Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, december 30, 2010

Årsavstämning

Bara två dagar kvar av 2010. Genomförde därför i morse årets sista träningspass. Kändes kanonbra. Körde alla övningar med både kraft och frenesi. Och i spegeln  utanför duschen kunde jag som vanligt konstatera: fan vad snygg jag är, vilken tur min fru hade som blev uppraggad av mig för typ jättelänge sedan.

Jag har nämligen nyligen lärt mig att man mår bra av att "boosta" sig själv framför spegeln varje dag, då får man bättre självförtroende. Och ja, det är tillåtet att ljuga framför spegeln, vilket jag just bevisade. (här ger jag äkta ödmjukhet ett ansikte)

Nåväl, fredagen den 1:a januari 2010 skrev jag följande löfteslista på min blogg och nu tänkte jag redovisa resultatet:

1 sluta äta godis
Löftet blev omgående utbytt mot nr 11. Se kommentar efter punkt 10

2 bli en ännu bättre make
You bet. Min bästa makesäsong sedan 1974

3 hålla minst samma pappastandard som förra året
Titeln Årets Pappa är väl svar nog

4 öka omsättningen för StockholmsBuss med minst 20 %
Nja, visserligen två dagar kvar, men här nådde vi inte riktigt ända fram till målet

5 öka omsättningen för SällskapsResor med minst 30 %
Nix, det här löftet gick inte att infria till fullo

6 ha fler seglingsdagar än förra året
Bedrövligt, färre dagar än någonsin

7 inte inte segla på grund jättehårt
100 % infriat. Kan delvis förklaras med resultatet av löfte nr 6

8 lämna Svea Rike minst två gånger
Yepp, Frankrike, Österrike och Italien fick äran

9 träna stenhårt även detta år
Oh ja, infriat med råge

10 väga mindre än tresiffrigt kl 23:59 den 31/12 2010
Förbaskat, den här kommer jag inte att klara. Jag skyller på min fru, hon lagar för god mat. Men jag fixar detta till 31/12 2011, jag lovar.

Eftersom punkt 1 kommer att brytas typ dag 2, så tog jag redan från början med en reservpunkt, nr 11.

11 isolera golvet i stugan på landet. Ska jag vara helt ärligt så kvarstår den punkten ända från 2008. Du vet hur det är, man hinner ju inte allt.
Ja du vet, som jag skrev, man hinner ju inte allt

Jag vet att allt möjligt löst folk läser min blogg. Kunder, vänner, leverantörer och även kollegor/konkurrenter. Oavsett vilken grupp du tillhör hoppas jag du får ett bra 2011 och May The Force Be With You.

Om du vill, törs och har tid, räkna med mig och min blogg även 2011!

onsdag, december 29, 2010

Skillnad på folk och folk

Att många resmål och hotell behandlar bussresenärer sämre än enskilda besökare är nog allmänt bekant i resebranschen.

Ganska märkligt tänk, om du frågar mig.

Nu har även Arlanda airport sällat sig till de som inte tycker bussgäster är viktiga. Från nyår reserverar man parkeringsfilen under tak på charterbussparkeringen för företagsbilar och limousiner.

Enskilda resenärer anses således viktigare även där. Bussgäster och bussförare får trotsa väder och vind och lasta sina bussar ute i det fria.

Personligen tycker jag limobilarna och företagsbilarna kunde fått en egen fil mitt på parkeringen. Eller kanske på någon helt annan plats.

Trots allt heter ju parkeringen ”Charterbussparkering”. Anlagd och döpt av Arlanda airport och enbart avsedd för de tusentals charterbussar som varje år hämtar och lämnar passagerare vid flygplatsen. Ibland är det så trångt att alla bussar inte ens får plats där.

Då gör man schackdraget att ta bort bussplatser. "-Korkat" sa Bill. "-Inkompetent", sa Bull. "-Man blir bara förbannad", sa Göran.

Kanske Stockholms Bussbranschförening kan protestera och ändra på detta?

tisdag, december 28, 2010

Finns Tomten? Det vete fan.

Inte fick jag någon snöslunga inte. Jag fattar inte, jag hade ju önskat mig det.

Istället gav han mig en pulsklocka som jag ska ha när jag tränar. Jag förstår hur han tänker. Jag ska veta när jag tränar för hårt. Eller för slött. Helt okey, testade den i morse. Kändes bra.

Men Tomten fixade i alla fall Harry Potter-spelen till barnbarnen, det var ju positivt.

Men snöslungan, den hade varit väldigt kul att ha, det är bara så.

torsdag, december 23, 2010

Toppladdad

Nu. Nu är jag klar, nu är jag toppladdad inför julen. Boostad, som man säger numera.

Julstämningen är på topp, igår kväll besökte KulturRallyt årets sista kulturevenemang, en engelskspråkig uppsättning av A Christmas Carol, av Charles Dickens.

En trevlig liten historia där sens moral var att om man är dum kan man få mardrömmar. Men sen blir man snäll och firar en jättefin julafton tillsammans med alla de man var dum mot tidigare. Ungefär så.

Julstyrkan är på topp genom morgonens styrkepass på gymet. Nu kommer jag att kunna lyfta alla mina julklappar med en hand. Om jag nu inte får klappen som jag skrev till Tomten om i mitt förra inlägg förstås, då måste jag nog använda båda händerna.

Ja, det var väl allt jag hade att förtälja innan själva julen. God Jul på dig, kära läsare, hoppas du får en superkul och superhärlig jul.

onsdag, december 22, 2010

Personligt brev till Tomten

Hej Tomten.
Jag har funderat en del. Det är därför min blogg heter som den gör. Jag har ägnat mycket tid för att komma fram till en bra julklapp som du kan ge mig. Jag vill att den ska vara användbar, ge mig lite status - det kan jag behöva - den ska vara lite lagom vänlig mot miljön men framförallt ska jag ha glädje av den. Det ska vara en kul pryl. Ingen skjorta, det har jag massor av. Likaså kalsonger och strumpor.

Då såg jag den här annonsen. Denna produkt motsvarar mer än väl alla de kriterier jag satt upp. Snälla Tomten, ge mig den här snöslungan är du hygglig. Eftersom jag regelbundet går på gym och är rätt starkt numera, så har jag väl i ärlighetens namn inte så stor nytta av den, men den verkar ju så himla kul. Elstart och snökedjor, du fattar ju själv!

Om du är lite "bissi" på själva julafton är det okey om du skickar den med Postens Företagspaket, men kom ihåg att få den levererad före kl 16 på julafton. Då kan du å andra sidan ägna mer tid till att ge paket till alla barn runt om i världen. Glöm inte mina barnbarn i Hässelby bara.

De önskar sig för övrigt ett slags Harry Potter-spel, kan du fixa det? I så fall ska du få ett kanonbra pris för bussresan för frugan och alla era Nissar när ni åker på SPA-semester efter jul. Vi har jätteschyssta bussar. Bekväma, lyxiga, säkra och mycket mer miljövänliga än dina renar som släpper otrevliga och illaluktande avgaser över hela världen.

Om du nu händelsvis tänker ge mig den här grejen i julklapp, så kan du väl också snacka med din kompis Gud och be henne hälla ner lite mer snö så jag kan använda prylen också.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning
Göran Demnert

tisdag, december 21, 2010

Ibland blir man bara så trött

Vi tar det här med bussar och busstrafik. I dagens DN hyllas nu bussen som det enda vettiga alternativet i jultrafiken när alla andra trafikslag har det lite jobbigt. Det är bra. Dessutom är det sant.

Men man blir ju bara så j-a trött på alla j-a sportjournalister som så ofta skriver att bussresor är såååå jobbiga. Häromdagen stod att läsa att handbollstjejerna tvingades till en fyratimmars bussresa i Danmark. Inte den bästa uppladdningen, fick vi veta. Tvingades. Har du hört något så urbota dumt förut?

Märkligt att tjejerna ändå vann silvret trots den jobbiga bussresan på hela fyra timmar. Det kanske var det som var själva bragden?!

Varför ska alltid bussresan framstå i sportsammanhang som det jobbigaste man kan tänka sig? Fattar inte de där sportjournalisterna att bussresor är vardagsmat för idrottsutövare?

Fattar inte de där sportjournalisterna att hela Sveriges idrottsliv är uppbyggd kring bussresor. Om vi bussåkare plötsligt skulle säga nej till alla idrottsföreningar så skulle 75 % av Sveriges alla föreningar tvingas lägga ner för de skulle inte kunna ta sig till bortamatcher, läger osv osv för det skulle bli för dyrt att åka bilar, tåg, flyg, snöskotrar eller något annat trist.

