Jag har hamnat på ett Training Camp

Äntligen kunde jag ta några dagars semester. En hel vecka faktiskt. Men det blev inte direkt någon vilosemester. Mina välförtjänta dagar har förvandlats till ett Training Camp.

Här ska jag och hustrun tränas så vi är i högform när inomhusträningssäsongen börjar. Vi kan ju inte komma till PT-Tommmy otränade, vad skulle han säga då? Sommarcoachen heter Sofia och är min dotter tillika arbetskamrat.

Dagarna börjar med antingen ett styrkepass med ett tortyrredskap som heter TRX, eller ett löppass. Eller ett yogapass. Yoga är inget för mig, då passar jag på att ligga i solstolen.

Maten som erbjuds är lämplig när man vill gå ner i vikt, så jag är konstant hungrig. I morse gick jag upp kl 05, körde hem till Sollentuna och lirade tennis 1,5 timmar. Efteråt åt jag en rejäl frukost tillsammans med tennisgentlemännen. Och köpte en glass på tillbakaresan. Alltså sånt som inte är tillåtet under veckan. Fy på mig.

Nu väntar ett eftermiddagspass typ styrka med TRX. Inget kaffebröd har serverats till eftermiddagsfikat.

Så här kan TRX användas.

Som Fantomen. Eller Lucky Luke

Vaknade tidigt. Fint, varm och soligt ute. Fick en plötslig längtan att ge mig ut och springa. Märkligt, i hela mitt liv har jag hatat att springa, tänkt att min kropp inte byggdes för löpning. Nu har jag kommit till stadiet att jag längtar till nästa pass.

Idag hade jag en kompis med mig. Min skugga. Kände mig lite som Fantomen eller möjligen Lucky Luke. Antingen är det Fantomen som rör sig snabbare än sin skugga eller så är det Lucky som drar pickadollen snabbare än sin skugga. Strunt samma. När solen stigit lite sprang jag ifrån min skugga. Lyckokänsla.

Det finns en sak till som jag hatar. Uppförsbackar. De är bara konstruerade för en enda sak. Att bryta ner människor som kämpar för att få bättre fysik och därmed må bättre. Men uppförsbackar kan bekämpas med vilja och jävlar anamma.

Kan kanske sammanfattas med dagens bibelord från Paolo Robertos Twitter: Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.

Äntligen hemma. Hos Göran.

Av den lilla brädhögen jag visade häromdagen så blev det till slut en grind. Så kan det bli om man tar en microsemester från kontoret några timmar. Timell skulle vara stolt om han såg det här. Men inte lika stolt som jag själv.

Friluftsdag och Setramissnöje

I går gick dagen i idrottens tecken. Först frukosttennis. Gick helt enkelt strålande den här gången. Så bra att jag bestämde att tillsammans med en annan gentleman ställa upp i KM dubbel Herrar B om en månad.

Sen blev det lite kontorsjobb och efter lunch en liten microsemester bestående av golf med sonen på Trosa GK. Gick ofattbart bra. Slog bara bort en enda Setraboll under rundan.

Men nu ska jag vara ärlig och skriva något som EvoBus inte vill läsa. Helst skulle jag nämligen vilja dra en golfdrive rätt in i en av våra Setrabussar. Av ren ilska alltså. Vet inte hur många gånger just den bussen varit på verkstadsbesök för att få ordning på växellådan. Det är bara för dåligt för en buss om anses vara Premiumklass.

När min BMW strulade tog det mindre än en timme innan en bärgningsbil kom och hämtade den och körde till närmsta verkstad, trots att det gick alldeles utmärkt att köra bilen, samtidigt som de ordnade en lånebil som stod och väntade. Det är Premiumklass.

Jag är inne på en farlig väg

Jaha, så åkte jag dit igen. Ytterligare ett fritidsintresse att ta hand om. För ungefär 10 år sedan la jag golfklubborna på hyllan. Tog för mycket tid, men jag avslutade stilfullt med att vinna en golftävling anordnad av EvoBus i Vetlanda, du vet de som säljer Setrabussarna.

