Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, januari 28, 2007

Kultur är svårt

Ibland, eller kanske rent av aldrig, förstår jag mig inte på den del av kultur som kallas målande konst. Det där lät ju kanske lite pretentiöst, jag förstår väl inte kultur överhuvudtaget när allt kommer omkring.

Vad jag ville säga är att om man kikar lite på konst så märker man rätt kvickt att var och varannan målande konstnär liksom snöar in på samma motiv och samma teknik.

Samma grej målas från olika vinklar, i olika färger, ur olika perspektiv. Men likväl är det samma motiv. Man blir ju bara trött till slut och vill uppsöka närmsta caféinstitution ASAP, som vi säger lite förkortat internationellt.

Idag söndag var hustrun och jag på vernissage. Lars Lerin heter han som ställde ut. Mina fördomar bekräftades. Samma stil hela tiden även om motiven den här gången var lite olika men ändå inte. Dessutom var allt målat så man var tvungen att kisa för att se vad det föreställde.

Som en sann konstnär hade han även en avdelning med fotografier, och det är en avdelning där jag av olika skäl kände mig mer hemma. Skräp, säger jag. Vanliga j--- semesterbilder uppförstorade till A3. Taskiga färger, usla kompositioner. Konstnär, pyttsan.

Räknade lite snabbt ihop värdet på de tavlor som såldes och kom upp i en bit över en halv miljon.

Näe, nu ska jag snart öppna Görans Konsthall, en virtuell vernissage med äkta fotokonst av en viss Herr Göran. Kan en halvtaskig konstnär med psykiska problem dra in miljoninkomster på kludd så borde jag också kunna det.

Nu tror jag hustrun fyllt sin kvot med medföljande make på vernissager. Å andra sidan var kaffet med tillhörande chokladtårtebit i cafeterian en fullpoängare, så jag kanske följer med nästa gång i alla fall.

fredag, januari 26, 2007

När elefanthorderna samlas skakar marken

Har nu samlat på mig ett antal rykten som nu börja bekräftas från flera av varandra oberoende håll. För att hålla mig inom djurbranschen så kan jag uttrycka saken som så att nu käkar elefanterna upp varandra.

Strömma Kanal, som tidigare i år förvärvade Interbus, blir nu ännu större när även Ekmanbuss nu hamnar i samma ägarsfär. Visserligen har Strömma redan tidigare haft vissa intressen i nämnda bolag, men nu tycks ägarskapet vara fulländat.

För oss andra i ”4 S-gruppen” - små, smärta, smidiga och smarta - är det glada nyheter. Elefanter är visserligen ruggigt starka, men smidiga kan man inte beskylla dem för.

Och det var morgonens nyheter från Stockholms Skvallercentral u.p.a.

torsdag, januari 25, 2007

Oj!

Mitt inlägg om löner under avtalsnivå engagerade tydligen en del. Kul. Hoppas det händer grejer nu. Som t.ex att ställa högre krav på BR. Anna Grönlund, jag tror du kommer få en hel del att sysselsätta dig med framöver. Tänk dig om vi medlemmar börjar ställa krav som ingen förbundsdirektör upplevt tidigare!

Men för säkerhets skull innan någon går i taket så måste jag ju erkänna. Alla har ju lik i garderoben. Visst, mitt företag kör också ibland till priser som några konkurrenter säkerligen kommenterar med ”-men vad i h-e håller han på med, det där går ju inte”.

Man kan köra för låga priser på olika sätt. Det ena är att låta förarna ta smällen och underbetala honom/henne. Sånt gillar inte jag.

Det andra är att man som företagare betalar löner som man bör, och medvetet kör för ett täckningsbidrag som i normala sammanhang inte räcker. I de lägena får man helt enkelt acceptera att ens gamla företagsekonomilärare snurrar i sin grav av olust. Eller kanske av glädje för att man gör en korrekt ekonomisk och marknadsmässig bedömning. Jag hoppas han snurrar pga det senare.

Men man kan bara göra det tillfälligtvis, under vissa perioder osv, och det förutsätter att man i andra perioder/sammanhang kör för mer normala tariffer. En ibland svår balansgång men det är vad som står längst ner på raden den 31/12 som räknas.

Igår var det kallt i Stockholm. –14 grader på morgonen. Dessutom var det onsdag=träningsdag. Kl 0630 ringde jag Sofia och tyckte att vi skulle ställa in löpträningen pga kylan. ”- Icke”, sa hon stenhårt, ”- du ska vara färdigklädd kl 0700, annars blir jag riktigt sur”.