Ibland blir man bara så trött på allting.

måndag, december 20, 2010

KulturRallyt. Igen

På söndagen ännu ett besök för kulturgruppen KulturRallyt på Stadsteatern. Programgruppen (min hustru) hade denna gång valt Trettondagsafton av Sheakspeare. Trots den färgglada inramningen var det en osedvanligt trist histioria även om Pia Johansson var pjäsens behållning.

Men icke desto mindre somnade jag TVÅ gånger, och det bara under första akten. Vilken himla tur att vi denna gång hade lyckan att bli bokade i en nästan egen loge med egen ingång.

Andra akten var jag betydligt mer aktiv. Den tillbringade jag större delen av ute i foajen förtvivlat ringande och letande efter en ledig buss. Snövädret skapade lite kaos både här och där, men ingen av våra kära kollegor verkade ha några bussar ute i trafik denna dag.

Men det löste sig ändå till sist med en annan av våra egna bussar som också var ute på rull, och jag återvände till logen med en påse Ahlgrens bilar och kunde sedan i vaket tillstånd lugnt invänta pjäsens slut.

Det bästa av den föreställningen var ändå energiintaget av en ostbaguette och kaffe i pausen.

fredag, december 17, 2010

Heja Sverige friskt humör

Du missar väl inte Sverigetjejernas semifinal i handbolls-EM? Oavsett vilket yrke du har är det ett rent tjänstefel att missa den matchen på teven.

Ja alltså, om du inte jobbar som turistbusschaufför förstås, kunderna kommer ju alltid i första hand. Då får man lyssna på radion istället.

Handboll, det är en sport för de riktigt tuffa killarna och tjejerna. Inget tjafs, det smälls på så revbenen knakar, det hålls fast, det dras i tröjor och nyps i smyg både här och där på kroppen.

Men ingen gnäller. Ingen ger igen. Ingen börjar slåss. Ingen tjafsar med domaren. Blir man utvisad hänger man lite med huvudet och knallar lite skamset mot utvisningsbänken. Inget tjafs, inget gnäll, inga protester, domarens beslut är heligt. Alltså precis motsatt till både hockey och fotboll.

I hockey slängs handskar och svingas med klubbor när man utsatts för något regelvidrigt, i fotboll "ramlar" man ihop och spelar dödligt sårad i 30 sekunder, sedan upp igen fin form.

Handboll är en riktigt tuff sport, bara för de tuffa. (du gissar korrekt, även jag har spelat lite handboll, likaså min fru, min son och min dotter. Det betyder att vi är en tuff familj)

torsdag, december 16, 2010

Beroende

Skumtomtar har helt klart en beroendeframkallande ingrediens. Läskigt.

onsdag, december 15, 2010

Storleken har betydelse

Idag togs en gruvlig revansch för gårdagens slapphet. Idag blev det ett tufft pass på gymet istället. Kändes gott i kroppen. Och föralldel även i knoppen.

Men så såg jag ett anslag i gymet som fick mig att känna mig gruvligt diskriminerad. Varför kan inte långa personer, som t.ex jag, kunna sälja fysisk träning? Såvitt jag kan se så är takhöjden i lokalen mellan 3 och 40 meter, så jag kan då rakt inte förstå varför de söker korta försäljare.

tisdag, december 14, 2010

Jag karaktärsfast? Nooooot.

Nix, idag var jag en svag typ. Följande har inträffat:

Som varje tisdag träffades dotra mi Sofia och jag kl 0650 vid parkeringen utanför Sollentuna Simhall för vår tisdagsträning i bassängen.

När jag anlände utspann sig följande konversation:

Sofia: ”-jag hoppades nästan du hade försovit dig, för jag har ingen större lust att träna idag”

Jag: ”-okey, då skiter vi i det här och åker hem och jobbar istället”

Sofia: ”-okey” (utan någon som helst tvekan, klart jag blev besviken för denna slapphet i karaktären, det är ju ändå min dotter)

Så blev det, vi gick upp tidigt, åkte till simhallen, gick ur våra bilar, gick ca 25 meter mot entrén, vänder tvärt och åker hem igen.

Det är vad jag kallar karaktärssvagt. Men ibland måste man följa hjärtat och inte hjärnan. Idag är en sån dag för jag är jättetrött. Lirade sista matchen sent igår kväll i dubbeltennisligan.

Vill du veta hur det gick? Klart jag inte vill dölja det för dig inte.

Tolv matcher har jag spelat under hösten och bara förlorat en (1) match. Nu vinner jag den serien och går upp ett snäpp i hierarkin.

Nu ska jag dricka en kopp nybryggt kaffe och njuta av den träning som inte blev av idag.

Alla är inte usla

Med tanke på mitt förra inlägg så tänkte jag bara citera (utan att fråga) en journalist som skriver väldigt bra. Dessutom utan att vinkla, ljuga och förvränga verkligheten.

Jaha – suckade jag lite uppgivet – vad är det som får länstrafikbolagen att tro att de får fler resenärer genom att ständigt tjata om att kollektivtrafiken ”minskar sin klimatpåverkan”? På min lista står ”klimatpåverkan” på plats sjutton (ungefär) över de saker kollektivtrafiken skulle kunna locka med för att få mig att bli kund.

Jag vet många fler som tycker som jag – urless som vi är på miljötjatet.

Samma uppgivenhet känner jag inför vissa företags julannonsering – allt ska nämligen bara vara billigt. Mest imbecilla är Media Markt som på sina helsidor skriker ut rubriken ”En God Jul ska vara Scheissebillig” – illustrerat av en tjockmagad Peter Antoine som flyger fram i annonsen som en Peter Pan.

Sådana annonser – och allt tjat om ”billigt” får mig att längta efter en stilla jul i Nordkorea…

Är det ingenting längre som ska vara BRA – eller åtminstone prisvärt?

Journalisten heter Bjarne Wilmarsgård på tidningen Bussbranschen, snart den enda tidning, förutom Fantomen, som beskriver verkligheten på ett korrekt sätt.

måndag, december 13, 2010

Terrorn har anlänt

Jaha, då har den då kommit till Stockholm. Terrordåden alltså. Eller snarare terrordådeT. För ännu så länge är det bara ett. Men om man lyssnar på media så verkar det nu vara terrorattacker på väg i stort sett varje dag.

Förstår inte varför t.o.m etermedia hetsar upp sig så våldsamt. I går hörde jag ett inslag som var utformat som ett råd till alla Stockholmare: ”-terrorister är oerhört nervösa inför ett dåd och uppträder mystiskt och irrationellt. Om du ser någon som verkar nervös och irrationell, kontakta polis”.

Men snälla rara, om vi ska följa det rådet så blir Stockholm näst intill folktomt, då blir det ju bara jag kvar i stan.

Har den som skrev det inslaget aldrig åkt Tunnelbana i Stockholm under rusningstrafik, eller julhandlat veckorna före jul?

Klart att det hela är läskigt och att alla måste vara uppmärksamma, men herregud, journalisterna behöver väl inte skapa kaos genom rena skrämselpropagandan, då går de ju terroristernas väg.

Vad var det jag sa?

Se föregående inlägg. Och vem vann? Jay så klart.

fredag, december 10, 2010

Besserwisser, det är jag det

Inför kvällens stora Idoldrama vill jag bara lite anspråkslöst påminna om vad jag skrev den 30 september när årets Idol just hade startat.

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

Men stackars lilla Jay, knarkat har han och dessutom har han nu trasslat till det med sin finalmotståndarinna. Och flickvännen är inte särskilt glad över det, står att läsa i Sexpressen och Aftonskökan. Tänk vad mycket bra information vi får av dessa blaskor.

Men det sk ...ter jag i, för ikväll tar jag fram min nyinköpta påse med lösgodis, kompletterat med ett glas rött, och bara kollar kul underhållning.

torsdag, december 09, 2010

Cable drops

Tänk vad små ting kan underlätta. Se bara på den här bilden och de tre små gummiduttarna uppe till vänster. Kabelhållare i gummi som man lätt sätter fast på bordet. Då slipper man det oerhört jobbiga att kablarna rasar ner bakom bordet när man lyfter med sig datorn. Superfiffigt. De kallas cable drops och finns att inhandla här http://www.bluelounge.nu/. Vill man ha en mer colorerad tillvaro så finns de också i glada färger.