Sedan dess har klubborna stått längst in i boden på landet och samlat damm. Ända tills igår. Då föreslog sonen att jag skulle följa med ut på en kvällsrunda. I ärlighetens namn tvekade jag bara lite, sen drog vi iväg.

De första hålen spred jag bollarna lite hur som helst, men sen började spelet att sitta fint igen. Kan du tänka, över 12 hål, vi hann inte mer innan mörkret föll, gick jag på mitt handicap som var 21,9 när jag slutade. Ett skrällresultat, som kvällspressen skulle uttryckt saken.

Jag är nöjd, och det värsta av allt, jag är supersugen på att spela mer. Men när, det är den stora frågan. Jag måste snart blir pensionär, den saken börjar bli solklar, jag hinner inte allt jag vill hinna.

PS till EvoBus; skicka fler bollar, mina är snart slut.

Knitted Piece

Igår kväll samlades hela medlemskåren i kulturföreningen upa, KulturRallyt,dvs jag och hustrun,vid Confidencen som ligger vid Ulriksdals Slott. Där beskådade vi Cirkus Cirkörs föreställning Knitted Piece. Innan föreställningen valde en av oss ett glas vin och den andra valde en hyggligt stor chokladbakelse.Sedan bänkade vi oss inne i den smått fantastiska Confidencen för att se föreställningen.

Om Cirkus Cirkör finns bara en sak att säga. Har du inte sett någon av deras föreställningar så har du missat något fantastiskt. Du kan lägga ihop samtlig pjäser på Dramaten, Stadsteatern (med några undantag) samt alla Hamiltonfimer, du kommer kommer ändå inte upp i samma upplevelsekoefficient som att se en Cirkus Cirkörföreställning.

Så är det bara. Punkt.

Kunde inte låta bli

Trots min erkända blygsamhet kan jag inte undanhålla dig från ett mail vi fick idag.

Hej Sällskapsresor, vi vill tacka för en mycket trevlig tur på Göta kanal och informativ bussresa av Anna och med hög säkerhet av chaufför Janne +10 på en skala av 5. 


Gun och Bosse Nilsson 


 PS vårda Anna och Janne väl. ds

Sommarpyssel

Lite måste man pyssla med på sommarkvällarna efter jobbet. Du vet, lika enkelt, käckt och glatt som Martin Timell brukar fixa saker.

Den här brädhögen har idag införskaffats. Högen ska så småningom bli en ny grind. Självklart kommer jag att publicera resultatet. Om och när det blir klart.

Jackass light

Morgonens tilltänkta LÖÖÖÖÖPNIIIING blev inställd. Orkade bara inte kravla mig ur sängen. Gårdagens Jackassövning inför barnbarnen tog tydligen för mycket mental kraft. Jag skjuter på löpningen till i kväll. Jag lovar!

Så därför, mina damer och herrar, visar jag här den nakna filmen av bussbranschens Jackass light. Om du inte vet vad Jackass är, så föreslår jag en enkel Googleslagning så fylls din kompetenslucka omedelbart.

Du kanske inte tycker uppdraget är särskilt märkvärdigt? Då ska du veta att jag är en riktig badkruka och detta uppdrag krävde definitivt sin man. Men uppmärksamheten från barnbarnen underlättade den fysiska återhämtningen.

Kvalitetstid

En stulen semesterdag blev en riktig kvalitetsdag. Nästan en hel dag på sjön med son och barnbarn. Alla kände inte till att jag undanhöll mig från kontorstjänst så telefonen ringde stup i kvarten. Jobbigt när man seglar, men bara att bita ihop och gilla läget.

Det blev trots detta en fin dag med mycket sol och väldigt mycket vind, Kidsen tyckte det var både superläskigt och superkul när båten lutade. Efter några timmar gjorde vi strandhugg och käkade en god lunch hopsnickrad av sonen.

Tänk så härligt det kan vara om man bara vill.

I morgon bitti säger jag som Paolo Roberto: LÖÖÖÖÖÖPNIIIING!!!!

Friskvård

Här har vi en bild på vår medarbetare Sofia, det är hon med svarta kläder. Den andra är en kompis till Sofia som jag inte kommer ihåg namnet på.

