Fattar ingenting

Jag har verkligen gått igång på den usla verklighetsbeskrivning som media står för. Allting, precis allting, vinklas, överbeskrivs och vänds både ut och in ända tills verkligheten blir helt oigenkännlig.

Nu tar vi det här med sport, media och handbolls-VM.

Under 90-talet rann en guldåder genom Sverige där fantastiska handbollslirarare vaskades fram. Då var Sverige en stornation i handboll. Nu är vi på dekis.

Men Sverige vinner tre raka matcher och blir i media plötsligt guldfavoriter och nu, nu jävlar är vi en stor handbollsnation igen. Tidningar och trötta snubbar i TV-soffor beskriver att nu är en ny tid kommen.

Men. Så torskar vi mot Argentina och jag kunde läsa stora rubriker i Aftonskökan någonting om att den matchen går till historien som en av våra största VM-fiaskon någonsin.

Och i dagens DN går till och med min favvosportjournalist Johan Esk, normalt skriver han kanonbra, helt överstyr i besvikelsen över förlusten. Inte ens sansade Johan Esk väljer att se verkligheten genom Sanningens Öga.

Nu ska jag berätta hur det ligger till. Tänk dig att handbollsvärlden är uppdelad i en Allsvenska, sedan div 1, div 2 osv. I verkligheten, alltså utanför medias värld, kan Sverige beskrivas som ett lag i div 1. Av de matcher de hittills vunnit ligger samtliga lag i högst div 1, minst två i div 2 eller ännu lägre. Argentina är ett div 1-lag som överraskat och ligger i topp där. Inget konstigt att de vann över Sverige.

Likväl tycker media att Sverige är (var) guldfavoriter. Varför beskriver inte media att t.ex Almtuna, som ligger i mitten i hockeyallsvenskan (eg div 1), borde vinna SM? Almtuna hade tills igår en svit på nio raka vinstmatcher. Varför de inte beskrivs som guldkandidater och Sveriges bästa hockeylag? Därför att Almtuna inte är ett bättre än div 1.

Samma sak med Sveriges handbollslag. De är inte bättre än så här. Varför beskrivs de då som ett av världens bästa?

Jag fattar ingenting. Allt är som vanligt alltså.

Fan vad orättvist

En, ska vi säga hyfsat nära bekant, har vunnit 13 miljoner på Postkodlotteriet. Satan säger jag. Attans vad orättvist. Eller inte. Jag är ju inte ens med i nämnda lotteri så det är klart det är rättvist. Egentligen. Men ändå, faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan, it could have been me. Om jag gått med i lotteriet alltså, men det hör inte hit. Faaaaaaaaaaaaan.

Nothing to say today

Härlig start på veckan

Kan man få en bättre start på veckan än ett mail som det här? Kommer från en mycket framgångsrik ishockeyförening.

Hej Grabbar

Stort tack för all hjälp och trevligt bemötande. Det gick även smärtfritt att få Micke ombord i Hudik.
Ni är Guld värda
Med vänlig hälsning
Tomas

Bara 9 %

Bara 9 % av Europas bilinnehavare är som jag. Bara 9 %. Det känns rätt bra. Lite halvunik sådär. Inte som alla andra. Och sett till hela världen är det bara 5 % som är som jag.

Läste nämligen en artikel om bilars färger. Du kan se listan här över vilka bilfärger som är vanligast. Min bil har en blå färg. Våra bussar har en gul grundfärg. Det är ju det jag sagt hela tiden, StockholmsBuss är ett ovanligt unikt bussföretag.

Det blev reaktion

Ulo Maasings artikel om SJ, som jag skrev om i mitt föregåend inlägg,  retade tydligen upp en del tågentusiaster. Ulos fanclub har inte blivit större efter artilkeln. Det är min tolkning av reaktionerna på ett nätforum, Postvagnen.com. Även mitt inlägg på min egen blogg hamnade lite i skottgluggen, men bara lite försiktigtvis långt ute i ena kanten av diskussionerna.