Läste i Aftonskökan att Pernilla Wahlgren och tösen Perelli har blivit anmälda för att de gör någon slags reklam i sina bloggar. Pernilla tyckte att ett nytt namngivet margarin hade fått en ny fin förpackning.

Nu undrar jag tre saker:
A/ kommer någon att anmäla mig för reklam av gummiduttar?
B/ kommer jag att få betalt av gummidutttillverkaren för att jag tycker att deras produkt är superbra och skriver om det i min blogg?
C/ om jag skriver positiva saker och namnger ett visst bussmärke, kommer jag då att få kraftig rabatt på ett nyinköp?

tisdag, december 07, 2010

Nu är det klarlagt

Nu har denna vackra julblomgrupp levererats. Från en kvinna. Från Gunnel. En kund. I lördags kväll upptäckte hon att hon hade glömt att boka buss till måndag morgon, som igår alltså, för en heldagsutflykt. Ett mail plingade till i min telefon sent på lördagskvällen och jag meddelade tillbaka via mail att hon ändå skulle ha en buss på måndagsmorgonen. Och så blev det.

Behöver jag säga att hon blev jätteglad, därav denna blomma. Jag blev lika glad för blomman som hon blev för bussen. En win-win-situation alltså.

Naturligt

En snabb blick genom fönstret, ett snabbt race efter kameran och eftermiddagens naturupplevelse blir bevarad. Så här kan vi ha det på vårt kontor. Som jag skrivit tidigare, i samklang med naturen.

Dessutom inväntar jag nu leverans från den lokala blomsterbutiken. De ringde och sa att de hade blommor att leverera till mig. Vem kan ha skickat dom? Ingen aning, spänningen är olidlig.

torsdag, december 02, 2010

Personalmöte

Idag hade vi planeringsmöte. Tycker att det blivit lite för mycket lek och för lite allvar på jobbet. Dessutom måste Elsa och Reka strukturera sina uppgifter på ett bättre sätt.

Elsa var under mötet i stort sett uppmärksam, lyhörd och lovade bättra sig. Reka har fortfarande lite svårt med koncentrationen när man samtalar med henne. Hennes kommentarer bestod mest av "-är vi klara nu? Får man gå ut nu?". Är vi klara NU då?"

Det är fan i mig inte lätt att vara chef.

onsdag, december 01, 2010

Äntligen tak över huvudet

Idag skedde det. Idag på lunchen, okey en lite längre sådan då, fick kära båten en presenning över sig. Men först var jag tvungen att skotta bort ett par decimeter snö som lagt sig så vackert över hela båten. Och sittbrunnen var förståss helt full av snö.

1:a december, bottenrekord. Jag skäms. F´låt lilla båten, det ska aldrig mer hända igen.

tisdag, november 30, 2010

Fantastiskt

Idag fick vi med posten den här fantastiska gåvan från ICA. Jag vet inte hur mycket vi lägger varje månad på inköp från just ICA, men det rör sig säkert om 5-6 tusen. När vi fick den här gåvan kände jag att "-yes, vi har valt rätt matbutik, här får man verkligen återbäring". Fattar du, en hel påse Juleskum!

Ikväll ska vi bort och storshoppa för hela helgen, kanske vi då kan tjäna ihop till någon mer godispåse till jul kanske?!

Men ärligt alltså, jag blir inte ens glad över en sådan här "gåva". Jag blir bara förbannad. Känns mer som ett bevis för att ICA just har idiotförklarat mig. Men jag är inte bitter, skumtomtar smakar alltid smaskens.

måndag, november 29, 2010

Vi söker fler förare

Nu är det dags igen. Vi behöver fler duktiga och proffsiga turistbussförare. Om du känner dig manad, tveka inte, ring vårt kontor så berättar vi mer. 

torsdag, november 25, 2010

Kaxigt?

Körde igång dagen med ett riktigt bra pass i gymet. Jag har av PT-Tompa fått tre olika pass att varva med under veckorna.

Idag körde jag pass 1 vilket är arm- och överkroppsträning och som pausövningar mellan de s.k. seten så körde jag övningar från pass 2 vilket är rygg- mag- och armträning. Stentufft, sa Bill. Respekt, sa Bull.

Men så glömde jag vattenflaskan i bilen så jag sprang, för att inte tappa viktig träningstid, ut till receptionen och köpte ny vattenflaska á 20 spänn. Valde den guldfärgade med texten Stockholms Studenterns IF. Kaxigt, sa Bill. Utsökt val, sa Bull.

onsdag, november 24, 2010

Sååå nära

Igår var jag det närmsta en bilkrasch som jag aldrig någonsin varit tidigare. Under en bråkdel av en sekund trodde jag att ”nu dör jag eller får åtminstone en smäll som sänder mig till hospitalet”.

Kom körades på huvudleden Sollentunavägen i lagliga 50 km/tim. Från vänster kommer, som av en händelse, en blondin i 30-årsåldern utfarande från en mindre väg, tydligt skyltat ”Lämna företräde”.

Inte faan brydde hon sig om den skylten, hon verkade inte ens ha bromsat, utan rätt ut på Sollentunavägen bara. Hann slänga dojan på bromsen och tryckte den nästan genom golvet samtidigt som jag vred ratten till höger. Men bara lite lagom, för där stod en refug som jag ogärna ville ramma.

Jag vet att jag samtidigt i ögonvrån såg bilen komma rakt mot mig från vänster sida och jag hann vända bort kroppen för att liksom mildra smällen.

Lika plötsligt stod både min och tjejens bil stilla. Hon stod då med sin bilfront max 1 dm från min dörr.
Läskigt är bara förnamnet.

tisdag, november 23, 2010

Roligt mail. Igen.

Okey, long time no writing. Har firat utmärkelsen som du kunde läsa i förra inlägget. Skönt att det är över, nu kan man lugnt säga nej till både barnvakteri som hundpassning utan rädsla för poängavdrag. Man kan nu även relativt riskfritt be de små barnen att dra åt skogen om det är lämpligt.

Men jag får ju inte gå ner mig fullständigt, vid årskifter börjar nästa pappasäsosong och då gäller det att vara på tårna redan från start. Manfred, Greger, Janne och några till börjar surna till för att de aldrig vinner. Jag tror de kommer att gå starkt nästa säsong.

Så trillade det in ytterligare ett roligt mail i boxen:

Vill bara framföra vårt varma om än senkomna tack för perfekt fungerande busstransporter i samband med vårt Ombudsmöte i september. Bussen var båda gångerna i god tid, förarna var trevliga och alerta, och dessutom fungerade det underbart med flexibiliteten på kvällen när Berwaldhallen hade gett oss fel info om sluttiden för konsert och därmed återfärden.


Stort tack!

Visst blir man glad av sådana mail? Kanske inte just du, men jag blir i alla fall jätteglad.

måndag, november 15, 2010

Årets Pappa. Igen.

Fantastiskt. Årets Pappa för typ 37:e gången i rad. Men i år var det tufft ända in till målsnöret. Själv tycker jag att jag gjort min bästa pappasäsong på länge, men motståndet var oväntat hårt. I alla fall ur min synvinkel. Juryn var tydligen inte helt nöjda med startfältet. Här är juryns motivering:

"Aldrig har så få presterat så lite..."

Så kan man sammanfatta årets tävlande i pappatävlingen. Några av tidigare års mest framgångsrika pappor; Greger, Manfred, Håkan och Janne, har i år varit fullständigt anonyma.

Årets vinnare är en lågoddsare som länge var lika osynlig som ovan nämnda pappor. Men under tävlingens sista skälvande minuter slog han till. En skarp och välriktad muta fick upp juryns ögon och han visade därmed ännu en gång vad som skiljer en vinnare från en förlorare.

En vinnare ger aldrig upp.

Årets pappa 2010: Göran Demnert:

En skön helg

Ungefär så kan man sammanfatta just min helg. KulturRallyt fortsatte på den musikaliska banan genom att bese We will Rock You.

I stort sett en kanonföreställning bortsett från att jag aldrig varit en helhjärtad Queen-fan. Men strunt i det, det var rock´n´roll i alla fall och klart mycket häftigare än någon djuplodande teaterpjäs av Norén.

En maffig Fars Dag-brunch på söndagen tog knäcken på mig. Låg sedan som en orörlig valross i soffan hela eftermiddagen och zappade runt bland TV-programmen.

Men nu startar en ny härlig arbetsvecka igen. Äntligen måndag.

fredag, november 12, 2010

Closed for lunch

Tänkte koppla av på lunchen med micrad Findusmat framför TV:n för att kolla lite tennis. Det blev två fel:

1/ tennisen börjar inte förrän kl 1400.
2/ jag fick snabbt besök av två hundar, varav en visade uppenbara och tydliga tecken på avancerad hund-ADHD.

