Jag har blivit portad

Händer inte ofta. Någon gång i ungdomen blev jag portad på en krog. Kanske då en aaaning för rund under fötterna. I går söndag blev jag portad från gymet. Spik nykter.

Hustrun och jag tänkte som vanligt köra ett tidigt söndagspass. Satte väckarklockan på 0630 för att hänga på låset kl 08. När vi kom fram upptäckte jag att jag glömt plånboken hemma. I den låg mitt medlemsbevis tillika ”inträdesbevis” till denna heliga gymlokal.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen, ”-inget kort, inget inträde”. Hustrun trädde då in i handlingen och visade sitt giltiga kort och sa att hon gick i god för att jag hade mitt kort i plånboken som låg hemma i hallen.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen. ”-vill du träna måste du betala 100 kr och så får du tillbaka 75 när du visar giltigt kort”.

”-men snälla rara lilla flicka”, sa jag lite överlägset, för nu började jag ilskna till. ”-som jag sa så har jag glömt plånboken och således även kontanter”.

”-nepp, sa bitchen i receptionen igen. ”-inget kort, inga pengar, inget inträde”. Så vi var tvungna att vända om och åka hem igen.

Nu tycker jag nog det hör till saken att hon sett oss flera gånger i gymet, med giltiga kort. Dessutom ska man veta att vi tränar i lokaler tillhörande Stockholms Universitet och föreningen Stockholms Studenters IF. Jag kan lugnt säga att vi inte på något sätt tillhör något slags genomsnitt av de människor som tränar på gymet. Vi sticker liksom ut, och denna lilla receptionstös har sett oss ett flertal gånger.

Inte en människa var, eller ens brukar vara i hallen denna tid på söndagsmorgnar. Utom vi. Dessutom är nog sannolikheten att en, i hennes ögon, gammal farbror tillsammans med sin fru försöker lura till sig en timmes träning tämligen låg. Väldigt låg, om du frågar mig.

Det positiva med denna händelse är att det känns tryggt att Stockholms Universitet fortsätter utbildningen av riktigt gammaldags paragrafryttare som behövs för att detta land ska fungera så smidigt som möjligt.

För hur skulle det se ut om en farbror skulle få träna en timme i en lokal, utan andra besökare, utan att visa att han betalat för det? Särskilt som det från farbrorns konto har betalats sammanlagt tre årskort och två personliga tränare just till denna förening.

Nänä, regler är regler och ska på intet vis kunna kringgås. Tänk om alla skulle glömma sina plånböcker hemma, vilket kaos det skulle bli i receptionen. Sånt måste till varje pris undvikas, gränser måste sättas.

Fast det måste också sägas, det har hänt förr att plånboken legat kvar på hallbordet. Då har det suttit andra tjejer i receptionen och då har de bara gett mig ett vackert leende och sagt välkommen att träna ändå.

Sens moral: Man kan om man vill.

Göran goes Facebook

Jaha, så har man gått och blivit modern också. Fick ett färdigfixat Facebook-kto i julklapp av min son Marcus. Han tyckte det var dags för mig att bli en modern nätverkare.

Har visserligen praoat som en modern nätverkare ”in real life” i BNI för snart ett år sedan. Gick väl sådär, inte riktigt min kopp the. Eller snarare, själva BNI-grejen är väl bra men kändes fel. Skulle säkert funka även för mig, men mina etiska och moraliska principer sa stopp. Hela grejen är sjukt amerikaniserad med allt vad det innebär av tramsigheter.

Men annars mår jag bra även efter julafton om du undrar. Det blir ett styvt jobb att träna ner mig några kilon igen.

Prestigeuppdrag

Äntligen är jag tillåten att offentliggöra årets prestigeuppdrag. Efter en tämligen utdragen process har Tomten slutligen valt StockholmsBuss som officiell s.k. Tomtetransportör.

Som du vet är julafton Tomtens absolut jobbigaste arbetsdag. Vad som inte riktigt framkommit i media är att han bara gör det ”glassiga” jobbet att köra sin släde. I bakgrunden sliter hundratals Nissar som gör själva skitjobbet.

