Så har det varit de senaste 15 åren. Jag tränar bål och rygg och både ditten och datten på hela kroppen men inget hjälper. Ibland kan jag knappt resa mig upp från soffan, och det känns om någon sticker 100 knivar rätt in i ryggen. Ibland försvinner allt det onda i flera veckor.
När naprapaten bänt och böjt och masserat brukar det funka i flera veckor. Men så inträffade nägot konstigt i söndags på fyspasset med Team Rynkeby.
Vi körde ett stentufft cirkelträningsprogram där jag var tvungen att hoppa över några övningar som var riktigt elaka mot min rygg.
När jag kom hem kände jag mig plötsligt så härligt mjuk och fin i hela kroppen. Ryggontet bara försvann. Trodde knappt det var sant, men det var det. Det var tre dagar sedan, nu börjar eländet smyga sig på igen. Tur att det är ett nytt träningspass idag då.
I går kväll hade vi på mina företag StockholmsBuss och SällskapsResor vår årliga middag med aktivitet. Vanligen består aktiviteten av bowling, men i år bytte vi ut det mot boule.
Superkul. Vi fick instruktioner och sen hade vi tävling. Jag gick till final i lag med trafikledare Niklas. Jag hade sista kastet, jag hade avgörande i egna händer. Mitt klot närmast "lillen" och vi hade vunnit. Eller om jag slog bort det andra lagets klot som just då låg närmast "lillen", men väldigt nära mitt lags klot.
Spänningen blev olidligt. Publiken, dvs de andra, stod tysta och förväntansfulla. Skullen chefen vara så taskig så han vann hela tävlingen?
Självklart inte. Jag prickade mitt eget klot och därmed vann det andra laget. Trafikledare Niklas tyckte jag var en usel människa som kastade bort segern, men å andra sidan fick han pris för att ha prickat bort flest klot under tävlingen.
Efter prisutdelning blev det middag. Som vanligt blev det jag som fick betala notan. Vettefan varför, likadant vartenda eviga år. Alltid jag som "råkar" få notan. Måste nog gå på toan lite lämpligt nästa år.
In från höger kommer Eva som också tillhör oss.
Några andra trodde kanske att notan skulle betalas just här
för de var ute på "toaletten".