Nr 2 innebar att jag fick slåss för att kunna äta min egen tillverkade (!) mat och jag fick dessutom samtidigt slåss för att få behålla fjärrkontrollen. Lite otippat är en sådan tingest kanonkul att leka med, särskilt om man samtidigt kryper under en soffa, fåtölj eller liknande ställen.

Lika bra att gå tillbaka till kontoret.

torsdag, november 11, 2010

Läget är besvärligt

Nu pågår slutspurten inför Fars Dag då tävlingen Årets Pappa ska avgöras. Där har jag i stort sett varit outstanding de senaste 5 åren.

En fågel har viskat i mitt öra att några snubbar, Manfred och Greger, i år har gjort oroväckande bra ifrån sig. En annan fågel viskade i mitt andra öra att i något av de fallen kan det röra sig om mutbrott för s.k. röstfiske, men det får en eventuell senare utredning visa.

Jag kämpar på in i det sista, igår följde jag med min dotter på en ”extended” lunch för att kolla en slags fåtöljsoffa och gav goda smakråd. Jag förslog dessutom att vi skulle ta min och inte hennes bil. Bara där gjorde hon en kostnadsbesparing, enbart pga min insats och välvilja.

Jag startar hennes dator varje dag inför hennes ankomst på arbetsplatsen, jag tänder lamporna och gör det allmänt trevligt att komma till jobbet. Häromdagen dammsög jag 75 % av kontoret för den allmänna trevnadens skull och hon behövde bara göra 25 %.

Flera gånger i veckan är jag medtränare i hennes fysiska träningsutveckling och ett oräkneligt antal gånger är jag hundvakt åt hennes två hundar. Mindre handlån har också förekommit under året. Alla dessa har dock återbetalats varför mutbrott helt kan uteslutas till skillnad från tidigare nämnda medtävlare.

Minst 3-4 gånger per vecka medföljer jag på en lunchpromenad med hundarna för att liva upp en annars trist lunchhalvtimme för henne.

Jag kan fortsätta ytterligare några A4-ark om varför jag även detta år borde bli Årets Pappa, men tiden räcker inte för det just nu. Måste snabbt värma upp thevattnet så det är klart när Sofia strax ankommer till arbetsplatsen.

Håll tummarna för mig nu inför slutspurten, jag behöver DITT stöd. Kom ingen nu Marcus, du är ändå min son, jag var ju barnvakt häromkvällen och gav dessutom excellenta råd inför vinterdäcksköpet. Albin och Valter tycker dessutom att jag är en fett bra farfar. Du kan påverka detta i rätt riktning, prata med juryn du också.

måndag, november 08, 2010

Torrträning

I morgon bitti fortsätter kompetensutvecklingen när det gäller simsättet crawl.

Idag hade jag lite torrträning på kontoret under kafferasten. Och alltid kommer någon slags paparazzifotograf förbi när man smygtränar.

Lite svårt att koncentrera sig när en liten valp tycker det är jättelattjo att försöka bita näsan av chefen. Men Reka fick symbolisera vattenmotståndet så jag kämpade på så gott det gick med en hund hängande i näsan.


PS: Om du är sugen på att hänga med oss till Österrike på sportlovet så är det dags att bestämma sig. Nu har vi bara en handfull platser kvar.

Det hjälpte

Sista meningen på mitt förra inlägg hjälpte.

onsdag, november 03, 2010

Nu lägger jag racketen på hyllan

Igår kväll var det inte kul. Det var faktiskt inte det. För det första hade jag denna vecka tennismatch på dyngtiden, kl 22-23. Man får en sån tid typ var 4-5:e vecka eller så.

Det andra var att min motståndare slog tillbaka allt som jag slog över nät. Alltså de bollar som jag händelsevis lyckades slå in på rätt sida om linjerna.

För det tredje så hade jag ingen som helst tajming i mina slag, så jag slog nog ett rekordstort antal "unforced errors". Helvete, jävlar, fan, och satans-jävlars-helvete, var vanliga ord i går kväll. Tur att det var för sent för att tennisskolan hade lektioner.

Synd att racketar är så dyra, annars hade jag slagit sönder minst två i ren frustration.

Nu lägger jag racketen på hyllan tills på söndag då jag ska vända trenden och vinna nästa match. Positiv thinking, kallas det.

tisdag, november 02, 2010

Tillkännagivande

I just löööööv this kind of mail:

Dear Göran,

I would like to take this opportunity to thank you for the service you provided last week. I was very pleased with the way things went and our driver Michael was great!

Many thanks,
Rick

Nu är jag på G

Bra start på denna fantastiska dag. Började tidigt i simhallen. Försökte lära mig crawl. Knepigt att få till andningen. Jag rapar fortfarande klorblandat vatten.

På hemvägen åkte jag förbi en frikyrka. På den satt det en stor neonskylt som förkunnade dagens ord: Ha en bra dag! Och så stod det också något om Jesus som jag inte hann läsa.

På något sätt bevisade det att det inte finns någon allsmäktig Gud som är med oss alla. För i så fall skulle det stått Ha en bra dag, Göran. Gud borde du ju sett att det var jag som passerade, eller hur?

Eller så var den allsmäktige bara lite pömsig så han lät sina ord gälla alla som passerade där idag. Även Gud kan ju bli lite trött ibland, det får man ju förstå så mycket mycket som hon har att göra med all världens elände.

fredag, oktober 29, 2010

Så mycket bättre

Nu tror du bergis jag ska skriva något om nya TV-programmet som fick så mycket bra kritik i pressen. Fel, det ska jag inte.

Rubriken syftar till min egen inställning på gymmet i morse. Om du inte fattar så läs mitt inlägg häromdagen.

torsdag, oktober 28, 2010

Festmåltid

Ett 38-årsjubileum måste firas med champagne och lämplig mat därtill.

onsdag, oktober 27, 2010

100 % fysrapport

Gårdagkvällens tennismatch genomfördes stabilt och säkert. 6-0, 6-1. Till mig alltså. Ettan i andra retar mig. Jag slog alldeles på egen hand bort fyra bollar. Var inte ens pressad att göra det. Var nog lite okoncentrerad och ville sätta bollarna på linjerna. Det funkade inte i det gamet.

Morgonens gympass genomfördes enligt plan men utan den där riktiga gnistan och jävlar anamma. Jag gjorde mina set om 10, och fast jag hade krafter kvar så gjorde jag ändå inte några till. Det var dåligt. Jag skäms. Jag borde fundera på varför jag ställer mig i gymet kl 07 om jag inte kämpar 100 %.

Jag nitar nu fast den här bilden på näthinnan. 100 %. Aldrig mindre. Gäller från nu. Frågor på det?


PS. Vi har fortfarande några platser kvar på skidresan www.stockholmsbuss.se. På söndag försvinner boka-tidigt-rabatten, så passa på och gör en skidbra affär.

måndag, oktober 25, 2010

Fett läcker helg asså

KulturRallyt har hamnat på ett stickspår. Höstens evenemang har lite oväntat fått en musikalisk inriktning. I lördags besökte föreningen en show på Scalateatern av och med Peter Carlsson och Blå Grodorna.

En riktig feel good-föreställning av dalmasen Peter Carlsson. Kul kille med glimten i ögat och humorn som ledstjärna. Och en fantastisk musiker.

Det var en salig blandning av musik. Evert Taube, blues, nästan lite rock´n´roll och all möjlig annan musik. Och så en fantastisk reaggielåt om fikastället Rastastugan (!) mellan Borlänge och Leksand. Rastastugan yeaaahh.

Har du möjlighet, se föreställningen om du är i min ålder. 20- och 30-taggare kan nog ha svårt att hänga med i de nostalgiska 60-talhistorierna han ofta berättar.  Sa jag det, han är en helt lysande historieberättare också.

Full poäng får denna föreställning som helt klart hamnade på min Top 3-lista över evenemang som ligger inom ramen för KulturRallyts verksamhet, dvs vad min kära hustru tycker vi borde se.

Som bonus fick jag även se en backningsmanöver med en buss från Hallgrens buss, Ulricehamn. De hade stannat utanför ett hotell på Wallingatan, en rätt trång gata, och en felparkerad bil satte stopp för vidare framfart. Återstod att backa sig ut och det gjorde föraren. Inga problem. Såg stabilt ut. Till och med elegant. Full poäng även för den showen.