Pga förra årets incident för Tomten och hans sällskap, så införs i år är att alla dessa Nissar av säkerhetsskäl ska medfölja i följebussar och det är detta upphandlingen handlat om. Som enda bussbolag har vi fått ta del av det hemska bildbevis från förra årets incident, som ligger till grund för årets upphandling.
Det var Nissefacket som krävde fullgoda transporter för dessa hårt arbetande Nissar. Nissefacket accepterade inte längre att deras medlemmar tvingas resa i kalla, dragiga och undermåliga slädar i hård trafikmiljö. Trötta, överbetalda och inte särskilt uppmärksamma piloter i det s.k. allmänna miljöförstörande flyget är mer regel än undantag.

Kravet Tomten och hans organisation ställde på bussbolaget var därför följande:
-bussarna ska vara extremt tilltalande både nationellt som internationellt i sin grafiska utformning. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en stresstålig och kompetent trafikledare som på bästa sätt ska sköta logistiken kring uppdraget. Full pott för oss.
-bussbolaget ska även ha utrustning för att bjuda alla Nissar på kaffe under färden. Full pott för oss.
-bussarna ska ha säkerhetsbälten till samtliga Nissar. Full pott för oss.
-bussarna ska ha gott om utrymme för alla extra julklappar. Full pott för oss.
-bussbolaget ska göra allt som går för att vara försiktiga mot miljön. Full pott för oss.
-förarna ska vara väl hemmastadda bland världens alla vägnät. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en företagsledning som har en och annan tomte på loftet. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha medarbetare som är vänliga, snälla och lojala både mot sin arbetsgivare och dess kunder. Full pott med extrapoäng för oss.

Inget annat bussbolag än StockholmsBuss kunde uppfylla samtliga krav. Därför fick vi uppdraget.

I uppdraget ingår även att SällskapsResor ska arrangera en spännande och avkopplande upplevelseresa för Tomten, Tomtemor och alla Nissarna när de gjort klar sina uppdrag över julen. Det blir en utmanande uppgift för Sofia och Kenth på SällskapsResor, men de kommer att klara uppgiften galant. Har de ökat resandeantalet på ”Sällsis” med 35 % under året så fixar de lätt hela Tomtesläkten utan problem.

God Jul föresten, önskar din alltid lika ödmjuke tjänare Göran. Kanske våra bussar kommer på besök till dig på julafton. Om inte har du nog inte varit tillräckligt snäll i år.

Korrekt spaning

Ännu en gång har en av mina ovetenskapliga vardagliga undersökningar fått bekräftelse. Du har väl inte glömt det där jag skrev om kvinnor och SUV:ar?

I DN står att läsa att kvinnliga journalister valt en SUV som årets familjebil. Vad var det jag sa? Tjejer tycks ha en förkärlek för bilar de inte kan hantera. Och så snackar tjejer om killar och kallar deras häftiga bilar för k..- förlängare.

Vad är det här då? Inget annat än bröstförstorare. Jag vidhåller, förbjud kvinnliga blondiner att köra SUV:ar. I alla fall i tättbebyggt område.

Fredagsmys

Dags för rubriken. Men från idag blir fredagsmyset lite torftigare än tidigare. Mitt favvisprogram Idol är slut och därmed påbörjas mitt interna familjelöfte att inte äta en påse smågodis därtill. Bra för kroppen men trist för välbefinnandet.

Känns som sagt lite trist men på måndag känns allt ljust och positivt igen. På något sätt påbörjas då båtsäsongen eftersom vintersolståndet då inträffar, dvs ljuset tar makten över mörkret. Då blir det nedförsbacke igen.

Hit och dit och här och var

Ena dagen kör vi sightseeing i Stockholm, en annan dag i Bryssel och idag i Hamburg. Alltid välordnat, förutom att trafikledaren på den här terminalen inte riktigt kunde stava. Det kan dom i alla fall på Cityterminalen i Stockholm.

Just den här resan har vi ordnat för en gymnasieklass som varit på studiebesök på EU i Strasbourg och nu är på väg hemåt.

Lättat hjärta

Så har även vi rannsakat våra hjärtan och bidragit till att åtminstone två människor får en julklapp som de annars inte skulle fått. Och en trevlig upplevelse på köpet.

