Men du vet, tog fram trainern, kopplade upp Zwift, och sen, ja, sen var det liksom kört. Lika bra att kalla det för säsongpremiär för 2018. För här ska tränas.
Det blev ett kort och intensivt fy-fan-pass.
Det ska tränas på trainer, det ska tränas i spinningsal med Rynkebyteamet, det ska tränas styrka med dotter tillika medarbetare Sofia, det ska tränas styrka med Rynkebyteamet, det ska tränas löpning och det ska tränas styrka eller på löpband med kära hustrun på fredagsluncherna.
Och så ska ska det tränas simning också. Plus tennismatcher. Kämpigt att få ihop schemat, men det går. Finns redan på pränt. Bara att läsa vid frukosten vilken träningsmeny som gäller för dagen.
Jodå, den lika viktiga vilan finns också med på menyn.
Idag stog simning på programet. Fick för några veckor sedan ett PT-pass med simgurun Micke Rosén som driver Human Ambition i födelsedagspresent. Superkul. Om du inte vet vem Micke är kan du läsa det här:
Mikael Rosén är förbundskapten för svenska landslaget i öppet vatten. Han har vunnit Vansbrosimningen tre gånger och är den ende som vunnit tävlingen såväl med som utan våtdräkt. Mikael tränar simmare från nybörjare till världstriathleten Patrik Nilsson. Han har skrivit boken ”Öppet vatten – Simningens historia, vetenskap och träning” och delar visdom på Instagramkontot @human_ambition
Världstriathleten Patrik Nilson och jag. Joråsåattliksom. Same trainer. Vad kan gå fel i min satsning nästa år att få den där HIM-medaljen?
Mr Ego och Micke
Micke gav tydliga instruktioner.
Själv kan jag konstatera att magrutornas tid är förbi sen länge.
Det blir några meter när jag sträcker ut
Passet var hur kul som helst. Lärde mig flera nya tekniker som jag inte kört förut och som blev ett smärre lyft i min simning. Andra kanske lärt ut samma sak till mig, men kanske Micke formulerade det på annat sätt.
Ibland känner jag mig bara patetisk. Jag är ju inte ung längre. Passet var en 66-årspresent. Kan du fatta, jag är ju skitgammal. En gubbjävel som tror han är fyrtio, eller i vart fall femtio. Ungefär så tänker jag ibland när jag har mina mörka stunder.
Men i mina ljusa stunder tänker jag precis som texten här nedanför. För en sak är jag helt säker på, jag har så jäkla roligt med det jag håller på med. Satsningen på Rynkeby och alla gamla och nya vänner jag fått där, och min träning för att lyckas klara en Halv Ironman gör mig glad. Det gör mig lycklig och det är väl ändå det som räknas.
Att jag blir frånsprungen, fråncyklad och frånsimmad av alla andra, som till 99% är minst 10 år yngre, gör mig inte så mycket. Jag vill bara ha kul.
Extra kul blir det när jag springer, cyklar eller simmar snabbare än nån yngre. Då myser jag lite inombords, då blir jag extra glad.
