Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, maj 30, 2011

Galenpanna/or

Så har nu StockholmsBuss och SällskapsResors maratondeltagare gått i mål. Äntligen. Det tog sin lilla tid, men ändå, hon genomförde tävlingen på klart godkända 5:09:01 Klart bättre än vad jag hade föreställt mig, men helt i linje med hennes egen målsättning. Bra gjort.

Nu har både min dotter och son lubbat 4,2 mil genom Stockholm. Sonen sprang för ca 17-18 år sedan. Till skillnad från sin syster genomförde han loppet tämligen otränad. Priset var att han blev sängliggande i minst fyra dagar efteråt och kunde omöjligen gå vare sig upp eller ner för en trappa. Men han spang ändå hela loppet. På 4,5 timmar. Där kan man snacka om vilja. Respekt.

Men tyvärr har nu en tanke fötts i mitt huvud. Tänk om JAG skulle springa 4,2 mil genom Stockholm 2012?

Är det möjligt? Har jag den viljan?

Stopp, stopp, stopp. Vad är det jag tänker? Jag som i hela mitt liv hatat att springa, varför skulle jag utsätta mig för en sån sak?

Men ändå, eller just därför, är det möjligt? Det vore ju onekligen en utmaning värd namnet.

Vältränad kan jag bli, det har jag bevisat genom regelbunden träning de senaste två åren. En stroke har jag klarat och en sprillans ny pacemaker håller koll på hjärtat. Visst fan skulle jag kunna klara en mara. Eller?

fredag, maj 27, 2011

Strokeskolan. Avslutning och examen

Äntligen har jag fått klartecken att börja träna igen. Med viss reservation. Jag bör det närmsta halvåret inte bada bastu och sedan kasta mig i en isvak. Icke heller bör jag styrkesträna typ bänkpress 180 kg. I övrigt träning som vanligt. Bra. Så nu jäklar i min lilla låda ska här kommas i form igen.

Just idag är det nämligen exakt två månader sedan jag fick stroken och nu är jag i stort sett återställd förutom att min bonuspresent pacemakern fortfarande ömmar under nyckelbenet. När jag var liten fick jag änglar för att jag var duktig hos doktorn, när jag blev äldre fick jag en pacemaker. Skumt.

Fast ändå känns jag inte helt återställd. På något underligt sätt känns det som det finns en Göran före och en Göran efter 27:e mars 2011. Kan inte sätta fingret exakt på vad som skiljer sig, men vissa saker känns annorlunda. Bergis psykologiskt.


Dessutom går min halvtidssjukskrivning ut just idag. Ska bli kul att börja jobba heltid igen. På de här halvtidsdagarna som jag kört nu mellan kl 08 och 17 hinner man ju så lite. Nu kanske man kan få någonting gjort igen.

Därmed är det nu avslutning och examen i Görans Strokeskola u.p.a. Jag hoppas du känt dig nöjd med utbildningen och jag hoppas att jag aldrig mer kommer att starta upp skolan igen. Antalet läsare av bloggen har ökat kraftigt under den här perioden och det visar ju att det finns en viss efterfrågan av relevant  information.Tack för visat intresse.

Nu över till något helt annat

StockholmsBuss ställer i år upp med en (1) deltagare i Stockholm Marathon í morgon.

Sofia Demnert, ansvarig för SällskapsResor, representerar all vår personal. Övriga måste nämligen jobba. Sofia har tränat stenhårt, seriöst och synnerligen målmedvetet i flera månader för att komma i absolut bästa form.

Vill du veta hur det går för för Sofia och StockholmsBuss under loppet? Är den informationen värd 35 kr? Kom igen nu, det är väl klart den är.


Skicka bara ett SMS till 72700: SM 22909

Viktigt med mellanslag mellan SM och hennes startnummer.

Under loppet kommer du att få passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål.

Kom igen nu Sofia, spring så det ryker om dojorna! Tänk film: Run Forest, run!