Röda Korset anordnar nämligen en alternativ julafton för ensamma människor som söker gemenskap.

Vi har därför till denna afton skänkt två platser på en av SällskapsResors resor att utlottas på sätt som RK finner lämpligt.

Ibland känns det extra skönt att vara vänlig. Det trodde du bergis inte om mig.

Ögon i kors

Mina ögon börjar snart fladdra i alla möjliga och omöjliga vinklar. Nu har vi korrläst SällskapsResors nya katalog kors och tvärs, upp och ner och både bakifrån och framifrån.

Katalogen skickas nu till tryckaren vilken minut som helst via cyber-du-vet-vad, och jag ger mig f-n på att det första vi ser när den kommer är en felstavning.

Men bortsett från det är det vår bästa katalog hittills. Hoppas våra kunder tycker det också. Men äras den som äras bör. Det är Sofia som knåpat ihop rubbet, både katalogen och resorna i den. Hon börjar i ärlighetens namn se lite glåmig ut, för hon har slitit till långt in på nätterna för att få den klar i tid.

Flykten från verkligheten

Det här är Rolle, en av våra chaufförer som jobbat hos oss i snart urminnes tider. Problemet med honom, eller snarare styrkan hos honom, är att han är en smula äventyrslysten.

För någon månad sedan tog han en timeout på sådär tre-fyra månader. Den tiden tillbringar han i Thailand som dykinstruktör.

Där bor han som en kung, lever som en kung och mår som en kung. Men jobbar hårt. Klart man blir avundsjuk, man är väl svensk.

När han äventyrat klart så kommer han tillbaka till oss igen. Om han förstås inte går och blir kär i nån tjej från Kiruna och flyttar dit och blir skidinstruktör eller renskötare. Man vet inte säkert med Rolle.

Snurrerunt-trillebult-ingenjör

Kommer du ihåg Olle från Barnen i Bullerbyn? När han och de andra barnen i Bullerbyn varje dag mödosamt tog sig till skolan så bestämde han sig för att bli en Snurrerunt-trillebult-ingenjör för att kunna uppfinna att alla uppförsbackar liksom vände och blev nedförsbackar. Smart tänkt av grabben. Det har jag alltid tyckt.

Just Olle och hans yrkesval kom jag att tänka på härommorgonen då Sofia, Elsa och jag tog vår veckoliga löprunda. På den rundan så finns två riktiga mördarbackar och i mitten av den andra kom jag att tänka på Barnen i Bullerbyn i allmänhet och Olle och hans yrkesval i synnerhet. En smula konstigt kanske, att just Bullerbyn dök upp i tanken när jag just höll på att dö av utmattning.

Han tycks dessvärre ha misslyckats med sin uppfinning för nu borde Olle ha gått i pension för länge sedan och ingen verkar ha fortsatt att utveckla hans idé. Känns tråkigt tycker jag. Särskilt nu då jag skulle behöva en sån uppfinning.

You know me, jag har faktiskt lyckats hitta en hittills okänd bild på prototypen av själva grundkonstruktionen som alltså vänder uppförsbackar till nedförsbackar:

Nä nu jäv...!

Klart man blir förbannad. Du läste väl mitt inlägg häromdagen om de hysteriska idrottslönerna?
En av de som har en både löjligt och onödigt hög lön är Rami Shaaban, målvakt i Hammarby fotboll och någon gång även i landslaget. Hans årslön understiger inte 1 miljon kr.

Så långt har jag egentligen inga problem, om klubben vill ställa sig nära konkursens brant, där de nu befinner sig, och ändå vill betala den lönen så visst, dumt men okey för mig. Självklart finns även sponsorer som är med och betalar Ramis höga lön. Dumt men okey för mig.

Problemet är följande: Rami har varit skadad större delen av säsongen som varit, och idag läste jag följande inte så kloka uttalande från denne Rami:

”- Apelgren (Per, sportsligt ansvarig i styrelsen) frågade mig hur jag känner inför nästa säsong. Jag sa att jag vill stanna. Det pratas mycket om min höga lön, men ingen tänker på att när jag har gått skadad är det Försäkringskassan som betalar, säger målvakten till eurosport.se.”

