Aj, aj, aj. Min kropp känns som den snurrat i en torktumlare. Började nämligen putsa på båten häromkvällen.
Tänk dig följande: Du är på disco och du dansar vilt. Som brukligt är har du armarna viftandes över huvudet. Nu sätter du en 3,1 kg tung polermaskin i händerna, fortfarande med armarna över huvudet och armarna febrilt viftande.
Nu fortsätter du exakt sådär men ställer dig mot en vägg och gör samma rörelser samtidigt som du dessutom trycker maskinen mot väggen. Men först måste du förstås ha klättrat upp några steg på en ostadig stege.
Stå så i 3 timmar. Nu borde du fatta hur min kropp känns. Och ändå är bara halva båten putsad.
Men nu är det bråda tider, så sånt får man glömma bort. Nu ska jag ut och klippa gräset, för det växer så det knakar. Sen ska jag förmodligen hjälpa till att dammsuga, byta sängkläder, tvätta fönstren på utsidan och göra allmänstädning av hemmet.
Sen får jag åka ner till båten och leka säger hustrun, som uppenbarligen inte fattat vilka hemska fysiska upplevelser jag måste genomlida för att vi ska kunna segla i sommar. Och så måste jag städa hemma också!
Otacksamhet är världens lön.