Sofia, klapp-klapp-klapp, Sofia, klapp-klapp-klapp.

torsdag, maj 26, 2011

JAAAAAAAAAAAAA !!!!

Sassa massa mandelmassa. Göran,  klapp-klapp-klapp, Göran, klapp-klapp-klapp!

I fucking dit it. Kolla bilden. Tagen idag kl 0650. Helt sanslöst. I flera år har det stått på min löfteslista jag skriver varje nyår att min vikt ska ner till tvåsiffrigt. Idag hände det. Första gången på hur många år som helst.


Vad jag har gjort? Inte mycket. Syster Helena, alltså inte min biologiska syrra utan sjuksyrran Helena, hon som har mig som forskningsobjekt i det strokeforskningsprojekt jag deltar i, sa med allvarlig min att jag måste minska mitt midjemått. Det kunde jag göra genom att äta mindre portioner. Så blev det och jäsicken vilken fart kilona ramlade bort.

När jag mättes in på sjukhuset vid stroketillfället stod det 104 kg på vågen. Det gör det inte längre.

Men jag har en kompletteringsfundering. Muskler väger mer än fett sägs det. Jag har inte tränat på två månader och jag börja nu bli tämligen slapp i hullet. Kanske en delförklaring.

Strunt samma, att uppnå ett mål, oavsett vad, känns alltid SÅ J-A KUL!

onsdag, maj 25, 2011

Beslutet är fattat

Då var det äntligen klart. BESLUTET.

Det har stötts och blötts. Fördelar har vägts mot nackdelar. Negativa saker har ställts mot positiva saker. Saker och ting har värderats. Det har diskuterats, funderats på. Samtal och överväganden har gjorts och igår kväll samlades berörda parter och då togs äntligen det slutgiltiga beslutet.

Båten ska i sjön.

Ett inte vare sig lätt eller självklart beslut med tanke på vad som hänt de senaste månaderna. Men nu blir det bråttom. Allt förberedelsearbete med båten avstannde för några veckor sedan. Eller för att tala klarspråk. Inte ett sk-t har gjorts.

I värsta fall hoppar jag över finsputsningen och bara slaskar på två lager bottenfärg, byter olja i motorn och sedan plums ner i böljan.

Som sagt, nu blir det en seglingssommar även 2011.

tisdag, maj 24, 2011

Nämen lilla pluttegubben

Rubriken hänvisar inte till mig. Det var längesen jag var en sån. Jag syftar istället på världens bästa Valter, ett av mina två barnbarn. Han fyller 6 år till hösten och igår opererades han. Också. Kan farfar så kan jag. Typ.


Under narkos fick han sina halsmandlar bortplockade. Så nu är han ordinerad soppa, krämer, smärtstillande och framförallt glass i stora mängder. Inte f-n fick jag någon glassordination inte. Trista röda och oranga piller morgon och kväll fick jag. Hur gott smakar såna?

Lilla plutten, det första han frågade efter när han vaknade var sina gossedjur och isglassen, för det hade han minsann blivit lovad i förväg.

Undrar vad han tänker göra under sin sjukskrivning. Gå till dagis i alla fall eller vara hemma och softa?

måndag, maj 23, 2011

Tillbaka till framtiden

I helgen var det fullt ös. Inte det smartaste för egen del med tanke på det som nyligen hänt. Men, the show must go on.

I helgen hade Stockholm nämligen besök av ett japanskt kryssningsfartyg fulladdat med äldre japanska supermiljonärer. Båten är ute på en tremånadersturné där även Stocholm fick äran av ett tvådagarsbesök.

Fick reda på att dyraste dubbelhytten kostade 70.000 euro. Per person.

StockholmsBuss fick uppdraget att hantera all form av busstrafik vid besöket. Det var "crew-bussar", det var bussar för city tours och det var shuttlebussar till och från själva city och det var bussar till och från deras egen Nobelmiddag som avhölls i Stadshuset.