Någon fattade inte hur jag kunde beskriva en buss som bekväm för en normallång människa. Men där trädde Staffan Sävenfjord in och försvarade både min och bussbranschens ära.

Enade vi stå, söndrade vi falla, som ett polititskt parti en gång uttryckte saken. Tack Staffan, du ställer alltid upp för bussbranschen. Äntligen kom min kroppslängd till användning i en debatt. Staffan skrev nämligen så här:

".....Däremot är det ju knappast ett självmål att en branschföreträdare hävdar att bussen är bekväm. Möjligen något som kan diskuteras. Göran Demnert som skrev detta är för övrigt nästan två meter lång."

Aj aj aj, Ulo Maasing

Bussen finns alltid. Tåg borde alltid finnas. Men finns inte. Här kan du läsa en rätt kul historia om hur SJ funkar vardagsmässigt. Om du inte redan drabbats själv förstås, då vet du redan.

Slå vad om hur lågt SJ kan sjunka! Kloka resenärer tar bussen. Eller möjligen flyget.

Så avslutar Ulo Maasing sin artikel om SJ. Läs den här. (Du måste klicka på ordet här. Puh, ibland måste man vara övertydlig)

Trots detta så får bussbranschen ofta ta mycket stryk i media. Nä du, nästa gång du ska åka långt föreslår jag att du redan från början bokar plats på en bekväm långfärdsbuss istället.

Men jag funderar på en sak. Den kära Ulo begick här ett klart tjänstefel, chefsredaktör som han är för Tidningen Bussbranschen. Varför åkte du inte buss, Ulo? Det går ju massor av expressbussar till Linköping i stort sett på löpande band. Och då hade du inte ens behövt lägga energi på att kolla om de verkligen skulle gå eller inte.

Kloka resenärer tar bussen. Så skrev du. Ett snyggt självmål, Ulo. Rätt upp i krysset!

SBM

Rubriken kan utläsas StockholmsBuss-mästerskapet. Vi snackar bowling. Igår hade vi en chaufförskickoff för 2011 inkluderat en avslutning av 2010.

Innan middagen skulle det avgöras vem som lirar bäst bowling. Att boysen kan köra buss vet alla, där behövs verkligen ingen tävling.

Men i bowling, där var det en rätt svängig kompetensnivå. Jag vet inte hur det gick till men lilla jag fick en smula överraskande högsta poängen, kanske för att jag avslutade sista serien med fyra strike i rad. Bara för att visa var skåpet skulle stå liksom.

Men när resultatlistan var klar så visade det sig att jag hade blivit diskvalificerad. Kanske någon övertramp, kansek fel klot någon gång, kanske fel utseende, vad vet jag.

På den efterföljande banketten utsågs därför Bertil Löfström som årets värdige StockholmsBuss-Mästare i bowling.

Sofia Demnert vann Damklassen i överlägsen stil. Även hon en värdig vinnare.

Själv utsågs jag demokratiskt till den som avslutningsvis fick betala hela kalaset. Typiskt.

Avstämning med musik

Jag börjar året med en ovetenskaplig s.k. konsumentupplysning för att underlätta för mina kära kollegor och konkurrenter. Även andra kan ta del av mitt värdefulla tips, tex revisorer och bokföringsansvariga.

Kontoavstämningar är i regel ett rätt trist kneg. Men med rätt musik går det som en dans. Här är min favvolista med käcka melodier som gör att de gröna okeybockarna står som spön på skrivbordet.

Följande album rekommenderas:

- Robbie Williams Live Summer 2003
- Bon Jovi Lost Highway
-Willy Clay Band Blue
- The Killers Day & Age
- Kings of Leon Only By The Night

När du lyssnat på dessa låtar bör du vara klar med i vart fall 78 % av dina avstämningskonton. Behöver du mer tid kan du lyssna på Johnossi Mavericks.

Om du nu fortfarande har oavstämda konton kanske du ska fundera på att överlåta avstämningen till någon kompetent person.

