Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, december 30, 2010

Årsavstämning

Bara två dagar kvar av 2010. Genomförde därför i morse årets sista träningspass. Kändes kanonbra. Körde alla övningar med både kraft och frenesi. Och i spegeln  utanför duschen kunde jag som vanligt konstatera: fan vad snygg jag är, vilken tur min fru hade som blev uppraggad av mig för typ jättelänge sedan.

Jag har nämligen nyligen lärt mig att man mår bra av att "boosta" sig själv framför spegeln varje dag, då får man bättre självförtroende. Och ja, det är tillåtet att ljuga framför spegeln, vilket jag just bevisade. (här ger jag äkta ödmjukhet ett ansikte)

Nåväl, fredagen den 1:a januari 2010 skrev jag följande löfteslista på min blogg och nu tänkte jag redovisa resultatet:

1 sluta äta godis
Löftet blev omgående utbytt mot nr 11. Se kommentar efter punkt 10

2 bli en ännu bättre make
You bet. Min bästa makesäsong sedan 1974

3 hålla minst samma pappastandard som förra året
Titeln Årets Pappa är väl svar nog

4 öka omsättningen för StockholmsBuss med minst 20 %
Nja, visserligen två dagar kvar, men här nådde vi inte riktigt ända fram till målet

5 öka omsättningen för SällskapsResor med minst 30 %
Nix, det här löftet gick inte att infria till fullo

6 ha fler seglingsdagar än förra året
Bedrövligt, färre dagar än någonsin

7 inte inte segla på grund jättehårt
100 % infriat. Kan delvis förklaras med resultatet av löfte nr 6

8 lämna Svea Rike minst två gånger
Yepp, Frankrike, Österrike och Italien fick äran

9 träna stenhårt även detta år
Oh ja, infriat med råge

10 väga mindre än tresiffrigt kl 23:59 den 31/12 2010
Förbaskat, den här kommer jag inte att klara. Jag skyller på min fru, hon lagar för god mat. Men jag fixar detta till 31/12 2011, jag lovar.

Eftersom punkt 1 kommer att brytas typ dag 2, så tog jag redan från början med en reservpunkt, nr 11.

11 isolera golvet i stugan på landet. Ska jag vara helt ärligt så kvarstår den punkten ända från 2008. Du vet hur det är, man hinner ju inte allt.
Ja du vet, som jag skrev, man hinner ju inte allt

Jag vet att allt möjligt löst folk läser min blogg. Kunder, vänner, leverantörer och även kollegor/konkurrenter. Oavsett vilken grupp du tillhör hoppas jag du får ett bra 2011 och May The Force Be With You.

Om du vill, törs och har tid, räkna med mig och min blogg även 2011!

onsdag, december 29, 2010

Skillnad på folk och folk

Att många resmål och hotell behandlar bussresenärer sämre än enskilda besökare är nog allmänt bekant i resebranschen.

Ganska märkligt tänk, om du frågar mig.

Nu har även Arlanda airport sällat sig till de som inte tycker bussgäster är viktiga. Från nyår reserverar man parkeringsfilen under tak på charterbussparkeringen för företagsbilar och limousiner.

Enskilda resenärer anses således viktigare även där. Bussgäster och bussförare får trotsa väder och vind och lasta sina bussar ute i det fria.

Personligen tycker jag limobilarna och företagsbilarna kunde fått en egen fil mitt på parkeringen. Eller kanske på någon helt annan plats.

Trots allt heter ju parkeringen ”Charterbussparkering”. Anlagd och döpt av Arlanda airport och enbart avsedd för de tusentals charterbussar som varje år hämtar och lämnar passagerare vid flygplatsen. Ibland är det så trångt att alla bussar inte ens får plats där.

Då gör man schackdraget att ta bort bussplatser. "-Korkat" sa Bill. "-Inkompetent", sa Bull. "-Man blir bara förbannad", sa Göran.

Kanske Stockholms Bussbranschförening kan protestera och ändra på detta?

tisdag, december 28, 2010

Finns Tomten? Det vete fan.