Det är här som jag känner att blodet rusar iväg i kroppen. Försäkringskassan, dvs du, jag och alla andra skattebetalare, betalar hans löjligt höga lön. Du och jag, och killen verkar tycka det är okey att våra skattepengar går till honom.

Sätt honom på tåget, f´låt en expressbuss ska det såklart vara, till vartsomhelst, fortare än kvickt. En del idrottsmän är sorgligare än andra. Rami har nu loggat in i gänget som sorglig idrottsman och människa.

Kanonerbjudande

Jo, rubriken är helt sann. Efter mitt inlägg igår fick jag ett mail från en ytterst hög tjänsteman på Bofors som gav mig ett rejält kanonerbjudande. Läs själv ett utdrag av mailet:

Jag tolkar det senaste inlägget i Din blogg som att Du behöver ett par rejäla Bofors-kanoner! Nu har Du tur! Om Du hänger på det kontrakt vi har med två kunder just nu så kan Du få ett par Archer-kanoner till ett riktigt bra pris.

Archer-kanonen är state of the art, helt outstanding, och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter. Varför inte slå till med en beställning nu i juletider!?

Oj, vilket erbjudande. Archern är dessutom mobil, den sitter på en lastbilsliknande sak, så tar de ett par Setra i inbyte så är ju saken nästan klar. Självklart fick jag även mig tillsänt en färgglad broschyr.

Kanonen ser helt grym ut, helt i min smak, ”state of the art, helt outstanding och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter”.

Låter som om han talar om de Setrabussar vi har i vår vagnpark. (okey, erkänner, det där var lite smicker åt Vetlandahållet, det är ju ändå jul snart)

Utgångshastigheten ur eldröret är helt okey, men tyvärr saknar röret möjlighet att skicka iväg twistade projektiler. Dessutom skulle jag nog hamna i någon form av konflikt med min tennismotståndare om jag körde in farkosten på tennisbanan. Jag vill ju inte såra någon. Vare sig på ena eller andra sättet.

Så tack snälla Mats Karlsson för ditt omtänksamma erbjudande, men jag tror jag löser mitt problem på egen hand. I går kväll t.ex, spelade jag en singelmatch och jag gjorde, kors i taket, inte ett enda dubbelfel.

Inihelvete irriterad

Har listat några aktuella saker som irriterar mig just nu:

- Min serve i tennis. Funkar plötsligt inte alls. Blir bara mesiga "kinapuffar" när de borde vara som Boforskanoner.
- Jag känner mig sliten och trött
- Alla ”stora” TV-kanaler sänder reklam samtidigt
- All TV-reklam för spel. Bara våld, krig och ännu mera våld. Det är ju bara sjuka hjärnor som kan tycka sånt är kul. Ännu sjukare hjärnor har dom som köper dessa skitspel till sina barn.
- Att jag är irriterad

Sverige hade fel

Hur kunde Sverige rösta Calle till final och inte Tove? Hur gick det till? Hitintills har jag och Sverige varit helt överens vilken som skulle bort, men nu, näe, nåt måste ha gått galet i SVT:s datorer. Vi snackar Idol om du inte hänger med i resonemanget. Jag är besviken.

Bon Jovi är dagens hjälte

I morse körde jag stenhårt på gymmet. Till min hjälp hade jag Bon Jovi som sjöng och rockade vackert och häftigt i mina hörlurar. Det gav en sån kick att jag utan problem körde hela passet med rejält tyngre vikter än tidigare.

Mellanspelet i passet, sju minuter på löpbandet, sprang jag fortare än någonsin tidigare, jag gjorde fler situps än brukligt och jag körde t.o.m en extra bicepsövning som jag inte brukar göra.

Nu är jag supertaggad att ta hand om dagens jobb på kontoret. Thanks Bon !

Oförskämt orättvist

Visst är det för jävligt med de hysteriska inkomster som många idrottsutövare har. Tänk Robin Söderling. Han tjänade 2,5 miljoner på fyra tennismatcher på mindre än en vecka. Ryssen som vann hela turneringen lirade ytterligare en match och tjänade över 12 miljoner. På en veckas kneg. På något som merparten av världens befolkning betraktar som lek och motion.

