1-årsjubileum. Mitt första år som cyklist

Just idag har jag gjort min 365:e dag som cyklist. Dags för en årssammanställning.

Vi börjar, rent teoretiskt, den 22 augusti 2013. Jag får utmaningen att köra Vätternrundan 2014.

1:a september 2013. Min cykelkarriär tager sin början. Jag köper min första racerhoj. Inklusive skor.

5:e september 2013: Genomförde mitt första träningspass på ovanstående cykel. Började med 1 mil. Fick jobba lite annorlunda på kontoret den dagen.

11:e september 2013. Första ickebalanskraschen pga ovana med fastsatta skor på pedalerna. Blodvite uppstod.

Nu kan de roliga inköpen för cykling påbörjas. Det började med en present, benvärmare.


Nu börjar jag träningen enligt följande 10-punktsprogram:


29:e oktober 2013. Min första 4-milare ut på Lidingö och tillbaka igen.


4:e november 2013. Anmäler mig till Vätternrundan och får en plats med starttid 02:24.


10:e november 2013. Fars dag. Bara lite värdelöst vetande. Årets pappa. I min familj. (OBS. Det är inte jag som skrivit nedanstående, bara så du vet)
Juryns motivering lyder:
En pappa som skulle kunna platsa i en film. En pappa som är lättsam och rolig, rapp i sina kommentarer och humoristisk. Som skojar med sina barn och deras vänner men som också har en seriös sida och alltid finns där som en trygg hamn när behovet uppstår. En pappa som får sina svärsöner och svärdöttrar att tycka att det borde införas en "Svärfars dag" också. En pappa som hela tiden skaffar sig nya utmaningar i livet och som bara lägger i en ny växel där andra pappor börjar krokna.

Det är en sån pappa vi i juryn har letat efter i år. Och vi har hittat honom.

Årets Pappa 2013 är: Pappa Göran

Och priset för det var:


29:e december 2013. Min första rejäla krasch. Cyklade hyggligt fort på en raksträcka tillsammans med svärsonen. Plötsligt ligger en isfläck på vägen och framhjulet far iväg och jag störtar i backen. Blev till att sova på högersidan ett par veckor.


Januari 2014. Träningen fortsätter på allehanda sätt för att bygga upp styrkan i bålen.


15:e januari 2014. Tomten kom, lite försenad, med en leksak till Göran.


Det var en jättekul sak. En träningspryl. Träningen kan nu intensifieras även när snön yr utomhus.


17:e janari 2014. Får för mig att cykla GranFondo 15 mil i maj.


13:e februari 2014. I dödens käftar. Så kändes det när vi steppade upp träningen några pinnhål.


26:e februari. Bryter av träningen med en skidresa. Och badresa.


17:e mars 2014. Köper ny cykel. En Trek.


25:e mars 2014. Nytt personligt rekord runt Edsviken.


29:e mars. Ett datum jag nog aldrig glömmer. Treårsdagen för min stroke. Men årets datum betydligt roligare. Min första gruppträning med Fredrikshofs CK ute på Ingarö. Blev cykelreligiös på kuppen. Jättemycket roligare än jag någonsin trott.


12:e april 2014. Min första distanstur. Jag läser från bloggen:
Låt oss börja med min spontana känsla när jag gått i "mål" efter 11,5 mil: Vidrigt, fy faan.Nästa känsla som kom upp var: hur i h-e ska det här gå, jag är anmäld till Gran Fondo 15 mil, och även till den lilla 30-milaturen runt Vättern. Jag måste ha tappat förståndet.

23:e april. Men jag gav inte upp. Träningen fortsatte oförminskat.


4:e maj 2014. Börjar försöka mekka med min cykel.


22:a maj 2014. Uppladdningen eskalerar. Går helt in i rollen som cyklist. Även på jobbet.


26:e maj 2014. Mitt första cykellopp, GranFondo Stockholm. 15 långa mil.


Min första bonk i min hittills korta cykelkarriär. (För dig som inte är cykelnörd. Bonk=gå in i väggen)


Men jag gav inte upp. Tog mig i mål.


