Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, juni 30, 2007

Tillägg

Efter att ha läst dagens DN måste mitt 8-punktersprogram utökas till ett 9-punktersprogram.

Tillägget får beteckningen 1 A och lyder som följer: Ha kört buss över bron mellan Rödby och Puttgarden.

För att kunna tillgodoräkna mig punkt 8 gäller punkt 1 A även returresa.

fredag, juni 29, 2007

Jävlar i min lilla låda, dags att planera!

Fredag igen. Fan vad tiden går fort när man har roligt. Kommer det här att fortsätta så är jag ju snart 92 år och död om det ska fortsätta i den här takten. Fan också. Jag har en del kvar att göra.

Men som den Jungfru jag är så vill jag ha ordning och reda (gäller ej mitt skrivbord), så jag har satt ihop ett åttapunktersprogram åt mig själv inför vad som återstår.

Innan den sista dagen måste följande ha ordnats (utan inbördes ordning, föutom den sista som absolut måste komma sist):

1. Köpa värstingsegelbåt
2. Ha seglat till Medelhavet eller till Västkusten
3. Umgås mer med mina vänner alt. skaffa fler vänner
4. Sluta kopiera andras texter och ideér
5. Sluta larva mig
6. Ha det Sista Dagen. Den här punktens siffra alltså
7. Sluta svära så jävla mycket
8. Känna mig klar för The Final Countdown.

Punkt 1 konkurrerar med utbyggnad av landet, badrums-
renovering plus allmänt slösaktigt leverne.

Punkt 2 konkurrerar med punkt 3 och med lite otur med stormar och orkaner även med punkterna 4, 5, 6 och definitivt även 8:an.

Punkt 6 får inte på något vis blandas ihop med punkt 3. Punkt 5 är en stötesten, det är inte helt lätt att vara jag, eller som en till mig närstående familjemedlem uttryckte saken: Att vara jag är ingen jävla picknick.

måndag, juni 25, 2007

Är media med i tiden?

På nervägen till Malmö på midsommarafton, vid ett tillfälle då jag tog lagstadgad rast, läste jag en småländsk tidning. Bara lukten av tidningen påminde mig för övrigt om min barndoms somrar i Östergötland och Småland. Den lukten finns inte i DN.

Det är så kul att läsa i landsortstidningar. T.ex en hyfsat stor artikel:

Bil stulen i Vaggeryd
En bil parkerad på Kommerinteihågvadgatanheter i Vaggeryd blev under onsdagseftermiddagen stulen. Inga spår finns efter förrövaren, meddelar Polisen.

Klok kommentar tycker jag, bilen är ju borta.

Och halvsides sportreportage med bilder från en fotbollsmatch i division 7 långt in i någon skog. ”Och här ser vi skyttekungen Nisse Hult i en spännande kamp om bollen”.

Kände direkt att man oftare borde lämna storstaden och tagga ner sig lite.

Lyssnar numera inte på särskilt många pratprogram i radion. Blir mest musikprogram. I bilen hem till Stockholm från Malmö lyssnade jag dock på rätt många pratprogram. Vad som slog mig var, att var i all världen hämtar de sina radiopratare? Det programmet som jag hörde på, en lokalstation, misstänkte jag att de hade grävt fram någon gammal fossil ur källararkivet.

Han skulle vid något tillfälle göra reklam för SR:s websida. Numera säger ju i prinicp alla typ: - så går du in på SR punkt se”. Alla, precis alla, vet idag att man först måste skriva www så det behöver man ju inte ens nämna. Eller hur?! Du är ju inte helt kocko eller hur? Du hänger väl med!? Eller har du inte ens en mailadress?

Den här fossilen som de uppenbarligen hittade i tiden före Jurassic Park sa mycket mycket långsamt: Dobbelvei, dobbelvei, dobbelvei ÄSS ÄRRR pounkt ÄSSÄE. Dessutom repeterade han det en gång till, en aning långsammare. D o b b e l v e i, d o b b e l v e i….