Nu ska man nog veta att kryssningsbåtar som angör Stockholm är det numera 13 på dussinet av, men det här var StockholmsBuss första egna kryssningsuppdrag. Det kräver rejäl logistik för att det ska fungera och med japanernas övernitista inställning till perfektionism så gick det kalasbra.

Självklart fixade vi inte detta utan att hyra in bussar från kollegor/konkurrenter och det funkade precis hur bra som helst.

Nu vill jag ju inte skryta. Jo, det är klart jag vill, men förutom berömmet från vår kund, så kändes det nästan bäst när några förare från de inhyrda bussföretagen kom fram och berättade att detta var ett av de mest välorganiserade kryssningsuppdrag de kört för.

När allt var klart på söndagseftermiddagen åkte jag hem, la mig på soffan och somnade omedelbart, mer eller mindre mentalt urladdad. Det här uppdraget har legat lite som en last över min axlar men nu är det genomfört på bästa sätt. Delvis med hjälp av råd och dåd från en kollega/konkurrent. Ska inte avslöja vem, men tack, du vet själv vem du är.

Nu kan, och ska jag ta det lugnt ett tag. Tror jag. Jag har inte varit så bra på att vara sjukskriven. Ska träna lite på det nu.

fredag, maj 20, 2011

Sånt man inte vill läsa


Som den här kallelsen t.ex. Hjärnskademottagningen. Hur kul känns det att få svart på vitt att jag haft en hjärnskada? Visserligen sant, men det var ju ändå en liten skada, nu är jag ju mer eller mindre helt fysiskt återställd.

Nu är den här kallelsen inte särskilt märkvärdig, det handlar om att prata om hur det funkat att komma tillbaka till arbetsplatsen och lite såna grejer. Värren än så är det inte. Men ändå, hjärnskademottagningen. Jag ryser när jag läser det.

Inte nog med det, jag är ju numera också kund på Hjärtmottagningen. Vad blir nästa? Psykmottagningen?

tisdag, maj 17, 2011

Reklamationsärende

Det visade sig att Göran Demnert version 2.2 släpptes ut på marknaden lite för tidigt. Alla nya fina funktioner var inte kvalitetskontrollerade och fungerade inte helt tillfredsställande. Så därför lämnade jag in mig själv igår på Danderyds sjukhus reklamationsavdelning.

Där visade de återigen sin sedvanliga fina kundservice. Så nu har här testats med ultraljud här och ultraljud där, röntgen av ditten och röntgen av datten. Men inga fel hittades.

Sannolikt handlar det om det gamla vanliga. Handhavandefel av användaren. Inte läst bruksanvisningen tillräckligt noga.

Det visade sig att man absolut inte kan implementera denna nya uppgraderade Göran Demnert ver. 2.2 i fullfartsläget i dess normala driftsmiljö.

Garantin gäller enbart om systemet sakta startas upp, och under några veckor enbart körs i lågfartsläget. Först då kan de nya färbättrade egenskaperna så småningom utnyttjas till fullo. I annat fall riskerar man en ny systemkrasch.

Det märkliga är att alla andra redan hade fattat det, utom produkten själv.

måndag, maj 16, 2011

Teddy bear?

Min bror är omtänksam. För att glädja mig sände han mig ett paket med hemligt innehåll. Han bor i Bryssel, därav paketet.

Paketet var tungt och rätt spännande. I paketet fanns den här. Enligt beskrivningen; Worlds largest gummy bear. Obs. björnen ligger på ett rejät matfat och inte på någon lite assiette.


Det är en godisbjörn, kom jag fram till. Jag provsmakade ett öra. Blåbärssmak, visade det sig. Dessvärre, sorry brorsan, så gott som oätbar. Men omtanken fick högsta betyg.

lördag, maj 14, 2011

Ska det vara så svårt?

Gräsänkling. Mycket TV-tittande och mindre hushållsarbete. Måste väl försöka dammsuga åtminstone. Och diska kanske vore bra. Å andra sidan kan jag ju hänvisa till min sjukskrivning och läkarens allvarliga påpekande att jag ska vila och ta det lugnt. Jag tror hon skrev att det även gällde hushållsarbete. Rätt säker på det faktiskt.

