På vårt företag försöker vi ha en human livssyn, oavsett om man är maskin eller människa. Människa och maskin i harmonisk symbios liksom. Vi bryr oss om varandra. Våra maskiner blir våra kompisar och nära vänner.
Visserligen känner jag mig då och då som en maskin utan vänner och som ingen bryr sig om, men det får man ta när man är chef. Men det är inte det jag vill berätta om nu.
Jag vill berätta att en gammal trotjänare har loggat ut för gott. Jag ber att få citera min dotter Sofia som jobbar på SällskapsResor och som skrivit följande dödsruna:
"En kär vän har lämnat mig
Min jobbdator är död. Hjärtat stannade första gången i måndags förmiddag men tack vare Dr. Roffes snabba ankomst och stora kompetens så lyckades han pumpa liv i den igen. Tillståndet var dock kritiskt och Dr. Roffe meddelade att den närmsta tiden skulle bli helt avgörande. Jag och datorn hade en fin eftermiddag tillsammans, och jag sparade alla filer vi jobbat ihop för att inte mista några minnen ifall utgången skulle bli olycklig...
Allt flöt på så fint ända tills nästa morgon då hjärtat stannade igen. Den här gången tog Dr. Roffe med sig datorn till sin fina verkstad för att kunna ge bättre vård och hålla ständig övervakning. Efter en natt i respirator fick vi dock beskedet att det inte längre fanns något hopp...”
Ja, ni förstår ju själva hur knäckta vi blev av detta. Men nu har Sofia fått en ny kompis och medarbetare som hon nu håller på att installera hos oss och försöker uppdatera allt nytt som den nya ännu inte hunnit lära sig.
Vi hyser gott hopp om att den nya ska komma in i vårt kompisgäng precis som nr 115-556 DTX gjorde i så många år.
Må den vila i frid. Tack för allt.