Har även varit barnvakt under helgen. Albin 6år ville visa ett nytt Super Mario-spel. "-Fett svårt, farfar", sa han. Jag hajade på studs vad han menade. Egentligen. Ingen idé du ens provar farfar, du kan ändå inte.

fredag, oktober 22, 2010

De e mycke nu

Det blir ju lite extra stressigt nu när det är Stockholm Open och TV envisas med att sända live på SVT play under bästa kontorstid.
Men man måste engagera sig och leva med i tennisen även som åskådare, det är viktigt. Men man måste också engagera sig i jobbet, det är nästan lika viktigt. Tur att det finns datorer.

torsdag, oktober 21, 2010

Bonnigt?

Det går bara inte att låta bli att titta på Bonde söker fru. Vet inte varför, men det är rätt roligt faktiskt. Även om själva iden är rent halvsjuk.

Man ska ju inte säga nedlåtande saker om människor, det ska man inte, men när man ser en viss bonde och de män som hon valt, så kryper det i hela min kropp av obehag. Det är ju faktiskt på gränsen till någon slags lyteskomik och jag misstänker att TV4 klippt ihop de värsta scenerna just för att det ska vara extra bonnigt och pinsamt.

Men roligt är det, det går inte att komma ifrån. Men jag tycker synd om männen som framställs som århundradets töntar som knappt vet hur en tjej ser ut. Än mindre hur man pratar med en dylik. Sorgligt men roligt. F´låt.

onsdag, oktober 20, 2010

Varför?

Varför är inte nätserve tillåtet i tennis? Alltså att bollen nuddar nätet innan den landar i korrekt servruta?

Så himla dumt, det är ju okey med nätrullare under själva slagduellerna, men att via nätet serva i servrutan är inte tillåtet. Det borde det vara. Knappast någon "affärsidé" att sikta på de tre översta millimetrarna av nätet och sedan räkna med att bollen ploppar över på rätt sida. Spelet kommer ändå att vara rättvist alternativt orättvist sett över en hel match om man tillåter nätrullare även i serve.

Ja, jo, det var allt just nu. Kom att tänka på det när jag under lunchen kollade Stockholm Open på TV.

fredag, oktober 15, 2010

Glöm inte bort...

... att komma ihåg att bistrare tider är på antågande. Den är bilden togs för två veckor sedan på Norska höglandet av vår chaufför Roland Tinggren som var där med en grupp kinesiska turister.

Vädret fick honom att omedelbart begära tjänstledigt från idag fram till april. Han avser att åka till Thailand och jobba som dykintruktör. Jag frågade om han möjligen behövde en äldre medarbetare på land. Han avböjde mitt erbjudande.

tisdag, oktober 12, 2010

Konsumentvägledning

I min ständiga strävan att göra oberoende tester som kan utveckla bussbranschen har jag denna gång kommit till avdelningen kaffe.

Precis som i TV-programmet Plus gör jag långtgående och djuplodande analyser, framförallt inriktat på ekonomi. Mina tester kallar jag Plus Light.

Ser här på bilden. En vanlig produkt inom bussbranschen. Snabbkaffe. Finns i två varianter. En i glasburk och en återförslutningsbar refill, som även kan användas som ”ordinarie” förvaringsplats för detta kaffe.

Priset för glasburken är i min lokala ICA-affär 51 kr för 100 gr. Samma kaffe i samma mängd men i påsen kostar 36 kr. En skillnad på hela 15 kr, eller uttryckt i procent, glasburken är hela 41 % dyrare än påsalternativet.

Ska det vara på det här sättet, ska det vara så? Kostar verkligen glaset 15 kr att tillverka? Är det så?

Jo, det är nog så. Dessa glasburkar är så värdefulla och stöldbegärliga att butiken väljer att sätta på själva glasburkslocket när man betalar i kassan vid utgången.

Här ligger en hund begraven och jag har inte fått något svar från tillverkaren.

Vi gör nu så att vi kollektivt slänger glasburken i återvinningstunnan och köper framöver bara påsalternativet. Bra för din plånbok och ännu bättre för miljön. Tror jag. Framförallt minskar kriminaliteten i och med att kaffepåsarna saknar värde att stjäla. Bra för dig, bra för mig och bra för Sverige.

söndag, oktober 10, 2010

Våld, droger och rock´n´roll

Jo, den var min helg det. Fast inte för eget bruk.

KulturRallyt besökte föreställningen 27 Club på Maximteatern. En föreställning om missbrukande rockstars och som dog när de var 27 år gamla.

I stort sett bara musik. På hög volym och dessvärre med en trumslagarpojke som ibland gick bananas på sitt trumset. Men ibland och i vissa låtar skötte han jobbet med bravur.

Conny Bloom är en riktig guitar hero, den saken är klar. Freddie Wadling, en skum figur med en häftig röst. Louise Hoffsten, som jag en gång i tidernas begynnelse körde på en road trip till Ängelholm för en festivalspelning, var också med och sjöng några låtar.

Jan Åström med sin oefterhärmeliga röst och den gamle Idolvinnaren Markus Fagervall var också med. Fagervall gjorde en kanonläcker tolkning av en Nirvanalåt som jag just nu inte kommer ihåg titeln på. Kvällens bästa var den i alla fall.

fredag, oktober 08, 2010

Första dagen

Idag kl 0700 startade specialträningen för Project Ski 2011. Kommande sportlovsresa går till Bad Hofgastein som har ett av Österrikes största liftsystem. Då gäller det att vara i superform.

Nästa vecka ökas tempot, då träder Tommy, My Personal Trainer, in i handlingen och ger mig riktigt tuffa pass. Idag var det bara uppvärmning. Det är nu endast 141 dagar kvar till premiäråket i Bad Hofgastein, så det gäller att ligga i.

By the way, du hänger väl med? Kolla in resan här.

onsdag, oktober 06, 2010

Seriös journalistik?

Igår blev jag berörd igen. Eller snarare upprörd. Ännu en gång av en av kvällstidningarnas löpsedel. På den stod med jättestora svarta bokstäver, ungefär som att kriget nu kommer. Så här stod det:

Så enkelt lurar du SJ

Du undrar jag. Är detta seriös journalistik? Har kvällstidningar inget som helst ansvar att förmedla vettiga nyheter? Är deras journalister mer än lovligt korkade, eller verkar det bara så?

Vad var vitsen med det löpet? Förutom att lura läsarna på någon slags godbit som i själva verket förmodligen bara var nonsens.

Fattar inte redaktionsledningen att de lurar sina egna kunder. Allt som jag lärt mig handlar om att det är en dödssynd att lura sina kunder. Kvällstidningar lever på lögner. Och du och några till går på det, det är förvånande. Ja alltså ursäkta, du går ju inte på det, men många andra gör det. Ofattbart.

Jag har bestämt mig för två saker:
1/ jag kommer aldrig i hela mitt liv att köpa någon av de publikationer som i folkmun numera går under namnen Sexpressen eller Aftonskökan.

2/ alla som kallar sig journalister alt tidningsmänniskor betraktar jag härmed som korkade tills motsatsen bevisats. De som klarat sig hittills är Lasse Anrell på Aftonskökan och journalisterna på bussbranschens två facktidningar (obs, fack stavas här med a och inte med u)

Har du bestämt dig?

söndag, oktober 03, 2010

A real mäss

Den här löjliga lilla kontaken är guld värd. Vi ställde ut på Seniormässan under tre dagar i förra veckan och behövde el för att ha en (1) lampa i montern. Av typen energisnål.

Gissa vilket belopp som vi nu blivit fakturerade för hyra av denna lilla löjliga elkontakt? Jo, 700:- plus 25 % moms. SJUHUNDRA bagis! Det är ju att likställa med ett rån!

Staten är skyldig mig pengar

Har just läst boken Den Nya Överklassen av Bengt Ericsson. Han beskriver hur ”rikingar” lever och hur de rika skyddar varandra. Intressant.

Men så skriver han också att medelmänniskan, dvs du och jag, för rikingarna läser inte min blogg, i genomsnitt under en livslängd betalar 6,8 miljoner i olika skatter till staten. Av dessa får vi ”tillbaka” 5,6 miljoner i olika former. För män lär break-even gå vid 90 års ålder.

Jag ska fan i mig ha tillbaka alla mina stålar. Om jag håller ut till 100 så blir mitt liv en ekonomisk fullträff således. Jag kämpar på.

torsdag, september 30, 2010

And the winner is.....