En sak jag retar jag mig på i de TV-filmer jag kollat idag och tidigare i mitt liv. Tänk dig en scen där någon lite avslappnat ska dricka en kopp kaffe ellet the. 99 gånger av 100 är koppen tom och skådisen gör bara en urdålig imitiation av att dricka på riktigt. Alla, jag säger alla, kan se att koppen är tom och skådisen visar heller ingen sväljaktivitet. Blir inte ens fuktig om läpparna. Detta är ohyggligt irriterande.


Ska det vara så himla svårt att hälla i nåt i koppen så man ser att nån verkligen dricker. Ska inte alla detaljer i en film vara trovärdiga?

Fan, hur svårt kan det vara att regissera en film så det blir bra?

LADIES AND GENTLEMEN, LET ME PROUDLY PRESENT...

...the one and only, the uppgraderade and improved Göran Demnert, version 2.2.


Nu med inbyggd tilläggsmodul för bättre hjärtfunktion. Dessutom med förbättrade driftsegenskaper för förhindrande av systemkrasch. Version 2.2 har även fått en högre arbetskapacitiet och längre livslängd jämfört med tidigare version.

Oberoende tester har visat att Göran Demnert 2.2 nu har en av marknadens bästa egenskaper.

Halleluja, inte ens Bill Gates hade gjort en bättre produktlansering.

onsdag, maj 11, 2011

Nu blev jag rörd

Plötsligt knackade det på kontorsdörren. In kliver ett blomsterbud med en jättefin blombukett.

"-De ska till Göran Demnert" sa han myndigt.

Buketten kom från Bjarne och Lena på Tidningen Bussbranschen. TACK snälla Bjarne och Lena, nu gjorde ni mig extra glad.

tisdag, maj 10, 2011

Klart

Det var en hon. Läkaren alltså. Hon var duktig o jättecool. Ingreppet gick dock inte helt enligt plan men skit samma, hon löste situationen. Nu ligger jag här i fyra timmar, sen får jag åka hem.

Snart

Snart kommer de o hämtar mig. Lite skrämmande men jag har fått lugnande medel. Så jag känner mig rätt cooool. Trots allt.

Nu är det dags

Om en liten stund åker jag iväg till sjukhuset för att få en pacemaker av årsmodell 2011 inopererad i min arma kropp.

PM:n kopplar de ihop med hjärtat och den håller sedan koll på att hjärtat slår korrekt. Och när det inte gör det så skickar PM:n impulser tillbaka till hjärtat. I teorin alltså. Förhoppningsvis även i praktiken.

Lite skakis är jag allt, eller rättare sagt, hela mitt inre är i uppror inför detta, även om det bara är ett litet ingrepp och för läkaren som ska snitta upp mig en vanlig dag på jobbet.

För mig är det här oerhört mycket större, läskigare och mentalt jobbigare än en vanlig dag på mitt jobb. Så skulle jag vilja uttrycka det.

Men du, utifall att. Om nu läkaren har en dålig dag på jobbet och råkar sätta skalpellen fel, så vill jag passa på att säga till just dig: Tack för allt. Det har varit kul att ha haft dig som läsare.

May the force be with me, nu åker jag.

torsdag, maj 05, 2011

Lite läskigt är det

Jag förstår om du inte är så särskilt intresserad av min hälsa, men jag är det. Den sista tiden har varit minst sagt omtumlande. Har dessutom kommit fram till lite läskiga insikter.

Den här stroken som jag fick verkar märkligt nog ha räddat mitt liv. Det kan man inte tro. Eller snarare, den gav mig möjligheten att leva längre. Endast på grund av stroken och den följande djupgående hjärtkollen visade ju att jag hade lite mankemang med hjärtat. Det hade troligen aldrig annars upptäckts.