Då tryckte jag in en ZZ Top-CD, höjde volymen, gjorde några kraftfulla headbangs och ökade farten. Då ville jag bara hem till storstan.

lördag, juni 23, 2007

Bakfull ...

...har jag inte varit på åratal. Men idag påminner min status om den känslan. Detta på grund av personalbrist under midsommarhelgen. Det är lättare att hitta chaufförer under jul- och nyårshelger än midsommarhelger. Märkligt.

Igår på självaste midsommarafton körde jag som transferförare ner en buss till Malmö där två av mina midsommarjobbande boys väntade för att fortsätta ner till sydligare breddgrader. Själv satte jag mig på bumsen i min bekväma Merca - som de körde ner dagen innan - och brakade raka vägen hem igen. Stannade inte ens för att köpa glass.

Stöp som en klubbad oxe i säng runt midnatt och idag ska jag efter lunch ta ytterligare en sväng uppåt Bergslagen/Dalarna för att hämta hem ett midsommarfirande gäng. För övrigt ett kompisgäng runt ett framgångsrikt NHL-proffs. Se där vad som kan bli när man numera även sitter i en hockeystyrelse.

Bäst att köra försiktigt för denna NHL-kille gjorde sig stora sportrubriker när han spelade i Sverige. Det hände ibland att han på order åkte ut och knackade ner någon ur motståndarlaget som inte uppträdde korrekt på hockeyrinken. Förhoppningsvis har jag hunnit hem igen innan han läser det här.

Men nu måste jag skvallra lite om vår kraschade koppling som jag skrev om häromdagen. EvoBus reagerade föredömligt. Två timmar efter bloggpubliceringen kom både ett mail och ett telefonsamtal. En blogg är nutidens röksignaler.

Nu är kopplingen under utredning. Eftersom denna historia är rätt intressant och jag vet att mitt inlägg skapat en del funderingar ute hos fler bussåkare så lovar jag att rapportera händelseförloppet.

För övrigt kommer bytet inte att kosta 25 tusen utan närmare 40. Men den stora fråga är betydligt större än så. Det handlar om Man eller Maskin.

Någon, eller något måste bort. Maskinen som inte klarar mannens hantering, eller mannen som inte klarar maskinens villkor.

Känns lite konstigt att plötsligt tvingas ha personal som är näst intill stridspilotutbildade för att kunna hantera en busskoppling. Alternativet är kanske att byta koppling för 40 tusen en gång om året och det känns inte särskilt lockande.

Nåväl, smålänningarna i Vetlanda brukar vara redigt folk, de löser nog situationen på bästa sätt.

onsdag, juni 20, 2007

Falskt beröm

Häromdagen ville jag vara snäll och säga hyggliga saker om bussmärket Setra. Idag vill jag inte det. Efter blott 19 tusen mil på en två år gammal Setra rasar kopplingen. För andra gången.

Oh nej, inget onormalt med det inte. Handhavandefel, eller snarare fothavandefel, är den sannolika orsaken. I så fall vete tusan om vi törs ha kvar en modell med så klen uppbyggnad av vitala delar att den inte tål att köras i Stockholmstrafiken.

Inte nog med det. Enligt vår bussdoktor kostar detta kopplingsbyte nästan dubbelt så mycket som på t.ex en Volvo. Den här räkningen lär landa på minst 25 tusen plus en hel dags missade intäkter.

Vilken himla tur att jag vunnit 5 miljoner och kanske lite mer idag. Då kanske jag kan ”casha” en ny t.ex Volvo. Eller Scania eller egentligen vilket märke som helst, bara den håller att användas på normalt sätt.

För en buss som kostar treochenhalv mille, och hundratusentals kronor mer än för en likvärdig av annat märke, har man rätt att bli förbannad.

Märks det förresten att jag är lite irriterad?

Idag ÄNTLIGEN

Fattar inte vilken tur jag har. Bara idag har jag vunnit ungefär totalt 5 miljoner kronor och med lite tur kan det bli ännu mer. Jag har idag fått fem mail som berättar att jag vunnit miljontals kronor i något slags internetlotteri.

