Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, januari 01, 2024

Mitt idrottsliga 2023

 

Mitt 2023, i huvudsak mitt idrottsliga liv, som består av cykling och triathlon, i sammandrag. Blev mitt sämsta idrottsår sedan 2014, inte en enda tävling, inte en enda utmaning.

Januari

Månaden då allt elände startade. I slutet av 2022 skadade jag en axel, och den 13 januari klarade jag inte längre att simma pga axeln, men fortsatte med axelrehabövningar och träningen med Team Rynkeby. Blev ändå årets mest träningstätaste månad med 32 fyspass.

Februari

Konstaterades att en sena gått av i axeln. Blev remitterad till en axelspecialiserad läkare. Tränade nästan som vanligt med ett avbrott för ambulanstransport och inläggning ett dygn på Danderyds sjukhus för jättenoga kontroll. Misstänkt stroke ansåg två läkare, men alla prover visade på ett virus på balansnerven. Allt detta reducerade träningspassen till bara 20 st.

Mars

Träffade äntligen en specialistläkare ang min axel. Operation bestämdes till 6:e april. Fick avboka en planerad triathlontävling på Mallorca i april. Tillbringade månadens 13 sista dagar på Mallorca hos dotter Sofia. Kunde cykla/spinningträna och löpträna som vanligt, men inte simning eller styrka. 21 pass mäktade jag med.

April

Hem från Mallorca, den 5:e spinningpass med team Rynkeby och det visade sig vara min sista träning med teamet. Fast det visste/trodde jag inte då. Den 6:e opererades jag och senan i axeln syddes ihop. Sex veckor skulle jag ha ett s.k axellås så jag inte kunde röra armen. Den 19:e kunde jag försiktigt börja träna på trainern med bara en arm i drift, men det gick rätt bra ändå. Insåg att jag inte skulle hinna komma i form till Pariscyklingen, så jag bestämde mig för att hoppa av från teamet, men vår kapten ville jag ändå skulle vara kvar som träningsansvarig, vilket gjorde mig glad mitt i min stora besvikelse. Bara 13 pass den här månaden.


Maj

Tappade lite lust och motivation för träning, blev bara spridda trainerpass, 12 stycken. Avslutade månaden i Båstad hos min syster Gunilla.

Juni

Träningslust och motivation fortfarande minst sagt begränsad, bara 7 pass blev det. Tillbringade några veckor i stugan i Trosa, helt utan träning.

Juli

Fick äntligen klartecken att börja löpträna igen. Lika äntligen kunde jag den 9:e göra årspremiär för utecykling. En härlig känsla att både kunna cykla ute plus att löpträna igen. Mentalt jobbigt att följa mina teamkompisar i team Rynkeby och deras cykling till Paris. Följde de på datorn via GPS hela vägen. 22 pass fick jag ihop. Åkte till Gotland i slutet av månaden för tre veckors härligt miljöombyte.

Augusti

Löpturer uppblandat med härliga cykelturer på Gotland men också många dagar utan träning. Kände mig missmodig för jag upplevde att jag inte blev ett skvatt bättre i axeln trots rehabträning. I mitten av månaden fick jag av fysiologen äntligen klartecken att börja lite lätt styrketräning istället för ren rehabträning. Blev så mycket roligare. 21 träningspass knåpade jag ihop.

September

Fortsatte med utecykling, trainer, löpning och styrketräning. Simning funkar fortfarande inte. I början av månaden fick jag årets roligaste fråga från Pål på Team Snabbare. ”-Vill du hänga med på Camp Mallorca i påsk och vara ledare för den lugna cykelgruppen?”. Omöjligt att säga nej till det. I mitten av månaden iväg igen till Mallorca för en hel månad hos Sofia. Många fina cykelturer, de flesta rena rekognosceringsturer för de rutter som Team Snabbare kommer att erbjuda i påsk. En och annan löprunda plus några padelmatcher blev det också, det var kul. Totalt 25 pass blev det till slut.

Oktober

Den 18:e hem från Mallis, då var jag lite deppig för jag tyckte rehaben inte gjorde någon nytta alls. Ett besök hos fysiologen dagen efter ändrade allt. Fick den absolut bästa peppen på evigheter. Fick nya tyngre ”riktiga” styrkeövningar vilket gjorde att läkningen av axeln tog rejäl fart. Tog mitt första s.k. Ramptest som en start för min riktiga träning för nu kände jag mig motiverad som bara tusan inför Camp Mallorca där jag måste vara i absolut toppform. Tyvärr avlutade jag månaden med en förkylning så det blev bara 20 pass.




November

Började med en ny träningsplan, trainer varannan dag och styrka varannan. På trainern lite lite jobbigare pass för varje gång. Gjorde ny Ramptest i slutet av månaden. +12 watt=+5% bättre än senast. Kul att träning lönat sig. 22 pass blev det totalt.

December

Avslutade det här idrottsliga skräpåret på sämsta möjliga sätt. Halkade i början av månaden i snövädret och slog i höften så jag tappade några träningsdagar. Inte nog med det, året slutade som det började, med en släng av virus på balansnerven. Kändes som jag var sjösjuk oavsett position av kroppen och svårt att hålla balansen. Gick dock över på typ 4 dagar. Fick ändå ihop 22 träningspass.

Sammanfattning

Idrottsmässigt ett rejält skitår, t.ex bara 137 cyklade utemil. Brukar normalt landa på 475-500 mil. Totalt bara 237 träningspass. Det klart sämsta sedan jag började träna rejält 2014. Inga tävlingar eller andra typer av utmaningar gick att göra pga axelskadan. Nu siktar jag på att 2024 blir ett kalaskul år med några spännande utmaningar, men vad vet jag ännu inte, men kul vill jag ha.