Vill ha, vill ha, vill ha

Här är glasögonen för mig under vecka 9, sportlovsresan till Österrikiska alperna. Med de här behövar man aldrig stanna mitt i en backe för att läsa ett mail eller dylikt. Bara att stirra rätt in i glasögonen så läser man av mailet direkt. Perfekt.

Man kan också tydligen få upp en kartbild också, ifall man åker vilse och vill hitta tillbaka till rätt pist. Ännu mera perfekt för mig som så ofta åker offpist. Eller möjligen ramlar ut i offpist.

Priset för denna skapelse är endast och blott knappt 6 tusen pengar. Räknar iskallt att Apple ska skicka en till mig som ersättning för den här reklamen som du just läst.

Har en idé. Anmäl dig till vår skidresa här: http://www.sallskapsresor.se/resor/travel/skidresa-till-oesterrike-bad-hofgastein/145.html ock kolla själv om jag verkligen fick de från Apple eller inte. Vi har inte sådär jättemånga platser kvar, så det kan ju vara klokt att boka in sig på resan redan nu.

Oakley Airwave 1.5 är ett par goggles som kombinerar funktioner, skydd och komfort i världsklass med en heads-up-display där du kan se inkommande samtal och textmeddelanden från din iPhone med hjälp av Bluetooth-teknik och appen Oakley Airwave Snow. Airwave 1.5 integrerar GPS, Wi-Fi, Bluetooth och andra funktioner med flera inbyggda sensorer så att du kan få tillgång till sociala medier och prestationsanalys. Denna senaste version erbjuder dessutom förbättrad grafik och längre batteridrift.

Naturupplevelse på jobbet

Ibland kastas även vi på kontoret ut i National Geografics underbara naturvärld. Se här vad som plötsligt dök upp utanför vårt kontorsfönster idag.

Han, eller hon, tittade på mig med en sådan blick att jag kände mig som en inkräktare på hans mark. Fast det var tvärtom.

Inför Vätternrundan

Planeringen inför Vätternrundan går enligt plan. En slags pre training, för jag är inte ens anmäld ännu. De öppnar luckan först nästa vecka så det gäller att hänga på så inte alla 20 tusen startplatser ryker innan man vet ordet av.

Det är minsann ett tufft liv om man vill förbereda sig på bästa sätt för sin största idrottsutmaning någonsin. 30 mil på cykel. Känner mig stundals som en elitidrottare som satsar på ett VM nästa sommar.

Allt jag gör fysiskt är med en baktanke att det gynnar mig och min kropp inför rundan. Nu är jag uppe i minst fyra träningstillfällen varje vecka. Det blir rätt många timmar det. Gym, tennis och cykling.

Men jag har bara så här långt 20 cykelmil i benen. Minst 100 ska jag ha innan jag startar. Helst ännu mer. Har nu blivit medlem i Fredrikshofs Cykelklubb och när snön smälter i vår ska jag ut med dem minst 1 gång i veckan för att lära mer teknik och klungcykling.

Bilden visar en liten vilopaus någonstans ute på Lidingö i söndags under en 4-milarunda. Handskar, hjälm och reflexväst. Föredömligt.

Målet då, vad är ditt mål i Vätternrundan frågar en del. Svaret är att mitt mål är att med glädje och njutning ta mig runt den där sjön med hedern i behåll. Thats all, cykla mig runt den där sjön, 30 mil.

Har egentligen ingen aning vad en realistisk tid är, men någonstans i mitt undermedvetna har talet 15 timmar satt sig som ett mål som ska underskridas. Kolla man tidigare resultat, vilket jag såklart gjort, visar att om man klämmer rundan på 12 timmar så har man lika många som redan kommit i mål och lika många man har bakom sig. Så visst borde en realistisk tid för en äldre gentleman som är nybörjare på cykel vara någonstans mellan 12-15 timmar.

Det här projektet är kul, hysteriskt kul, för att vara ärlig. En rejäl utmaning som kräver både det ena och det andra. Men trots det så lever jag inte ett asketliv. Icke. Det blir både smågodis, glass och ett och annat glas vin.

10 punkter

Här kommer 10 bra punkter för att få ett bättre liv. Har du redan ett bra liv? Såklart du har, men det kommer att bli ännu bättre om du följer det här.

1-3: hur du ska träna
4-10: resultatet av din träning

Frågor på det?

