Årets lista

Jahapp, så har då ännu ett år förflutit. Sånär som på en dag om man ska vara petig. Men jag har lite att stå i, så därför avslutar jag 2011 år bloggande redan idag.  Måste strax börja ladda inför min första tennisfajt i kväll i Sollentuna Tennismästerskap, klass Herrar 60.

Och i morgon går först sonen och jag in i klassen Generationsdubbel och när den matchen är slut lirar jag omedelbart därefter min nästa fajt. Tur att jag är fysiskt vältränad. Om jag känner dig kära läsare rätt, så är du väldigt nyfiken på hur det kommer att gå, och om jag känner mig själv rätt så kommer jag snart att berätta det.

Året som gått kommer inte att gå till historien som mitt bästa år, men ändå så har det varit rätt okey.

Här kommer min Årets-lista för 2011:

Årets jävligaste: min stroke
Årets näst jävligaste: min pacemaker
Årets bästa: min stroke (för då upptäcktes mitt dåliga hjärta som gav upphov till pacemakern som enligt läkarna garanterat hindrar mig från att dö i förtid. Bra med klara besked.)
Årets vårdanläggning: Danderyds sjukhus, strokeavdelningen
Årets familj: min
Årets roligaste: att jag blev helt återställd, t.o.m i bättre skick än före stroken
Årets näst roligaste: bytet av hela StockholmsBuss vagnpark
Årets tragikomiska: köpet av Temsabussen (det blev bra på slutet. Tack Christer)
Årets jobbigaste: hela sommaren
Årets missräkning: segling. Bara två futtiga seglatser detta år
Årets personal: chaufförerna på StockholmsBuss
Årets träningsanläggning: Frescatihallen
Årets tränare: Tommy Jonsson, Frescatihallen
Årets menvafan: inte heller vid detta årsskifte kommer vågen att visa tvåsiffrigt. I oktober var jag nere på en rekordlåg vikt, men sen började jag träna igen. Muskler väger du vet.
Årets barnbarn: Albin och Valter
Årets snällaste: Tomten
Årets bussbolag: StockholmsBuss. Igen.
Årets bästa bloggläsare: Du

Tack för i år. Vi ses och hörs 2012.

Ibland måste någon förklara

Har väl med ålder att göra, men den här strippen i DN läser jag numera varje dag. Rent psykologiskt tror jag det är en mental förberedelse för vad som väntar om några år. En slags skola alltså.

Kulturevenemang

Jag har två kulturella evenemang att redovisa. Visserligen har KulturRallyt haft säsongsavslutning, men det hindrade icke programansvarig att lägga ett biobesök PÅ EN TISDAG NÄR JAG DE SENASTE 65 TISDAGARNA HAFT TENNISMATCHER PÅ DENNA VECKODAG. Självklart hade jag match även igår.

Men det ordnade sig, kunde i samråd med min motståndare byta till oss svintiden, den mellan kl 22-23. Oavgjort när tiden tog slut, vilket kändes rättvist.

Det andra evenemanget som mycket tveksamt kan rubriceras som kultur, är att idag avgjordes StockholmsBussMästerskapet i bowling. Förstår inte, inga kvällstidningar på plats för att bevaka, inte ens Tidningen Bussbranschen.

Inte heller denna gång blev jag mästare. Den gång klev Jonas Petterson fram och blev en värdig mästare över två serier, trots att jag själv avslutade första serien med tre raka strikes. TRE strikes, men det räckte ändå inte.

Mina rötter är hittade

Har klarat julen med glans. Tomten var i runda slängar hyggligt snäll mot mig i år.

För att kringgå hustruns TV-inköpsförbud så snackade jag med Tomten så han gav hustrun en ny 42-tumsTV. Man kan ju inte säga nej till julklappar från Tomten. Fiffigt tänkt av mig va?

Har ätit alldeles för mycket chokladgodis. Jag alltså, inte Tomten. Tog revansch på gymmet i morse. Körde nästan slut på mig själv utan PT. Respekt Göran!

I går bjöd mor på middag och då hittade jag det här kortet. Skepparen är min farfar, hon i mitten är min farmor, tjejerna till vänster är mina fastrar och tjockisen i rufföppningen är min pappa. Om han hade levt hade han igår fyllt 95 år. Nu förstår jag varför jag gillar att segla.

Dagen före

Spänningen stiger. Man känner det i luften.  Kommer Tomten till oss i år? Har vi varit tillräckligt snälla? Har vi gjort något dumt under året? Frågorna är många. Spänningen inför morgondagen är näst intill olidlig.

Men jag är förberedd, i morse körde jag sista passet före jul. Bl.a en övning som kallas "spiderman". Syftet är att kunna krypa under granen i morgon kväll för att förvissa mig om att inga klappar ligger kvar. Dessutom är jag stark ifall Tomten skulle få spelet och börja slåss. Det blir lätt så när han blir trött av allt resande över hela världen på kort tid i en dragig släde. Det förstår man ju.

Men om Tomten är snäll mot mig kommer han får ett erbjudande han inte kan motstå av mig. Jag kommer att ge honom 50 % rabatt på busshyra om man hyr en buss av oss så han själv, Tomtemor och alla Nissarna kan åka på sin efterlängtade SPA-semester när alla klapparna är utdelade och Tomtens lågsäsong börjar.

Han kan få välja själv vilken av alla våra sprillans nya bussar han vill åka i. En liten lyxig Mercedesbuss med plats för hela Tomtefamiljen på 18 pers, eller kanske en nästan lika lyxig stor Setra med plats för hela hans personalstyrka. Vad han än väljer så kommer han att åka kungligt i någon av StockholmsBuss fina bussar.

Vi får se hur det blir, och till dess önskar jag dig kära läsare en riktigt God Jul.

Ibland blir man bara så glad

Tänk så glad man kan bli av en enda mening. Det här kom idag från en av våra kunder som häromdagen åkte med oss för första gången:

En God Jul till Er, vår lilla resa var utmärkt utförd och vi nyttjar Er gärna igen, bra buss, bra och flexibel chaufför!

Sådärdå, ordningen återställd

Nu gäller det att uttrycka sig försiktigt och noggrant med tanke på mitt förra inlägg. Vill ju inte bli betraktad som en kvinnosaksman eller mansgris, men så här är det:

I går tvålade jag dit en tjej. Alltså jag tvålade inte in någon tjej, utan på vanlig svenska så vann jag en tennismatch mot en tjej. Lätt som en plätt, 6-1, 6-1.

Jag kände mig minst lika glad över den segern som Nadal på den här bilden.

Foto: Aftonbladet

Tompa, Min PT på gymmet, varnade mig lite på morgonen att det kanske inte skulle gå så bra att lira tennis på kvällen eftersom han körde ett rejält tufft pass med mig på morgonen. Han hade fel men ändå rätt. Det gick bra på kvällen men till priset att jag har hysterisk träningsvärk i hela kroppen idag.

Apropå träning, nu ökar han och jag träningstakten. Fullt ös tre gånger i veckan fram till vecka 2, då taggar vi upp ännu mer för att den absoluta formtoppen ska kicka in lagom till måndag 27:e februari vilket är skidresans första skiddag.

Skamligt, smaklöst och fånigt

Den här annonsen finns nu i busstidningarna. En bussleverantör, som inte tillhör de mest framträdande i Sverige, vill kränga ytterligare några bussar önskar läsarna en trevlig helg. Jag trodde den här typen av annonser var förlegat sedan åratal tillbaka.

Hur tänkte de ansvariga? "Hö hö, här ska bussgubbarna få något fint att kolla på. Vi gör vår buss lite mindre och ger mer naken hud på nån liten snygg snärta och lite antydan till nakna bröst. Vi tar den här bilden, fy fan va bra den är, med lite fantasi ramlar ju tomtedräkten av tjejen, det gillar nog gubbarna, hö hö hö."

Jösses, säger jag. Min första tanke är nog inte som de tänkt. Min tanke var att om de gör en sådan här smaklös, gammeldags och rent av pinsam annons, hur modernt tänker de då när de gör bussar?