Nystart

Okey, jag var väl lite för snabb för några inlägg sedan där jag kickade igång 2011. Tog ju fel, det är ju idag som vi drar igång 2011. I kväll, om jag ska vara väldigt noga med tiden.

Under tiden drar jag nu igång Rolling Stones Start Me Up på hög volym så blodkärlen ska vidga sig och utmynna i någon slags energiflöde i kroppen. Jag tror jag börjar med att stämma av konto 1920, Postgiro StockholmsBuss. Det blir en lagom hjärngympa en måndagsmorgon.

Kritik

Okey, jag tar till mig all konstruktiv kritik. Bloggens nya utseende föll inte i god jord, kan man säga. Den blev för färgglad, rörig och inte särskilt kul. Den var uppenbarligen inte jag. Så får det då rakt inte vara.

Så nu har jag ändrat igen. Nu speglar bloggdesigen mig själv. Bloggen är nämligen som ett foto av mitt inre. Detta symboliseras av bilden av en fotograf med kamera. Dessutom speglar bakgrundsbilden ett av mina största intressen, fotografering.

Detta är eventuellt mitt nya jag från årsskiftet, djupsinnig, dubbelbottnad och gråsvart. Jag testar ett tag i alla fall.

Nytt år...

...och nya möjligheter. Dags att ändra många saker, bl.a min blogglayout, den har ju sett likadan ut sedan 2006.

Tänkte även presentera mig för dig som aldrig sett mig. Du ser mig på bilden till höger, men eftersom jag i grunden är en rätt blyg snubbe så törs jag inte visa mitt rätta ansikte.

Men vi får se, en vacker dag kanske jag tar bort handen.

Nu kör vi. 2011, here we come!

Årsavstämning

Bara två dagar kvar av 2010. Genomförde därför i morse årets sista träningspass. Kändes kanonbra. Körde alla övningar med både kraft och frenesi. Och i spegeln  utanför duschen kunde jag som vanligt konstatera: fan vad snygg jag är, vilken tur min fru hade som blev uppraggad av mig för typ jättelänge sedan.

Jag har nämligen nyligen lärt mig att man mår bra av att "boosta" sig själv framför spegeln varje dag, då får man bättre självförtroende. Och ja, det är tillåtet att ljuga framför spegeln, vilket jag just bevisade. (här ger jag äkta ödmjukhet ett ansikte)

Nåväl, fredagen den 1:a januari 2010 skrev jag följande löfteslista på min blogg och nu tänkte jag redovisa resultatet:

1 sluta äta godis
Löftet blev omgående utbytt mot nr 11. Se kommentar efter punkt 10

2 bli en ännu bättre make
You bet. Min bästa makesäsong sedan 1974

3 hålla minst samma pappastandard som förra året
Titeln Årets Pappa är väl svar nog

4 öka omsättningen för StockholmsBuss med minst 20 %
Nja, visserligen två dagar kvar, men här nådde vi inte riktigt ända fram till målet

5 öka omsättningen för SällskapsResor med minst 30 %
Nix, det här löftet gick inte att infria till fullo

6 ha fler seglingsdagar än förra året
Bedrövligt, färre dagar än någonsin

7 inte inte segla på grund jättehårt
100 % infriat. Kan delvis förklaras med resultatet av löfte nr 6

8 lämna Svea Rike minst två gånger
Yepp, Frankrike, Österrike och Italien fick äran

9 träna stenhårt även detta år
Oh ja, infriat med råge

10 väga mindre än tresiffrigt kl 23:59 den 31/12 2010
Förbaskat, den här kommer jag inte att klara. Jag skyller på min fru, hon lagar för god mat. Men jag fixar detta till 31/12 2011, jag lovar.

Eftersom punkt 1 kommer att brytas typ dag 2, så tog jag redan från början med en reservpunkt, nr 11.

11 isolera golvet i stugan på landet. Ska jag vara helt ärligt så kvarstår den punkten ända från 2008. Du vet hur det är, man hinner ju inte allt.
Ja du vet, som jag skrev, man hinner ju inte allt

Jag vet att allt möjligt löst folk läser min blogg. Kunder, vänner, leverantörer och även kollegor/konkurrenter. Oavsett vilken grupp du tillhör hoppas jag du får ett bra 2011 och May The Force Be With You.