Lite om ditten och datten

Jag är faktiskt redan tillbaka till verkligheten efter en liten utflykt till det platta landet Holland. Tillbringade några dagar i Amsterdam i samband med deras Amsterdam Marathon. Deltog icke själv. Däremot uppträdde vi som hejarklack till några utvalda svenska deltagare.

Ännu så länge håller jag mitt löfte att aldrig mer flyga med Ryan Air.

Jag visste redan att Amsterdam är en cykelstad, men sedan jag själv började hoja ser jag på cyklandet med andra ögon. Herremingud så många cyklar det finns i A-dam. Helt sanslöst många och de har företräde framför alla. Bilar, lastbilar, spårvagnar. Spelar ingen roll, de cyklar kors och tvärs ändå. Bryr sig inte ens om gångtrafikanter. Blev några gånger nästan överkörd på tårna av galna cyklister.

Inte en enda, jag upprepar, inte en enda cyklist bar hjälm. Här vore rena Klondyke för byråkraterna i NTF, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande.

----------------------
Börjar bli lite trött på min favvomorgontidning DN. Har skrivit förr om det men idag gick de ännu en gång över gränsen. Nu har de börjat med ett en slags repristidning. En extra tjock bilaga med artiklar som stått att läsa i ordinarie tidning under veckan som gått. Obegripligt fånigt.

Miljarder bilagor som sagt, inklusive reklambilagorna från de stora bjässarna som som går med miljon resp miljardförluster i Sverige för att kvitta mot vinster i andra delar av världen. De stora mulitnationella företagen lurar skjortan av oss i Sverige, så enkelt är det.

Framförallt är det populärt från de stora trafikbolagen att lura skjortan av oss. Så gott som samliga ägs av jättar utomlands, men av outgrundlig anledning visar alla jätteförluster år efter år. Som de lämpligt nog kan tillgodogöra sig i något annat land. Så våra svenska bolag har inte en chans att konkurrera och ge oss medborgare en kollektivtrafik vi förtjänar. Gör något. Någon.

----------------------
Ni som följer mig på Instagram vet att jag för ett tag sedan tog bilder på min egna segerbankett efter en tennisvinst. Efter att först fått kritik att jag drack ett glas vin till skorporna, så ändrade jag till vatten och skorpor. Då kom kritik mot skorporna. Då ändrade jag till vatten och en banan. Då kom kritik att bananer var för monkeys.

Efter det så har jag inte publicerat fler bilder. Vilket möjligen kan tolkas att jag inte vunnit fler matcher och därmed ingen segerbankett. Fel, fel, fel. Jag har haft flera segerbanketter sedan dess, men numera är det hemligt vad som serveras.

Okey, thats all for today.

Pinsam start

Jag har nog skrivit in tusentals körordrar typ Flight KLM, Arlanda terminal 2. Vi ska nu ut i världen med just KLM. I taxin till Arlanda klämmer jag världsvant ur mig "Arlanda terminal 5 tack". Så det blev en jäkla lång promenad till tvåan.

Jag är just nu inte populär i mitt resesällskap. Det positiva är att jag nu är avsatt som reseansvarig. Skönt.

Nu tar jag en Time Out

Jag har fått nog, nu tar jag en time out och beger mig ut i världen. För att söka nya vägar, nya utmaningar.

Vart jag ska? Det kommer du tids nog att få veta.

So long, buddy!

PS. Är tillbaka om några dagar.

Gud så moderna vi blivit

Kan du fatta, nu har vi en företagssida på Facebook också. Kan man bli hippare?

Jag bloggar, Instagrammar, Twittrar och Facebookar. Man kan säga att vi nu är rejält kommunikativa på alla plan.

Man kan visst Gilla vår företagssida också. Tror man klickar någonstans på websidan. Har du inte gjort det, prova du också.

Vi tänkte att vi lite då och då lägger ut lite snajsiga erbjudanden som såklart handlar om bussresor av allehanda slag. Både för dig som representerar ett företag eller idrottsförening såväl för dig som privatperson.

Jobblunch

Ännu en viktig trafikledarlunch med vår tränare Tommy.

Man blir både ledsen och deprimerad

I morse läste jag två tidningar. DN körde med den här artikeln:

Det känns ju bra. Men så läste jag en lokaltidning och blev bestört, ledsen och förtvivlad. Tänk om ett gäng "privatpoliser" fick tag på de två "männen" i 18-20 årsåldern som genomförde de här rånen. Då skulle en riktig rättvisa skipas, jag lovar.

