Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, februari 09, 2015

Korrigering och tillrättaläggande

Jag har nog ljugit. I ett tidigare inlägg skrev jag att jag på ett spinningpass hade snittat ca 190 i wattuttag. Jag raljerade lite om typ "give me five" för jag var så himla bra. Så var jag inte det.

Det KAN inte ha varit sant. Sedan det passet har jag inte varit i närheten av den siffran. Jag måste helt enkelt läst fel. Dessutom är snittuttaget helt ointressant eftersom vi kör intervaller och har trampvila mellan intervallerna och då blir det ju rätt ointressant med en snittsiffra.

Nästa gång mäter jag varje intervall istället, det blir ett bättre värde att jämföra. Alltså exakt såsom spinningsledare Disco-Göran föreslog idag. Men varför lyssna på någon när man kan komma på det själv?

Men strunt samma, dagens siffra som jag fick från dagens hysteriskt jobbiga pass visar lik förbaskat att jag höjer wattuttaget varje gång vi kör wattspinning, so what the f... Jäää, give me five i alla fall. Kurvan visar ju uppåt.

Om jag får säga det själv så är den här bilden med apatisk blick och imma på glasögonen inte den bästa av mig. Absolut inte, men det är ändå så här jag ser ut när jag är slutkörd, för det var jag idag. Den här gången också.


Måste få boosta mig själv, ber om ursäkt för det, men jag är så otroligt stolt över mig själv, jag tar verkligen ut det maximala ut min gamla kropp på varje spinningpass.

Även på det här passet  låg jag i pulszon 4 och 5 mer än halva passet. Dessutom passerade jag vad jag trodde var min maxpuls med 10 slag. Jag blir bara förvirrad, jag vet inte längre vad min maxpuls är.

Strunt samma, jag trampar på så gott det går i alla fall så får pulsklockan visa vad den vill, huvudsaken är att jag blir trött.

För rättvisans skull, de flesta som körde idag, och vi var många, såg också lite slitna ut när vi lämnade lokalen.

Som belöning när jag kom hem serverade jag mig själv fem veteskorpor. Jag älskar veteskorpor. Tveksamt näringsvärde och blygsamt med protein. Men smarrigt är det.

Hade tänkt skölja ner skorporna med ett glas vin, det hade jag varit värd, men där tyckte hustrun att jag tog ett vanligt träningspass lite för långt. Hon hade såklart rätt, sånt duger inte på en måndag. Så det blev ett stort glas vatten istället.