30:e maj 2014. Byter namn på bloggen till Görans (cykel)-funderingar. Lika bra. Köper klubbtröja. Lika bra det också.


1:a juni 2014. 14 dagar kvar till Vätternrundan. Träningen ute på Ingarö fortsätter.


5:e juni 2014. Införskaffar enerigikickarna till Vätternrundan.


9:e juni. Slutkoll och service inför Det Stora Loppet.


12:e juni 2014. Bara två dagar kvar. Nu gäller det att peppa sig själv. Jag läser från bloggen:
Men okey då, jag får väl avslöja mina tankar om sluttiden då:
Godkänt: att ta mig runt oavsett tid
Bronsmedalj: 15 timmar
Silvermedalj: 14 timmar
Guldmedalj: 13 timmar

Då så, då är det dags för The Final Countdown:
GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp.

14:e juni 2014. Examendags. Ingen återvändo. Nu gäller det som jag kämpat för i 10 månader. Vätternrundan. 30 mil.


Hjo-depån. Halva loppet avklarat. Trött, trött, jättetrött. Men ingen bonk.


Jag klarade det. En obeskrivlig lycka cirkulerar i hela kroppen.


En helt fantastisk respons på Facebook från Hovetvänner och andra som följt min resa.

29:e juni 2014
Cykelintresset dog inte med Vätternrundan.


17:e juli 2014. Här blir jag övertalad/övertygad om att ställa upp i Mälaren Runt


Och träningen fortsätter och fortsätter med allehanda konstellationer tillsammans med Fredrikshof. Eller helt på egen hand.










9:e augusti 2014. Mälaren Runt. 33 mil. 10 mil kul, 23 mil mardröm. Här cykelbonkar jag, i Torshälla, för andra gången i min hittills korta cykelkarriär.


Och ett antal timmar och mil senare för tredje gången. Nu i Enköping.


Men jag tog mig i mål även detta lopp. När jag tänker tillbaka på det här loppet kommer hela tiden Torsten Flink´s låt Jag reser mig igen upp i skallen på mig.


16:e augusti 2014. Lite fredagsmys med Herrklubben


24:e augusti 2014. En liten lagom runda på  nästan 15 mil.


29:e augusti 2014. Mitt första år som cyklist är nu nästan slut. Börjar runda av den med en mycket lugn och behaglig 5,5-milarunda runt Vallentunasjön tillsammans med dotter Sofia.


31:a augusti 2014. Sista dagen på mitt första cykelår. Avslutar med ett rekordförsök Edsviken Runt. Senast jag körde det varvet var i början av sommaren. Nu skulle nytt pers sättas på den här rätt jobbiga och väldigt backiga rundan. Jag lyckades.

Sammanfattningsvis om mitt första år som cyklist:
Ett helt fantastiskt roligt år där cyklingen gett mig så många positiva upplevelser. Ett härligt sätt att motionera på, olika lopp som triggar tävlingsinstinkten och sätter "pannbenet" på prov och sist, men absolut inte minst, har jag träffat många nya härliga människor. Det är nästan det bästa. Det sämsta är väl den ekonomiska biten. Den här nya hobbyn har kostat multum. Men det har det varit värt.


Nu ska jag fundera lite på vilket som blir min nästa stora cykelutmaning, eller kanske i pluralis, säsongen 2015. Återkommer om det om några veckor då jag nog funderat klart kring det. För en bastant utmaning, likt årets Vätternrunda, vill jag definitivt ha.

En mindre utmaning blir att lära mig hur jag ska hantera energiintaget under distanspassen. Funkar ju inte att bonka var och varannan gång.

I morgon är det dag 1 på cykelår 2. Kommer bli ännu bättre.

Än kan gubben

Då är det dags att publicera Augusti månads aktivitetstimmar. Blev en hård strid om silverplatsen. Pallplatsen högst upp är ju rena defileringen. Än kan gubben minsann.

Jag älskar barnkalas

Barnbarn Albins lite lätt försenade 10-årskalas. Bara farmor o farfar var bjudna. 

Oj vad godsaker det bjöds på. Allt utom kakorna var hemgjort. 

Nu är vi hemma igen. Bara lite ont i magen. Men bara lite. 