Den här stackars lillkillen blev av med en mobiltelefon och lite pengar han tvingades att lämna ifrån sig. Han ropade på hjälp, men när den kom hade de två rånarna redan stuckit. En halvtimme senare rånade troligen samma idioter ytterligare två småkillar i 13-årsåldern.

När jag läste om detta kände jag bara en stor förtvivlan i kroppen. Jag riktigt kunde känna lillkillens rädsla och förtvivlan. Hur kommer han att må framöver? Kommer han någonsin att våga gå ut igen.

I går på TVnyheterna meddelades att om en havande kvinna andas dålig luft under graviditeten så kommer barnet efter födseln så småningom också att få några slags skador.

Det här är min slutsats: Den som riskerar att födas kommer en dag att dö pga detta.

Dags att recensera Alexander Bard

Du kollar väl Idol på TV4? Äsch, erkänn bara, inget att skämmas för. Även dina grannar kollar även om de säger att de såg ett underbart naturprogram.

Den där juryn alltså. Baggarna är väl rätt okey, men Bardponken, det måste ju fattas några celler här och där. Jag menar inte att han tycks gilla både killar och tjejer, jag menar hans sätt att uttrycka sig.

Klädstilen är ju bara fånig, hans grej är ju att se för jävligt ut. Det ryms ju inte ens inom rubriken "stil" utan bara inom rubrikten "hjälp, här är jag, jag finns, ser du mig?"

Inte ens det hänger jag upp mig på. Jag hänger upp mig på att han stundtals är så fruktansvärt elak mot de unga människor som får chansen att leva en dröm. Rent jävla elak och rent förödmjukande kommentarer om artisternas uppträdande och dessutom kritiserar han artisternas klädval. Och det gör Bardponken av alla.

Det är inte okey i TV tycker jag. De här tre filurerna i juryn har ju själva valt ut dem, varför då förnedra dem inom miljonpublik.

Men en ska måste sägas, ibland har lilla Bardponken bra och kontruktiv kritik. Kommer med rena tips om hur någon kan förbättra sig, men ibland går han helt bananas på att trycka ner de här artisterna. Han borde hålla sig på mattan och bara ge konstruktiv kritik och inte kasta skit omkring sig.

Det var bara det jag ville säga idag. Okey då, en grej till. Jag har nu vunnit tre tennismatcher i rad.

Här vare Rock´n´Roll

KulturRallyt har legat lite lågt hittills under hösten. Men i går slog vi till igen. Besökte Chinateatern och beskådade Rock Of Ages.

Föreställningen nådde inte riktigt upp till mina förväntningar.

Hade halvtaskiga platser, rad nio på balkong. Vet inte om placeringen påverkade ljudet, men det var stundtals olidligt. Högt så klart, det var ju ändå rock´n´roll, men ljudet blev alldeles för mycket diskant och långt ifrån något tunggung. Stackars Hanna Hedlund, som vanligtvis sjunger så bra, hon lät förskräckligt där uppe.

Inte nog med det, de spelade liksom för parkettpubliken så där uppe kände vi oss väldigt utanför föreställningen. Men det är ju förstås inte showens fel.

Bäst var Johan Rehborg som någon slags komisk berättare/konferencier under hela föreställningen.

Som helhet en godkänd föreställning men inte mycket mer. Svindyrt såklart, det är ju ändå en s.k. privatteater.

För 2 st KulturRallydeltagare betalade vi 1200 spänn för biljetterna, 195 spänn för pausfikat med cheesecake och avslutningsvis 250 bagis för parkeringen. Å andra sidan var ju bilen varm och gosig när vi åkte hem.

Jag har fått mail från Martin Melin

Du vet vem det är va, Martin Melin. A, B eller C-kändis. Du väljer själv vilken bokstav du tycker stämmer in, men vi kan väl vara överens om att A går bort direkt. För mig går även B bort, men som sagt, du väljer själv.