Borde inte annonsredaktörerna på tidningarna reagerat och lite fint sagt att numera ger den här typen av annons negativa vibbar och inte tvärtom.

Men mony rules, som man säger. Kanske de då missar kunden som annonsör framöver. Å andra sidan, med såna usla annonser så gör det då läsarna ingenting.

Fel fokus

Det här är Johan Ekman, ordförande i Stockholms Läns Bussbranschförening. En förening som eventuellt gör nytta för sina medlemmar. Jag vet inte så noga, för någon information av värde får medlemmar som inte är med i styrelsen sällan.

Johan är ju en snäll och trevlig kille som gjort mycket gott för bussbranschen, det kan ingen säga något annat om, men den här gången har han havererat lite. Det är därför bilden är lite på sniskan. För att symbolisera liksom.

Att påstå det han påstår är tämligen löjeväckande. Jag vet det, Johan vet det, i princip alla vet det. Ingen linje- eller expressbuss kör i 90. Ett skäl är att då håller inte tidtabellen vilket de sällan gör ens om de kör i 100.

För dig som inte vet, bussar kan inte köra fortare än 100 km/tim, alla bussmotorer är på fabriken spärrade vid den hastigheten så det går inte att köra fortare hur hårt man än trycker på gaspedalen.

Nästa intressanta fråga är: Hur många resenärer skulle lämna bilen eller tåget och istället välja bussen om den lagliga högsta hastigheten för buss ändras från 90 till 100. Då ska man veta att det är ju bara på motorväg som den extra hastigheten gör någon nytta. Så slutefftekten av Johans förslag är rent larvigt att ens lägga energi på.

Kom igen Johan, bättre kan du.

Dags för ett medborgargarde

Jag blir så inihelve jävlars förbannad så jag snart går bärsärkargång. Ännu en gång har några satans sketna banditjävlar i skydd av nattmörkret brutit upp tanklocken till två av våra bussar och tömt dem på bränsle.

Uppskattningsvis snodde de bortåt 6-700 liter och med dagens bränslepriser så blev vi bestulna på en ansenlig summa.

Det handlar inte om några snorungar, det här är kriminella typer som åker omkring med en mindre lastbil och har pumpar som snabbt tömmer en tank.

Man blir ju bara så jävla less så mitt skrivspråk måste utökas med allehanda svordomar. Ber om ursäkt för det.

Luciamorgon = vacker morgon

Trodde vi skulle ha ett luciatåg på kontoret. Jag hade förberett mig för att sjunga historien om Staffan, stalledrängen du vet. Men icke. Istället blev det julmusik från en CD, kaffe och lussebullar inköpta på OK/Q8. Det funkade det också även om jag blev rätt besviken för att mitt framträdande blev inställt.
Får väl använda tratthatten som dumstrut istället.

80/140

Eller om det ska vara 140/80. Strunt samma. Jag är godkänd för ytterligare ett kvartal.

StockholmsBuss goes modern

Äntligen. Nu är vår nya websida up and running.

Här pågår nu ett vilt releaseparty med kaffe och fruktkolagodis i mängder.

KulturRallyt, årsavslutning

Kultursäsongen 2011 är nu över för mig. Förutom besöket av Tomten på julafton förstås.

Vi besökte Stockholms Stadsteater och kollade pjäsen Ingen Mans Land. Enligt en teaterrecensent det bästa som spelas i Stockholm just nu. Detta uttalande visar tydligt att teaterrecensenter inte är som vanliga människor. Skönt att få det bevisat.

Pjäsen var okey, men inte mycket mer. Jag har ju personligen lite svårt för pjäser där två människor för en monolog i typ 5 minuter vardera, och i varje talstycke dissikerar hela mänskligheten, sin egen oförmåga och sin egen olycka. Därefter är det den andres tur att göra motsvarande betraktelser i fem minuter. Det blir liksom lite för tungt efter ett tag.

Då är det skönt med lite paus efter halva föreställningen. Då intog hustrun ett glas rött men jag nöjde mig med the och en en god macka med salami och brieost. Visserligen beställde jag en med vitt bröd men fick istället sån där hälsotjafs med små otäcka frön på. De fastnade mellan tänderna. Parkeringsavgiften gick förresten på 76 spänn. 

Hundbiten

Idag träffade jag en av våra eminenta förare i garaget. Vi skulle gå igenom och rensa bort gamla uttjänta däck. Han hade med sig sin hund som sällskap. Det var en glad och hängiven liten rackare. Lät som attan och jag märkte redan från början att hans avsikt var att sikta på min strupe. Vet inte av vilken anledning.

Efter många om och men från husse så lugnade han ned sig så jag tyckte jag skulle hälsa. Smack sa det, så högg han efter min hand.  Blodvite uppstod.

Oj oj oj, känner mig nu så svag att att jag måste stänga kontoret lite tidigare idag för att få vård och tröst av hustrun. En teaterpjäs med paus i mitten är precis vad jag behöver. Det brukar betyda en god macka eller kondisbit. Återkommer i morgon med recension. Precis som vanligt alltså.

Bara en sak jag funderar över, varför i hela friden bokade hustrun teater när jag som alltid lirar tennis på tisdagskvällar? Verkligen ett av livets mysterier.

Bra slut, bra start

Äntligen. Såååå j-a härligt. Söndagkvällen avslutades med en tennisvinst i en tät och välspelad match där petit moa drog längsta stået i avgörande tiebreak. Och du, jag spelade som förr, det var det som gjorde mig så glad.

Inte blev det sämre av att när jag idag på kontoret som vanligt drog igång Spotify på datorn. Första låten var Have You Seen The Rain, med Creedence Clearwater Revivel. Den är bra. Det blev alltså ett bra slut på förra veckan och en bra start på den här. Nu jobbar vi vidare utifrån det.

Att köpa buss resp industrispionage av Setra 500

Det är trevligt att köpa bussar. Att köpa bussar i Premiumklassen är ännu lite trevligare, i alla fall om man väljer att köpa Setra som vi har gjort i alla tider. Förutom testet med Temsabussen som vi köpte för några månader sedan.

Jag lovar, just på denna blogg kommer framöver Setra att jämföras med Temsa för att se om prisskillnaden på dryga 800 tusen är väl investerade extrapengar eller om det är vansinne. Det är ändå totalekonomi och kvalitet som är viktigast.

Så här gick det till att hämta vår senaste Setrabuss, vilket skedde nu i veckan.

Först min bil ner till Vetlanda, därifrån bil med försäljare Jonas till Nässjö. Tåg rätt ner till Kastrup och flyg till Stuttgart. Lunch med en liten Gammeldansk därtill i väntan på flighten.

Från Stuttgard bil till Ulm och det här lilla trevliga hotellet belägget i centrala Ulm.

Inte så "crapigt" som det ser ut. Ulms äldsta byggnad, byggt år 1500 och nu renoverat till ett modernt designhotell med bara 5 rum.

Mitt rum var rena lustiga huset med ett golv som lutade betänkligt. Sängen är helt rak, så som du ser är det en skaplig lutning på golvet.

Nästa dag var det dags att kvittera ut bussen från EvoBus nybyggda leveranshall. Inne möttes vi av en trevlig kundvänlig välkomstskylt.

Inne i den jättestora hallen stod alla bussar blanka och fina. Den vita är vår kärra.

Innan vi lämnade fabriken hann vi med en runda inne i själva bygghallen där alla bussar monteras ihop. Och vad fanns väl där längst ute på en kant? Jo minsann, nästa generation Setrabussar, 500-serien som kommer att lanseras först om något eller några år.

Inga bilder lär finnas och de provbussar som fanns där var alla ordentligt kamouflerade med täckskivor både här och där för att dölja designen. Men en buss var inte täckt så den kunde jag beskåda. Tyvärr rådde fotoförbud, men motorn, en Euro 6:a som kommer att sitta i 500-serien, fotade jag sådär lite lagom spionmässigt.

