På ren svenska lyder rubriken: Jävlar i helvete.
Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.
Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.
Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.
Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.
Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.
Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.