Han skickade ett mail till mig häromdagen. Då hade han just läst mitt inlägg från i början av augusti. Man kan säga att han blev lite putt på mig för det jag skrev. Du han läsa inlägget här: http://goransfunderingar.blogspot.se/2013/08/nu-blev-jag-rejalt-upprord.html

I stora drag ville han framföra att hans CV mycket väl räckte till att få vara med i TV och att hans bok hade fått goda recensioner. Hur många som köpt hans bok framgick inte, men de som läst den tyckte den var bra. Berättade Martin i mailet.

Hans insats som författare eller innehållet i hans bok har jag inte, och tänker inte, kommentera eftersom jag inte läst boken. Men Martin kanske är en känslig kille som tar åt sig av allting.

I stort sett var hans mail på en tämligen trevlig nivå, men sen avslutade han det med en mening som var så låg så det var snäppet under dagisnivå. Det var lite synd, för det visade att hans intellektuella nivå inte riktigt motsvarar det man förväntar sig av en amatörförfattare som får gratisreklam i TV.

Det är tufft att vara trafikledare på StockholmsBuss

Det är inte så lätt att vara trafikledare på StockholmsBuss som somliga tror. Idag var det obligatorisk lunchträning för Den Nya Trafikledaren Niklas tillsammans med Sofia och mig och med vår PT Tommy som slavdrivare.

Så här glad såg Niklas ut när vi började. Hans inställningen var av typen "hur svårt kan de va?".

Inte riktigt samma sting i killen när vi var klara. Men efter en dusch och en rejäl pastalunch kunde han släpa sig tillbaka till kontoret. Men jag är stolt. Han kämpade som bara attan och gav inte upp. Pratar till och med redan om att hänga med även kommande onsdagar.

Läser Reinfeldt min blogg?

En statsminister är ju väldigt upptagen, det är han ju. Kanske han inte hade tid att gå mediekursen, fortsättningsdelen, utan blev tipsad om mitt blogginlägg som kokade ihop 287 sidor till 5 enkla punkter. Du kan läsa mitt mediakurs-
sammandrag här:  http://goransfunderingar.blogspot.se/2013/10/avslojande.html

Troligen siktade han i första hand in sig på punkt 5, att ge sig in i striden med samma medel som hans fiender så framgångsrikt använt under åren.

Så nästa löpsedeltrams om tips. Skit i att köpa tidningen. Mitt råd är gratis.

Har du ont i ryggen:
A/ börja med att gå till en naprapat. Kostar några hundra, men vad är det mot att ha ryggsmärta?
B/ träna regelbundet.

Svårare än så är det inte. Du får tipset alldeles gratis. Ännu smartare är du om du börjar med B och hjälper inte det fortsätter du med A.

Hjälper varken A eller B är det dags att ta hjälp av sjukvården, men ge fan i att gå dit och kosta pengar för oss övriga skattebetalare om du inte först provar mina tips.

En sak har jag lärt mig. De flesta människors ryggont beror inte på sjukdom, den beror på lathet.

Djupdykning i historien

Oj vilken helg. En Minnenas Helg. Har nämligen varit i Småland på kusinträff på min mors sida.Tror vi var 13 stycken, jag var yngst.

Inte nog med det, har också åkt runt till alla ställen där och i Östergötland som präglade mig som människa under de flesta somrar ända upp i 16-årsåldern.

Vi snackar inte bara någon vecka hit eller dit, jag tillbringade i stort sett hela sommarloven i de små kultorterna Djursdala i Småland och Oppeby i Östergötland. Läste till och med konfirmationen i Setraland (=intern bussrelaterad benämning på Småland) och blev konfirmerarad i Södra Vi kyrka.

Så kom inte och säg att jag inte betalat tillbaka mina upplevelser i Setraland. Har väl investerat sammanlagt bortåt 30 miljoner hos Smålandska företag under åren.  Man vill ju göra rätt för sig. Tur att EvoBus hade helgstängt, annars hade jag väl rejsat dit och spontanshoppat ytterligare en buss. Jag var rätt nära, bodde på Vimmerby Stadshotell.

På träffen pratade vi såklart också om vår släkts historia. På kyrkogården i Djursdala besökte vi min morfars farfars grav. Han dog 1872. Så långt tillbaka i historien kom vi den här gången. En ganska mäktig känsla att hitta delar av mina rötter så påtagligt och så långt tillbaka i historien.

När vi kom hem så var det såklart dags för en tennismatch igen. Blev totalt överkörd. Sannolikt var min hjärna så fullproppad med så härliga minnen och upplevelser att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på tennis. Men den här gången brydde jag mig inte, det var längesedan en sådan här släkträff var så rolig.