Inte fick jag någon snöslunga inte. Jag fattar inte, jag hade ju önskat mig det.

Istället gav han mig en pulsklocka som jag ska ha när jag tränar. Jag förstår hur han tänker. Jag ska veta när jag tränar för hårt. Eller för slött. Helt okey, testade den i morse. Kändes bra.

Men Tomten fixade i alla fall Harry Potter-spelen till barnbarnen, det var ju positivt.

Men snöslungan, den hade varit väldigt kul att ha, det är bara så.

torsdag, december 23, 2010

Toppladdad

Nu. Nu är jag klar, nu är jag toppladdad inför julen. Boostad, som man säger numera.

Julstämningen är på topp, igår kväll besökte KulturRallyt årets sista kulturevenemang, en engelskspråkig uppsättning av A Christmas Carol, av Charles Dickens.

En trevlig liten historia där sens moral var att om man är dum kan man få mardrömmar. Men sen blir man snäll och firar en jättefin julafton tillsammans med alla de man var dum mot tidigare. Ungefär så.

Julstyrkan är på topp genom morgonens styrkepass på gymet. Nu kommer jag att kunna lyfta alla mina julklappar med en hand. Om jag nu inte får klappen som jag skrev till Tomten om i mitt förra inlägg förstås, då måste jag nog använda båda händerna.

Ja, det var väl allt jag hade att förtälja innan själva julen. God Jul på dig, kära läsare, hoppas du får en superkul och superhärlig jul.

onsdag, december 22, 2010

Personligt brev till Tomten

Hej Tomten.
Jag har funderat en del. Det är därför min blogg heter som den gör. Jag har ägnat mycket tid för att komma fram till en bra julklapp som du kan ge mig. Jag vill att den ska vara användbar, ge mig lite status - det kan jag behöva - den ska vara lite lagom vänlig mot miljön men framförallt ska jag ha glädje av den. Det ska vara en kul pryl. Ingen skjorta, det har jag massor av. Likaså kalsonger och strumpor.

Då såg jag den här annonsen. Denna produkt motsvarar mer än väl alla de kriterier jag satt upp. Snälla Tomten, ge mig den här snöslungan är du hygglig. Eftersom jag regelbundet går på gym och är rätt starkt numera, så har jag väl i ärlighetens namn inte så stor nytta av den, men den verkar ju så himla kul. Elstart och snökedjor, du fattar ju själv!

Om du är lite "bissi" på själva julafton är det okey om du skickar den med Postens Företagspaket, men kom ihåg att få den levererad före kl 16 på julafton. Då kan du å andra sidan ägna mer tid till att ge paket till alla barn runt om i världen. Glöm inte mina barnbarn i Hässelby bara.

De önskar sig för övrigt ett slags Harry Potter-spel, kan du fixa det? I så fall ska du få ett kanonbra pris för bussresan för frugan och alla era Nissar när ni åker på SPA-semester efter jul. Vi har jätteschyssta bussar. Bekväma, lyxiga, säkra och mycket mer miljövänliga än dina renar som släpper otrevliga och illaluktande avgaser över hela världen.

Om du nu händelsvis tänker ge mig den här grejen i julklapp, så kan du väl också snacka med din kompis Gud och be henne hälla ner lite mer snö så jag kan använda prylen också.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning
Göran Demnert

tisdag, december 21, 2010

Ibland blir man bara så trött

Vi tar det här med bussar och busstrafik. I dagens DN hyllas nu bussen som det enda vettiga alternativet i jultrafiken när alla andra trafikslag har det lite jobbigt. Det är bra. Dessutom är det sant.

Men man blir ju bara så j-a trött på alla j-a sportjournalister som så ofta skriver att bussresor är såååå jobbiga. Häromdagen stod att läsa att handbollstjejerna tvingades till en fyratimmars bussresa i Danmark. Inte den bästa uppladdningen, fick vi veta. Tvingades. Har du hört något så urbota dumt förut?