Då införde jag ett nytt ordspråk: ”Bättre med en grinig chef än en grinig medarbetare”, så kl 0700 stod jag startklar med dubbla långkallingar, dubbla strumpor och dubbla tröjor och en varm mössa med StockholmsBuss tryckt på framsidan. All reklam är bra reklam. Även på en utmattad gubbe. Vi genomförde passet som planerat och det vete tusan om vi inte fick fler bokningar än vanligt den dagen.

Nu mår jag helbra, kort sagt som en prins. Därför tryckte vi under kafferasten i oss en överbliven ask julchoklad.

tisdag, januari 23, 2007

Svajig konkurrens eller Saker du inte visste om bussbranschen

Inte undra på att bussbranschen på sina håll uppfattas som rena cowboylekstugan. Ta det här med lönesättning. Det finns en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart. Båda parter representeras av stora fackliga resp arbetsgivarorganisationer.

I min värld accepterar man som arbetsgivare den lönesättning som ovanstående parter kommer överens om, dvs det de kommer överens om kan nog betraktas som LÄGSTA RIMLIGA LÖN för utfört arbete.

Sedan kan man ju förstås betala bättre och be alla organisationer dra åt he… om man vill, det är ju upp till var och en. Men på något sätt, alla måste trots allt få en rimlig ersättning och personligen tycker jag det känns bra att det finns en nivå som man inte bör gå under. Klarar man inte de förutsättningarna som företagare och arbetsgivare så betyder det ju bara en sak, man har för lågt täckningsbidrag. Punkt slut.

Döm om min förvåning när det här i Stockholm finns åtminstone ett bussföretag, som hittills har betraktas som seriöst, till sina förare betalar ca 20 % LÄGRE lön än vad gällande kollektivavtal gäller. 20 %, inte undra på att vi andra har svårt att konkurrera om vissa jobb.

Jag ska inte nämna företagets namn, inte ännu, men visst kan man väl tycka att bussbolag som inte följer de avtal som träffas ska ut med huvudet före ur både Stockholms lokala bussbranschförening och Bussbranschens Riksförbund.

Rent allmänt ska man nog som arbetsgivare tycka om låga löner. Det gör jag också, men jag tycker likväl att man ska följa de spelregler som sätts upp.

Jag kan bara uppmana alla förare som accepterar lägre löner än vad avtalet anger: Byt arbetsgivare bums. Någon gång måste vi få ordning på den här branschen. Duktiga bussförare finns det alltid plats för hos seriösa arbetsgivare.

söndag, januari 21, 2007

Jag vill bli ordförande

Nu har jag skrivit två bloggar i rad om kvinnor. Eller kanske t.o.m tvåochenhalv. Tänk så det kan bli ibland. På förekommen anledning blir det en tredje också.

Jag vill bli ordförande i Caroline af Ugglas fan-club. Har tidigare sett henne i TV-programmet På Spåret. Då tyckte jag hon var så ruggigt jobbig så jag tvingade hustrun att byta kanal.

Nu var hon med i Så Ska Det Låta. Och jag satt som förhäxad framför TV:n och förbjöd hustrun att byta kanal.

Vilken röst, vilken sångteknik, vilken inlevelse, vilken energi. Whaou!

Dessutom har vi här en liten Lassievarning. Vet du inte vad det är föreslår jag att du tar reda på det, det tillhör numera allmänskunskap.

Min dotter, tillika arbetskamrat Sofia, har tagit sånglektioner av Caroline. Jodu, så är det. Dessutom har mitt företag kört gästerna till Carolines bröllop. Jodu, så ligger det till.

Om du har sett Caroline på TV så förstår du att hon inte alltid lever och uppför sig inom gängse ramar. Hon tyckte t.ex att en monetär betalning för vårt utförda uppdrag inte var något kul, så hon föreslog två tavlor målade av en halvkänd konstnärssläkting till henne i stället. Med vederbörliga äkthets- och värderingsintyg.