Avslöjande

Jag har kommit över våra politikers kursmaterial i mediateknik. Består bara av några enkla punkter.

1. Titta koncentrerat på en punkt mitt mellan intervjuarens ögon.
2. Vik aldrig undan blicken från den punkten. Aldrig.
3. Svara så luddigt du kan på alla frågor.
4. Svara aldrig ja eller nej på en fråga. Se även punkt 3 om du ändå måste svara
5. Le gärna lite översittaraktigt och hånfullt mot den som intervjuar. De förstår ändå ingenting av vad du säger. Studera gärna videor med intervjuer med Mona Sahlin och Göran Persson. De ger alltid rena skolboksexempel.

Lycka till med dina TV-intervjuer. Och kom ihåg: Har du inget sagt, så är ingenting sagt. Då kan du alltid ändra dina åsikter. Det är det viktiga med officella uttalanden.

Helt enkelt en jäkligt trevlig afton

I går kväll inträffade det unika att vi kunde samla alla medarbetare (okey, nästan alla i alla fall) på en och samma plats och på samma tid.

Vi hade först en genomgång av vårt företag typ vad har vi gjort, var är vi nu och vad vill vi framöver. Därefter vidtog en supertrevlig och god middag i gammaldags miljö i Gamla Stan. Till och med så gammaldags att det inte fanns någon mobiltäckning. Lite som Telenor alltså.

Tack alla som var med och gjorde kvällen minnesvärd. Vår personal är fantastisk, det berättade jag igår och nu berättar jag det för dig.

Jag är kränkt

Jag är en vanlig människa som alla andra.
Jag är född i Sverige av svenska föräldrar.
Jag har bott i Sverige i hela mitt liv.
Jag har årligen betalat både statlig och kommunal skatt sedan jag fyllde 17.
Jag förekommer inte i något brottsregister.
Men ändå.
Jag finns i massor av register som Svenska Staten har.
Jag finns i massor av register som Danderyds sjukhus har.
Jag finns i massor av register som Sollentuna kommun har.
Jag finns i massor av register som Google har.
Jag finns i massor av register som jag inte ens känner till.

Som fri människa blir jag väldigt upprörd över detta när jag tänker efter.

Så jag känner mig kränkt.

Jag vill ha ersättning för detta. Jag vill ha skadestånd av Svenska Staten. Eller av EU.

Visserligen har ingen på något sätt missbrukat uppgifterna i de här registren. I alla fall inget som jag känner till. Men jag känner mig ändå kränkt.

250.000:-. Det är en lagom summa för att jag inte längre ska känna mig kränkt. Om den är skattefri alltså.

Jag har några frågor

1: varför är min gräsmatta som allra snyggast och grönast när hösten kommer. Det borde den vara på sommaren.

2: varför har jag nu inihelve ont i HÖGER arm? Förra veckan var det ju den vänstra som konstrade.

3: varför längtar jag redan till nästa träningspass? Körde ju ett pass idag med PT-Tommy. Bokade förresten in ett pass med honom varannan torsdag fram till jul. Till att börja med alltså.

4: varför kommer alla bussbokningar när vi redan har fullt upp? Varför väljer alla ungefär samma datum?

5: varför tycker jag det är görtrist att köpa vanliga kläder när jag kan gå bananas på sportkläder?

6: varför har Apples nya Ios (eller vad det nu heter) ändrat avfyrningsknappen på kameran?

7: varför sitter jag överhuvudtaget kvar på kontoret nu när klockan är 19:00. Och skriver en blogg?

Ja, som du ser kretsar mitt liv just nu kring några av livets stora och aktuella frågor.

Dubbelt träningspass

Knappt återuppstånden och klar för drift efter mina små kroppsliga skavanker, så gick jag igång rätt tufft igår.

Först kom ett erbjudande från svärsonen att ta en cykelrunda som träning. Undrar om han blev inspirerad av mig för att jag ska köra Vätternrundan, för plötsligt anmälde han sig till nästa års Cykelvasa. Så han behöver också massa cykelmil i benen.

Topp, sa jag och smet tidigare från jobbet, hojade till Danderyds sjukhus där vi bestämt mötesplats. Alltså VID sjukhuset, inte I sjukhuset.