Om du vill, törs och har tid, räkna med mig och min blogg även 2011!

Skillnad på folk och folk

Att många resmål och hotell behandlar bussresenärer sämre än enskilda besökare är nog allmänt bekant i resebranschen.

Ganska märkligt tänk, om du frågar mig.

Nu har även Arlanda airport sällat sig till de som inte tycker bussgäster är viktiga. Från nyår reserverar man parkeringsfilen under tak på charterbussparkeringen för företagsbilar och limousiner.

Enskilda resenärer anses således viktigare även där. Bussgäster och bussförare får trotsa väder och vind och lasta sina bussar ute i det fria.

Personligen tycker jag limobilarna och företagsbilarna kunde fått en egen fil mitt på parkeringen. Eller kanske på någon helt annan plats.

Trots allt heter ju parkeringen ”Charterbussparkering”. Anlagd och döpt av Arlanda airport och enbart avsedd för de tusentals charterbussar som varje år hämtar och lämnar passagerare vid flygplatsen. Ibland är det så trångt att alla bussar inte ens får plats där.

Då gör man schackdraget att ta bort bussplatser. "-Korkat" sa Bill. "-Inkompetent", sa Bull. "-Man blir bara förbannad", sa Göran.

Kanske Stockholms Bussbranschförening kan protestera och ändra på detta?

Finns Tomten? Det vete fan.

Inte fick jag någon snöslunga inte. Jag fattar inte, jag hade ju önskat mig det.

Istället gav han mig en pulsklocka som jag ska ha när jag tränar. Jag förstår hur han tänker. Jag ska veta när jag tränar för hårt. Eller för slött. Helt okey, testade den i morse. Kändes bra.

Men Tomten fixade i alla fall Harry Potter-spelen till barnbarnen, det var ju positivt.

Men snöslungan, den hade varit väldigt kul att ha, det är bara så.

Toppladdad

Nu. Nu är jag klar, nu är jag toppladdad inför julen. Boostad, som man säger numera.

Julstämningen är på topp, igår kväll besökte KulturRallyt årets sista kulturevenemang, en engelskspråkig uppsättning av A Christmas Carol, av Charles Dickens.

En trevlig liten historia där sens moral var att om man är dum kan man få mardrömmar. Men sen blir man snäll och firar en jättefin julafton tillsammans med alla de man var dum mot tidigare. Ungefär så.

Julstyrkan är på topp genom morgonens styrkepass på gymet. Nu kommer jag att kunna lyfta alla mina julklappar med en hand. Om jag nu inte får klappen som jag skrev till Tomten om i mitt förra inlägg förstås, då måste jag nog använda båda händerna.

Ja, det var väl allt jag hade att förtälja innan själva julen. God Jul på dig, kära läsare, hoppas du får en superkul och superhärlig jul.

Personligt brev till Tomten

Hej Tomten.
Jag har funderat en del. Det är därför min blogg heter som den gör. Jag har ägnat mycket tid för att komma fram till en bra julklapp som du kan ge mig. Jag vill att den ska vara användbar, ge mig lite status - det kan jag behöva - den ska vara lite lagom vänlig mot miljön men framförallt ska jag ha glädje av den. Det ska vara en kul pryl. Ingen skjorta, det har jag massor av. Likaså kalsonger och strumpor.

Då såg jag den här annonsen. Denna produkt motsvarar mer än väl alla de kriterier jag satt upp. Snälla Tomten, ge mig den här snöslungan är du hygglig. Eftersom jag regelbundet går på gym och är rätt starkt numera, så har jag väl i ärlighetens namn inte så stor nytta av den, men den verkar ju så himla kul. Elstart och snökedjor, du fattar ju själv!