Bilden är tagen från Jubileumsmaraton och de har nu sprungit ca 1,5 timmar. De ser ohyggligt pigga ut, värre var det med andra. Vissa andra så ut som de skulle dö vilken sekund som helst, och då hade de inte ens kommit halvvägs.

Själv håller jag mig till 5 km-rundor. Funderar på att göra en Paolo Roberto, sätta klockan på 0530 och ta en sväng i morgon bitti. Eller busa lite och ta en kvällrunda redan i afton.

Money rules

Det var bättre förr när bankerna var banker och hade öppna bankkontor och hjälpte oss vanliga små människor med alla våra penningärenden. Må så vara bara mellan kl 09 och 15, men de fanns i alla fall.

Det var bättre förr när bankerna levde på räntorna och lät den intäkten även bekosta den dagliga servicen till allmänheten.

Så är det inte nuförtiden. Idag skulle jag lösa in en avi på den stora summan av 41 kr.

"-Vi tar en inlösenavgift på 50 kr" meddelade kassörskan mig.

Hon måste sett min förvånade uppsyn så hon lade omedelbart till "-men det är ju lite larvigt, jag struntar i det".

Civil olydnad, tror jag man kallar sånt. Bra med människor med lite ryggrad, som man också säger. Det var för övrigt på ett Forexkontor.

Värdelöst vetande: mitt första jobb efter skolan var just på en bank, Skandinaviska Enskilda Banken. Jag jobbade på huvudkontoret på Sergels Torg, tre våningar under jord och INNE i det superstora bankvalvet.

Det var på den tiden ett aktiebrev var just ett aktiebrev och mitt jobb var att räkna förmögna människors aktier som de hade lämnat i deposition hos banken. Ungefär så var det i alla fall. Om inte minnet sviker, det var ju trots allt sådär drygt 44 år sedan.

Aaaaajj

I år har vi tydligen invaderats av fästingar. Har redan kallblodigt mördat två stycken som fattade tycke för lilla mig.  Men om någon eventuellt undgår mina kontroller så är jag nu skyddad mot denna obehagliga invasion.

En hyllning till Paulo Roberto

Jag känner inte karln. Har aldrig träffat honom. Men han är numera rätt cool. Han var en smågangster i tonåren, slogs och härjade i Kungsträdgården.

Men någon tog tag i honom, lyfte in honom i en boxningslokal och lät honom slå av sig tonårsvåldet under ordnade former. Han mognade, fick en vilja av stål och boxade sig fram till något bälte av något slag. Inte bältros, utan något mycket häftigare. En titel. Eller möjligen flera.

Sen blev han TV-uppraggad och fick stå i sportspegeln och argumentera mot Ekwall tror jag det var. Barnsligt och tramsigt. Lyckligtvis plockade de bort det så småningom.

Sedan började killen skriva matböcker och blev en slags hälsoprofet. Och programledare i TV. Rätt långt från gangsterfasonerna i tonåren. Vilket visar att med vilja kan man komma långt, även om man börjar lite snett i livet.

Han skriver också på Twitter där jag följer honom. Och blir inspirerad som tusan. I går kväll, efter en kraftig födelsedagsmiddag (inte min) på krogen så bestämde jag att jag i dag skulle göra en Paulo Roberto.

Satte klockan på 0530, åt en liten men näringsriktig frulle, sedan på med löpdojorna och så ut i klorofyllen.

Gick kanonbra, men när tröttheten satte in kom Paulo och satte sig på min vänstra axel och Göran Ego satte sig på den högra. Paulo satt och skrek "-KÖÖÖÖR", och Göran Ego pep "- tat lugnt, gå en bit, det skadar inte, du förtjänar att vila lite".

Men Paulo var envis och lite elak, "-KÖÖÖR, springer du inte till den där skylten så är du en j*** fu**** mes". Och Göran Ego kontrade med "-lyssna inte på Paulo, han är bara en fjant. Gå en bit du, det mår du bara bra av".