Märkligt att tjejerna ändå vann silvret trots den jobbiga bussresan på hela fyra timmar. Det kanske var det som var själva bragden?!

Varför ska alltid bussresan framstå i sportsammanhang som det jobbigaste man kan tänka sig? Fattar inte de där sportjournalisterna att bussresor är vardagsmat för idrottsutövare?

Fattar inte de där sportjournalisterna att hela Sveriges idrottsliv är uppbyggd kring bussresor. Om vi bussåkare plötsligt skulle säga nej till alla idrottsföreningar så skulle 75 % av Sveriges alla föreningar tvingas lägga ner för de skulle inte kunna ta sig till bortamatcher, läger osv osv för det skulle bli för dyrt att åka bilar, tåg, flyg, snöskotrar eller något annat trist.

Ibland blir man bara så trött på allting.

måndag, december 20, 2010

KulturRallyt. Igen

På söndagen ännu ett besök för kulturgruppen KulturRallyt på Stadsteatern. Programgruppen (min hustru) hade denna gång valt Trettondagsafton av Sheakspeare. Trots den färgglada inramningen var det en osedvanligt trist histioria även om Pia Johansson var pjäsens behållning.

Men icke desto mindre somnade jag TVÅ gånger, och det bara under första akten. Vilken himla tur att vi denna gång hade lyckan att bli bokade i en nästan egen loge med egen ingång.

Andra akten var jag betydligt mer aktiv. Den tillbringade jag större delen av ute i foajen förtvivlat ringande och letande efter en ledig buss. Snövädret skapade lite kaos både här och där, men ingen av våra kära kollegor verkade ha några bussar ute i trafik denna dag.

Men det löste sig ändå till sist med en annan av våra egna bussar som också var ute på rull, och jag återvände till logen med en påse Ahlgrens bilar och kunde sedan i vaket tillstånd lugnt invänta pjäsens slut.

Det bästa av den föreställningen var ändå energiintaget av en ostbaguette och kaffe i pausen.

fredag, december 17, 2010

Heja Sverige friskt humör

Du missar väl inte Sverigetjejernas semifinal i handbolls-EM? Oavsett vilket yrke du har är det ett rent tjänstefel att missa den matchen på teven.

Ja alltså, om du inte jobbar som turistbusschaufför förstås, kunderna kommer ju alltid i första hand. Då får man lyssna på radion istället.

Handboll, det är en sport för de riktigt tuffa killarna och tjejerna. Inget tjafs, det smälls på så revbenen knakar, det hålls fast, det dras i tröjor och nyps i smyg både här och där på kroppen.

Men ingen gnäller. Ingen ger igen. Ingen börjar slåss. Ingen tjafsar med domaren. Blir man utvisad hänger man lite med huvudet och knallar lite skamset mot utvisningsbänken. Inget tjafs, inget gnäll, inga protester, domarens beslut är heligt. Alltså precis motsatt till både hockey och fotboll.

I hockey slängs handskar och svingas med klubbor när man utsatts för något regelvidrigt, i fotboll "ramlar" man ihop och spelar dödligt sårad i 30 sekunder, sedan upp igen fin form.

Handboll är en riktigt tuff sport, bara för de tuffa. (du gissar korrekt, även jag har spelat lite handboll, likaså min fru, min son och min dotter. Det betyder att vi är en tuff familj)

torsdag, december 16, 2010

Beroende

Skumtomtar har helt klart en beroendeframkallande ingrediens. Läskigt.

onsdag, december 15, 2010

Storleken har betydelse

Idag togs en gruvlig revansch för gårdagens slapphet. Idag blev det ett tufft pass på gymet istället. Kändes gott i kroppen. Och föralldel även i knoppen.

Men så såg jag ett anslag i gymet som fick mig att känna mig gruvligt diskriminerad. Varför kan inte långa personer, som t.ex jag, kunna sälja fysisk träning? Såvitt jag kan se så är takhöjden i lokalen mellan 3 och 40 meter, så jag kan då rakt inte förstå varför de söker korta försäljare.

tisdag, december 14, 2010

Jag karaktärsfast? Nooooot.

