Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, oktober 21, 2006

Böss och människor

Besökte igår Persontrafikmässan i Älvsjö. Det är sånt man förväntas göra om man är ”bussgubbe”. Det var ju kul.

Många bussar, många människor, många prylar och många hejsan svejsan på kända och okända kollegor. Roligast var att träffa alla supertrevliga bussmänniskor från landsorten.

Där säger man inte alltid buss utan böss. Och då blir ju steget inte långt till Steinbeck och hans bok Möss och Människor. Vilket i sin tur ledde till rubriken på detta inlägg. (Varför ska alla tankar vara spikraka?)

Kikade lite försiktigt in hos bla Neoplan, Volvo, Iveco och några till. Ingen erbjöd kaffe eller ens en liten godisbit. Jag är svag för sådana.

Men så kom jag till EvoBus avdelning för Setrabussar och där fick jag köra en liten radiostyrd buss, fick kaffe, bulle, ostkaka, tysk korv och lite till. Plus en ostkaka att ta hem till familjen.

Glömde nästan att de även bjöd på smarrig spansk tappasbuffé på restaurang häromkvällen.

Fattar du nu varför vi bara har de exklusiva Setrabussarna i vår bussflotta? Jag, lättlurad? Icke, bara ekonomisk.

Dagens sammanfattning: Kundvård is The Shit.