Sådär höll de på medan musiken skrålade i mina hörlurar, Amy MacDonald, Jill Johnsson, Bon Jovi, Rolling Stones, Nickelback, Journey och några till turades om att hålla mig igång. Och när AC/DC vrålade igång med Highway to Hell, ja då var en springande headbang inte långt borta. Men sånt kan man ju inte göra i min ålder, det skulle ju bara se patetiskt ut, så jag lät bli. Men jag ville egentligen.

Undrar du hur det gick mellan Paulo Roberto vs Göran Ego? Det blev 1-0 till Paulo, snabbaste löprundan hittills. Tror han får hänga med även på kommande rundor.

Nya busiga ideér

Bussbranschen brukar betecknas som konservativ och kanske rent av lite trist. Men inte alltid, se här vad ett företag i Stockholm utlovar. Fullt med bus dagarna i ända och de räknar med anstormning så det är bäst att tidsboka lite bus. Men det är precis som allting annat, ingenting är gratis.

Vattenfrågan. Del 2

Två saker har inträffat med vår vattenbrunn. En bra och en dålig.

A/ Vi har nu fullt med vatten i brunnen igen. Och den fungerar. Fullt sprut.

B/ Vattnet är grumligt och för närvarande odrickbart. Inte heller duschbart. Vem vill duscha med vatten utspätt med lera?

Ingen större fara, vi ska bara låta kranarna vara öppna några timmar så får vi snart rent och klart källvatten hämtat från 90 meter längre ner i berget. Livet går vidare. Tjoho, 50%-semester även idag.

Spel med höga insatser

Vårt vattenproblem på landet är en riktig nagelbitare. Vi har en brunn som borrades redan 1975 och nu har den tackat för sig. Kommer inget vatten i kranarna längre.

Idag kom tre herrar som skulle lösa problemet. Det var inte lätt. De måste lyfta upp två slangar som sitter i borrhålet. Slangarna är 90 meter och ungefär 20 meter ner i röret sitter en s.k. manschett som ska täta i hålet.

Problemet var att manschetten efter nästan 40 år hade satt sig fast något så inih-ete. Enda lösningen var att då dra ännu hårdare i vajern för att få upp den.

Då kunde två saker inträffa:
A/ den lossnar och går att dra upp. Problemet löst och sedan är det bara att byta den trasiga ejektorn längst ner.
B/ den går sönder när de drar och går inte att få upp. Då blir hela brunnen obrukbar för tid och evighet och ett nytt borrhål på 90 meter måste borras. Då pratar vi sexsiffrigt belopp.

Oddsen uppgavs vara 50/50 och jag som kund måste bestämma om de skulle dra eller inte. Inget svårt beslut men jag kan säga att jag fick ont i magen när de började vinscha. Jag gick därifrån, vågade inte titta.

10 minuter senare gick jag tillbaka och de berättade då glatt att våra kostnader just sjunkit drastiskt. Grejen lossnade med högre tryck och är nu uppe.

Men än är vattnet inte säkrat. Fortsättning följer i morgon.

Förhandsvisning

Idag var det förhandsvisning av dotterns och blivande svärsonens bröllpsinbjudan.

Out of office. Eller nästan i alla fall

Minisemester några dagar.Men man vill ju ändå ha koll liksom, och vara stöd till kollegan Eva som sköter bizznizen på kontoret. Men sommarfilialen är ju inte så pjåkig, så jag klagar inte på det.

Däremot klagar jag på vår vattenpump till vår borrade brunn. Den som mor och far fixade för snart 30 år sedan. Nu har något pajat.

 Hade en VVS:are här och kollade, men han gav upp efter två timmar och var tvungen att ringa in förstärkning som kommer först i morgon. Troligen måste typ 90 meter slang lyftas upp för att byta någon manick som sitter längst ner.

Så tillsvidare back to basic, vattendunkar som kan fyllas hos snäll granne.

 Det verkar enklare att jobba istället för att ha semester.

Det Papperslösa Kontoret är FARLIGT

Nu är det bevisat.  Det är ju det jag försökt förmedla till en viss medarbetare hela tiden.Det är onormalt med papperslösa kontor.