Förarmiljön kunde jag också titta på, den blir helt annorlunda mot idag. Helt nya knappar, ratten blir multifunktionell med flera olika funktionsknappar. Automatlådespaken sitter på rattstången, ungefär som en blinkerspak. Både media- och klimatkontrollerna får helt nya utseenden.

När allt var klart körde vi upp till Travemunde och nattfärjan till Trelleborg och sedan vidare färd upp till Vetlanda där bussen sedan ska strajpas, ordningställas med våra specailgrejor och därefter kan vi avhämta den nästa vecka, redo att transportera våra kunder i ytterligare en ny och fräsch buss.

Nu undrar du kanske om jag är sponsrad för att skriva all denna reklam för Setra. På sätt och vis är jag ju det. Klart man blir påverkad av den generositet som EvoBus, både i Vetlanda och Ulm visar. Se bara på den här fina Setraklockan jag fick.

Men sponsrad eller uppmanad att skriva detta? Nix, inte ett smack. Jag ville bara förmedla hur det kan gå till att köpa buss. Jag är nämligen en mycket nöjd Setrakund. Dock är jag nästan helt säker på att jag nu kommer att få en massa skit för detta blogginlägg från alla Jantelagsriddare. De är många. För många enligt mig.

"-din djävul, nu ska du få"

Exakt som rubriken kände jag idag på gymmet. Hade en extremt dålig inställning på söndagsträningen som inte kändes bra. Så därför var det revansch som gällde idag.

För att straffa mig själv för den dåliga söndagsträningen och för att visa maskinerna vem som bestämmer ökade jag alla motstånd och vikter. Adrenalinet sprutade ur öronen och jag var förbannad mest hela tiden.

Det kändes som att jag vann. Efteråt under stretchingen kom jag på mig själva att ligga och le för jag hade en sån härlig känsla i kroppen. Det är på något sätt träning i ett nötskal. Man känner sig så j-a nöjd efteråt.

Inte blev det sämre att anlända till kontoret och läsa mailen, där fanns ett från en rätt stor kund som gärna vill förlänga vårt avtal ytterligare ett år.

För att göra en lång historia kort, en härlig dag idag. Inte ens en krånglande bussgenerator har förstört min dag. Ännu så länge.

Snart är det julmustsläpp

På söndag släpps äntligen julmusten fri. I min familj gäller en stenhård regel att julmust må icke inmundigas före 1:a advent. Om så sker meddelas Tomten omedelbart.

Så här långt har inga rapporter inkommit om fusk, men jag är inte helt säker på vad som sker i Hässelbytrakten. Det lär finnas ligor därute, anställda av julmustfabrikanter, som går runt i småskolor och ger gratisprover till barnen för att de sedan ska ge sig in i det tunga missbruket, Påskmusten.

Jag känner mig lite oroad över vad mina barnbarn kan utsättas för.

Verklighetsförändring

Tung rubrik. Föstår inte riktigt en grej. När man läser t.ex DN och kikar in på sidorna om teatrar, bio osv så är varenda, jag lovar, varenda artist som gör reklam för sin föreställning sönderphotoshoppad till oigenkännlighet. Varför?

Varför i hela fridens dagar ska t.ex Tommy Körberg fotofixas så han är lika slät som en barnrumpa i ansiktet och se ut som han nyss fyllt 30? Karln är ju lastgammal, typ lika som mig, och har rynkor så det står härliga till.

Kommer det verkligen fler människor till föreställningar där artister i annonserna ser 20 år yngre ut?

Man blir bara irriterad och hyr en taskig video istället.

Fripassagerare

Den här lilla ekorren valde att åka i en av våra nya fina bussar. Chaufför Bertil ansåg dock att den inte hörde till gruppen som beställt bussen så ekorren fick ta SL-bussen istället.

Matchprotokoll

Du vill säkert veta hur det gick i tennismatchen i går kväll mot Berit. Jag skrev ju lite om den i mitt förra inlägg.

2-2 när timmen tog slut känns helt okey. Visserligen vann hon 1:a set med 6-3 men det betraktade jag mer som inbollning inför det viktiga 2:a setet. Det som verkligen räknas.

Jodå som sagt, 2-2 känns okey mot en tjej. Men du kompis, du kan ju behålla det här för dig själv, finns liksom ingen anledning att sprida den här informationen vidare. I vissa kretsar så är det lite beiged att inte vinna mot en tjej.

I´m back

Whaou, igår kväll lirade jag en dubbeltennismatch. Om den kan jag bara säga: Den Gamle är tillbaka.

Om jag får säga det själv så spelade jag nästan helt felfritt. Förutom mitt första servegame som jag torskade. Men sen tog jag mina servegame snorenkelt.

När även min kompis för kvällen lirade minst lika bra så var matchutgången solklar. ÄNTLIGEN en seger igen.

Ikväll ska jag mosa Berit i singeln. Förra gången vi möttes tappade jag en stensäker ledning med 4-1 i första set, hon vände och vann det med 7-5, sen tog timmen slut. Det var surt. Jo jag vet, Berit är en tjej men även tjejer kan spela tennis och det är ingen skam att torska mot en tjej. Så det så.

Men ikväll, då jäklar i min lilla låda, då ska ordningen återställas. Två förluster i rad mot en tjej skulle vara en för mycket.

Årets Pappa. Ännu en gång.

Så är det då avgjort, den prestigefyllda tävlingen Årets Pappa. Följande har jag kopierat från juryn:

Idag, på Fars Dag, avgörs en av årets viktigaste och mest prestigefyllda tävlingar - Årets Pappa 2011. Det här är en dag då alla pappor ska firas, men också en dag då en segrare ska koras. Den bästa pappan i Sverige, ja kanske i hela världen, ska utses.

Tidigare var detta en inofficiell tävling men sedan 2006 är den officiell och varje år publiceras vinnaren på just den här bloggen.

Tidigare års vinnare är:
2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
Klicka på vinnarens namn för att läsa juryns motivering.

Trots att det är en pappa som hela tiden dominerat den här tävlingen är det aldrig självklart vem som kommer stå som vinnare. Det är spännande in i det sista.

...Trumvirvel...

Juryns motivering:
Trots ett år kantat av skador har han visat prov på en stor mental styrka och livsgnista, vilket gör att juryn anser honom vara en utmärkt förebild för den yngre generationen. Han har vågat ta steget upp på en klättervägg och ner på en yogamatta, han har tappat några kilo och köpt en ny bil. När juryn (och många med oss) trodde att han var nere för räkning kom han tillbaka; starkare, vassare och tuffare än någonsin. Han har skrattat liemannen i ansiktet och är, trots sin ålder, i sitt livs form. Inga andra pappor var ens i närheten av segern i år. 

Årets Pappa 2011: Pappa Göran

....Publiken jublar....

Stort grattis till segraren!!

Årets Pappa 2011:  Pappa  Göran

Lönsamt

Jag visste väl att det skulle löna sig att bli pappa.

Slutspurt

Det börjar närma sig Fars Dag och den traditionella tävlingen Årets Pappa. Den tävlingen har jag ju rott hem i åratal. Men igår hände något konstigt.

Jag vill ju egentligen inte hänga ut någon särskild jurymedlem, men igår lunchade jag tillsammas med en av dem. Plötsligt sa hon:
"- att vara jurymedlem är väldigt kostsamt. Stora kostnader att åka runt och kontrollera och nominera lämpliga pappor. Väldigt kostsamt, om du förstår vad jag menar. Lite bidrag här och där underlättar ju beslutsgången vid bestämmandet av slutsegraren. Som sagt, stora kostnader har man ju."

Jag blev helt förstummad. Hon ville bli mutad helt enkelt. Men jag kände att både Manfred, Janne, Olle och Greger har haft ett bra år och blir tuffa konkurrenter om slutsegern så jag kände mig tvingad, just det, tvingad att ge ett bilbidrag på 100 kr. Kändes helt fel, men vad skulle jag göra?

Men om, jag säger om jag skulle vinna även i år så är det en stor prestation som bygger på egen kraft och inte på ett minimalt bilbidrag på 100:-. En del av året har jag varit konvalecent och bara kunnat fokusera på mig själv, men trots detta har jag kämpat mer än 100 % på att vara en god och bra far till mina barn.