Självklart är dessa tavlor nogsamt bokförda i företaget. Jag kan säga att företaget där gjorde en mycket bra affär. Eller snarare kommer att göra, när tavlorna någon gång säljs. Den absolut lönsammaste bröllopskörning vi utfört. Men det är hemligt förstås!

torsdag, januari 18, 2007

Stockholm har tuffa tanter

Vi har precis skickat ut SällskapsResors nya resekatalog och igår fick vi tillbaka ett exemplar från en 75-årig kund, en dam, som visserligen finns i vårt kundregister, men hon har aldrig åkt med oss.

Hon var sur. Över vad vet vi förstås inte, men hon var i alla fall tydlig. Hon hade helt sonika strukit över sitt namn och med stora spretiga bokstäver skrivit PISS OFF som meddelande till oss.

Detta nämner jag bara som jämförelse med det småländska kraftuttrycket JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG som jag berättade om häromdagen.

En annan tuffing är min mor. Hämtade henne idag på Arlanda efter en som vi kallar ”child-tour”. Först flög hon till syrran i London och efter några veckor där tog hon tåget till brorsan i Bryssel. Och så flyget hem idag. Morsan är 83 år.

Stockholm har hårda tanter och jag hoppas jag har ärvt morsans gener.

onsdag, januari 17, 2007

Moderna tider

Kors i taket. Bussbranschen ska få en ny förbundsdirektör. En kvinna. Jag upprepar, en KVINNA! Halleluja, hur i all världen ska det gå? Vad vet väl kvinns om bussbranschen…!?

Äsch, skojade bara såklart, hade humorspaden uppe, såg du inte den?

Anna Grönlund, som nya förbundsdirektören heter, är inget mindre än ett lysande val. Jag känner inte Anna men eftersom hon tidigare jobbat i branschen så vet jag på ett ungefär vad hon kan prestera.

Jag tror hon kommer att lyfta upp vår tröga bransch till nya nivåer som vi ännu inte varit på.

En tjej som högsta hönset i en värld full av gubbar, det kommer att bli hur bra som helst. Äntligen lite nytänkande.

Om du läser det här Anna, grattis och lycka till!

Den Stora Läppinvasionen

I går kväll blev det plötsligt glasklart. Jag tittade på premiäravsnittet av serien Shark i 3:an. Där framgick tydligt att den amerikanska kontinenten har drabbats av Den Stora Läppinvasionen.

Varenda kvinnlig skådis i programmet hade, förutom att de alla var fotomodellsnygga, förstorade överläppar. Med så många storläppade skådisar tappar hela serien i trovärdighet.

Det går ju inte att koncentrera sig på handlingen när fokus hela tiden ligger på att leta efter ännu fler storläppade kvinnor i handlingen. Vid första reklamavbrottet stängde jag av och läste en tidning istället.

Vete tusan vad som händer, men nu verkar det som om överläppen i storlek måste överglänsa det som sitter lite längre ner, ja du vet säkert vad jag menar. Vart är vi på väg?

I övrigt kan jag meddela att jag numer kan jämställas med försöksdjur. Sofia (min arbetskamrat tillika dotter), avser nämligen att köpa hund. Nu tränar hon på mig på samma sätt som en valp ska uppfostras. Först motion, sedan diciplin. Därefter lek.

Med det menar hon i tur och ordning:

- Jag ska vara färdigklädd och springklar varje onsdag morgon kl 0700. Det är diciplindelen.
- Jag ska springa 5 minuter, sedan rask promenad 5 min, därefter spring igen osv osv i 60 minuter. Det är motionsdelen.
- Efter detta program är jag tillåten att börja jobba. Det är leken.

Men jag lever fortfarande och jag är helt säker på att jag redan efter två veckor av denna kadaverdiciplin har förlängt mitt liv med minst en vecka, kanske mer.

onsdag, januari 10, 2007

VIKTig blogg

Vet inte om jag ska kalla dagens morgon för en action-morgon eller mardröms-morgon.

Klockan 7 i morse kom min dotter, (som jobbar på SällskapsResor) infarande i hemmet och sa att nu, precis nu skulle hon och jag ut och springa 5 km innan vi börjar jobba. Detta hänsynslösa intrång i mitt privatliv endast pga mitt avslöjande häromdagen om en tresiffrig vikt.

Men först en kort resumé över min vikt-iga historia. Den 1/1 2005 ingick vi ett familjevad, alla skulle minska sin egen vikt med 10 % fram till 30/6 2005. Jag lyckades dock efter svåra förhandlingar få igenom ett vad om blott 7 % för egen del, dvs jag skulle ner till 93 kg.