Zlatan har en årsinkomst på över 100 miljoner. Massor av golfspelare tjänar likartat liksom ännu fler hockey- fotbollsspelare. Bara i Sverige finns hockeylirare som lyfter 300 tusen i månadslön.

Visst, det är bättre att idrottsmännen tjänar pengarna och inte arrangörerna, för folk är ju onekligen beredda att betala inträden, och sponsorerna står i kö för att sprätta miljoners miljoner över idrottstjärnorna.

Samtidigt svälter folk världen över, människor saknar bostäder, trygghet och läkarvård. Inte bra. Jag har en strålande idé för att omfördela dessa miljarder, som det faktiskt handlar i slutänden.

Låt oss säga att Barca berättar för Zlatan: ”-grabben, vi ger dig 125 miljoner i årslön, men 50 % av de pengarna skänker vi till en välgörande organisation som du själv väljer, resterande 50 % går till dig, Zlatan”.

Sen gör alla andra idrottsarrangörer och klubbar samma sak med alla idrottsersättningar. Fan vet om inte världen skulle bli bättre ganska snart, för problemet är ju inte pengar, dom finns ju. Problemet är att de som har pengarna väljer att förbruka dom på fel sätt.

Ge mig Nobelpriset för denna strålande idé och jag lovar skänka hela 60 % av prispengarna till GreenPeace.

Julbord

Okey, nu är julen officiellt invigd. För nästan första gången någonsin lyckades vi samla i stort sett alla som jobbar på StockholmsBuss och SällskapsResor på en och samma gång. Vi firade julens ankomst med ett rejält julbordsätande på mysig krog i Gamla Stan. Så nu är det okey att snacka jul och julkommersialism. Och att dricka julmust.

Miljövänlighet

Miljöhänsyn är populära saker nuförtiden. Så därför var jag oerhört noga när jag nu skulle investera i nya skor. De härligt slitna och ingångna seglardojjorna blev lite kalla nu när hösten slagit till. Rejälare doningar behövs innan jag får snöra på mig mina vinter-Caterpillar.

Men vad är miljösynpunkt när man ska köpa skor? Är det äkta skinn eller läder så går man ju åt djurbeståndet och då får man ju djurrättsaktivisterna s.a.s i bakhasorna. Väljer man konstgjort material så är det bergis olja eller någon annan naturresurs som går åt i onödan.

Jag vet inte vilket material mina nya skor är tillverkade av, jag valde seglardojjsvarianten fast med grövre sulor. Jag tänkte att grövre sulor ger mindre markkontakt. Mindre markkontakt på min närmsta gata ger mindre upphov till stendamm som rörs upp vid promenad. Mindre stendamm ger mindre upphov till lungcancer, dels på mig själs, och dels på mina grannar såväl som på både hundar och katter i omgivningen.

Jag känner mig stolt över den analys som jag gjorde i samband med skoinköpet, jag tycker det är en samhällstillvänd och medborgerlig skyldighet att börja tänka miljö i alla sammanhang.

Jag mailade och frågade Nancy Sinatra vad hon tycker om mina nya skor och hon svarade så här:

These boots are made for walking,
and that's just what they'll do,
one of these days these boots are gonna walk all over you.

Bra försvar?

BussLinktjafset går vidare. Du vet det där att BussLink debiterade SL för extrainsatta bussar, fast de inte behövdes, de debiterade fullt pris för extrabussar när förarna ”bara” skulle köra ut till rätt hållplats för att påbörja sitt pass osv osv.

Den skönaste bortförklaringen är nog ”-vi har nog debiterat en del extrabussar, men å andra sidan har vi också kört många extrabussar som vi inte debiterat”.

Tjenare, ett vinstdrivande företag som inte debiterar utförda uppdrag! Halleluja. En sån VD borde ju forslas bort fortare än kvickt bara av den anledningen.

Vet inte om BussLink har lite svårt med förklaringar. Kommer du ihåg när de för några år sedan satte in de blå extralånga bussarna i Stockholm city? Det blev ju lite si och så och de kom ofta på rad, och i radio förklarade en chef att det berodde på att motorerna var så svaga så de kom i fatt varandra på Västerbrons uppförsbackar.

