Det vankas bröllop. Efter blivande svärsonens romantiska solnedgångsfrieri på en strand i Miami till min dotter, pratas det nu om bröllop till hösten.
Ett av mina krav är att de ska koordinera med eventuella stora kongresser så det inte krockar med bröllopet. Då finns ingen tid för bröllop och romantik nämligen, då måste all energi riktas mot bussjobben.
Ett annat krav jag haft var att svärsonen i någon slags övergångssumma skulle ge mig en båt, en Princess 42, i utbyte mot min dotters hand, men då hävdar han nu att det i så fall, enligt gammal tradition, är brudens far som ska bekosta bröllopet.
Det är därför jag börjar få kalla fötter. Tror jag trots allt avstår båten och låter de själva, enligt nutidens tradition, själva stå för bröllopet.
Så är kommer mitt förslag till dig Jonas:
Jag nöjer mig med hjälpen med bottenmålningen av båten, vaxningen samt hjälp med kvällens mastuppsättning, och låter därmed udda vara jämnt.
I dealen ingår således att du kostnadsfritt övertar ansvaret för min dotter och ser till att hon blir försörjd och älskad som hon alltid varit av sin mor och far, samt att hon får det bröllop som hon själv i samråd med dig vill ha.
Du ska bara veta, lite sådär off the record, att hon ibland kan vara riktigt besvärlig och jobbig, men du har ju visat att du kan hantera henne rätt bra.
Jag har ännu inte mottagit din formella förfrågan att få gifta dig med min dotter. Kanske känns det svårt att ställa frågan till mig. Lite nervöst och läskigt kanske. Ibland kan jag ju faktiskt se både sur och butter ut utan att vara det. Lätt att bli lurad av det.
Hon har dock hela tiden sagt att du är mannen i hennes liv och att hon älskar dig av hela sitt hjärta. Kan det bli bättre?
Så jag gör det lätt för dig, vi hoppar helt enkelt över frågan, mitt svar är ändå "visst, varför inte".
Eller om jag ska vara övertydlig, jag kan inte tänka mig en bättre svärson.
Ska vi säga så Jonas?
O.S.A senast 30/6 2012.
.jpg)
.jpg)