Jag hoppas verkligen juryn tar det i beaktandet inför den stora söndagsgalan då Årets Pappa ska utses.

Wish me luck, nu går jag in i slutspurten med en seger för ögonen.

Man glömmer aldrig

Tänk att man aldrig glömmer en älskad men bortgången människa. Tur är väl det tycker jag. Min pappa gick bort för mer än 15 år sedan men jag tänker på honom ofta, kanske inte varje dag, men i alla fall flera gånger i veckan.

Många saker jag gör får mig att börja tänka, så här gjorde ju pappa. I morse upptäckte jag t.ex en sak som jag beundrade pappa för när jag var liten. Han kunde svälja tre tabletter medicin i ett svep, alla på en gång. Magiskt, tänkte jag, det går ju inte att göra så.

Nu äter jag själv lika många piller som pappa gjorde. Jag fick dem i samband med stroken. Har redan glömt vad de gör för nytta, men jag äter dem precis som jag blivit tillsagd. De ska jag käka ända till "the bitter end".

Vet du, nu kan jag göra som pappa. Varje morgon slänger jag in tre tabletter i truten, tar en klunk vatten och sväljer ner allt. Magiskt. Precis som pappa gjorde.

Oroande utveckling

Eller snarare, det är ingen utveckling alls. På mitt tennisspel alltså. Körde en match på pesttiden igår kväll, mellan kl 22 o 23. Dagen startade redan kl 07 med ett tufft gympass och jag var väldigt noga med att äta regelbundet hela dagen för att orka kvällsmatchen.

Förra veckan spelade jag också en sen match och då tog jag tokslut när det var en kvart kvar. Frågade min PT varför jag inte orkade hela timmen och fick till svar "-bensinen tog slut". Måste äta mycket och regelbundet hela dagen för att energin i kroppen ska räcka i 18 timmar.

Men inte fan hjälpte det. Jo, jag orkade hela matchen, men mina slag, de finns helt enkelt inte längre. Mina motståndare behöver bara peta bolljäveln över nät på min sida så bränner jag min retur i nät eller utanför någon linje.

I vintras hade jag mosat mina nuvarande motståndare med vänsterhanden, nu stämmer ingenting längre. Börjar nästa misstänka att stroken klippte tenniscellerna i skallen, så här uselt har jag inte lirat på åratal.

Känns inget kul, däremot känns det synnerligen aktuellt att ta ut förra årets födelsedagspresent, en träningstimme med en duktig tennistränare. Så får det bli. En lite längre lunch bara, så är den saken fixad.

I´ll be back.

Bra rutet, Ulrika

Den här artikeln har Ulrika By skrivit i DN idag. Hon träffar så rätt. Jag blir bara mer och mer förbannad på alla skitprodukter som säljs idag.

Spelar ingen roll om det är skateboard för kids eller skruvmejslar för större kids, det borde var förbjudet att sälja skit som inte håller för normalt bruk.

Även om det är billigt skit så ska grejorna funka som det är tänkt.

Så är det bara.

Sen borde alla som kallar sig AIK-älskare skämmas. Bara 3300 i publiken på Hovet mot topplaget HV71. Med en sådan publiktillströmning kommer klubben att vara bankrutt innan kvalserien ens börjar i mars.

Så är det bara.

Redo för vintern

Sådärja, på bekostnad av en något längre lunch än normalt är nu båten helt och hållet vinterpreppad.

Så är även jag, vinterjacka utprovad, mössa framtagen och nya snöslungan framkörd. Jag är helt enkelt redo.

Nu kan vi börja räkna in nästa båtsäsong. Bara ungefär 6,5 månader kvar till sjösättning.

Målet är spikat

Då så, då är det långsiktiga målet fastställt. Jag ska ställa upp i Veteran-VM. I vilken gren är ännu oklart. När är också lite oklart, men jag siktar på år 2031.

Råkade av en händelse zappa mig fram till ett tv-reportage om just Veteran-VM. Man fick följa några tanter och farbröder i 90 års-åldern som tränade varje dag och som hade som mål att ställa upp i VM för veteraner.

Ett helt underbart reportage som gick rakt in i hjärtat på mig. En kille tävlade ensam i sin klass, Män 100+. Han vann. Han kunde knappt gå, men fasen vad han kämpade, det var härligt att se.

En tjej var 90 år. På trettiotalet någon gång slog hon italienskt rekord i diskus. Nu fick hon iväg diskusen 13 meter. Hon kom tvåa på det.

Innan jag ställer upp i den här tävlingen vill jag bestiga Kebnekajse. Det bör jag ha klarat av före år 2031.

Värst på kontoret. Och hemma.

Ordningen återställd. Har nu senaste iPhone 4S i min ägo. Ingen på kontoret, eller hemma, har nu en bättre lur än jag. Ingen.

Ersättning

Den här lilla hjärtformade asken med choklad fick jag igår av kära hustrun. Det var rart och kärleksfullt. Varför tänkte inte jag på det? 39 år är ändå 39 år. Som vi varit ett par alltså. Å andra sidan åkte jag in till stan och hämtade henne från jobbet så det kanske jämnar ut sig.

Å tredje sidan kom hon 1 timme för sent till vår allra första dejt.

Å fjärde sidan så stog jag troget kvar i en hel timme på Norra Bantorget utan att egentligen veta om hon behagade dyka upp eller inte. Sånt glömmer man inte trots att 39 år har runnit iväg.

Om jag är långsint? Hur kan du tro det?

Färdigyogad

Nu är jag klar. Nu utträder jag ur stokeforskningens yogaprojekt som jag deltagit i sedan i våras. Medicinsk yoga en gång i veckan under ledning av en yogaexpert.

Nu har jag deltagit i alla möten som jag en gång accepterade. Meningen var också att alla skulle göra ett yogapass på ca 30-40 minuter varje dag hemma på egen hand. Det bidde inte riktigt så.

Istället för yoga så har jag fokuserat på fysisk träning vilket på något sätt ändå ger samma resultat, ett inre lugn och en känsla av tillfredsställelse.

Har lite svårt att få ut något genom att sitta i skräddarställning, hålla handflatorna mot varanda, blunda och för sig själv tänka en enda tanke, saaaat nam, saaaaat nam, saaaat nam osv i fem minuter.

I sanningens namn så var passet betydligt mer omväxlande än så, med många fler övningar som passar för rehabilitering av strokepatienter.

Då ger det mig betydligt mer genom att sitta på en bänk på gymmet och dra i ett ändlöst rep. Eller trampa på en maskin tills det svartnar för ögonen. Meningslöst för vissa, meningsfullt för andra. Alla är olika. Allt kan inte passa alla och yoga var ingenting för mig.

Sammanfattningsvis måste jag nog erkänna att jag har varit ett uselt forskningexemplar, men likväl är jag både glad och tacksam för möjligheten till extra rehabilitering, och framförallt att få prova något som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med.

Så lämpligt AIK hockey

Vilken tur de hade, Solnas stolthet AIK. Vete fan om just hockeylaget är Solnas stolthet. Det är i alla fall inte särskilt många som bryr sig om att komma till Hovet på deras hemmamatcher. Lägst hemmapublik av alla lag i Elitserien.

Om tur skulle ju det här handla om. Alltså att KHL ville köpa Linus Videll samtidigt som kravet på betalning för polisens arbete blev offentligt.

Nu skyller AIK på att det var en nödvändig åtgärd för att klara det kravet. Vilket kvalificerat trams. Klart de skulle sålt Linus oavsett vad Polisen beslutat om ersättning vid derbymatcherna.

Vem tror att AIK, med en näst intill tom kassalåda, hade haft råd att tacka nej till 3,5 millar? Någon?

Tänkte väl det.

Hammarby fotboll

Jag var aldrig orolig.

Dressman is the shit

Shoppade loss på Dressman idag. Lågprisföretaget. Många kläder för pengarna kan man säga. Inget fel på kvaliteten heller. Mina McGordonjeans är så gott som outslitliga, de senaste har jag nog haft i bortåt fem år. Nästan varje dag.

