Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, januari 31, 2012

Paniken börja trycka på

Har varit på läkarbesök. Igen. Den här gången för att förbereda hjärtkollingreppet som jag skrivit om tidigare. Den 11 januari för att vara exakt. Men nu känns det plötsligt lite jobbigare.

Jag trodde ingreppet bara skulle kolla tillståndet i hjärtat lite mer noggrant. Så är det inte. Avsikten med ingreppet är att LAGA hjärtat. Ouups! Här uppdagades minsann en kommunikationsbrist mellan läkare och patient.


Men jag blev ändå inte ihjälskrämd av det, det är trots allt bara den lindrigaste arten av hjärtlagning och i princip inte helt nödvändig heller, mer liksom i förebyggande syfte. Så långt känns det ändå bra.

Men ändå, de ska lik förbannat snitta upp ljumsken och därifrån tycka in och trä en slags sladd genom hela kroppen ända upp, och rakt in i hjärtat, och där bränna någon cell som inte är som den ska. Låter det läskigt eller låter det läskigt?

Äsch, det är trots allt "a piece of cake", man blir inte ens nedsövd, bara lokalbedövad och det hela känns inte alls, mer som en kittling i kroppen. Säger dom. Ingreppet är heller inte värre än att man skickas hem när det är klart. Men läskigt är det, jag ryser bara jag tänker på den där sladden som de trär, inne i och upp, genom hela kroppen och rätt in i hjärtat. Rätt in i hjärtat. Tänk om de gör fel?

På torsdag morgon ska jag infinna mig på sjukhuset. Jag är redan nu på ren svenska skitskraj. Sån är jag.

Möjligen var mina tankar på ovanstående så svårartade så jag i morse med min PT körde totalt slut på mig själv på gymmet. Det var fruktansvärt jobbigt men otroligt härligt. Nu är jag nog redo trots allt.

fredag, januari 27, 2012

Hår & rekordslakt

Klar hos frissan. Det blev nog lite mer avkapat än jag tänkt mig. Rena hårslakten faktiskt. Men tiden, mina damer och herrar, där kan man snacka om rekordslakt.

Från det jag klev in i lokalen tills jag lämnade den, hann det gå blott åtta minuter. Åtta minuter, nästan omöjligt att slå. Tror nog att det bara är amerikanska flottan som kan komma ner i den tiden.

Den satt fint

Har just kört ett tufft träningspass med min PT. När jag var klar genomfors min kropp av en nästan osannolik lyckokänsla. Vet inte varför, men det kändes som jag rensade ut något skit i kroppen och den känslan var fantastisk.

Märkligt att man kan få en sån lyckokänsla av att plåga sin kropp.

Nu fortsätter uppgraderingen av mig själv, strax ska jag besöka frisören som jag beordrat att ta fram maskinen, det blir typ sommarfrisyr, den s.k. kollolocken.

torsdag, januari 26, 2012

Nu ser jag bra ut igen

Nu är det nog lite Elton John-varning.  Har nämligen köpt nya glasögon ty min synskärpa haver förändrat sig de senaste tre åren. Eller om det var stroken som stökade till synen lite. Det kan visst bli så fick jag höra.

Den här gången kände jag mig lite wild and crazy så valet föll på den här färgglada bågen.

Mitt nya artistnamn från nu är Blue Leopard.


onsdag, januari 25, 2012

Tröttkepsen sitter på

Hua, seg dag idag. I natt var den där jobbiga grejen med att vara med i en båtklubb. Det var min tur för den årliga nattvakten som alla medlemmar åker på för att skydda våra båtar från de där jävliga, skitiga, äckliga människorna som inte kan skilja på mitt och ditt.

Å andra sidan fick jag tillfälle att i lugn och ro fixa till min egen båt vars täckning fick sig en tjottablängare under stormarna för ett tag sedan.

När klockan var tre, och avlösningen kom, då var jag inte pigg, jag var inte det trots ett oändligt antal Luffarschackspel på Ifånen.

måndag, januari 23, 2012

Kulturpremiär

Se så kul det blev när jag själv fick påverka innehållet i KulturRallyts programinnehåll.

Årets premiär bestod av ett besök på Fotografiska.

Gillade Aitor Ortiz bilder av arkitektur, men bilderna av norskan Margaret M Lange påverkade mest.

De flesta var mörka och dystra på människor på livets bakgård. I sig inga märkvärdiga bilder, men de var ändå mycket bra.
Självklart avslutades besöket på museets café, högst upp i huset och med fantastisk panoramautsikt över Strömmen och Stockholm.

När vi kom hem uppdagades en rolig sak, som inte alls har att göra med ovanstående besök. När våra barn var små kunde de sjunga utantill alla låtar på Nationalteaterns LP, Livet Är En Fest. Du vet " Livet är en fest, håll med om det folk och fä, om livet är en pest, fyllan värmer bäst" osv osv.

