Vet inte om jag ska kalla dagens morgon för en action-morgon eller mardröms-morgon.
Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.
Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.
Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.
Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.
Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!
Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.