Om du är lite "bissi" på själva julafton är det okey om du skickar den med Postens Företagspaket, men kom ihåg att få den levererad före kl 16 på julafton. Då kan du å andra sidan ägna mer tid till att ge paket till alla barn runt om i världen. Glöm inte mina barnbarn i Hässelby bara.

De önskar sig för övrigt ett slags Harry Potter-spel, kan du fixa det? I så fall ska du få ett kanonbra pris för bussresan för frugan och alla era Nissar när ni åker på SPA-semester efter jul. Vi har jätteschyssta bussar. Bekväma, lyxiga, säkra och mycket mer miljövänliga än dina renar som släpper otrevliga och illaluktande avgaser över hela världen.

Om du nu händelsvis tänker ge mig den här grejen i julklapp, så kan du väl också snacka med din kompis Gud och be henne hälla ner lite mer snö så jag kan använda prylen också.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning
Göran Demnert

Ibland blir man bara så trött

Vi tar det här med bussar och busstrafik. I dagens DN hyllas nu bussen som det enda vettiga alternativet i jultrafiken när alla andra trafikslag har det lite jobbigt. Det är bra. Dessutom är det sant.

Men man blir ju bara så j-a trött på alla j-a sportjournalister som så ofta skriver att bussresor är såååå jobbiga. Häromdagen stod att läsa att handbollstjejerna tvingades till en fyratimmars bussresa i Danmark. Inte den bästa uppladdningen, fick vi veta. Tvingades. Har du hört något så urbota dumt förut?

Märkligt att tjejerna ändå vann silvret trots den jobbiga bussresan på hela fyra timmar. Det kanske var det som var själva bragden?!

Varför ska alltid bussresan framstå i sportsammanhang som det jobbigaste man kan tänka sig? Fattar inte de där sportjournalisterna att bussresor är vardagsmat för idrottsutövare?

Fattar inte de där sportjournalisterna att hela Sveriges idrottsliv är uppbyggd kring bussresor. Om vi bussåkare plötsligt skulle säga nej till alla idrottsföreningar så skulle 75 % av Sveriges alla föreningar tvingas lägga ner för de skulle inte kunna ta sig till bortamatcher, läger osv osv för det skulle bli för dyrt att åka bilar, tåg, flyg, snöskotrar eller något annat trist.

Ibland blir man bara så trött på allting.

KulturRallyt. Igen

På söndagen ännu ett besök för kulturgruppen KulturRallyt på Stadsteatern. Programgruppen (min hustru) hade denna gång valt Trettondagsafton av Sheakspeare. Trots den färgglada inramningen var det en osedvanligt trist histioria även om Pia Johansson var pjäsens behållning.

Men icke desto mindre somnade jag TVÅ gånger, och det bara under första akten. Vilken himla tur att vi denna gång hade lyckan att bli bokade i en nästan egen loge med egen ingång.

Andra akten var jag betydligt mer aktiv. Den tillbringade jag större delen av ute i foajen förtvivlat ringande och letande efter en ledig buss. Snövädret skapade lite kaos både här och där, men ingen av våra kära kollegor verkade ha några bussar ute i trafik denna dag.

Men det löste sig ändå till sist med en annan av våra egna bussar som också var ute på rull, och jag återvände till logen med en påse Ahlgrens bilar och kunde sedan i vaket tillstånd lugnt invänta pjäsens slut.

Det bästa av den föreställningen var ändå energiintaget av en ostbaguette och kaffe i pausen.

Heja Sverige friskt humör

Du missar väl inte Sverigetjejernas semifinal i handbolls-EM? Oavsett vilket yrke du har är det ett rent tjänstefel att missa den matchen på teven.

Ja alltså, om du inte jobbar som turistbusschaufför förstås, kunderna kommer ju alltid i första hand. Då får man lyssna på radion istället.

Handboll, det är en sport för de riktigt tuffa killarna och tjejerna. Inget tjafs, det smälls på så revbenen knakar, det hålls fast, det dras i tröjor och nyps i smyg både här och där på kroppen.