Om du kollat Idol på TV4 så vet du nu att den här killen kommer att bli Top 3, kanske även den slutliga vinnaren. I vart fall är hans karriär redan utstakad. Det tycker Idoljuryn också. Om jag hade kunnat sjunga så hade jag velat ha den här killens röst.

tisdag, september 28, 2010

Återinträtt i jordatmosfären

Nu är jag tillbaka i tjänst efter mitt lilla seglingsäventyr. Det var grått, trist, blåsigt och kallt. Men att vara ute på sjön har ändå sin tjusning.

Ett kul händelse var att Siljafärjan tyckte att jag var i vägen strax utanför Lidingö, så han vråltutade tre gånger på mig. Han tyckte jag körde i hans omloppsbana. Jag hälsade artigt tillbaka.

Saken var den att han, liksom jag, körde rakt fram och vi hade inte på något sätt kollisionskurs. Plötsligt svängde han och siktade på mig som en värmesökande missil. Jag styrde undan, han svängde efter. Jag ökade farten och styrde undan så gott det gick, det var då han brölade åt mig.

Jag fick helt enkelt ändra färdriktning helt för att inte bli överkörd. Nu var det förstås inte några meter det handlade om, snarare hundra meters avstånd, men ändå, jag blev åthutat av Siljafärjan. Det är poäng på det tycker jag.

Men som sagt, både vindar och vågor var emot mig hela seglatsen, men vad annat var att vänta nu när SD tagit plats i riksdagen. De är ju numera vågmästare. Moahahahaha.

söndag, september 26, 2010

onsdag, september 22, 2010

Internutbildning

Behöver väl egentligen inte förklara mer än vad bilden visar. En informell internutbildning två jobbarpolare emellan. "- å där borta brukar jag jaga bort några ekorrar som brukar störa de som sitter på kontoret".

fredag, september 17, 2010

Min röst är nu hörd

Är du tillräckligt gammal för att komma ihåg när radion införde stereosändningar. Typ sjutton gånger om dygnet sände de följande:

Din röst kommer nu från höger
Din röst kommer nu från vänster
Din röst kommer nu mittemellan

Samma sak gäller nu när vi ska rösta. Idag på lunchen gick hustrun och jag iväg för att förtidsrösta. Var hörs min röst tror du, höger, vänster eller mittemellan?

Vilket parti folk röstar på brukar vara lika svårt att få veta som det är att hitta svaret på hur lång rymden är.

Men jag är inte den som är den, jag la min röst på..., oj det ringer, jag måste svara.

onsdag, september 15, 2010

Icke-tycka-om

Ibland hatar jag min fru. Eller nej nej nej, hat är ju såklart ett alldeles för starkt ord. Klart jag inte hatar min fru. Jag ska istället uttrycka det så här: Vid synnerligen sällsynta ögonblick har hon inte alla mina sympatier. Jag ger ett färskt exempel:

I köket har vi ofta en eller ett par pennor för att använda till anteckningar av allehanda slag. T.ex till matinköpslistor, vilket jag inte brukar skriva jätteofta. Kvinnopryl du vet.

Mitt personliga pennbehov består mest av att jag måste pricka av mina matcher på mitt spelschema i tennis. Eller snarare scheman, eftersom det börjar bli ett digert program. Dubbeltennis i Sollentuna, singeltennis i Sollentuna samt singeltennis i Järfälla.

I morse fanns ingen penna för att göra nödvändig avprickning. Jag gissar att min kära hustrun lagt pennorna där bara en kvinna kan hitta dem.

När jag då ringde hennes mobil för att så att säga ställa henne mot väggen, så behagade hon icke svara. Hade väl viktigare jobbgrejer att stå i. Precis som det skulle vara viktigare. Typisk kvinnlig prioritering. Då blev jag lite sur, det är därför jag skriver det här.

tisdag, september 14, 2010

Nu blir hon inte glad

Nu ska jag offentligöra min nya idé som jag kommer att tjäna storkovan på. Jag lovar.

Dessvärre kommer jag att förlora en stor del av den kovan i form av advokatkostnader och i slutänden ett ruggigt stort skadestånd till min dotter, för jag har stulit hennes idé. Jag erkänner det.

Idag på morgonen satt jag i hysteriska bilköer in till stan eftersom jag skulle till tandläkaren. Folk är ju helt enkelt tokstressade i trafiken och gör de mest korkade manövrarna som riskerar både liv och egendom.

Det var speciellt en gubbe som gjorde mig en smula fundersam. Han körde nämligen i bussfilen förbi alla vi andra laglydiga medborgare. ( jag har bara fuskat en gång med att köra bil i bussfilen. Det kostade tusen spänn i böter)

När det tog stopp även i den filen hängde han sig på signalhornet som en tok och krävde omedelbar framkomst. Han var högröd i ansiktet och min människokännedom sa att han var direktör och boende i Djursholm med en övernattningslägenhet på Strandvägen där även hans älskarinna stundom tillbringar viss tid.

Det var då jag kom på att själa min dotters ide. Byt ut alla alkomätare och kräv att alla fordon utrustas med stressmätare. Vid för höga stressvärden är bilen omöjlig att starta.

Ibland är jag så smart så jag undrar var jag får alla ideer ifrån.

söndag, september 12, 2010

Terracottaarmén

Idag söndag besökte KulturRallyt Östasiatiska museets utställning av delar från Terracottaarmén. Rätt fantastiskt. Och oerhört många människor i denna utställningslokal beläget djupt inne i berget ute på Skeppsholmen.

För övrigt samma bergrum där Marinen hade sin stridsledningscentral under 40-talet. Se där fick du allt veta mer än du tidigare visste.

Precis när vi kom ut från utställningen hörde vi ett par resonera på bredaste lantismål: "-varför ska stockholmarna gå hit just idag, de kan ju se utställningen ända till januari."

Hmm, varför ska lantisarna komma till stan just idag, de kan väl komma mellan jul och nyår, den tiden ställer de inte till så mycket besvär för oss viktiga huvudstadsbor, eller hur?

fredag, september 10, 2010

Men va f...

Okey, lite fördrag måste man nog ändå ha gentemot den lilla brunbollen.  Men ändå. Man lämnar inga spår efter sig på golvet. Man gör det bara inte. Tänk om alla skulle göra det, vilket svinstia det skulle bli.

Första dagen på jobbet

onsdag, september 08, 2010

Personalintervju

Jag har tidigare berättat om att vi snart utökar kontoret med en friskvårdsansvarigassistent.

Sofia, som är chef för den avdelningen, har djupintervjuat Elsa, som varit anställd i nästan tre år om vad hon tycker om förändringen. Även nya Reka fick berätta vad hon kände. Här är Sofias rapport som hon offentliggjort på sin egen blogg:

Elsa tycker:

Från början tyckte hon det här var en riktigt dålig idé. Hon log sitt allra otrevligaste leende mot Reka och sa att allt man kan se härifrån och till evigheten tillhör henne. Hon kan vilja använda det när som helst. Vad det än är. Denna första inställning kombinerades sedan med en lite malligare attityd. Näsan högt, och en blick som sa att det man inte ser finns inte. Alltså finns ingen liten brun ohyra här.

Om Reka mot förmodan råkade nudda henne (gud förbjude) ryckte hon bort tassen eller hoppade åt sidan som om hon blivit biten av en huggorm. Och så tittade hon anklagande på mig och förkunnade att hon nu antagligen skulle behöva amputera tassen (eller var det nu var) där Räkan kom åt.

Sedan har hon tänjt lite på gränserna. En liten lätt valptouch kanske är okej ändå. Bara hon inte är för nära ansiktet, för hon luktar illa. Okej, hon kan få jaga mig då, men jag tänker inte hålla igen på tempot. Okej, jag sänker tempot lite så kanske krypet kommer ikapp. Hmm, hon kanske duger till att leka med ändå? Okej, hon är lite festlig när allt kommer omkring...

Reka tycker:
Det var ju inte direkt lattjo att mötas av en blänkande tandrad i sitt nya hem. Bättre att leka med matte än med det där stora, fula hundtrynet tyckte Reka. Fast det är ju kul med kompisar på fyra ben också, så nog var det väl bäst att se om det inte gick att få fart på den gamla surtanten. Hon verkar mest försöka låta farlig.

Sagt och gjort, lekställning, påhejande valpvoff och oemotståndlig rejsing runt på tomten. Från en säker plats inne i ett buskage vågade hon sedan ge sig i kast med riktiga tigerhopp ut på Elsa. Tjohoo, jag ska fälla dig, tant! Och det gjorde hon!

