning av min personliga åsikt om föreställningen, men jag tar den på engelska för mina engelskspråkiga bloggläsare: boring, boring, boring.
Men scenspråket, regin, scenografin och framförallt huvudrollsinnehavaren Jonas Karlsson var en fantastiskt fin kombination. Men det var ett tungt gammaldags språk. Första akten 1 timme och 10 minuter kändes betydligt längre än så, innan fikapausen räddade min mentala hälsa.
I pausen, dit vi hade förbokat the och kaka, blev vi placerade i två sköna fåtöljer. Bekväma men illa placerade väldigt nära själva cafeterian dit de flesta fick köa. Alltså de som inte varit smarta nog att förboka fikat. Jag hade en del köande kulturella människor nästan i knät.
Men som sagt, theet smakade utmärkt, min valda chokladkaka med cocosöverdrag var god men något torr. Svärmor bakar godare.
Hustruns Mazarin helt godkänd enligt henne, men hustrun har inte riktigt samma seriösa inställning som jag beträffande bakverk. Så jag ställer mig tillsvidare lite tveksam till hennes Mazarinbedömning.
Så började andra akten, ytterligare 1 timme och 10 minuter i hopkrupen ställning ty Dramaten är en gammal inrättning som byggdes för dåtiden normalbyggda människor som var en tvärhand höga. Inte mycket plats för en nutida människa på 196 stiliga centimetrar.
Så till sist kom då repliken jag så länge hade väntat på: "-en häst, ge mig en häst. Ett kungarike för en häst".
Sen var pinan slut, både för Rikard III och mig.