Var jag månne en olämplig förälder då?






fredag, januari 20, 2012

Först när det gäller

Inte långt kvar med byggandet av genomfartsleden Norra Länken. Vi är en av få som redan fått köra den. Frågan är om det ens varit någon buss tidigare i denna tunnel. Kul att vi fick äran.
 

torsdag, januari 19, 2012

Så här vill jag vara

Men det kommer jag aldrig att bli. Eller?

Den här bloggen som jag nu hänvisar till, 52 adventures är hur grym som helst. Bloggskrivaren, Gunnika heter hon, bestämde 2010 att hon under 2011 skulle genomföra exakt 52 olika äventyr. Ett varje vecka.

Att jag gillar den bloggen har ingenting att göra med att:
- Gunnika är en kompis till min dotter/arbetskamrat
- Gunnika träffade sin pojkvän i slutet av 90-talet under en rundresa i Frankrike med självaste StockholmsBuss och självaste petit moa bakom ratten.

Men om det senare visste varken jag eller Sofia förrän de två tjejerna av en slump träffades för första gången förra året. Hur det gick till kan man läsa på Gunnikas blogg.

Hursomhelst, jag gillar bloggen för den visar på ett mod och en beslutsamhet som jag önskar jag själv hade.

Mina två inbokade äventyr 2012 så här långt är en skidresa till Österrike i vinter och en fjällvandring i augusti. Alltid något.

onsdag, januari 18, 2012

Fysrapport

Tennismatch tisdag kväll:
Motståndare: Man, ca 25-30 år. 6-2, 6-0. Till mig alltså. Joråsåatt ...

Gym:
Idag inleddes näst sista fasen för att toppa skidformen inför skidresan på sportlovet (du har väl kollat vårt sista-minuten-erbjudande på www.stockholmsbuss.se ?


Grymt jobbigt kan jag säga. Till och med ohyggligt jobbigt. Men märkligt nog kul som attan. Förhoppningsvis hinner jag med fem pass av detta inför nästa mördarpass med PT-Tompa nästa fredag då vi höjer nivån ytterligare ett snäpp i några veckor innan skidorna knäpps på i Bad Hofgasteins härliga backar.

Det här vet du, är ingenting annat än helt fantastiskt. Trots att jag i hela mitt liv har idrottat, visserligen på gärdsgårdsnivå, så har jag aldrig någonsin varit i bättre fysisk form än de senaste tre åren, trots ett litet olyckligt avbrott i våras.

Kort sagt, det är aldrig för sent att börja träna, det kan du tänka på.

måndag, januari 16, 2012

USA har problem

Någon annan förklaring finns inte. Kollar just nu på en amerikansk film och konstaterar att USA lider av någon form av ålderskomplex.

Några exempel: när någon i en film ska föreställa 17 år så tar man allt som oftast en typ 30-åring och sminkar "ner" denne i ålder. Löjligt.

Samma sak när någon ska föreställa 80. Då tar man en 50-åring och sminkar rynkor och dåliga tänder. Löjligt.

När jag blir stor ska jag bli filmregissör i Hollywood och göra filmer med trovärdiga figurer i alla roller. Då kommer jag att bli rik som ett troll.

fredag, januari 13, 2012

Jag har det svårt med kvinnor

Inte privat alltså. Där har jag rätt bra koll på kvinnor och kan kommunicera tämligen hyggligt med dem.

Men när det gäller tennis så blir det genast värre. Kanske är jag för gentlemannamässig på planen och vill helt enkelt omedvetet inte köra max. Eller så är vissa kvinnor helt enkelt bättre i tennis än vad jag är. Så kan det ju också vara.

Igår spelade jag mot Kristina i seriespelet. Tog hem första set superenkelt med 6-2 och hade stenkoll på matchen. Jag gjorde i princip vad jag ville med bollen.

Sen började andra set och då hände nåt med psyket. Plötsligt gjorde jag två eller tre dubbelfel per servegame, nästan alla på forehandsidan, och jag kunde omöjligtvis styra bollarna dit jag ville. De landade i princip överallt på banan men inte innanför linjerna.

Till slut sprutade frustrationen ur öronen på mig och då gick det såklart ännu sämre. Totalt utklassad i andra set, 1-6, mest beroende på egna s.k. unforced errors. Fast Kristina slog rätt många vinnarbollar också, det måste jag ju medge.

Resultatet innebar att jag kom trea i serien den här omgången och gick inte upp till nästa division vilket jag nog hade räknat med. Men nästa omgång, som börjar på tisdag, då jäklar ska jag ta revansch mot Kristina och alla andra i min serie och spela 100 % i alla matcher, oavsett om det står en man eller kvinna på andra sidan nätet.. Då kommer jag att vinna serien, jag lovar.

torsdag, januari 12, 2012

Detta borde finnas på mitt kontor


Fick ett utmärkt tips om en oumbärlig kontorsprodukt. Perfekt när energinivån sjunker ner under minimistrecket. Då drar man bara den här över huvudet och tar en liten power nap i sin ensamhet.



onsdag, januari 11, 2012

Vill inte, vill inte, vill inte

Det kom ett brev med Posten. Jag visste att det skulle komma, men började tro att de glömt bort mig. Hade börjat hoppas på det.