Ja, det ska allt bli spännande det här när Reka snart rejsar runt på kontoret.

tisdag, september 07, 2010

Vad har hänt med minnet?

Det märks att åren går, minnet är inte helt okey. Jag glömde ju ta med de här två högkvalitativa hantverken från mina barnbarn Albin o Valter. Visst är de fina. Vet inte säkert, men jag tror de ska symbolisera mig på något sätt. "-det är du farfar" sa de i alla fall.

äsch, glömde en grej

På presentbordet ska ju även denna läckra filt läggas. Handgjord av min mor som praktiskt nog fyller år samma dag som jag. Fast hon fyller 80 plus massa år till.

Filten, som är fullstor, dvs den täcker hela mig, har hon virkat ihop under flera månader. Detta verk, mina damer och herrar, är svenskt högkvalitativt hantverk in i minsta detalj.Visst är fin? Nästan lika fin som mor själv faktiskt.

Ett år i taget

Jaha, så kan jag idag lägga ännu ett år bakom mig. Förhoppningsvis finns rätt många framför mig. Men det är ju själva fan så fort det tickar på, jag hinner liksom inte med.

Ja, jag ville bara lite sådär anspråkslöst i förbifarten nämna om denna dag för dig.

I övrigt är det en vanlig dag som alla andra tisdagar, förutom att jag ikväll ska premiärspela tennismatch i min nya klubb Järfälla Tennisklubb. Jo, jag har gått med där också, förutom att jag även lirar i Edsvikens tennisklubb. Man måste träna och spela för att bli bättre. Och det vill man ju innan åldern kommer ifatt.

Idag på morgonen har jag räknat in en bok, en biljett till rockkonserten We Will Rock You, en biljett till en föreställning med Peter Carlsson och Grodorna samt en tennislektion på presentbordet.

Om du också vill skicka en present, så kan du buda den till vår företagsadress, det går bra. Men du behöver inte vräka på, för jag har fortfarande bara en femma som förstasiffra i mitt ålderstal. Och tänk på att den heller inte får vara för dyr, för då kan vi båda komma i konflikt med lagen om mutor och bestickning.

lördag, september 04, 2010

Händige herrn

Kolla. Hjul på soffbordet. Äntligen. Och klockan har inte ens slagit 09. Vad månde bliva av denna underbara lördag i samklang med naturen. (Fortfarande påverkad av Ernst)

torsdag, september 02, 2010

De e mycke nu

För dig som är en smula okunnig i vad som pågår så kan jag berätta att det just avslutats en stor läkarkongress i Stockholm.

Någonstans mellan 10-30.000 läkare har samlats. Alla ville ha transporter av allehanda slag. Men vi har klarat vår lilla kakbit av detta med glans. Förutom läkare så ville såklart även "vanliga" kunder också åka buss.

Mitt i det lätta men kontrollerade kaos som lätt blir när bussar ska hittas, så blir man väldigt glad när det dyker upp nedanstående meddelande på mailen. Kom från en s.k. "vanlig" företagskund, en väldans stor teleoperatör. Det är av såna här mail som energin kommer tillbaka.

Hej!

Vi åkte med er till Kolmården i måndags och hem i tisdags och jag måste tacka er för en bra resa!
Jättetrevliga och duktiga busschafförer och fina bussar.
Er kommer vi att använda igen!

Mvh Johanna

måndag, augusti 30, 2010

Naturens straff

I våras gjorde jag vad man nästan kan kalla tabberas på våra äppelträd. Jag totalrensade allt som växte ut från stammen. Allt för att slippa plocka nedfallna äpplen på hösten.

Men nu har naturen slagit tillbaka. Nu har träden låtit sina tentakler växa i dubbel kraft och därmed producerat ännu fler skott och grenar än någonsin förr.

Naturligt, berättade en i trädgårdskunskap kunnig person. Träden överreagerar när den blir ”naken” genom att producera ännu fler skott.

Där fick jag så jag teg. Kanske nästa steg i kampen mot nedfallna äpplen blir motorsågen. Borde sätta den i stammen ca 2 dm över markytan. Sen kan ju det trädet försöka överkompensera för sin ”nakenhet”.

I´m gonna win this.

söndag, augusti 29, 2010

Inte särskilt gammal

Detta inlägg dedicerar jag till vännen tillika trafikledare på Cityterminalen, Gunnar Jonsson (född 500829).

onsdag, augusti 25, 2010

I väntans tider...

..får vi titta på några urgulliga bilder av nya Reka. Men glöm inte bort vad jag skrev häromdagen.

måndag, augusti 23, 2010

Kultur å de å sånt

Stökig helg. Ett Ikeabesök och passning av barnbarn tar alltid ut sin rätt. De har ju sån oerhörd energi de små liven, så man blir ju helt slut. När de dessutom la beslag på hela min säng på natten, så jag bara fick några decimeter ute vid kanten, så blir nattsömnen en smula lidande.

Men vi klarade uppdraget galant och barnen återbördades utan synliga skador.

Sen gick vi på teater och spanade in Helge Skogs föreställning Sit down tragedi. Motsatsen till stand up comedy alltså, med det hade ju du redan räknat ut, eller hur?!

Det var en rätt kul 80-minuters monolog om jordens arter. Människor, djur och växtlighet i en salig blandning med en rätt underfundig och kul text.

Ingen regelrätt paus, men mitt i föreställningen tyckte Helge att det, precis som på dagis, var dags för en liten fruktstund. Han satte sig helt enkelt på scenen och åt ett äpple och i salongen gick fruktskålar runt bland publiken. En kul och ovanlig grej.

lördag, augusti 21, 2010

fredag, augusti 20, 2010

Nästan rörd till tårar

Kolla bilden. Det är barnbarn Albin på sin första skoldag. Han har just börjat det som numera kallas nollan, dvs gamla tiders förskola. Ser du hur stolt han är, han har just blivit Stora Killen. Det ser man också på den oerhört coola tröjan han valde för dagen.

Lilla killen, det var ju igår som han föddes. Kommer såväl ihåg den händelsen.

Hustrun och jag var ute på seglingssemester och fick reda på att födseln närmade sig. Vi la till i en trevlig vik nere i S:t Annas skärgård för att få löpande telefoninformation. Dessvärre var mottagningen mer än usel och vi satte oss längst uppe på ett berg, där det i alla fall då och då blev telefontäckning, till långt in på natten. Men inget besked.

Till sist kröp vi ner i våra kojer och vaknade vid fyratiden på natten av att det pep till i mobilen. Där fanns en bild på den då nyfödde lille Albin. Det måste ha varit någon form av öde, för varken före eller efter det MMS:et fanns det täckning för telefonen nere i båten.

Jag är ju en känslig kille och jag måste nog erkänna att då rann några tårar av både glädje och lättnad. Minsann inte varje dag man blir förstagångsfarfar.

Men som sagt, det känns som det var igår, och nu börjar lillkillen skolan. Det är helt enkelt rörande.

torsdag, augusti 19, 2010

Förstärkning på väg till kontoret

Lilla Elsa som innehar tjänsten som friskvårdsansvarig på vårt kontor avser att utöka sin verksamhet. Hon har därför rekryterat en så kallad rookie av samma sort som hon själv, Australisk Kelpie.

På bilden syns nytillskottet till höger. Hennes namn är Reka. Bilden är tagen under hennes grundutbildning tillsammans med andra brunbollar. Man ser ju redan här att hon kommer att gå ut som kursetta. Se den uppmärksamma blicken, redo att få framåt, det lätta spänstiga steget, redo att gå vidare mot nya mål. Hon beräknas påbörja sin anställning hos oss under september.

Hon ser ju väldigt snäll och gullig ut, men låt oss stanna till lite och analysera vad som egentligen döljer sig under den gulligt fluffiga bruna pälsen.

Sanningen är att under den så döljer sig ett monster med sylvassa tänder som hon avser att hugga tag i allting hon ser. Det är skor, hälsenor, byxor, händer, armar, telefonledningar, papperskorgar, möbler och allt annat både löst och fast förankrat.

Men hon har nog även några positiva sidor. Förhoppningsvis gillar även hon att äta leverantörsfakturor. Precis som Elsa så föredömligt gjorde när hon var ny på kontoret.

Egentligen är denna lilla söta sak utsänd från helvetet och Fan själv för att ställa till oreda. Denna åsikt bygger på de självupplevda erfarenheterna när Elsa var valp.