Behöver inte skriva idag

Idag behöver jag egentligen inte skriva något. Bara lite. Ber dig istället att högaktningsfullt läsa min dotters blogg, som beskriver dagens viktiga händelse. Det var inte särskilt jobbigt idag. Tvärtom faktiskt. Men en cykelfika var vi värda ändå.

Cykling, namnbyte och en opererad hund

Idag skulle Hovets undergroundsektion Team Demnert ut på en träningstur med ett tremannalag inför den kommande stortävlingen Roslagshösten.

Tyvärr har ett annat team lyckats värva över två tredjedelar av vårt team till ett nybildat team, som jag inte vet namnet på. De där stora stallen har tydligen hur mycket stålar som helst och mina teampolare är tydligen lättköpta.

Men jag är storsint och lät de träna i mitt team idag. Så var det tänkt, men så blev det inte. Avhopp efter avhopp slutade med att jag idag fick bilda ett enmannalag. Jag körde ett varv på lite dryga 3 mil. Är ju ingenting med dagens mått mätt. I våras var 3 mil för mig en nästan ouppnåelig sträcka. Sanslöst långt, tyckte jag då.

Det lite roliga är att det var rätt länge sedan jag körde den här rundan som bjuder på en hel del backar, och idag kändes dom inte närmelsevis lika jobbiga som jag kom ihåg dem. Övning ger färdighet, vilket härmed skulle bevisas.

Försökte mig på en selfie också, men jag var lite för snabb. Jag vet varför. Mina nya skor. De syns ju rätt bra på bilden. Köpte de på nätet och de var kanon. Rätt storlek och kändes jättesköna. Succé. Snabba på platten och grymma i backarna.

Pga trasslet med överköpta teammedlemmar så lägger jag nu ner namnet Team Demnert. Byter helt enkelt namn till StockholmsBuss Sports Team. Låter mycket ballare och kommer naturligtvis sprida enorm reklam för mitt företag StockholmsBuss.

Till sist så har vi på StockholmsBuss och SällskapsResor en medarbetare som inte är så glad just nu. Vår lilla friskvårdsansvarige Reka fick en knöl på ett ben. Ett veterinärbesök idag blev till en omedelbar operation.

Knölen är nu borttagen och skickad på analys. Kan vara allt från en tumör till en ofarlig fettklump. Matte Sofia, liksom vi andra, är såklart jätteorolig ända tills analysen är klar om en eller två veckor.

På bilden en mycket bedrövad och deppig rymdhund på väg hem efter operationen, för att vila med ett coolt bandage på benet.

Igår stog investeringsfönstret på vid gavel

Igår köpte jag en chokladask. Den dyraste choklad som jag någonsin köpt. Till hustrun såklart.

Som en liten extra present till asken visade försäljaren det här och sa att jag fick den på köpet.

Sen drog han av täcket och ja ba "-what the f..., ere sant, får jag den på köpet?"
"-Yepp", sa killen.

En Golf Sportcombi GT 2,0. Jo jag tackar.

Allvarligt då. Det var tid att byta bil, och jag tyckte det var dags att downsiza lite. Behöver ingen stor bil längre, den här räcker fint. Känns lika stor som BMW:n, men kostar rätt mycket mindre. Dessutom fick jag med allehanda skojsiga tekniska lösningar som hade kostat skjortan på en BMW.

Så nu kör jag alltså en Folka, det var längesedan. Tror det var nånstans runt 1971 som jag köpte min första bil, en brun begagnad Bubbla, för någon tusenlapp eller två. Cirkeln är slutet.

När investeringsfönstret redan var vidöppet passade jag på att inhandla ett par nya cykeldojor. Vita såklart. I kanotstorlek. Vi har ju redan vita bussar i företaget, nu också en vit VW Golf och då ska det även vara vita skor. Punkt.

Läs här vad tillverkaren tycker om dem. Vem kan motstå sånt? Tävlingsklass, halleluja. Läser man mellan raderna förstår ju var och en att nu jäddrar kommer både backar och långdistanser att klaras galant utan någon som helst ansträngning. Ska bli riktigt skönt att bara liksom sitta med och styra hojen.