När jag läste brevet började jag kallsvettas, fick ångestkänslor och ville omedelbart lägga mig ner på golvet i fosterställning med tummen i munnen.

Brevet var en kallelse till en speciell hjärtkontroll med anledning av skälet till att jag fick min pacemaker. De tänker nu gå in med en mockagrunk i ljumsken och föra den vidare upp mot hjärtat. Genom hela kroppen. Vetefan hur det funkar egentligen, men så sa de i alla fall.

När den där grejen är på plats så skickar de signaler till den och som påverkar hjärtat, och så ska jag tydligen berätta vad jag känner. Hur fanken nu det ska gå till när jag kommer att ligga avsvimmad av ren skräck och förlamad av sjudubbla doser av lugnande medel som jag bara måste ha om de inte vill akuttransportera mig direkt till psykavdelningen.

Det känns som jag fått nog av sjukvård nu, känner bara ett oerhört motstånd mot all form av fysisk undersökning av min kropp, särskilt när de ska hålla på och gräva INNE i den.

Men jag är en stor pojke nu, så jag måste väl bita ihop och inte gråta.

måndag, januari 09, 2012

Vill ju inte direkt skryta...

...men tänkte ändå såhär lite blygsamt på veckans första dag uppvisa resultatet från Sollentuna Kommunmästerskap i tennis 2012.


Med tanke på mina klagovisor under hösten att stroken klippte alla tennisceller i skallen så visar väl det här att även de cellerna nu är läkta och att jag inte längre kan skylla på det när jag lirar uselt.

Den ena bucklan visar vinst i klassen Generationsdubbel B, dvs bäst bland de näst bästa. Tillsammans med sonen Marcus blev det en kalaslätt finalseger med 4-6, 6-1, 6-1. Vi bestämde att nästa år tar vi hem huvudklassen i generationsdubbeln. Skitlätt.

Den andra bucklan visar vinst i klassen Herrar 60. Inte mycket att orda om. Jag spelade bra, det räcker som förklaring.

Sens moral: det är alltid roligare att vinna än att förlora.

Så det negativa. Bucklorna får stå på hedersplats i vardagsrummet maximalt några dagar, sedan måste de ställas på annan, lite mer undanskymd plats, helst i något skåp eller låda. Tycker hustrun. Undrar om Federer och Nadal har samma problem?

torsdag, januari 05, 2012

Irriterande och tråkigt

I morse, i bilen på väg till gymmet, så kom jag på vad jag tycker är våldsamt irriterande med musik.

Det är låtar som i princip bara har en enda textslinga som upprepas i all oändlighet. En liten kort vers och så refrängen som upprepas i oändlighet, typ 3 minuter.

Tänk om man skulle göra samma sak fast utan musik. Att läsa samma slinga om och om igen skulle till slut ge nervproblem, oh yeah. Att läsa samma slinga om och om igen skulle till slut ge nervproblem, oh yeah. Att läsa samma slinga om och om igen skulle till slut ge nervproblem, oh yeah. Att läsa samma slinga om och om igen skulle till slut ge nervproblem, oh yeah. Att läsa samma slinga om och om igen skulle till slut ge nervproblem, oh yeah.

Eller hur? Håll med om att nu får det vara nog att läsa den här bloggen för idag. Så fruktansvärt tråkig.

onsdag, januari 04, 2012

Nej vad jobbigt

Ser på TV att Roger Federer nu spelar med ett vitt tennisracket istället för rött som han spelat med tidigare.

Jag som för två år sedan köpte ett lika rött racket som Feddan då hade.

Måste jag också byta till vitt nu? Som sagt, det här blev väldigt jobbigt nu.

tisdag, januari 03, 2012

Skatteverket Is The Shit

Jösses. Säger bara det. Jösses. Ringde Skatteverket för att fråga om några saker och förberedde mig på typ 20 minuters väntetid.

Men icke, efter att ha knappat in rätt svar på telefonsvararens frågor blev jag omedelbart, jag repeterar, omedelbart kopplad till rätt handläggare. Jag hann inte ens ta en klunk kaffe som jag hade fixat för att dricka under min förväntade väntetid.

Är inte detta fantastiskt? Man kan rent av säga att Skatteverket rules. I alla fall idag och så länge de är skyldiga mig pengar.

måndag, januari 02, 2012

Vilken jävla start!


Årets första arbetsdag. Januari. Ingen snö. Plusgrader. Regn. Ska det vara så här, Fredrik Reinfeldt? Är det pga ditt efternamn det blivit så här? Rein? Stavas visserligen rain på engelska, men alla fattar ändå ditt dolda budskap.

Fast å andra sidan, det hade nog varit värre om du hetat Juholt.