Men ingen gnäller. Ingen ger igen. Ingen börjar slåss. Ingen tjafsar med domaren. Blir man utvisad hänger man lite med huvudet och knallar lite skamset mot utvisningsbänken. Inget tjafs, inget gnäll, inga protester, domarens beslut är heligt. Alltså precis motsatt till både hockey och fotboll.

I hockey slängs handskar och svingas med klubbor när man utsatts för något regelvidrigt, i fotboll "ramlar" man ihop och spelar dödligt sårad i 30 sekunder, sedan upp igen fin form.

Handboll är en riktigt tuff sport, bara för de tuffa. (du gissar korrekt, även jag har spelat lite handboll, likaså min fru, min son och min dotter. Det betyder att vi är en tuff familj)

Beroende

Skumtomtar har helt klart en beroendeframkallande ingrediens. Läskigt.

Storleken har betydelse

Idag togs en gruvlig revansch för gårdagens slapphet. Idag blev det ett tufft pass på gymet istället. Kändes gott i kroppen. Och föralldel även i knoppen.

Men så såg jag ett anslag i gymet som fick mig att känna mig gruvligt diskriminerad. Varför kan inte långa personer, som t.ex jag, kunna sälja fysisk träning? Såvitt jag kan se så är takhöjden i lokalen mellan 3 och 40 meter, så jag kan då rakt inte förstå varför de söker korta försäljare.

Jag karaktärsfast? Nooooot.

Nix, idag var jag en svag typ. Följande har inträffat:

Som varje tisdag träffades dotra mi Sofia och jag kl 0650 vid parkeringen utanför Sollentuna Simhall för vår tisdagsträning i bassängen.

När jag anlände utspann sig följande konversation:

Sofia: ”-jag hoppades nästan du hade försovit dig, för jag har ingen större lust att träna idag”

Jag: ”-okey, då skiter vi i det här och åker hem och jobbar istället”

Sofia: ”-okey” (utan någon som helst tvekan, klart jag blev besviken för denna slapphet i karaktären, det är ju ändå min dotter)

Så blev det, vi gick upp tidigt, åkte till simhallen, gick ur våra bilar, gick ca 25 meter mot entrén, vänder tvärt och åker hem igen.

Det är vad jag kallar karaktärssvagt. Men ibland måste man följa hjärtat och inte hjärnan. Idag är en sån dag för jag är jättetrött. Lirade sista matchen sent igår kväll i dubbeltennisligan.

Vill du veta hur det gick? Klart jag inte vill dölja det för dig inte.

Tolv matcher har jag spelat under hösten och bara förlorat en (1) match. Nu vinner jag den serien och går upp ett snäpp i hierarkin.

Nu ska jag dricka en kopp nybryggt kaffe och njuta av den träning som inte blev av idag.

Alla är inte usla

Med tanke på mitt förra inlägg så tänkte jag bara citera (utan att fråga) en journalist som skriver väldigt bra. Dessutom utan att vinkla, ljuga och förvränga verkligheten.

Jaha – suckade jag lite uppgivet – vad är det som får länstrafikbolagen att tro att de får fler resenärer genom att ständigt tjata om att kollektivtrafiken ”minskar sin klimatpåverkan”? På min lista står ”klimatpåverkan” på plats sjutton (ungefär) över de saker kollektivtrafiken skulle kunna locka med för att få mig att bli kund.

Jag vet många fler som tycker som jag – urless som vi är på miljötjatet.

Samma uppgivenhet känner jag inför vissa företags julannonsering – allt ska nämligen bara vara billigt. Mest imbecilla är Media Markt som på sina helsidor skriker ut rubriken ”En God Jul ska vara Scheissebillig” – illustrerat av en tjockmagad Peter Antoine som flyger fram i annonsen som en Peter Pan.

Sådana annonser – och allt tjat om ”billigt” får mig att längta efter en stilla jul i Nordkorea…

Är det ingenting längre som ska vara BRA – eller åtminstone prisvärt?

Journalisten heter Bjarne Wilmarsgård på tidningen Bussbranschen, snart den enda tidning, förutom Fantomen, som beskriver verkligheten på ett korrekt sätt.