De har ruggigt väldresserade (!) försäljare också. Finns inte en säljare som inte förutom det man kom för att köpa, försöker sälja ytterligare prylar. Strumpor, kallingar, skjortor och slipsar.

Jag frågade om de alla får en rejäl säljutbildning innan de för börja. Det är merförsäljningen som är själva Dressman, fick jag till svar. Det tyckte jag var ett kanonbra svar så jag köpte 6 extrapar strumpor av bara farten.

Du kanske märkte att jag för säkerhets skull skrev 6 och inte sex. Annars hade säkert bussbranschens skandaltidningar ropat ut att Göran Demnert köpte sex hos Dressman. Sånt vill man ju inte läsa.

Strokeskolan. Uppföljning.

Tänk vad konstigt det är. Innan 27:e mars hade jag knappt hört talas om stroke. Efter den dagen hör och läser jag om stroke i princip varje dag. Inte så konstigt eftersom det är en av de vanligaste sjukdomarna.

Klicka på den här länken så lär du dig mer:  http://strokekampanjen.se/akut-testet.

Jämfört med många andra så var min stroke inte särskilt dramatisk. Det var en söndagsmorgon och jag stod vid köksbänken och gjorde mina frukostmackor.

När jag skulle skiva upp fyra leverpastejskivor kände jag mig plötsligt konstig. Kändes som att jag liksom stod utanför mig själv och tittade på mig själv och var mest förvånad att skivorna blev olika tjocka. En var bara några millimeter, nästa var 1 cm och de två sista helt olika också.

Nästa grej var att jag fick använda båda händern för att kunna lyfta upp smörpaketslocket från bänken till själva smörpaketet. "-fan vad trött jag var idag då", tänkte jag. Efter en stund insåg jag att jag inte mådde bra men trodde bara jag var rejält utarbetat så jag gick och vilade lite.

Sen åt vi frukost utan några konstigheter. När jag sedan borstade tänderna så upptäckte jag efter en stund att jag stod och borstade med borsten ut mot kinden och inte mot tänderna.

Jag är nog lite trögfattad för jag tänkte fortfarande att jag bara var rejält trött och utarbetad. Då ringde dotter Sofia sin kompis som är distriktssköterska. Hon sa att jag skulle åka in till sjukhuset direkt. "-äsch, sa jag, jag är bara trött, behöver bara vila lite".

Resten av dagen låg jag i soffan och sov och tittade på TV omvartannat och blev lite allmänt ompysslad av hustrun.

På måndagsmorgonen gick jag till jobbet och det första jag gjorde var att börja skriva ett mail. Det gick inte. Varenda bokstav blev fel. Först då insåg jag att något hade pajat. Fick skjuts direkt in till akuten och där rullades röda mattan ut när de fick höra min historia. Hjärta och stroke har förtur på akuten.

Och visst, hjärnröntgen visade tydligt en färsk och fin blödning i hjärnan. Resten kan du läsa om du bläddrar tillbaka i mitt bloggarkiv till mars månad 2011.

Men nu är jag såvitt jag vet helt återställd. Tränar hårt på gym tre gånger i veckan och spelar i snitt två tennismatcher i veckan.

Nu kommer det märkligaste. Stroken är bland det bästa som hänt i mitt liv. Jag hade dubbel tur. Den ena är att det var en förhållandevis lindrig stroke. Jag har sett strokepatienter som tappat både tal och rörelseförmåga.

Det andra var att de i samband med stroken gjorde en grundlig analys av mitt hjärta och det visade sig att det inte var helt okey, så den 10:e maj fick jag lite otippat en pacemaker inopererad. Utan stroken, ingen pacemaker = en för tidig död, enligt läkaren.

Ibland kan en s.k. käftsmäll vara positiv.

Glöm nu inte att göra testet: http://strokekampanjen.se/akut-testet

När säger vi ifrån?

Jag fortsätter på min gnällbana från förra inlägget. Men nu är det allvar, nu får det faktiskt vara nog. När ska vi alla sätta stopp för de ohyggligt stora pengar som det handlar om i idrottsvärlden?

Vi snackar miljarders miljarder som i huvudsak företag skänker till tennisspelare, rugbyspelare, fotbollsspelare, hockeydito och gud vet vilka idrottare världen över som får pengar till skänks.

Idag läste jag att hockeylaget Växjö värvat en kille som inte ens platsar i NHL och ger honom 475.000:- i månadslön. 475 papp varje månad till en medelmåtta för att lira hockey i Småland. Visserligen inte 12 månader per år utan kanske nio, men ändå.

Vad i hela världen bidrar en sån kille med till omvärlden? Det enda positiva är väl möjligen att han inte belastat skolväsendet några större summor.

Omräknat till bussbranschen så tjänar den killen lika mycket per arbetsdag som en bussförare måste kämpa ihop på sina 21 arbetsdagar i månaden.

Det finns lika många exempel på överbetalda hockeylirare i Sverige som det finns hockeylag i Elitserien och i Allsvenskan. Och så går AIK ut i pressen och gråter och hotar med att de måste lägga ner sin verksamhet om de framöver själva måste betala vad det kostar för att hålla pöbeln borta från deras hemmamatcher. Enkelt, sänk lönerna till en realistisk nivå så är det inga problem.

Är Zlatan verkligen värd över 100 miljoner per år i lön? För att sparka på en fotboll. Hur många liv kan räddas i världen om de istället används till mänsklighetens väl och ve? Muliplicera sedan Zlatanlönen med alla andra hundratusentals överbetalda idrottare världen över så når man en summa som faktiskt kan göra skillnad. Om den användes vettigt.

När i h-e ska alla företag som sponsrar denna galenskap fatta detta?

AVGÅ!

Idol
Har alltid följt Idol och tyckt det var kul. Men i år är det gått helt överstyr. Bara massa fjortisar som vill bli stars. Snittåldern på finalister lär vara 16,7 år och då är de banne mig inte mycket mer än barn.

Så  sitter fyra vuxna människor som på bästa TV-tid förnedrar och förlöjligar de här barnen. Skamligt är ordet. Hela Idoljuryn borde avgå.

Håkan Juholt
Är man en ond och dålig människa för att man är slarvig? Eller har han medvetet fuskat? För säkerhets skull: Håkan Juholt, avgå. Då är vi helt säkra på att du är en ond och dålig människa.

Samtliga kvällstidningsjournalister
Har ni inget bättre att göra med era liv än att jaga skiten ur en stackars människa som slarvat? Ni vill verkligen trycka till Juholt och få oss vanliga männsikor att tycka att han är en ond och dålig människa som man inte kan lita på i något avseende.

Skriv istället om något positivt, att StockholmsBuss bytt ut hela vagnparken t.ex. Det är roliga nyheter.

Alla kvällstidningsmurvlar: Innan svenska folket tröttnat helt på er och doppar er i olja och fjädrar och hänger upp er i Obelisken på Sergels Torg, avgå hela bunten.

Svenska folket
Å andra sidan, säg den svensk som inte gillar att höra och läsa de smaskiga detaljerna kring Juholts och andras misstag.
Finns bara en sak: Svenska folket, avgå omedelbart och konvertera till dansk eller norsk. Då kanske man äntligen kan få lite lugn och ro.

De som bestämmer i stan
De som bestämmer om alla om- och tillbyggnader i vägnätet; avgå omedelbart. Det enda raka är att tillsätta Stockholms Bussbranschförening som beslutande enhet. Då kommer vi att få en helt underbar stad med väldigt få bilar och jättemånga bussparkeringsplatser. Kanske man då också kan få höra lite fågelkvitter i innerstan.

Kommentar om nya looken

Dotter tillika arbetskamrat Sofia sammanfattade vårt kostymbyte så här:

Nikotingult med tjocksvanar, bye bye!

Oskuldsfullt med beach 2012-svanar, hello!

Det ligger faktiskt något i det.