Landsvägssko i tävlingsklass som är tillverkad med Shimanos Dynalast-teknologi för en bättre kraftöverföring och effektivitet på långa sträckor. R170-skon har en kolfibersula med ihåliga kanaler för ökad styvfasthet och lägre vikt samt en flexibel och ventilerande ovandel i syntet och mesh.

Rapport från PG

PG betyder Positiva Göran. Du kommer strax förstå varför.

Idag körde jag med Fredrikshofs Nacka/Värmdögrupp en distanstur i Uppland/Roslagen. 12 tappra, sugna, laddade cyklister kom till samlingen kl 0900. 10 killar/gubbar, och 2 tjejer. Som vanligt var alla starka cyklister som till vardags förmodligen kan cykla förbi mig baklänges om de känner för det.

Och vi drog väl iväg i ett för mig hysteriskt tempo. Men jag hängde med. För första gången i sådana här sammanhang kände jag att jag var en lika stark länk som någon annan. Det gick så lätt att trampa, så lätt att ligga på hjulet framför, så lätt att ta en förning. Kändes som toppformen liksom kickade in. Det var en väldigt skön känsla.


Efter 3,5 mil tog vi en fika, modell snabb, i Knivsta.

Sen pumpade vi på genom landskapet på näst intill bilfria vägar.

Inte en enda gång behövde jag ropa HÅLL IGEN, eller LUCKA. Jo, en gång när Madde och jag låg i täten och Mäster Anders ropade att vi skulle svänga höger, vilket vi naturligtvis gjorde. Då kom kontraorder att vi skulle fortsätta rakt fram. Plötsligt hamnade både Madde och jag på efterkälken och när de övriga plötsligt började leka leken "köra-ifrån-Madde-och-Göran", dessutom i en uppförsluta, så kände jag mig tvungen att ropa HÅLL IGEN LITE VA. Då slutade de med leken och vi kom strax ifatt. Och så blev det åka av igen.

Efter ca 10 mil nådde vi Rimbo där vi tog lunchstopp. Då hade vi snittat lite drygt 30 km/timmen. Har aldrig cyklat så här långt i en så hög snittfart. Här mådde PG supernajs och var nöjd, belåten och tillfreds med cykellivet.

En dösmarrig macka med köttbullar och rödbetssallad var som balsam för själen. Och för magen.

Även de övriga intog vad de ansåg som balsa för resp själar. Och magar. På bilden ovan framgår att Madde tyckte Cola och chokladboll var hennes balsam.

Till vänster på bilden Mäster Anders, Anders Johansson, av alla en mycket uppskattad teamleader. 

Anders höll stenkoll på allt och alla och röt till när han tyckte några längst fram tryckte på för hårt. Kan du fatta, en gång röt han även åt mig att hålla igen lite. Lilla jag liksom, som körde för hårt. Då förstår du att jag idag var i den s.k zonen.

Fler än jag hade kul idag. Tummen upp, jajamensan.

 Här har vi ytterligare fyra superglada medcyklister.

 Eftersom det här är min blogg vill även jag synas på bild.

När vi ätit klart satte vi fart igen. Och då blev det jobbigt, för nu fick vi rejäl motvind i flera mil. Har ingen aning vad de andra tyckte, men för mig blev resten av rejset ett ordentligt slitgöra. Fick kämpa stenhårt, men jag släppte aldrig gruppen. Känner mig jättenöjd med det.

När vi kom tillbaka till startpunkten visade min dator på 14,8 mil och ett totalsnitt på 29.14 km/tim. Superbra, tycker jag.

Nu är jag hemma, har ätit lite, duchat och pustat ut. Och använt min nya dyrbara kräm After Bike på lämpliga ställen, du kan säkert gissa var. Behövligt.

Kroppen känns nu som jag just klivit ur en torktumlare. Trött, men inte alls på samma sätt som efter Mälaren runt. Då var jag helt tömd på kraft och energi. Det är jag inte nu, bara ordentligt trött i musklerna som verkligen fått jobba idag.

Jag sätter betyget 9 cykelhjul av 10 möjliga på dagens tur. Hade de sista fyra milen inte varit så j-a jobbiga så hade det blivit full pott.