Idag bekräftar till och med landets bästa morgontidning DN detta med en stor artikel hur farligt det är. En notis till och med på tidningen framsida.

Situationen är så allvarlig att de som ägnar sig åt papperslösa kontor nu har rätt till vård. Say no more.

Inget att klaga på

Jag förstår inte den massiva kritik som brukar riktas mot den svenska sjukvården.  Blir mer och mer övertygad om att det är media som via några enstaka gnällkärringar och gnällgubbar skapat den misstro som gäller mot sjukvården.

Självklart att misstag sker, inte tal om annat, men jag påstår att överlag får vi den sjukvård vi förtjänar, dvs Top Of  The Line

Jag har aldrig, trots att jag belastat sjukvården lite väl mycket de senaste åren, råkat ut för konstiga saker. Tvärtom, jag har blivit omhändertagen på alla sätt och vis, aldrig behövt vänta orimligt länge, varken för vård eller återbesök. Alltid behandlad av ubertrevliga och glada människor.

 Häromveckan hade jag årskoll av min pacemaker, då upptäcktes en liten liten avvikelse i mitt hjärta mot det normala."-inget oroande eller farligt, men jag tycker vi tar och kollar upp det lite extra". Sa doktorn.

 Så hux flux fick jag en ny tid idag kl 0900 för att koppla upp mig mot en s.k. recorder som ska mäta mitt hjärta. Klockan 0855 sitter jag i väntrummet och ska läsa Metro när jag hör "-GÖRAN DEMNERT". Till och med före utsatt tid, så varför klaga?

Så här ska jag gå omkring i fjorton dagar, dygnet runt. Leva precis som vanligt, jobba, sova, lira tennis, löpträna, styrketräna. Den lilla dosan registrerar allt. Bergis har den en hemlig GPS-sändare också, kan man verkligen lita på den svenska sjukvården?

Men magen ser oroväckande vit ut. Semesterdags kanske? Eller ska jag köpa en burk Brun Utan Sol?

Inte mycket har hänt

Tillbaka på landbacken var allting som vanligt så här års. Mycket jobb, mycket slit både under och efter kontorstid. Å andra sidan regnar det ju i stort sett varje dag, så det gör väl inte så mycket.

Tyvärr betyder det att gräset växer alldeles för fort, måste ta mig i kragen och köra ett varv i trädgården ikväll.

Men vet du kompis, vi har slängt ut vår gamla oljepanna och fått fjärrvärme installerat i huset. Vips, så var värmekostnaden halverad. Och pannrummet blev ju ett rum som jag inte vet vad vi ska ha det till. Oljepanna och oljetank på 3 kubik bortmonterade och istället en mindre burk på väggen.

Annars är jag nu inne i en tung träningsperiod. Nån slags kris kanske, men nu har jag kört fysträning varje afton. Löpträning följt av lite styrka i armar mage och lår. Känns gött.

I morse var det premiär för frukosttennisen utomhus vid Edsvikens vackra strand. Underbart väder och en härlig känsla att lira tennis kl sju på morgonen. En bra start på dagen.

Idag hade jag mitt pulsband och träningsklocka på mig för att mäta lite vad som händer under en timmes tennis. Rätt hög och jämnt puls, men det som förvånade var att under 1 timme och 13 minuters tennis sprang/gick jag sammanlagt 2,8 km. Det kan man inte tro på en sån liten bana, men så var det.

Jag längtar tillbaka ut på sjön. Även om det regnar.

å så här kul blev det

Ibland håller jag med ordspråket En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret. 


Som framgår av bilden är min besättningsman Kompis Norrmannen vaken. Han brukar annars somna när vi seglar.

Äntligen klar

Sådärja, sista pusselbiten lagd, vindmätaren i mastens topp monterad.

Öppet brev till Jonas Gustavsson

Det vankas bröllop. Efter blivande svärsonens romantiska solnedgångsfrieri på en strand i Miami till min dotter, pratas det nu om bröllop till hösten.

Ett av mina krav är att de ska koordinera med eventuella stora kongresser så det inte krockar med bröllopet. Då finns ingen tid för bröllop och romantik nämligen, då måste all energi riktas mot bussjobben.

