Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan och ska 2020 cykla den för sjunde gången. Har även cyklat till Paris fem gånger med Team Rynkeby Stockholm och ska göra det för sjätte gången 2020.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. 2020 ska jag göra min femte start i Ironman 70.3.


torsdag, februari 14, 2019

Long time no seeing. En ny epok har börjat.

Idag exakt fyra månader sedan jag skrev något på bloggen. Sånt händer. Skrivlusten har förflyttats till Instagram och Facebook. Men snart är jag nog igång igen med den här bloggen.

Tills dess kan du hålla koll på mig på Fejan eller Instagram, mitt namn där är gorandemnert.

En epok i mitt liv är över. Nu har en ny som mer eller mindre heltidsproffs börjat. Sponsad av Pensionsmyndigheten.



Jag har nämligen sålt mitt företag StockholmsBuss. Känns verkligen skönt, även om det är vemodigt.

Vi hade vårt första uppdrag på Norges nationaldag 1989, 17 maj. Ett dagis som skulle till Julita. Sedan dess har mycket vatten runnit mellan broarna som man säger.

Nästan 30 år har gått sedan dess. Nästan halva mitt liv har jag ägnat åt företaget. Klart det känns vemodigt att sälja min baby.

30 år med många möten med härliga människor, men även med några dumma människor. Många fantastiska uppdrag och upplevelser. Men även många sömnlösa nätter av oro att pengarna ska räcka till löner, amorteringar, räkningar och allt som följer av att driva företag.

Det har varit mycket jobb, hälsan har ibland tagit stryk. Några kollapser, någon akut magoperation, en stroke, en pacemaker inopererad och lite annat smått och gott.

Nu är arbetslivet över, nu är det slut. Men inte riktigt. Jag ska fortsätta jobba deltid för att säkerställa att övergången till nya köparen går så smidigt som möjligt.

Jag känner mig trygg, köparen är en gammal vän tillika kollega. Nya ägaren är Delfinbuss, vi startade ungefär samtidigt och har drivit bolagen sida vid sida och hjälpt varandra när det behövts.

Som sagt, nu är den delen av mitt liv över. Nästa gång det är födelsedag blir jag 68 år och jag känner att jag är färdig med att driva bussbolag.

Nu vill jag bara njuta av livet, och träna lika bra som jag gjort de senaste åren. Faktum är att träningsdosen nu ökat en smula, min nästa stora dröm är ju att klara Ironman i Kalmar 2021. Då får man inte ligga på latsidan om jag ska klara den utmaningen.

Men först cykling till Paris igen i sommar med Team Rynkeby-God Morgon Stockholm. Då för femte gången.




Såklart blir det ännu en Ironman 70.3 i Zell-am-See i september. Man har väl fastnat rejält i triathlonträsket. Vem blir inte det när man blir så här glad när man korsar mållinjen.

Varje gång jag tittar på den här bilden fylls hela jag av en obeskrivlig glädje. En skön känsla.




Efter det så ligger tävlingskalendern oskriven ända fram till sommaren 2021.

Så ligger det till. Vi hörs igen framöver, men tills dess, kika gärna in på Instagram lite då och då.