Tillbaka till moderskeppet

Efter en liten utflykt för att kolla om gräset är grönare på andra sidan staketet har vi nu manövrerat oss tillbaka till moderskeppet. Det finns en del att berätta om hur utflykten varit så här långt, men om detta återkommer jag till i framtiden. Kanske som en ren konsumentupplysning, typ en jämförelse mellan produkt A och B.

Inte för att jag riktigt hunnit konstatera om gräset på andra sidan är annorlunda, men nu var det dags för det stora lyftet och då finns bara ett ställe att vända sig till. Vi snackar EvoBus i Vetlanda. Vi snackar bussbyten och vi snackar totalkoncept. Helhetslösning. Allt på ett bräde. All in.

Vi har just kvitterat ut två nya Setror och en till är på G om några månader. Nu är vi beredda att möta framtiden med en helt ny och utbytt vagnpark. Nu är alla våra bussar Top Of The Line.

Inte nog med det, vi slänger samtidigt vår gamla kostym och ikläder oss i stället en kostym av modernare snitt, renare, elegantare. Tycker jag. Och några till.

Nu kör vi. Nya och gamla kunder är hjärtligt välkomna till bussbolaget som tycker kunden är viktigast. Vi är helt enkelt klädsamt blygsamt och ödmjukt lite Bättre än alternativet.

Nämen kolla här!

Tänk vad man kan hitta i Vetlanda. Två stycken till och med.

Clowneri?

Roade (!) mig med att läsa  bussbloggar.  Herrejesus så fnösktorra de flesta är. Nästan bara Bjarne Wilmarsgård på Tidningen Bussbranschen har någon form av glimt i ögat, övriga bloggar är bara fakta fakta fakta.

Plötsligt får jag prestationsångest, jag skriver ju ingenting som är vettigt eller seriöst. Jag skriver bara om mitt liv, som jag i och för sig betraktar som hyggligt seriöst och vettigt på alla sätt.

Jag snor min dotters devis men ändrar den lite bara: Its my life, I write it my way.

I morgon händer för övrigt stora och skojiga saker. Då bränner vi av nästa del av flerstegsraketen.

Pirates of the Sollentuna

Igår var jag Jack Sparrow, du vet Piraten med stort P. Vi hade barnbarnen på övernattningsbesök och efter söndagens besök på Cosmonova åkte vi hem och lattjade pirater. Dvs jag och Valter, den bara ett år äldre Albin, föredrog Disney Channel på TV. Tyckte kanske att Valter och jag var lite för barnsliga.

Men Valter och jag härjade runt, tog hustrun till fånga och gav henne tre alternativ, halshuggning, skjutas eller gå på plankan. Men Valter beslutade i sista stund att farmor fick nåd pga att hon lagade piratmaten. Personligen kände jag mig lättad över det beslutet.

När de så småningom  hämtades av sina föräldrar sa Valter "- hej då farfar, det var trevligt att leka pirater med dig". De är så rysligt väluppfostrade, de små liven.

Frivillig tortyr

Här är gymets nya leksak. En repmaskin. Ingår i mitt nya program som jag fick igår. Du kan inte ens ana hur fruktansvärt jobbigt det är att sitta och dra i ett ändlöst rep.

I morse körde jag konditionsträning men såklart kunde jag inte låta bli den här nya leksaken igen. Alldeles frivilligt. Kan det bero på att champagne är en dyr dryck? (för dig som inte fattar, läs föregående inlägg)

Oj oj aj aj åhhh

Träning med PT-Tompa idag. Ingen lek precis. Nu är smekmånadsträningen över efter nystarten för några veckor sedan. Nu taggar vi upp träningen.

Om förra PT-Tompaträniningen gick från noll till två, så var det från två till åtta idag. Rejält jobbigt. Känns mest i axlar och överarmar, men även i lår och lite otippat även i rumpan. Tuff träning men som vanligt kanonkul med en duktig tränare som hetsar en till stordåd.

Det är rent förunderligt hur mycket mer man egentligen orkar när hjärnan ropar STOPP, SLUTA, DU ORKAR INTE MER, och någon annan säger "-fyra till, Göran". Och sen kommer räknefelet som Tompa alltid gör på sista nedräkningen då man egentligen inte orkar mer:
"- 5, 4, 3, 4, 3, 2, bara 3 kvar Göran, kom igen sista tre, sen är det vila". Jag går på det varje gång.

Min målbild med träningen är nu att vecka 9 2012 klara den där flera kilometerlånga skidbacken i Bad Hofgastein utan vilopaus. Jag har nu 145 dagar på mig att få upp min fysiska status så jag klarar den för mig tuffa utmaningen.

Vill du vara med och se om jag klarar utmaningen? Boka då in dig på vår fantastiska skidresa. Du hittar den på SällskapsResors websida.

En sak till. Om jag inte klarar utmaningen, så kommer jag att bjuda alla (vuxna) resenärer på ett glas champagne på after ski´n.

Yogaprojekt ett och två.

Idag har jag provat Poweryoga istället för det sedvanliga gympasset. Icke min kopp av the.

Kändes som ett långt utsträckt stretchingpass till japansk musik. Men jag blev ändå svettig och så här efteråt känns kroppen väldigt mjuk och skön. Så helt bortkastat var det inte.

En liten delfundering bara. Även här deltog nio eleganta damer. Och så jag. Märkligt.

Poweryoga var första gången, däremot har jag sedan i maj deltagit i ett delprojekt som ingår i det större strokeprojektet som jag deltar i efter min stroke.

Vi är en liten grupp som varje onsdag har medicinsk yoga och vi kommer sedan att jämföras med en annan grupp som inte haft yoga. En ganska stillsam form av yoga där vi får jobba dels med vår andning och dels med våra olika hjärnhalvor så de blir ännu duktigare på att samarbeta. En ganska skön timme där jag känner mig väldigt avslappnad efteråt.

Tyvärr är jag inte den bästa av yogaelever. Vi ska helst göra minst 30 minuter yoga varje dag på egen hand, men det fixar inte jag. Min stressnivå är alldeles för hög. Å andra sidan är jag väldigt mycket duktigare på att träna fysiskt istället och syrrorna som sköter projektet säger att det kan vara lika bra. Huvudsaken är att man gör någonting och att det man gör känns bra.

PS. Övningen på bilden ingick inte i dagens pass.

Statistik och Approved

Jag har som du märkt varit inne i en ickekommunikativ fas med omvärlden.

Ännu en läkarkongress har gått av stapeln och som vanligt tror sig dessa oerhört viktiga VIP-läkar-människor att de köpt både buss och busschaufför och att inga kör- och vilotidsregler gäller för just läkarbranschen.

Men vi har alla bitit ihop, kämpat och löst allehanda problem, både så att våra kära kunder fått som de vill samtidigt som alla förare fått sina vilotiderna att funka.

Trots allt. De kära läkarna hjälper ju ändå till att betala våra löner. Inte nog med det. Några av dem håller oss kvar i livet också.  Och dessutom, icke att förglömma, läkare är jääääävligt bra att ha när man behöver dem. Jag känner i alla fall en oerhört stor tacksamhet för den läkarvård jag fått det senaste halvåret. Då biter man gärna ihop lite extra vid sådana här tillfällen.

Så till statistiken som jag utlovade i rubriken.
-5
-5
+10

Dessa värden fick jag igår vid min första halvårskontroll efter stroken. Faktiskt på dagen 6 månader efter den olycksaliga söndagen i mars.

-5 är vikten, nu är jag nere på tvåsiffrigt. Fantastiskt. Det andra -5 är mitt midjeomfång. Jag har fått går ner en storlek på brallorna för att de inte ska glida ner på knäna. Fantastiskt. Det tredje värdet är humörkoefficienten. Fantastiskt. Sen tog de förstås en hel hoper andra prover också och alla visade kalasbra värden.

När jag gick därifrån fick jag min efterlängtade stämpel i pannan: APPROVED. Nu är det bara att köra på till nästa servicekontroll i december.

YIHAAAA!

Personligt meddelande

Till min bror: vår syster trodde att Iphone 4 heter Ipod 4. Kan du fatta vad jag garvade åt detta?