Vi inväntar med spänning på upplösningen och jag är helt säker på att BussLinks konkurrenter nu sitter och räknar och gör sig beredda på en ny upphandling.

Info om läget

Herregud, jag har ju glömt att informera om det allmänna tillståndet hos mig, så här kommer en kort resumé:

Jag har bestämt oss
Nu står det fullt klart, hustrun och jag bestämde i helgen att vi inte ska skaffa fler barn. Vi var barnvakter åt våra små tuttinuttbarnbarn och kunde konstatera att efter blott ett dygn var vi närmast mänskliga vrak.

Lördagen gick bra, under natten kom först den ena runt midnatt och lite senare kom även nummer två in och ville ligga i våra sängar. Det är ju så mysigt så man dööööör, men på bekostnad av nattsömnen. Hade nästan glömt bort den känslan när våra egna var så små. Och söta.

På söndagen tog vi med de små tuttinuttbarnbarnen till dotter Sofia o Jonas och fikade och begav oss sedan till Naturhistoriska museet. Där beskådades dinosaurieskelett och lite annat smått och gått.

Vi lyckades även genomföra en lunchätning på detta ställe. Sedan hem igen och kollade TV, och Albin lärde mig ett Nintendospel. Han var väldigt tydlig: ”-du är inte bra på det här farfar”.

Sedan kom deras föräldrar och räddade oss varvid vi omedelbart insomnade i soffan.

Torterad
Idag genomförde jag en dryg timmes hårdträning med min personlige tränare Tommy. Kändes mer som tortyr än träning, men när jag kom hem kände jag mig helskön och j---ligt stolt över mig själv.

Rent märkligt, tänk att vara i min ålder och aldrig varit mer vältränad. Aldrig någonsin faktiskt trots någon form av idrottande hela livet. En märkligt effekt är att jag nu håller på att växa ur mitt klockarmband. Och det beror inte på fettbildning. Det du.

Så, nu tror jag du är tillräckligt uppdaterad.

Kvinnor, blondiner och bilar

Jag kommer nu att utsätta kvinnor och framförallt kvinnor med blont hår för nedvärderande åsikter. Alldeles särskilt om kvinnliga blondiner som kör bil. Om just du käre läsare är blondin och dessutom kvinna, så gäller det här inlägget naturligtvis inte dig, utan alla andra kvinnliga blondiner med körkort.

Jag har skrivit om det förr, men dessa varelser ska inte köra bil, så enkelt är det. I mina dagliga ovetenskapliga undersökningar så är kvinnliga blondiner körandes i bil och samtidigt talandes i mobiltelefon fortfarande, hösten 2009, klart överrepresenterade när det gäller vardagliga incidenter i trafiken.

Varenda eviga dag kommer de i sina SUV:ar och tror de kan köra precis som de själva vill. Visar ingen hänsyn till andra bilister, visar ingen hänsyn till cyklister, ingen hänsyn till vare sig barn, gamlingar eller andra unga kvinnor med barnvagnar.

Du tror kanske inte det är sant, men i min omgivning händer det grejer varenda dag. Självklart finns även män som inte borde köra, men tjejer i SUV:ar är helt klart överrepresenterade i konstigheter i trafiken.
Snart tar jag med mig ett basebollträ och klämmer den rakt in i vindrutan nästa gång en kvinnlig bilförare i en SUV försöker köra över mina tår på ett övergångställe. And I tell you this only once!

Skorna på hyllan?

Måste nog säga att jag igår befann mig i en djup formsvacka. Lirade nämligen dubbelmatch i tennis. Det var en sådan match där beslutet att elda upp racketen och slänga tennisdojorna i Edsvikens mörka vatten inte var långt borta. Om man säger så.

Men det är bara att gå vidare och gneta på, som idrottsstjärnorna brukar säga i intervjuer, snart släpper det och man är inne i den så kallade zonen igen.

Men jag undrar om min familj inte gått lite för långt i TV-tittandet. Jag hann pga tennisen bara se halva ”Bonde söker fru” igår, mitt nya livsstilsprogram. Så därför blev jag både förvånad och glad när min hustru berättade för mig när jag kom hem att jag får vara kvar en vecka till. Vi lever oss in i det vi ser, typ Du är vad du ser.

