Nu är det fastslaget. I AM A CHAMP. Eller rättare sagt WE are the champs. We är jag och min son.
Familjen Demnert ännu en gång bäst. Eller som vi lite käckt och opretantiöst framhåller i vår devis: Familjen Demnert - lite bättre än din familj.
Nu är vi nämligen vinnare i SollentunaMästerskapet i tennis i klassen generationsdubbel. Inte illa. Förra året vann vi B-klassen, dvs vi var bäst av de näst bästa. I år hade man slagit ihop A och B-klassen. Spelade ingen roll, för vi vann i alla fall. Grabben och jag liksom. Together.
Men det finns ett litet aber. Finalen spelades aldrig. Våra motståndare kunde inte ställa upp till match under själva finaldagen, och de skulle ordna en speltid en vecka senare. Dessvärre gjorde de inte det utan vi har nu förklarats som segrare och är välkomna till tenniskansliet för att uthämta den välförtjänta trofeén.
I princip så är vi bäst ändå, våra semifinalmotståndare kan nog anses som bättre än våra tänkta finalmotståndare, så en eventuell finalmatch hade ju ändå bara varit ett spel för gallerierna. Jorsåsattsåererbara.
Nämen om man skulle ta och korka upp en flaska skumpa nu kanske, vår dataserverer är nu ändå tillfälligt nedsläckt av okänd anledning.