Först körde vi tydligen tävlingen Köra Ifrån Svärfarsan, men efter en liten stund sansade han sig och vi körde ihop i ett för mig rätt tufft tempo, men ändå så vi kunde hålla jämna steg. Då och då frågade han mig om jag var okey, jag tror han var lite orolig att jag inte skulle orka.

Hela tiden tänkte jag att jag behöver ju inte känna mig svagare, killen är ju ändå typ 25 år yngre. Kände mig mest glad att han verkade tycka det var okey att hoja med svärfarsan.

Vi kämpade på i 3,5 mil vilket tog drygt 2 timmar inklusive lite felkörning runt Täby Centrum och lite sirklande runt en jäddrans massa bilar i bilköer. Men vi klarade rundan helskinnade, men båda två rätt trötta i kropp och ben.

När jag kom hem fick jag en rejäl pastamiddag av kära hustrun, och efter den direkt iväg för en viktig tennismatch. Trodde nog att jag inte skulle orka en hel match, men adrenalinet nästan sprutade ur öronen på mig och jag kände mig tokladdad. Enkel seger med 6-2, 4-1 innan timmen tog slut.

Väl hemma igen landade jag mer eller mindre utslagen i soffan och blängde på TV:n utan att egentligen titta. Kände mig helt tömd på energi. Det blev en tuff dag, faktiskt lite tuffare än jag tänkt mig.

En sak verkar stämma. Min PT säger att jag nu nått nivån då jag får endorfinkickar när jag tränar och det är faktiskt en väldigt behaglig känsla. Så jag fortsätter. Ikväll väntar en ny tennismatch.

PS. Jag jobbar rätt hårt på kontoret också. Ifall du undrar om jag bara är ute och leker.

Jag har hittat nya ovänner

Jag har nog möjligen hittat nya vänner också och inte bara ovänner minsann. För det är ju det där med cykling. Det är besvärliga grejer det. Särskilt om man ger sig ut i trafiken.

Inte nog med att man måste hålla stenkoll på alla bilar som far som illbattingar med typ 2 cm marginal, vi har även alla morsor med barnvagnar att hålla koll på också. Och alla barn. Gamlingarna får vi heller inte glömma.

Alla vet inte skillnaden på gångbanor och cykelbanor nämligen. Mammor med barnvagn går gärna i bredd, även om de råkar gå på rena cykelbanor.

Barn på cykel som man möter ska vi knappt tala om. De vet inte ens vad höger och vänster är utan vinglar hej vilt från sida till sida och tycker livet är lite lattjojajbans och en gubbe på cykel som de möter är ju bara kul. Det tycker jag också, men inte när man kommer susande i 30 km/tim. Då är det knepigt att hinna väja.

Sitter dessutom skorna fast i pedalerna gäller det att veta vad man gör så man inte stupar rätt ner i gatan.

Hittills har jag klarat mig från allvarliga incidenter, men ändå, om folk ändå kunde hålla sig undan, vad lätt det vore.

För det är rätt härligt att cykla när man inte behöver väja, vara livrädd, eller behöva bromsa i onödan. När man väl kommer ut på plan mark, en lång raksträcka och man petar i växel efter växel och till slut pitchar man i "artan", artonde växeln, ja då infinner sig en härlig känsla av frihet. Man behöver knappt trampa för att ligga i 35-40 km/tim. Och då är jag ändå nybörjarnas nybörjare. Undrar förresten om jag inte rent av behöver en ny hoj med 24 växlar?

Min fru gillar inte den tanken. Hon tänker mer på att motsvarande peng istället kan läggas på inhyrande av lämplig hantverkare som kan fixa alla skavanker på vårt hus.

Men vad är en hantverkare mot en ny röd och fin racerhoj med 24 växlar?

Fasicken vad jag är frisk

Är frisk som en nötkärna. Det fick jag veta idag på min strokehalvsårskontroll. Samtliga uppmätta värden var till och med bättre än för ett halvår sedan. Kalasbra.

Bara liiite rundare om magen och bara liiite tyngre än i mars. Men det ordnar jag till i höst.

Bortsett från att jag är frisk som en nötkärna har jag ju som du vet lite ont i knät pga artros, min vänstra arm är svullen och jag har hysteriskt ont i ryggen. Men som sagt, bortsett från det är jag en frisk människa.

Bara så du vet.