Kan du fatta? Äntligen är jag rik. Av alla människor drog de mitt namn. Jag är i himmelriket.

Det enda jag ska göra ikväll är att meddela mitt kontonummer så de kan sätta in pengarna. Superenkelt.

Jag visste att min turdag en dag skulle komma

söndag, juni 17, 2007

Göran Demnert i slagsmål

Tänkte jag skulle locka in dig i texten med en kvällstidningsrubrik.

Så här ligger det till. Efter två helt galna veckor gick musten ur mig. Jag slapp helgjouren och jag och hustrun for till landet, fristaden när trycket blir för stort. Eller snarare ett av dem. Även segelbåten är en fristad jag stundtals rymmer till. Men så här långt har den berömda högkonjunkturen även slagit till mot bussbranschen och då får Ataleia ligga där vid bojen och guppa alldeles ensam.

För att ytterligare spä på min personliga högkonjunktur så valdes jag häromdagen in i Hammarby hockeys styrelse. Det uppdraget ska bli hur spännande som helst. Hammarby är enligt flera undersökningar ett av Sveriges absolut starkaste varumärken.

Hammarby och StockholmsBuss, två starka varumärken som jag nu jobbar med. Fantastiskt, men jag undrar om jag inte börjar bli lite underbemannad i hjärnkontoret…! En gammal nyhet, kanske du nu elakt tänker.

Nu undrar du kanske vad rubriken har med den här historien att göra. Ingenting såklart, men håll med om att du blev nyfiken och började läsa. Precis samma elaka bondfångarteknik som kvällstidningarna använder.

Och du gick på det, eller hur? Således ytterligare ett skäl till att inte köpa kvällstidningar. Du blir ständigt lurad av dem.

tisdag, juni 12, 2007

Spektakel x2

Stockholm Maraton. Vilket spektakel för självplågare. Och vilket kaos i trafiken det förde mig sig. Det gick ju inte att komma fram. Man måste planera timmar i framkörningstid som i vanliga fall räcker med en halvtimme. Kaos var ordet för dagen. Precis som varje år alltså.

Inte blev det bättre med ett statsbesök från Kina samma dag. Bra planering!

Även vi var inblandade i statsbesöket hela helgen med några bussar till förfogande för Kinas ambassad. Ordning och reda. Namn och personnummer på förarna, bussmärke och reg.nummer på bussarna, telefonnummer till förarna, till jouren, till kontoret samt även till mamma för säkerhets skull.

Och banne oss om vi bytte buss eller förare, då skulle vi inte få komma in på själva plattan på Arlanda och då skulle kaos utbryta och hela planeringen falla som Dominobrickor. Fan vet om inte Sveriges handelsförbindelser med Kina då även hade brutits med omedelbar verkan.

Hade faktiskt lite svårt att sova natten innan med Sveriges hela samlade BNP på mina axlar, men jag tror det berodde mer på värmen än på uppdraget. För med driftsäkra Setror behöver man inte vara orolig. (Pratar just nu med EvoBus om bussbyte, så det gäller att säga rätt saker…!)

Hur det gick med statsbesöket? Äsch, jag är ju som du vet en blygsam kille. Men mellan dig och mig gick det klockrent.

fredag, juni 08, 2007

Jag har blivit draftad

För andra gången i mitt liv har jag blivit värvad, eller draftad, som man säger inom hockeyn.

Första gången var någon gång i mitten av sextiotalet när jag var runt 15-16år. Jag lirade hockey och jag var målvakt i en liten förening.

Ursäkta om jag nu låter en aning stöddig – men det här är ju bara mellan dig och mig - jag var duktig. Riktigt duktig till och med. Jag var SÅÅ nära att knipa en plats i Stockholms TV-pucklag.
Endast en elak lunginflammation hindrade mig från att nå ända fram. Fan också. SM-guld, VM-guld, NHL, Rookie of the year, you name it, allt fanns inom räckhåll just då i min 15-åriga skalle.