Nix, idag var jag en svag typ. Följande har inträffat:

Som varje tisdag träffades dotra mi Sofia och jag kl 0650 vid parkeringen utanför Sollentuna Simhall för vår tisdagsträning i bassängen.

När jag anlände utspann sig följande konversation:

Sofia: ”-jag hoppades nästan du hade försovit dig, för jag har ingen större lust att träna idag”

Jag: ”-okey, då skiter vi i det här och åker hem och jobbar istället”

Sofia: ”-okey” (utan någon som helst tvekan, klart jag blev besviken för denna slapphet i karaktären, det är ju ändå min dotter)

Så blev det, vi gick upp tidigt, åkte till simhallen, gick ur våra bilar, gick ca 25 meter mot entrén, vänder tvärt och åker hem igen.

Det är vad jag kallar karaktärssvagt. Men ibland måste man följa hjärtat och inte hjärnan. Idag är en sån dag för jag är jättetrött. Lirade sista matchen sent igår kväll i dubbeltennisligan.

Vill du veta hur det gick? Klart jag inte vill dölja det för dig inte.

Tolv matcher har jag spelat under hösten och bara förlorat en (1) match. Nu vinner jag den serien och går upp ett snäpp i hierarkin.

Nu ska jag dricka en kopp nybryggt kaffe och njuta av den träning som inte blev av idag.

Alla är inte usla

Med tanke på mitt förra inlägg så tänkte jag bara citera (utan att fråga) en journalist som skriver väldigt bra. Dessutom utan att vinkla, ljuga och förvränga verkligheten.

Jaha – suckade jag lite uppgivet – vad är det som får länstrafikbolagen att tro att de får fler resenärer genom att ständigt tjata om att kollektivtrafiken ”minskar sin klimatpåverkan”? På min lista står ”klimatpåverkan” på plats sjutton (ungefär) över de saker kollektivtrafiken skulle kunna locka med för att få mig att bli kund.

Jag vet många fler som tycker som jag – urless som vi är på miljötjatet.

Samma uppgivenhet känner jag inför vissa företags julannonsering – allt ska nämligen bara vara billigt. Mest imbecilla är Media Markt som på sina helsidor skriker ut rubriken ”En God Jul ska vara Scheissebillig” – illustrerat av en tjockmagad Peter Antoine som flyger fram i annonsen som en Peter Pan.

Sådana annonser – och allt tjat om ”billigt” får mig att längta efter en stilla jul i Nordkorea…

Är det ingenting längre som ska vara BRA – eller åtminstone prisvärt?

Journalisten heter Bjarne Wilmarsgård på tidningen Bussbranschen, snart den enda tidning, förutom Fantomen, som beskriver verkligheten på ett korrekt sätt.

måndag, december 13, 2010

Terrorn har anlänt

Jaha, då har den då kommit till Stockholm. Terrordåden alltså. Eller snarare terrordådeT. För ännu så länge är det bara ett. Men om man lyssnar på media så verkar det nu vara terrorattacker på väg i stort sett varje dag.

Förstår inte varför t.o.m etermedia hetsar upp sig så våldsamt. I går hörde jag ett inslag som var utformat som ett råd till alla Stockholmare: ”-terrorister är oerhört nervösa inför ett dåd och uppträder mystiskt och irrationellt. Om du ser någon som verkar nervös och irrationell, kontakta polis”.

Men snälla rara, om vi ska följa det rådet så blir Stockholm näst intill folktomt, då blir det ju bara jag kvar i stan.

Har den som skrev det inslaget aldrig åkt Tunnelbana i Stockholm under rusningstrafik, eller julhandlat veckorna före jul?

Klart att det hela är läskigt och att alla måste vara uppmärksamma, men herregud, journalisterna behöver väl inte skapa kaos genom rena skrämselpropagandan, då går de ju terroristernas väg.

Vad var det jag sa?

