Jag skrev ju lite om min värkande vänsterarm häromsistens. Nu har jag varit på Sofiahemmet och blivit undersökt av en ortoped.
Det hela är rätt jobbigt för jag kan inte träna riktigt som jag vill. Inte ens spinning. Fast det har jag gjort ändå.
OBS. Det är inte pojken på bilden som skrivit den här bloggen
Lite kul, eller egentligen inte, för när jag satte mig i stolen framför Farbror Doktorn Bengt, så sa han att det var på dagen tre år sedan jag var hos honom senast. Det var då han meddelade att jag hade artros i ett knä. Kul kille att gå till.
Nu bände, vred, tryckte och drog han med hejdlös energi i min vänstra arm.
"-Hmm, sa han, du reagerar inte logiskt på det här. Hmm, det här är spännande, jag tror jag sätter dig under utredning".
Sen berättade han att han var en "grävande" läkare, som verkligen vill veta var felen kommer från. Under sina 40 år som ortoped har han stött på ett otal fall som inte är logiska, som han uttryckte saken. Sånt släpper inte jag, berättade han. Jag vill veta.
Han började med att skicka ner mig för att röntga armen. På måndag ska han undersöka armen med ultraljud. Sen får vi se.
Han framförde även en teori, som han också stött på under åtens lopp, det kan vara en av de mediciner jag äter som jag fick när jag fick stroken. En av dom har nämligen som biverkning att de även ger sig på muskler. Bytte medicinmärke för lite drygt en månad sedan, i samma veva som jag började få ont i armen. Skumt, kanske han kom något på spåren. Hoppas det.
Men sen har jag fått ett bonuselände också. Magen bråkar och gör ont. Kan vara början på en inflammation i en s.k tarmficka.
Ingen big deal, har haft det några gånger, så nu vet jag hur jag ska hantera det utan att uppsöka sjukvården. Ingen fast föda på några dagar, inget kaffe, inget godis, inga glassar, inget vin.
Det trista med det är jag inte kunnat träna alls sen i onsdags, och nu börjar latmasken redan komma krypande i kroppen känner jag. Inte bra.
Men annars är livet på topp. Finns inte mycket att klaga på tycker jag.