Läkaren berättade för mig att om de inte sätter in pacemakern i mig så kommer jag sannolikt att dö i förtid. Riktigt läskig info, om du frågar mig.

Här har man tränat som attan i två år på gym i tron att jag skulle må bättre och sannolikt leva lite längre bara på grund av det. Säkert sant, men så kom stroken och förändrade läget helt. Som sagt, livet hänger hela tiden på en skör tråd.

Fick ett trösterikt mail från en trevlig kvinna angående min kommande pacemakerinläggning:
...... och inte kommer detta lilla ärr att sabotera Beach Body 2011, utan bara göra den intressantare!

Den du, den satt fint!

PS. Om du pratar med min fru, berätta inte för henne om det där mailet.

onsdag, maj 04, 2011

Bitter? Jag?

Jag är inte bitter. Jag är inte ledsen. Jag är inte chockad. Jag är inte förbannad.

Jag ljuger däremot grovt.

Jag ÄR bitter. Jag ÄR ledsen. Jag ÄR chockad. Jag ÄR förbannad.

Har varit på besök hos Hjärtkliniken på Danderyds sjukhus. Resultatet av mitt sjudagarsprov av hjärtat, som jag fick göra i samband med stroken, visade att hjärtat inte är tiptop.

Resultatet av undersökningen, svart på vitt: ”Ingen vidare undersökning behövs”

Åtgärd: ”snar inoperering av pacemaker”

” -??? Va? En pacemaker? I mig? Behöver JAG en sån? Du måste ha blandat ihop dina papper, det kan inte stämma. Jag är ju lika frisk och fräsch som en nyutslagen sommarblomma och har aldrig i hela mitt liv haft problem med hjärtat! Haha, du är allt en kul kille du, men där tog du allt fel gubbe!"....... ”-Jasså inte det.”

Jag vet att en pacemaker inte är någon big deal. Finns numera i var och varannan människa. Men ändå, en pacemaker. I lilla mig.

Saken är den att vare sig stroke eller pacemaker fanns med i min gameplan över mitt liv. En hjärtinfarkt möjligen, kanske till och med troligen, men icke stroke eller någon elektronisk mojäng i kroppen. No way.

Någon måste ha ändrat min gameplan i smyg. Hallå Gud, var det du? Javisstja, du finns ju inte.

Klart att jag är bitter, ledsen, chockad och jävligt förbannad. Eller som Gessle sjunger: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Jag prövar med ett primalskrik:
GAAAAAAHHHH! FAAAAAAAAAAN ! JÄÄÄÄÄÄÄÄVLAAAAR!

Nepp, känns inte ett skit bättre.

Förlåt alla ni som har det ännu jävligare, men det här är min blogg, här är det jag som är huvudattraktionen. Här kan JAG uttrycka mig hur jag vill. Tugga och svälj.

tisdag, maj 03, 2011

Saker du inte visste om Lill-Babs

Igår höll rubricerade kvinna på att köra över min fru. Nej, det handlade inte om något svartsjukedrama.

Saken är den att min kära hustru var på väg över en gata, mitt på ett övergångsställe. Så kommer Lill-Babs farande i en Volvo-SUV med relativt hög fart och i sista sekund måste hon tvärnita så det tjuter för att inte krossa min käresta. Kanske kan man här bläddra tillbaka och läsa lite om mina tidigare funderingar kring kvinnor och SUV:ar och fundera lite på om jag då hade rätt eller om jag hade rätt.

Men jag tackar härmed Lill-Babs för hennes goda reaktionsförmåga. Samtidigt ber jag högaktningsfullt nämnda kvinna att lätta på gasen samt vara mer uppmärksam på omgivningen framöver.

Nästa sak om Lill-Babs som du bergis inte känner till är att hon har bott i huset tvärs över gatan där jag bor. Jorå, så är det vettu. Hon bodde där när hennes kärlek till Lasse Berghagen var som störst.

Jag tänkte att all denna info om Lill-Babs kunde vara bra för dig att känna till.