Och på lördag börjar mitt absoluta favvisprogram Robinsson. Ville egentligen inte berätta det tidigare, men det är därför jag kört så hårt i gymmet senaste halvåret, jag vill ju vara kvar så länge som möjligt och hoppas hustrun väljer mig ända till slutet även i det programmet.

Men du, allvarligt alltså, om du ser på Bondeprogrammet, visst kryper det av obehag i hela kroppen när de visar livet och brudarna kring den där skärgårdsbonden?! Hon den rödhåriga är värst, förutom själva bonden alltså. Hon är ju rent "creapy", skrämmande, läskig. Hua, säger jag.

Och ja, det är okey att skriva så om människor som frivilligt ställer upp offentligt i dylika program.

Genomarbetad

Okey, så här startade jag min dag idag. Väckning kl 0550, näringsriktig frukost o bilresa till gymmet. Där vidtog följande program:

- 0,8 km på löpbandet
- Biceps
- Triceps
- Vader
- Handleder
- Ytterligare 1,2 km på löpbandet
- Bål
- Mage
- Ländrygg

Sedan hem till duschen och därefter raka spåret till jobbet där nybryggt kaffe både doftade och smakade härligt.

Visst kan livet vara härligt ibland även om det förbannade skitvädret suger.

PS. Visserligen är killen på bilden nästan min "look-a-like", men jag vill poängtera att det INTE är jag. Killen på bilden använder nämligen krämen "brun-utan-sol", det gör inte jag.

Deppad

Kan inte hjälpas. Det förbaskade vädret gör mig heldeppig. Jag behöver helt enkelt teckna ett nytt stort kundavtal för att bli på gott humör. Kan någon möjligen hjälpa mig med detta?

Årets vaddå?

Av vilken j-a anledning går ett slags Handelns Institut ut och offentligt påstår att Årets Julklapp är en slags spikmatta. Vad är det för mening med att överhuvudtaget i förväg utse Årets Julklapp?

Naturligt vore väl att i efterhand berätta att årets julklapp blev …….! Känns som om detta obskyra institut är mottaglig för mutor, för det är ju helt klart att titeln Årets Julklapp manar till rusning till denna grej. Man vill ju liksom hänga med. Men inte jag. Det finns andra, och betydligt bättre sätt att förbättra sitt välbefinnande.

Har du förresten möjligen läst Transportakademieinstitutets senaste kommuniké? Där har faktiskt vi utsetts till Årets Bussbolag. Jodu, det är fina grejer det. Minst lika trovärdigt som Årets Julklapp.

Transportakademieinstitutet, vad är det för något undrar du säkert. Det är en nybildad organisation som varje år ska utse Årets Bussbolag. De består av två märkliga små typer som hyr in sig i vårt kontorsförråd där de delar på ett litet skrivbord.

De har så här långt fattat ett mycket bra beslut.

Nya rutiner

Numera gäller helt nya hälsoregler på vårt kontor. Borta är sötsaker, kaffebröd, tårtor och liknande.

Vi ska nu istället äta ett ordentligt ”mellis” på eftermiddagen. Kaffe eller the samt rågbröd med lågoktanig ost och en skiva fettsnål skinka. Två brödhalvor, två små skinkbitar samt en ostskiva till var och en.
Därmed kommer vi att uppnå tvenne ting, bättre näringsintag och högre energi för resten av arbetsdagen.

Frivilligt är dock fortfarande fysträning, förmodligen bara en tidsfråga innan den blir obligatorisk. Vi kan ju inte ha hösäckar som jobbar, vare sig på kontoret eller ute i bussarna.

Träningslogg

I morse sprang vi, Sofia, vovven Elsa och jag exakt fyratusenfemhundrafyrtiometer på 38 minuter och 51 sekunder.

Men jag måste säga att det gick oväntat lätt. Benen bara rullade på. Jobbigast, trögast och tyngst var de första fyratusenfyrahundrafyrtio metrarna. Först därefter rullade benen liksom av sig själva i en rykande spurt och jag gick i mål med en positiv känsla och ett leende på mina läppar. Då satt Elsa redan där och undrade var jag hade varit.