Ett annat krav jag haft var att svärsonen i någon slags övergångssumma skulle ge mig en båt, en Princess 42, i utbyte mot min dotters hand, men då hävdar han nu att det i så fall, enligt gammal tradition, är brudens far som ska bekosta bröllopet.

Det är därför jag börjar få kalla fötter. Tror jag trots allt avstår båten och låter de själva, enligt nutidens tradition, själva stå för bröllopet.

Så är kommer mitt förslag till dig Jonas:

Jag nöjer mig med hjälpen med bottenmålningen av båten, vaxningen samt hjälp med kvällens mastuppsättning, och låter därmed udda vara jämnt.

I dealen ingår således att du kostnadsfritt övertar ansvaret för min dotter och ser till att hon blir försörjd och älskad som hon alltid varit av sin mor och far, samt att hon får det bröllop som hon själv i samråd med dig vill ha.

Du ska bara veta, lite sådär off the record, att hon ibland kan vara riktigt besvärlig och jobbig, men du har ju visat att du kan hantera henne rätt bra.

Jag har ännu inte mottagit din formella förfrågan att få gifta dig med min dotter. Kanske känns det svårt att ställa frågan till mig. Lite nervöst och läskigt kanske. Ibland kan jag ju faktiskt se både sur och butter ut utan att vara det. Lätt att bli lurad av det.

Hon har dock hela tiden sagt att du är mannen i hennes liv och att hon älskar dig av hela sitt hjärta. Kan det bli bättre?

Så jag gör det lätt för dig, vi hoppar helt enkelt över frågan, mitt svar är ändå "visst, varför inte".

Eller om jag ska vara övertydlig, jag kan inte tänka mig en bättre svärson.

Ska vi säga så Jonas?

O.S.A senast 30/6 2012.

Vad gör folk?

Jo, man kan ju undra om folk inte har några jobb. Se bara här på den båtklubb där jag har mitt lilla skepp upplagd på vintern. Bara enstaka båtar vars ägare har annat att göra än att putsa på båtar.

Men om sanningen ska fram så är min rekordsena sjösättning inget jag är stolt över. Den borde varit i plurret för flera veckor sedan. Men på fredag kommer det att ske, då blir det högtidlig sjösättning och på söndag stängs alla faciliteer ner på klubben över sommaren. Jag tycker jag utnyttjade vintertiden mycket väl.

Man kan ju också undra vad folket på fotbollsplanen i går kväll sysslade med. Har de inga jobb? Näe, de är fotbollsspelare som tjänar mer än vad jag och alla mina läsare tjänar tillsammans. Ingen fick godkänt.

Hade Zlatan skickat iväg passningen som alla såg borde kommit, utom Zlatan själv, så hade inte Ukrainarna kunnat vända spelet och trycka in 1-1 målet.

Hade Lustig stått kvar vid stolpen på hörnan, där "stolpansvarig" SKA stå, så hade han tagit nicken som blev 1-2. Zlatan och Lustig, två enskilda misstag som sänkte Sverige. Man behöver inte analysera fotboll men än så, till skillnad från timslånga både uppsnack och eftersnack i alla tänkbara medier.

Zlatan och Lustig. Satan vad olustigt.

Allvarligt oroad över utvecklingen

På vårt fritidshus har vi en altan, och på dess gavel sitter en stor glasskiva som vindskydd. För att hindra kamikazefåglar att flyga in i glasskivan så satte jag upp stora varningsskyltar där det stog:
VARNING FÖR GLASSKIVA. LÄGSTA FLYGHÖJD 4 METER.

Funkade rätt bra. En och annan nybörjare som inte kunde läsa brakade ändå på i full fart. Och dog på fläcken.

Så för något år sedan satte jag dessutom upp dekaler direkt på glaset och som föreställde läskiga rovfåglar. Funkade kalasbra. Dödstalet på både gråsvarvar och talgoxar sjönk dramatiskt.