Terrorn har anlänt

Jaha, då har den då kommit till Stockholm. Terrordåden alltså. Eller snarare terrordådeT. För ännu så länge är det bara ett. Men om man lyssnar på media så verkar det nu vara terrorattacker på väg i stort sett varje dag.

Förstår inte varför t.o.m etermedia hetsar upp sig så våldsamt. I går hörde jag ett inslag som var utformat som ett råd till alla Stockholmare: ”-terrorister är oerhört nervösa inför ett dåd och uppträder mystiskt och irrationellt. Om du ser någon som verkar nervös och irrationell, kontakta polis”.

Men snälla rara, om vi ska följa det rådet så blir Stockholm näst intill folktomt, då blir det ju bara jag kvar i stan.

Har den som skrev det inslaget aldrig åkt Tunnelbana i Stockholm under rusningstrafik, eller julhandlat veckorna före jul?

Klart att det hela är läskigt och att alla måste vara uppmärksamma, men herregud, journalisterna behöver väl inte skapa kaos genom rena skrämselpropagandan, då går de ju terroristernas väg.

Vad var det jag sa?

Se föregående inlägg. Och vem vann? Jay så klart.

Besserwisser, det är jag det

Inför kvällens stora Idoldrama vill jag bara lite anspråkslöst påminna om vad jag skrev den 30 september när årets Idol just hade startat.

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

Men stackars lilla Jay, knarkat har han och dessutom har han nu trasslat till det med sin finalmotståndarinna. Och flickvännen är inte särskilt glad över det, står att läsa i Sexpressen och Aftonskökan. Tänk vad mycket bra information vi får av dessa blaskor.

Men det sk ...ter jag i, för ikväll tar jag fram min nyinköpta påse med lösgodis, kompletterat med ett glas rött, och bara kollar kul underhållning.

Cable drops

Tänk vad små ting kan underlätta. Se bara på den här bilden och de tre små gummiduttarna uppe till vänster. Kabelhållare i gummi som man lätt sätter fast på bordet. Då slipper man det oerhört jobbiga att kablarna rasar ner bakom bordet när man lyfter med sig datorn. Superfiffigt. De kallas cable drops och finns att inhandla här http://www.bluelounge.nu/. Vill man ha en mer colorerad tillvaro så finns de också i glada färger.

Läste i Aftonskökan att Pernilla Wahlgren och tösen Perelli har blivit anmälda för att de gör någon slags reklam i sina bloggar. Pernilla tyckte att ett nytt namngivet margarin hade fått en ny fin förpackning.

Nu undrar jag tre saker:
A/ kommer någon att anmäla mig för reklam av gummiduttar?
B/ kommer jag att få betalt av gummidutttillverkaren för att jag tycker att deras produkt är superbra och skriver om det i min blogg?
C/ om jag skriver positiva saker och namnger ett visst bussmärke, kommer jag då att få kraftig rabatt på ett nyinköp?

Nu är det klarlagt

Nu har denna vackra julblomgrupp levererats. Från en kvinna. Från Gunnel. En kund. I lördags kväll upptäckte hon att hon hade glömt att boka buss till måndag morgon, som igår alltså, för en heldagsutflykt. Ett mail plingade till i min telefon sent på lördagskvällen och jag meddelade tillbaka via mail att hon ändå skulle ha en buss på måndagsmorgonen. Och så blev det.

Behöver jag säga att hon blev jätteglad, därav denna blomma. Jag blev lika glad för blomman som hon blev för bussen. En win-win-situation alltså.

Naturligt

En snabb blick genom fönstret, ett snabbt race efter kameran och eftermiddagens naturupplevelse blir bevarad. Så här kan vi ha det på vårt kontor. Som jag skrivit tidigare, i samklang med naturen.

Dessutom inväntar jag nu leverans från den lokala blomsterbutiken. De ringde och sa att de hade blommor att leverera till mig. Vem kan ha skickat dom? Ingen aning, spänningen är olidlig.