Slut på meddelandet.

Tuppen i hönsgården

Körde ett stentufft konditionspass på gymet i morse. Brukar vara rätt tomt där kl 07. Men idag efter en stund så kom det in en kvinna och började träna i maskinen bredvid mig. Sen kom en tjej till, så ännu en och så kom de plötsligt i en strid ström och plötsligt var jag omgiven av icke mindre än nio eleganta damer.

Jag tänkte "whau, är det så här det är att vara 60? Kvinnor som dras till mig som magneter till min pacemaker?"

Men till min hustrus stora glädje fick jag inte ett enda skamligt förslag. Jag fick faktiskt inte något förslag alls. De kollade inte ens på mina snygga överarmsmuskler, de var helt fokuserade på sin egen träning.

När jag gick därfrån fick jag svaret varför det var ovanligt många tjejer där, morgonens bodypump-pass var inställt.

Klas (Göran) Klättermus

Idag löste jag ut en av min födelsedagspresenter. Testade för första gången klättervägg. Helkul. Men jobbigt för fingar, underarmar och axlar. Klättring kommer inte att bli min nya hobby, men jag gör det gärna fler gånger.

Måste dock jobba mer med mitt psyke. Gav upp alldeles för lätt typ 2 meter kvar till toppen. Men när man är där uppe 10 meter ovanför golvet, väggen lutar lite utåt och armarna skakar fulla av mjölksyra så känns geuppalternativet som det enda alternativ som finns. Men nere på golvet igen blev jag skitförbannad på mig själv att jag inte höll ut och prövade tills jag ramlande och blev hängande i säkringslinan.

Måste ta ett snack med PT-Tompa och lägga in mental träning i gympassen framöver, så här får det inte vara, jag är ju vuxen nu.

Jämnvikt

Regeln är jätteenkel: båt upp, humör ner. Jämnvikt.

Kul till tusen

Tusen gånger fantastiskt. Detta är mitt tusende inlägg sedan jag öppnade bloggen Görans Funderingar i april 2006. Tusen funderingar, inte undra på att en propp gick i skallen i våras. Överhettning kanske.

Men du, ännu mer fantastiskt är ju att StockholmsBuss nu har blivit utsett till Stockholms bästa bussbolag. Det visste du kanske inte, men nu vet du. Känns tusenfalt fantastiskt.

Tack alla kunder och ett särskilt tack till den stora oberoende och kompetensfyllda juryn som bestod av:
Kristina Demnert, Marcus Demnert, Kajsa Demnert, Albin Demnert, Valter Demnert, Sofia Demnert, Ingrid Demnert, Gunilla Demnert, Gunnar Demnert, Magdalena Demnert, Ellinor Demnert, Agnes Demnert samt juryns ordförande Jonas Gustavsson.

Själv fick jag pga jäv inte vara med i juryn eller påverka dess beslut.

Jag klarade inte trycket

Bara att inse. Jag klarade inte det massiva trycket från bloggläsarna i Skåne. Jag känner mig nu tvingad att hålla även på Rögle under hockeysäsongen. Ett skånelag. Bara för att de har grönt och vitt precis som Hammarby hade.

Men visst, jag är inte den som är den. De får bli mitt tredjelag, ännu så länge alldeles före Bajen Fans, men långt efter DIF och AIK.

Problemet för mig var att hitta en godkänd koppling till varför jag ska hålla på ett Skånegäng. Färgerna grönt och vitt håller inte som skäl, men då kom jag på att min brors fru är född i Skåne och vips, så är mitt beslut rättfärdigat.

Rögle, klapp-klapp-klapp, Rögle, klapp-klapp-klapp.

Vilken serie spelar de i föresten?

Pest eller kolera?

Rubriken är inte särskilt allvarligt menad, men jag kom på en grej angående mitt förra inlägg.

Ska jag heja på Djurgården eller AIK i hockey nu när Hammarby hockey inte finns? Svår fråga att ta ställning till och många faktorer som måste beaktas.

AIK har en hel del minus att bära på, beroende på min uppfattning om dess styrelse för några år sedan då jag själv ingick i Hammarbys styrelse. Man kan säga att de inte alltid hade helt ärliga avsikter i alla sammanhang i umgänget med Hammarby. Men det var då, även där har man förmodligen rensat ut gammalt skräp.

Okey, jag gör så att jag lägger båda gängen till mitt hockeyhjärta och hoppas de båda spelar skjortan av alla lantisgäng. Och så kollar jag lite då och då på Bajen Fans websida för att kolla hur det går för dom.

Nu vet du var jag står i ärendet.

Kultur slash äntligen

Det här klubbmärket, det är kultur det. Hockeykultur. Riktig hockeykultur. Dessvärre finns inte Hammarby hockey längre, det gick åt pipsvängen för några år sedan. Visserligen startade några entusiaster Bajen Fans, men det är ändå inte riktiga Bajen.

Har lite svårt att ta till mig den föreningen som en äkta Bajenföreningen, fast det är väl egentligen det som det är. Det är ju riktiga Bajare som startade upp nya föreningen och så här långt har de ju presterat ett fantastiskt resultat. Respekt, trots att många av dem märkligt nog motarbetade möjliga lösningar för att Hammarby hockey skulle kunnat fortleva.

Men om några år kanske Hammarbyalliansen tar till sig den föreningen i den riktiga Hammarbyfamiljen och då blir även Bajen Fans en äkta Hammarbyförening. Hoppas det blir så.

Och äntligen, rackarns så kul att hockeysäsongen börjar igen. Fotboll är ju trots allt lite mesigt och segt att titta på.

Okey, jag bjuder på det här

Fick nu en liten film från gårdagsmiddagen. Den är tämligen privat, men det känns som att du och jag känner varandra, därför bjussar jag dig på denna min kanske en smula överdrivna reaktion. Tycker också att reaktionen tyder på att min mentala status är mer åt 6-årshållet än 60-årshållet. Jag sa ju det.

Okey, here we go:

Uppvaknandet till verkligheten

Vaknade upp i morse som en 60-års-rookie efter en kanongod middag i går på restaurang El Diablo. Förrätt med kantareller, hjortinnerfilé till huvudrätt och en slags Brownie som efterrätt. Margerita (sååå jäääävla god) som fördrink och ett urgott vin till maten.

Men jag känner mig lite osäker trots allt. Vet inte helt säkert hur man uppträder som en 60-åring, har aldrig prövat det tidigare, men jag upptäckte omedelbart en av nackdelarna. Man verkar bli så jäkla trött, orkade knappt rulla mig ur sängen ens. Hur ska det här gå?

Du kommer ihåg mitt inlägg häromdagen om våra två busstidningar? Den ena skickar prenumerationserbjudande vi redan har och den andra, Tidningen Bussbranschen, skickar blommor och gratulerar på min bemärkelsedag. Två olika sätt att hantera en kund. Tack snälla Bjarne och Lena.

"-Presenterna Göran, presenterna" hör jag lång väg att du undrar över. Du är så materialistisk, presenter är oviktiga, tanken är viktigare.

Men okey då, jag fick en upplevelsepresent, jag ska få klättra på klättervägg. Låter kul. Sen fick jag grejen som jag hade på min önskelista till Tomten inför förra julen och som jag av okänd anledning inte fick.

Nu fick jag den. En snöslunga. Jo du, en snöslunga. Så nu hoppas jag på mycket snö lokalt över Sollentuna.

Farbror Göran

Idag blir jag officiellt en farbror. Men jag tror det är fel.

Min mamma säger att jag precis idag för exakt sextio år sedan kom till världen på hennes egen födelsedag. Skulle jag alltså vara sexti? Möjligen sexi men icke sexti. No way.

Mamsen måste tagit fel, jag kan inte vara äldre än 40, absolut max 50. Sånt känner man.

Men okey, det är väl bara att acceptera. Grattis till mig. Och till mamsen som fyller 88 år idag.

Som vanligt kan du sända lämpliga presenter till vår kontorsadress. Gillar bl.a godis. Även presentkort till ställen där man kan köpa buss vore kul att få.

