Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, november 20, 2015

Först blev jag glad, sen förbannad

I går fick jag ett sånt där Mess som gör mig glad. Jätteglad. Och stolt.

Det kom från en kille jag inte känner, Mattias. Han skrev så här:

"-tjena, följer dig och har bloggen som inspirationskälla, typ kan gubben träna mer än jag så får jag fan bita ihop!
..................
Alltid när jag känner mig svag så tänker jag att om jag inte tränar så kommer jag snart bli ikappåkt av gubben Demnert. Han e 20 år äldre än mig!"

Vem blir inte glad att få såna meddelanden som plingar till i boxen?


TACK, Mattias.


På kvällen blev jag förbannad. Gånger två.

Först var kvällens simlektionen bara misär och elände. Fick inte alls till känslan jag hade under onsdagslunchpasset. Hittade inte balansen, fick inte till andningen, benen sjönk och bensparkarna är fortfarande ett skämt.

Vi körde många knepiga övningar som väl förhoppningsvis tar mig framåt utvecklingsmässigt med lite mer träning. Några övningar var en aha-upplevelse så jag är ändå försiktigtvis positiv inför min framtida simkarriär.

Det som gjorde mig grymt förbannad var när jag kom ut till bilen efter träningen. Ja du ser ju själv.


Va fan, jag stog inte ens i vägen. 10 meter från en korsning säger lagboken. Jag stog enligt lappen 5,5 meter från korsningen. Vet inte var de mätte från. J**** paragrafryttare.

Borde flytta till Rom eller nån liknande stad där man parkerar där man får plats utan att någon bryr sig. Fan åxå.