Det var morgonpasset. Kvällspasset består aven tennismatch vilket i sin tur betyder att jag missar TV-programmet som fungerar som själsligt liniment, Bonde söker fru. Moderniteter som apparater som kan spela in TV-program finns inte i vår familj. Så jag får bita ihop och be att få en sammanfattning av min kära hustru.

Jag var aldrig orolig. Faktiskt.

Nix, fanns aldrig orsak till att oroa sig. Att Djurgården hängde sig kvar i Allsvenskan var ju klart redan för några dagar sedan då jag skrev att de skulle vinna lätt över Assyriska. Nu blev det ju inte helt lätt, men varför anstränga sig mer än man behöver. Starkt jobbat av Djurgården tycker jag.

Att jag skulle bli Årets Pappa 2009 kändes också tämligen kassaskåpsäkert.

Visserligen började farsan Olle att röra om lite genom att säga att han har löptränat i flera år och dessutom genomfört ett flertal maratonlopp, men det hjälpte inte mot de meriter jag jobbat ihop under året. Sorry Olle, tack för god kamp i alla fall.

Jag kände mig rätt säkert på vinst även om den ena av mina två ouppfostrade barn missade den stora dagen och den andra fick jag blygsamt påminna om alla fäders stora högtidsdag. Men vad gör väl det? Känner mig ändå ganska trygg i min papparoll.

En God Far

Det börjar närma sig Fars Dag och nu börjar det hetta till om titeln Årets Far. Den titeln har jag haft förmånen att ha de senaste åren. Ska jag vara ärlig så har jag ju inte haft särskilt hårt motstånd, men i morse fick jag skvallervägen höra att en farsa vid namn Olle är het i år.

Han har tydligen engagerat sig väldigt mycket i sina barnbarn. Som om inte jag har det kanske. Inte i hans, men i mina. Dessutom har jag stundom engagerat mig väldigt i min barnhund. Vill särskilt påpeka att jag hade hand om hundens fysträning i över en månad runt senaste årsskiftet.

Jag har dessutom börjar träna stenhårt för att leva längre och därmed få vara en God Far ännu längre. Olle har inte börjat träna såvitt jag vet.

Nu är det bara några dagar kvar så nu är det fokus fokus fokus på att vara en god far så jag får behålla titeln ännu ett år.

Nu måste jag kila iväg och servera lite the till Sofia. Kanske även erbjuda henne att smita iväg någon timme tidigare idag eftersom hon jobbat så himla bra den senaste tiden. Jag ska dessutom hjälpa henne och hennes sambo Jonas att flytta imorgon. Tösen har blivit stor, köpt villa ihop med drömkillen.

Pojken min är ännu lite större, han är inne på sin andra villa tillsammans med sin drömtjej och deras förtjusande barn.

Nu gäller det att köra hårt, på söndag offentliggörs resultatet.

Sanningens minut

Jodu, nu har sanningens minut uppenbarat sig för illasinnade västkustbor. Det duger inte att fuska med traditioner. Om du följt min blogg så vet du att jag är lite lagom rädd om våra traditioner, särskilt de kring jul.

Så här skrev jag för några veckor sedan då det framkommit att Västkustbor hade börjat smygdricka Julmust redan i oktober:

Skärpning Västkusten, att det går uselt för Frölunda Hockey är en självklar konsekvens av ert hån mot Julmusttraditionerna.

Det kan komma att bli än värre. Möjligen kommer även IFK Göteborg bestraffas med att inte komma först i bollsparkningstabellen.

Vi alla vet ju hur det gick i den tabellen. Stockholm drog det längsta strået och västkustens representant IFK Göteborg fick inga guldmedaljer.

Det hjälpte inte ens att Julmustligans ledare plötsligt inklädde sig AIK-mundering för att på så sätt mildra straffet.

På bilden syns ligans ledare och till vänster ses en av medlemmarna totalt utslagen pga Julmustens farliga inverkan om det intages under fel årstid.

Rättvisan har återigen segrat, och detta enbart pga mitt avslöjande. Det är okey om du kallar mig Gunther Wallraff-Demnert framöver.