Jag tar absolut inte illa upp om presenterna kommer några dagar efter själva bemärkelsedagen, dvs idag, det stör mig inte alls. Det är presenterna som är viktiga, inte själva dagen. Du fattar va?

I afton är jag bjuden på krogen av kära hustrun för en stilla och romantisk 60-årsmiddag. Ville inte ha någon stor baluns, jag hade mitt stora party när jag fyllde 50, det får räcka.

60 bast!? Jag? Nä nä, finns inte en chans.

Back-to-before

Har redan berättat att projekt "back-to-before" har startat. Alltså min personliga träning för att komma tillbaka i den kanonform jag var i för ett halvår sedan, innan allt mitt hälsoelände startade. Alla inblandade säger för övrigt att jag klarade eländet så pass bra delvis beroende på att jag var så vältränad.

Började för två veckor sedan med min PT (Personlig Tränare för dig som är okunnig) och fick ett helt perfekt uppstartsprogram som jag nu ska köra några gånger för att väcka liv i kroppen. Sedan blir det ordentlig hårdkörning är meningen. Mitt mål är att vara bättre tränad inför skidresan på sportlovet än någonsin tidigare. Det är kul med uppsatta mål.

Idag kändes det helt fantastiskt. På uppvärmingen hade jag Amy MacDonalds This Is The Life i lurarna och fan i mig vad jag kände mig lycklig och glad när endorfinerna sparkade loss i hela kroppen. Lyckokänsla bara av låttiteln. Ville knappt sluta trampa på maskinen. Men det gjorde jag och gav mig sedan hän åt baksida lår, framsida lår, vaderna, armar, axlar, skuldror och så lilla maggen förståss.

Hela kroppen fick sig en rejäl genomkörare, och nu sitter jag här på kontoret och berättar hur härligt det är att träna. Det tror man inte när man inte prövat. Nu blir det en kopp nybryggt kaffe.

Trovärdigt eller bara bondfångeri?

För dig som inte känner till.  I vår bransch finns en sammanhållande organisation som heter Bussbranschens Riksförbund. Och så finns en busstidning som heter Resor och Trafik och Trafikforum som är BR:s så kallade medlemstidning. Och så finns en annan oberoende tidning som heter Tidningen Bussbranschen. De kämpar i princip om samma läsare och om samma annonsörer.

I senaste numret basunerar chefredaktören för Trafikforum ut denna ledare:

Då undrar jag så här. Han skriver att de har 3.600 prenumeranter och så slår han sig för bröstet och meddelar lyckligt att denna upplaga är deras största någonsin, nämligen över 7000 exemplar. Sannolikt har de även sagt så till eventuella annonsörer. Konstigt vore det annars.

Mitt företag får normalt två tidningar, ett gratisex för att vi är medlem i BR och ett ex som vi betalar för.

Nu till det inte särskilt trovärdiga i tidningens påstående. Vi fick TVÅ extra tidningar med erbjudande om prenumeration som vi redan har. Alltså fyra ex istället för två. Det innebär ju att upplagan bara till vårt företag ökade med 100 %.

Har svårt att tro att det bara var vi som fick dessa extra tidningar. Om 3.600 prenumeranter fick dubbel uppsättning så blir det en totalupplaga av, hör och häpna, 7.200 exemplar. Alltså nästan på pricken det antal som tidningen påstår är viktiga beslutsfattare i bussbranschen och som får den unika chansen att teckna prenumeration. Som vi redan har.

Någon som tror att ny viktiga beslutsfattare får tidningen och ropar ÄNTLIGEN? Någon? Näe, ser inte en enda uppsträckt hand någonstans i Sverige. Jo där ser jag ju, runt fikabordet på tidningens redaktion sitter några journalister och viftar med alla armar de har.

Men det räcker inte, svaret på frågan i rubriken blir otvetydligt: NEJ resp JA. Men det är ju bara vad jag tycker.

Hur gör jag nu då?

Oups, jag har kommit till ett vägskäl.

Mitt första inlägg på den här bloggen skrev jag i april 2006. För några år sedan bestämde jag mig för att skriva 1000 inlägg, sedan fick det vara klart.

Nu upptäckte jag att fram till nu har jag skrivt 990 inlägg. Några har roat folk, några har retat upp folk. Men i huvudsak skriver jag för min egen skull. Det är kul att skriva helt enkelt och det blir som en slags dagbok.

Men nu är det bara 10 kvar alltså, och så slösar jag bort ett av dem med detta meningslösa inlägg.

Så nu är frågan, ska jag följa mitt eget beslut eller är jag en karl som kan ändra sig? Hmm, svår fråga. Det är ju så modernt med sociala medier, och det här räknas väl som en sånt.

Facebook känns lite fånigt med alla löjliga inlägg typ, "nattinatti, nu går jag och lägger mig". Eller "Snart hemma, tufft i trafiken". Eller "Såg en fågel idag". Eller "godnatt älskling".

Men sån väljer man ju själv om man vill läsa eller inte. Precis som den här bloggen som möjligen kan beskrivas som ett utökat Facebook. Privata funderingar fast lite längre än två meningar.

Som sagt, nu bara nio inlägg kvar. Måste fundera lite om det blir fler. Har du något bra råd?

Så var vi då igång igen

Kulturrallyt är igång med höstsäsongen. Stadsteatern fick första besöket där föreställningen Ieto gavs. Ett kort gästspel av två franska artister. Endast tre föreställningar. Mer cirkus än något annat.

Inget ord sades på 1 timme och 15 minuter. Bara hisnande balansakter med och på bänkar. Stundals alldeles fantastiskt, men slutet var ett rent antiklimax. Men strunt samma, helheten får godkänt.

Utanför teatern pågick någon slags matmässa med mat från hela världen. Luktade internationellt. Mitt i Stockholm.

Humor på hög nivå

Eftersom en av anledningar till att jag bloggar är att roa lite så kunde jag inte låta bli att sno det här från min dotters blogg. Livet blir ju så oändligt mycket roligare med lite humor inblandat i all jobbig vardag. Tycker jag.

Det här klippet hittade Sofia i en mycket seriös tidning om löpning. Schyssta tips, men måndagsträningen kommer jag nog att stå över men tisdagspasset verkar lagom ansträngande.

Eniro = bluff. Eller?

Läste i DN idag att Eniro polisanmälts för någon typ av bedrägeri. Helt rätt. Under de senaste åren har även jag haft rätt bökiga relationer med Eniro.

Det går baske mig inte att hålla isär alla som ringer därfrån som presenterar den ena annonseringen efter den andra. Precis som i artikeln i DN så har det slutat med märkliga slutsummor på saker man trodde man sagt nej till.

Personligen har jag nu placerat Eniro i samma kategori som de vanliga s.k. blufföretagen, dvs de är skojare som sysslar med någon slags bondfångeri. Deras sätt att presentera visningar, klick, antal sökningar är ju stundtals rent skrattretande.

En gång i tiden var Eniro en mäktig institution med sina kataloger som var det allenarådande sättet att hitta det man ville hitta. Men tiderna har förändrats. Idag är Eniro bara en i mängden av massor av olika söktjänster på nätet. Eniro är varken bättre eller sämre än Google, Ask, Yahoo, Hitta och andra sökmotorer.

I det här fallet lever jag som jag lär. Ända sedan 1990 har vi betalat larvigt höga priser för att synas i Eniros kataloger och under de senaster åren också på deras söktjänst på nätet.

Men nu är det slut med det. Idag går allt att mäta och av okänd anledningen är det en grov misstämning mellan Eniros påstående om hur många som klickat sig vidare till vår sida jämfört med vår mätning hur många besök som kommer från Eniros sida.

Resultatet är så klart och entydigt att jag därför precis sagt nej tack till all form av annonsering på Eniro. På det spar vi ett sexsiffrigt belopp som vi istället kommer att använda på ett mer lönsamt sätt. Känns som ett bra beslut. Det enda som är dåligt är att jag inte tog beslutet för flera år sedan.