Svensk sjukvård

Man ska inte klaga på den svenska sjukvården. Det ska man inte. Den funkar helt suveränt.

Idag fick jag så att säga tummen ur och fick en tid på vårdcentralen för att kolla upp min supersvullna arm.

Läkaren Carmen, som kommer från Rumänien, såg bekymrad ut och gissade på att det var vätska i armen, men för att kolla upp extra så fick jag visa upp armen för hennes kollega, okänt namn men jag gissar på sydamerika som ursprungsland.

På grund av min tidigare stroke, så remitterade de mig till Löwenströmska sjukhuset för en ultraljudkoll. Så jag for dit, undersöktes av den här Dr Snuggles-maskinen, som rattades av ännu en man med okänt namn, och jag gissar hans ursprungsland till mellanöstern. Maskinen bestämde att inga fel fanns i min arm. Fine.

Tillbaka till Doktor Carmen som ordinerade tryckförband i en hel vecka. Så nu ska jag se ut såhär i sju långa dagar.

Nu tror du säkert att historien slutar här. Men icke. Några timmar senare ringer Dr Carmen och berättar att hon tog upp mitt fall på ett läkarmöte och de var alla eniga om att jag bums borde uppsöka akuten på Danderyds sjukhus, så de skickar en remiss dit. Jag blev ju såklart alldeles iskall men for tid på en gång.

Behövde vänta max 5 minuter innan de ropade upp mitt namn och jag blev kollad av två manliga sjuksköterskor, jag gissar Sverige som deras ursprungsland. Efter ytterligare några minuter kom en doktor, jag gissar Stockholm som hans födelsestad, och ställde tusen frågor som jag glatt besvarade.

Han bedömde det som faran över. Sannolikt hade ett blodkärl brustit på förra onsdagens lunchträning och därmed orsakat blödning och svullnad inne i armen. Borde går över på en vecka trodde han.

En stor tung sten föll därmed från mina axlar, och för att fira min pånyttfödelse tryckte jag i mig en hel chokladkaka på hemvägen. Heja Sveriges sjukvård, fan vad bra ni är alla läkare och syrror.

Till sist bara en liten notering. I går kväll såg vi Fredrik Lindströms enmanshow "Även svenskar är människor" på Cirkus i Stockholm.

Jäddrans så bra och rolig han var. Om han gör showen någon mer gång, tveka inte, köp biljett så fort du kan.

En får aldrig vara riktigt glad

Åter i den färgglada vardagen. Båten är hemma vid vinterhamnen, om än inte upptagen ännu. Masten blev dock uppburen tidigt i morse. Finns på bild ute till höger på Instagram.

Men jag är sur, skitsur. På Telia. Häromdagen i båten, när jag kollade SVT play så slutade det att funka. "Din surfmängd är slut, skicka sms och köp mera" fick jag som meddelade.

"Teknisk fel. Hälsningar Telia" fick jag som svar. Kunde inte ens Twittra eller Instagramma. Jag som hade SÅ mycket att visa och berätta om den sista delen av seglingen. Nu missade du det. Tack Telia.

Varför är jag inte glad nu då? Jo min kropp strular. Efter förra veckans lunchträningspass svullnade hela vänster arm upp rejält och när jag klämmer på armen känns det som att klämma på en falukorv. Stenhård. Svullnaden lägger sig inte, så jag måste nog knalla iväg till vårdcentralen och kolla upp det.

Men först och snart ett besök hos kiropraktorn, för efter seglingen låste sig min rygg och gör ohyggligt ont när jag rör på mig. Och jag som ska på teater ikväll.

Som en liten obetydlig parantes struntade jag i ryggontet i går kväll och lirade en dubbeltennismatch. Tänkte att det mjukar upp ryggen.

Nu ska du få veta en världsnyhet. Tennisspel mjukar inte upp ryggar. Tennis gör ryggont värre.

Värre blev ändå det mentala ontet eftersom jag och min partner fullständigt tillintetgjordes. Vi blåsten av banan. Förnedrades. Det gjorde värre ont än ryggen.

Man får som sagt aldrig vara riktigt glad någon längre tid.

Bussåkare i blodig cykelkrasch

Jag har gått överstyr. I flera bemärkelser.