Men i år har något hänt. I stort sett varje gång vi kommer till stugan så ligger det döda fåglar nedanför rutan. Det är en utveckling som är allvarligt oroande. Har svenska fåglar helt enkelt blivit dummare, eller är kraven på fåglarna numera så höga så de måste chansa lite här och där i sina korta liv. Ta genvägar helt enkelt.

Den här fågelhistorien påminner lite grand om Hammarby Fotbolls inställning till elitsatsning på sexåringar. De som inte är tillräckligt bra när de är sex år gallras helt enkelt bort.

Jag skulle vilja påstå att fåglar har blivit dummare och ansvariga ledare inom Hammarby Fotboll har också blivit dummare. Det finns helt enkelt ingen annan förklaring. Dumheten har tagit över och historien visar att det då alltid går åt helvete.

Det är nu på gränsen att jag helt enkelt plockar bort Hammarby ur min själ. Det där med elitsatning på sexåringar är helt enkelt för dumt för att stödjas. Hoppas fler än jag slänger bort inbetalningskortet för medlemsavgiften.

After work

En del går på krogen och tar en öl efter jobbet. Säkert kul. En del går ner till båten och putsar på den. Just nu tillhör jag den skaran. Tillsammans med dotter och blivande svärson läggs nu handen på det sista innan sjösättning äger rum, förhoppningsvis i slutet av veckan.

Snart sommarkonservereras sjösättningsmaskinerna och då blir båten stående kvar på land. Och det vill jag ju inte efter allt slit. Se här hur vi sliter och putsar det sista. De som går på gym kör för hand, de som inte går på gym använder maskiner. Ville bara nämna det liksom i förbigående.

Men än är båten inte klar. För intresseklubben kan jag meddela att följande finns kvar på ToDo-listan:

-Måla drev o propeller en gång till
-Högtryckstvätta däcket
-Täta runt mastinfästningen
-Silikonbehandla rännan i masten
-Byta anoder i propellerdrevet
-Köpa och montera ny avloppsslang till handfatet i toan
-Uppsättning gardiner i skuffen
-Inköp och byte av gasolbehållare
-Inköp nya fendrar
-Dammsugning och allmän städning

And the time is running out.

Ja se kvällspressen

Ibland undrar man ju. Som vanligt alltså. Häromdagen kunde man läsa ett litet inslag i Aftonskökans nätupplaga om en smärre fallskärmsolycka vid Flygvapendagen i Linköping.

Rubriken skrek ut "Publik vittne till fallskärmsolycka". Sedan lite text om händelsen och sedan avslutades inlägget med "men de landade så långt bort att knappt någon ur publiken lade märke till händelsen".

På något sätt kändes den rubriken en smula överdriven. Eller?

I ett annat inlägg fanns rubriken "Passagerarbuss i olycka". Passagerarbuss?
"-Vad jobbar du med då".
"-jo för tusan, jag knegar i passagerarbussbranschen. Inte nog med det, vi är även med i det nystartade Svenska Passagerarbussbranschens Riksorganisation".

Hursomhaver, tillbaka till Flygvapendagen. Även lilla jag tillsammans med delar av familjen typ hustru, ett barn samt två barnbarn besökte denna Flygvapendag i Linköping. En rätt häftig dag med mycket muller.

Fick även säga hej till min hustrus chef, Generaldirektören för Försvarsexportmyndigheten. Bara en sån grej alltså.

Det andra barnet trotsade skräpvädret och genomförde Stockholm Marathon för andra gången, delsponsrad av både StockholmsBuss och SällskapsResor. Respekt.

De e mycke nu

Pust stånk och stön. Man glömmer fort. T.ex vilken enorm arbetsbörda det blir när vår högsäsong drar igång. Vilket den gjort.

Det är fullt ös från morgon till kväll. Och på kvällarna måste även båten fixas. Dessutom måste min egen fysik underhållas med regelbunden träning.

Men med god hjälp av den tilltänkte svärsonen börja vi nu närma oss sjösättning av båten.

Trot om du vill, men nu är hålen i botten fixade. Snyggt och prydligt. Rent teoretiskt alltså, vi får se när skutan pluppats i sjön om det håller tätt också.

Hinner inte berätta mer, måste kila, det ringer.