För ett år sedan påbörjades mot min vilja projektet Det Papperslösa Kontoret. Då blev jag väldigt upprörd, eftersom det var dotter Sofia som startade projektet. Jag tyckte det kändes trist, jobbigt och knepigt.
Min oro var obefogad. Det visade sig att jag fattade fel, hade bara lyssnat med ett halvt öra. Som vanligt, enligt vissa.
Jag hörde fel, jag trodde hon sa Det Pappalösa Kontoret. Det är väl klart som attan att jag blev lite deppad över det.
Nu är jag betydligt lugnare. Dessutom har jag själv till viss del anammat principen att scanna in diverse papper rätt in i datorn. Det är egentligen rätt fiffigt, med rätt typ av backup, vilket vi numera har, så har man tillgång till allt. Överallt där man kan få tillgång till en dator.
Den här lilla manicken ska alltså fixa ett renare skrivbord:
Då ska således de här pappren försvinna in i datorn. Jag som nu vet exakt var resp papper ligger i högarna. Nu måste det ju letas i mappar, filer, grupper och gud vet. Men det går säkert bra. Man kan ändra sig, det är okey. Man måste tänka modernt. Man vill inte hamna på efterkälken.