På grund av utmaningen att hoja runt Vättern nästa år har min träningsdos ökat rejält. I stort sett varenda dag innehåller någon form av träning. Tennis, cykling, löpning eller funktionell styrka på gymmet. Min fru tycker att jag gått lite överstyr i det här projektet. Med viss rätt kanske, men det är ju så himla kul med hela den här vansinniga Vätternrundautmaningen.

Vad som än händer under den rundan FÅR jag inte bryta pga att jag inte skulle orka. Jag FÅR inte bryta av en sån löjlig orsak.

Idag t.ex cyklade jag och Sofia ca 1 mil till gymmet där vi skulle köra en lunchträning med vår PT Tommy. Han hade garanterat besökt helvetets mörkaste delar och bestämt att vi skulle få en träningsdos därifrån. 

Jäklar i min lilla låda så trött jag var efter det passet. Och så säger karln att idag var det bara lite lugnt eftersom det var första passet för hösten. Tjenare.

Sen cyklade vi en mil hem igen. Det var då det hände. Hade precis kommit hem och jag skulle kliva av cykeln, men jag var så jäddrans trött att jag tappade balansen och hann inte få loss rätt fot från pedalen. Jag har såna där riktiga cykelskor som man klickar fast i pedalen och för att lossa foten måste man vrida den.

När balansen blev fel orkade/hann jag inte vrida loss rätt fot, så jag föll som en fura rätt ner i gatan.

Cykeln klarade sig fint, men de fysiska skadorna blev synnerligen omfattande. Blodvite uppstod. Hur den mentala skadan kommer att bli vet jag ännu inte, men arbetslusten fick sig nog en känga. Vi får se om jag måste sjukskriva mig ett par månader eller så för att så sakteliga kunna komma tillbaka till vardagen igen.

Jag har börjat med stayups. Är det onormalt?

Vet inte riktigt om man kan kalla det att jag kommit ut. Men det har jag ju på sätt och vis. Tänkte bara visa mina nya fina stayups. För det är väl så det kallas det jag nu har börjat med.

Men eftersom även unga människor läser den här bloggen har jag "blurrat" lite på bilden så jag inte blir anmäld för sexuella trakasserier.

Vet inte om det anses sexigt eller inte med stayups på män, men värmer gott när man cyklar, det gör de. Det är nämligen cykelbenvärmare som man helt enkelt kan ta av om det blir för varm. Fiffigt va?

På lunchen ska jag lära mig byta cykeldäck, på Instagramet ute i högerkolumnen kan du läsa vad som hände i morse.

Träningsrapport

Då är vi igång med den seriösa träningsdelen inför Vätternrundan.

I morse körde jag mitt första riktiga pass. Började lite löst med 1 mil, det fick räcka. Funkade fint förutom att det nu gör ont som tusan på kroppens sittfunktion. Så idag jobbar jag lite annorlunda.

Dags att boka skidresa

Äntligen. Nu öppnar vi portarna till bokningen till vår skidresa till Österrike vecka 9 2014. Mer info hittar du på www.sallskapsresor.se

Du hänger väl med? Sprid gärna infon vidare till alla dina bekanta.

Konst, drottningen och jag

Tänk så det kan bli. Drottningen kanske är en stalker. Det visade sig nämligen i helgen att hon och jag  hänger på samma ställen. Tillfälligheter? Skulle inte tro det.

Häromåret stötte vi ihop på TUR-mässan i Göteborg och igår på Artipelag i Stockholm. Igår var kungen med också. Han så otroligt uttråkad ut. Tjejen i vitt är drottning Sonja från Norge. De övriga du ser på bilden är hela säkerhetspådraget. Förutom killen i rött som stod i vägen för en helhetsbild av sällskapet. Viss skillnad mot när Herr Obama stänger hela stan.

Så en kort recension av Artipelag. Väl vär ett besök. En fantasisk byggnad i superskön miljö. Och utställningen som visas nu i september och också värt ett besök.

Så har jag nu införskattat en cykel. Du ser det eleganta fortskaffningsmedlet  ute i högerkolumnen på mitt Instagramflöde.

Vi tränade också på målgångsintervjun i Motala den 14 juni nästa år. Man måste träna på allt. Nästa steg är att träna rumpan, för den gör ju så ohyggligt ont efter bara fem minuters trampande.

PS. För den säkerhetsmedvetne så har jag faktiskt en hjälm också, men eftersom man ser rätt töntig ut i en sådan tog jag av mig den i just den här intervjun.