Redan efter några dagar kommer vi alla att tycka att denna urgulliga lilla fluffboll trots allt är sötast när hon sover, då kommer vi att skruva ner ljudsignalerna på lägsta nivå och vi kommer att viska våra offerter på telefon för vi kommer inte vilja riskera att väcka detta monster från helvetet.

Så låt oss be att Reka trots allt är ett snällt monster.

onsdag, augusti 18, 2010

Statusrapport

Förstår att du är orolig för mig, har ju inte skrivit något på flera dagar. Till och med min egen mor undrar var jag håller hus.

Jag gör här en sammanställning i punktform vad som hänt och inte hänt sen sist, samt mitt program för de närmsta dagarna.
• Avslutat semestern och börjat jobba. Mindre kul.
• Har inte målat fönstren på stugan på landet.
• Har inte isolerat golvet i stugan på landet.
• Har inte skrapat och målat fasaden på stugan på landet.
• Har läst boken Paganinikontraktet av Keppler. Rätt bra, mycket action.
• Har läst boken I grunden utan skuld av Viveca Sten. Nja.
• Spelat premiärmatch i tennisligan. Vann enkelt. Skitkul.
• Hittade min borttappade serv lagom till ovanstående. Den hade gömt sig längst ner i tennisväskan.
• Har lagat min krånglande segelbåtsmotor. Den sög luft vid en filteranslutning.
• Köpt nya träningskläder och nya dojor till reapris inför höstens och vinterns hårdträning.
• Premiärtränade på gymet igår efter sommaruppehållet.
• Simmade 500 meter i morse
• Ska lira dubbeltennis ikväll
• Gym på fredag
• Gym på söndag.
• Hälsa på mor på söndag. Om vi hinner, ska på teater med KulturRallyt.
• Tokmycket att göra på jobbet. Rätt kul.
• Känner att det är dags för semester snart. Börjar bli sliten, har redan besökt min kiropraktor två gånger för min krånglande rygg.

Sådärja, nu borde du vara tillräckligt uppdaterad.

fredag, augusti 13, 2010

Rubbad

Nu blir det obehagligt. Nu rubbas balansen. Hustrun har bytt jobb och fått ett nytt tjänstevapen. En iPhone 4. Jag har ju bara 3:an. Fan också.

Men jag är självklart inte bitter, nejdå, det finns så många andra saker i livet som är viktigare.

torsdag, augusti 12, 2010

Life Of Bellman

Besökte ytterligare ett kulturevenemang i går tillsammans med övrig medlem i KulturRallyt. Vi beskådade rockmusikalen Life Of Bellman i Ulriksdals slottspark. Musikalen är en slags modern tolkning av Bellmans liv.

Men absolut bäst, som jag inte filmade, var när Jan Åström med sin kraftiga stämma körde visa nr 81 ur Fredmans Epistel. Den går så här:

 Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!

Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.

När han sjöng den fick jag gåshud. Åströms häftiga röst tillsammans med ett glittrande elgitarrskomp med ibland distade höga toner. Whao, det var grejer det.

Helt i klass med hans nästan berömda framförande för några år sedan på restaurang Börsen när han sjöng en rockversion av O helga natt. Samma sak där, hans mäktiga stämma med ett helt fantastiskt arrangemang med en distad elgitarr och ett försiktigt trumkomp. Det var magiskt den gången, då ville jublet och applåderna aldrig ta slut. Då stod folk upp och bara applåderade och jublade hur länge som helst. Jag var där. Magiskt som sagt.

Här ser du ett exempel ur Life Of Bellman även om denna blygsamma film inte på något sätt förmedlar ett liveframträdandes maffiga ljudbild.

lördag, augusti 07, 2010

Det bor en liten Ernst i mig

Klart jag såg Sommar med Ernst häromdagen. Fattar inte varför så många har så svårt för honom. Han är ju genomsympatisk, trevlig, kunnig och fruktansvärt kreativ.

Så jag gjorde som han, jag gick ut i vår härligt skogsdoftande skog och verkligen sög i mig naturens atmosfär i mitt hjärta, hittade några ensamma och ledsna enekvistar som jag kärleksfullt täljde till fina och härliga krokar resp dörrstängare till vår underbara utomhusdusch.

Den duschen skänker oss så mycket vatten och kärlek så man varje gång får sådan oemotståndlig lust att grilla lite på grillen. Lite vad som helst, helt enkelt det naturen och kylskåpet kan erbjuda för dagen.

Ernst och jag liksom. Vi är såååå lika.

fredag, augusti 06, 2010

Fortfarande sommar

Gräset är grönt och mjukt, solen skiner och det är varmt.Kort sagt, det är fortfarande sommar.

onsdag, augusti 04, 2010

Dag 4

Dag 4, kl 15:40 (om du inte har ljudet på så låter det ungefär så här; brm, brm, brm brmmmmmmm). Själva huvudet du ser tillhör mecken som fixade problemet. I alla fall just det här problemet. Det har nämligen uppstått ytterligare ett motorproblem, men jag orkar inte berätta om eländet. Vi har gett upp, vi band fast båten vid hemmabojen och så fortsätter vi semestern i stugan istället. Tänk så det kan gå.


Tre dagar senare...

.... ligger vi fortfarande kvar vid samma kaj på varvet i Trosa. Trots tankrengöring och filterbyten vägrar motorn att starta. Ny trolig orsak: trasig matarpump, dvs pumpen som pumpar bränslet från tanken in i motorn.

Denna lilla viktiga motordel kostar blott tusenlappen men finns inte att uppbringa i hela Mälardalen. Måste beställas och skickas från Volvo i Göteborg och beräknas anlända hit idag, onsdag runt lunchtid.

Men som sagt, det går ingen större nöd på oss trots ihållande regn. Vi har dessutom dealat till oss tillgång till gästhamnens faciliteter trots att vi inte ligger just där utan strax bredvid.

Vi hade nog tänkt oss lite andra miljöer än att ligga på ett varv på seglingssemestern. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det här är ett sådant exempel.

söndag, augusti 01, 2010

Mayday, mayday

Ataleia till Sjöassistans. Ataleia till Sjöassistans. Begär omedelbar bogserhjälp till hamn, jag upprepar, begär omedelbar bogsering till hamn.

Inte riktigt så dramatiskt var verkligheten, men problem fick vi. Seglingsveckans första dag började härligt, god vind och god fart. Sol och varmt. Men så ändrade vi kurs och fick 10 sekundmeter och jättehöga vågor rakt i nosen. I detta virrvarr valde vi att gå för motor.

Upp och ner, bang, upp och ner, bang osv. Plötsligt i ett litet tricksigt parti med många stenar och grund i närheten upphörde plötsligt motorn att fungera. Lätt men kontrollerad panik utbryter.

Sannolikt har allt studsande på vågorna slagit loss massa skit och slam i bränsletanken med motorstopp som följd. Att byta filter och fixa i denna sjögång var inte att tänka på och att lägga till i någon vik utan motor ännu mindre att tänka på.

Lyckligtvis hade vi storseglet uppe trots att vi gick för motor och det blev nog räddningen. Vi vände och seglade tillbaka mot Trosa. Ett samtal till Sjöassistans löste både problem och oro.

I närheten av Trosa inväntade lite senare en liten båt från Sjöassistans som bogserade in oss till kajen hos ett varv.

Så i morgon får jag hjälp att rensa tanken, alla rör och byta filter. Sen är vi på väg igen.

Som sagt, det finna ingen anledning till omedelbar oro för mitt och min hustrus välbefinnande. Vi ligger nämligen säkert förtöjda precis bredvid Trosa gästhamn.

Hustrun har dock krävt krogmat i kväll som kompensation för psykiskt lidande. Jag var inte svårövertalad.

onsdag, juli 28, 2010

Semesterpyssel

Idag har jag gjort upp med mitt förflutna. Vi håller nämligen på med lite home make over i stugan på landet.

Idag monterade jag ner den av mina föräldrar specialbeställda våningssäng som suttit på plats så länge jag kan minnas. Eller i alla fall sedan mina föräldrar köpte stugan för sådär drygt 40 år sedan. I den översängen har många Fantomen och Buster lästs otaliga gånger. Både av mig och min lillebror.

Men nu är det nya tider. Sänghörnan är nu konverterad till mys- och läshörna och trot om du vill, men vi har en hel kasse full med gamla Fantomen och Buster i förrådet. Sådana rariteter kan inte slängas hur som helst. Kanske dags att plocka fram och läsa dem igen. Fast den här gången med läsglasögonen på nästippen. Åren går. Märkligt nog.