Se föregående inlägg. Och vem vann? Jay så klart.

fredag, december 10, 2010

Besserwisser, det är jag det

Inför kvällens stora Idoldrama vill jag bara lite anspråkslöst påminna om vad jag skrev den 30 september när årets Idol just hade startat.

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

Men stackars lilla Jay, knarkat har han och dessutom har han nu trasslat till det med sin finalmotståndarinna. Och flickvännen är inte särskilt glad över det, står att läsa i Sexpressen och Aftonskökan. Tänk vad mycket bra information vi får av dessa blaskor.

Men det sk ...ter jag i, för ikväll tar jag fram min nyinköpta påse med lösgodis, kompletterat med ett glas rött, och bara kollar kul underhållning.

torsdag, december 09, 2010

Cable drops

Tänk vad små ting kan underlätta. Se bara på den här bilden och de tre små gummiduttarna uppe till vänster. Kabelhållare i gummi som man lätt sätter fast på bordet. Då slipper man det oerhört jobbiga att kablarna rasar ner bakom bordet när man lyfter med sig datorn. Superfiffigt. De kallas cable drops och finns att inhandla här http://www.bluelounge.nu/. Vill man ha en mer colorerad tillvaro så finns de också i glada färger.

Läste i Aftonskökan att Pernilla Wahlgren och tösen Perelli har blivit anmälda för att de gör någon slags reklam i sina bloggar. Pernilla tyckte att ett nytt namngivet margarin hade fått en ny fin förpackning.

Nu undrar jag tre saker:
A/ kommer någon att anmäla mig för reklam av gummiduttar?
B/ kommer jag att få betalt av gummidutttillverkaren för att jag tycker att deras produkt är superbra och skriver om det i min blogg?
C/ om jag skriver positiva saker och namnger ett visst bussmärke, kommer jag då att få kraftig rabatt på ett nyinköp?

tisdag, december 07, 2010

Nu är det klarlagt

Nu har denna vackra julblomgrupp levererats. Från en kvinna. Från Gunnel. En kund. I lördags kväll upptäckte hon att hon hade glömt att boka buss till måndag morgon, som igår alltså, för en heldagsutflykt. Ett mail plingade till i min telefon sent på lördagskvällen och jag meddelade tillbaka via mail att hon ändå skulle ha en buss på måndagsmorgonen. Och så blev det.

Behöver jag säga att hon blev jätteglad, därav denna blomma. Jag blev lika glad för blomman som hon blev för bussen. En win-win-situation alltså.

Naturligt

En snabb blick genom fönstret, ett snabbt race efter kameran och eftermiddagens naturupplevelse blir bevarad. Så här kan vi ha det på vårt kontor. Som jag skrivit tidigare, i samklang med naturen.

Dessutom inväntar jag nu leverans från den lokala blomsterbutiken. De ringde och sa att de hade blommor att leverera till mig. Vem kan ha skickat dom? Ingen aning, spänningen är olidlig.

torsdag, december 02, 2010

Personalmöte

Idag hade vi planeringsmöte. Tycker att det blivit lite för mycket lek och för lite allvar på jobbet. Dessutom måste Elsa och Reka strukturera sina uppgifter på ett bättre sätt.

Elsa var under mötet i stort sett uppmärksam, lyhörd och lovade bättra sig. Reka har fortfarande lite svårt med koncentrationen när man samtalar med henne. Hennes kommentarer bestod mest av "-är vi klara nu? Får man gå ut nu?". Är vi klara NU då?"

Det är fan i mig inte lätt att vara chef.

onsdag, december 01, 2010

Äntligen tak över huvudet

Idag skedde det. Idag på lunchen, okey en lite längre sådan då, fick kära båten en presenning över sig. Men först var jag tvungen att skotta bort ett par decimeter snö som lagt sig så vackert över hela båten. Och sittbrunnen var förståss helt full av snö.

1:a december, bottenrekord. Jag skäms. F´låt lilla båten, det ska aldrig mer hända igen.