Men det var då det hände sig. Självaste AIK ringde och ville värva mig. Jag ber nu att få citera mig själv från ett tidigare inlägg här på bloggen: ”värdighet är större än pengar”.

Jag sa alltså nej tack till AIK. Visserligen var det såklart inga pengar inblandade, jag erbjöds endast gratis läsk i pauserna samt gratisplåtar till alla matcher på Hovet. Bara det var stort för en 15-åring i mitten av sextiotalet.

Kanske mitt idrottslivs största misstag, vem vet, att inte anta erbjudandet, för några år senare slutade jag helt med hockeyn.

Så en dag sådär lite drygt 40 år senare än AIK:s samtal, lite mer exakt häromveckan, kom nästa värvningssamtal. Då ringde Hammarby Hockey och erbjöd en plats i styrelsen. Äntligen rätt klubb, så jag sa ja.

Min far var under 40- och 50-talet djupt engagerad inom Hammarby hockey så jag blev så att säga född till Hammarbyare. Som en följd av detta så har mitt företag de senaste 7-8 åren haft ett samarbete med Hammarby hockey. Så där har vi förklaringen till denna värvning.

Tänk att det skulle ta mer än 40 år innan rätt erbjudande kom. Sens moral: Ge aldrig upp!

tisdag, juni 05, 2007

Stort misstag

Idag har jag gjort en stor miss. I mitt förra inlägg beskrev jag mitt förhållande med Karin men jag glömde berätta för världen att min fru har födelsedag idag. Det var inte bra att glömma det.

Själva födelsedagen glömde jag inte bort. Present och syrénkvist vid frukostbordet. Men jag glömde berätta för världen.

Som den gentleman jag i grund och botten är så tänker jag förstås inte avslöja hustruns ålder, men det rör sig kring 25-årsstrecket plus/minus några årtionden.

Tänk om stämningen blir så låg här hemma i afton att jag måste sova i vår nya härliga soffa och kolla TV?

Karin

Idag ska jag träffa Karin igen. Vi har ett förhållande sedan några veckor, men inte riktigt som du bergis tror att det är.

Vårt förhållande är rent yrkesmässigt. För Karin är jag bara ett svettigt faktureringsunderlag, ingenting annat.

Hon pinar mig en gång i veckan, eller snarare min högra vad, under sådär 45 minuter. Sedan får jag hemläxa och ska göra tåhävning på höger fot varje dag, 4 gånger tio hävningar.

Det är så man bygger upp den skadade vaden igen. Jag får fortfarande inte spela tennis vilket är förödande eftersom jag varje dag kollar TV och Öppna Franska. Det är alltså tennis och inte ett bakprogram med Laila.

Att se tennis på TV genererar en sån oerhörd lust att själv lira så det är rent självplågeri att se på TV-matcherna.

Jag funderar på att vända lite papper på kontoret istället. Eller kolla på seglingarna i TV 8.

Om jag tittar mycket på TV? Näe, inte då.

måndag, juni 04, 2007

Försoffad

Jag har blivit försoffad. Äntligen har familjen införskaffat en ny soffa. Den gamla hade uppnått en högst aktningsvärd ålder av 15 år. Ganska mycket för en soffa och i tisdags levererades ersättaren.

Vi gick då in i en ny möbleringsera. ”A total home make over” således. Eller åtminstone ”A total vardagsrums make over”.

Den nya soffan är stor och rent osannolikt härlig. Man liksom bara häller ut sig i soffan och kan därefter ligga still i timmar hur avslappnat som helst. Dessutom är soffan så stor att både hustrun och jag från varsitt håll kan inta lämpligt TV-läge utan att behöva knuffas. Man kan även sitta i den om man vill.

I går kväll låg jag uthälld i soffan hela eftermiddagen och kvällen och TV-zappade rejält. Allt från tennis till två långfilmer hann jag med innan klockan slog läggdags i riktiga sängen.

Att gräsmattan växt sig högre än någonsin brydde jag mig inte ens om. Det får bli ett senare bekymmer.