Den 30/6 stod vågen på 93,5 kg. Jag godkändes icke. I min familj är vi hårda men rättvisa. Jag var tvungen att betala 500:- till varje deltagare i vadet.

Hursomhelst, denna vikt höll jag ända fram till i julas då chokladintaget blev för stort. Då kände jag att katastrofen, hjärtstillestånd, infarkter, lungödem, vatten i knäna inte var långt borta. Mitt liv höll på att packas in i en fet oformlig massa.

Men jag hade förstås inte tänkt mig ut och springa kl 7 på morgnarna för att rätta till det. BUT I DID IT!!!

Fy attsingen så stolt och kraftfull jag känner mig nu. Tack Sofia. Nu kan vi öppna telefonslussen och låta kundernas bokningar strömma in.

måndag, januari 08, 2007

Sverige är härligt

Jag gillar att bo i Sverige. Man blir på något sätt så omhändertagen. Om man inte blir sjuk alltså! Men i övrigt så blir man omhändertagen, omvårdad.

Nyss fick jag veta via TV:s nyheter att om jag vill ut och resa så ska jag undvika oseriösa resebyråer. Japp, det var budskapet. Undvik oseriösa resebyråer. Det hade jag som vanligt inte en aaaaaning om att jag borde.

Då kände jag att jag verkligen fick valuta för TV-licensen.

Från det ena till det andra så gillar jag smålänningar. De är överlag så timida och så ohyggligt snälla.I går kväll var jag nere i Växjö med Hammarby Hockey som hade för avsikt att vända ut och in på Växjö Lakers. För övrigt ett rätt fånigt namn på ett hockeylag!

Nu gick det ju tyvärr inte så bra. För en av Hammarbykillarna blev frustrationen för svår, han fick på slutet lite spel som man säger, och började puckla på en Växjölirare som hade varit lite dum under matchen. De viftarna med nävarna och började slita tröjorna av varandra sådär som grabbar gör när de blir förbannade.

Publiken vädrade blod och blev alltmer upphetsad och min bänkgranne, en fin och trevlig smålänning i sina bästa år, ville väl få utlopp för alla års inneboende ilska och frustration över missväxter och andra misslyckande så han skrek högt och ljudligt: ”- JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.

På hemresan funderade jag på vad killen egentligen skrek i sin ilska över att en elak Stockholmare försökte banka skiten ur en Växjögrabb. Tänk om man kunde få ur sig all ilska och frustration bara genom att skrika ”-JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.

Tänk så fridfull världen hade varit om alla diktatorer och krigsherrar hade skrikit så till varandra istället för att dumpa bomber i skallen på oskyldiga människor. ”JÄKLA HOCKEYBOCKEYLAG”.

Men det var ju det jag sa, smålänningar är snälla. De vet inte ens hur man utrycker ilska på ett övertygande sätt. De borde påverka världen mer än de gör.

onsdag, januari 03, 2007

Äntligen bekräftad

Fick just följande mail från en läsare angående dagens inlägg:

”-Hej, är i Huskvarna och läste precis din blogg. Tresiffrigt!! Välkommen i klubben!
RIKTIGA KARLAR VÄGER ÖVER 100 KILO!”

Härligt, nu ska jag leta upp en av mamsens hembakade kakor som jag ska avnjuta till sena eftermiddagskaffet. Jag väntar med bantningsstarten till i morgon istället.

&%¤#(=#&/¤%/¤

På ren svenska lyder rubriken: Jävlar i helvete.

Innan frukosten i morse klev jag upp på vågen. Displayen visade tresiffrigt. Det var inte roligt. Så nämner vi inget mer om den saken. Men ändå, jag skulle nog ändå delat ut chokladen till personalen.

Något annat man kan ge en liknande känsla som rubriken är historien i Göteborg där en krog vägrar skriva på ett kollektivavtal. Då tar facket tag i saken och sätter en halv stadsdel i blockad. Om facket kan man tycka mycket. Jag tycker som min rubrik.

Självklart ska det finnas ordning och reda, regler och förordningar, men det ska ändå finnas utrymme för personliga beslut och handlingar. Trots allt väljer ju just den här krogens personal att INTE vara med i facket och därför vägrar krogägaren att skriva på ett kollektivavtal. Alla gillar inte facket och deras metoder, det måste även facket acceptera.

Mitt företag har kollektivavtal sedan många år tillbaka, men eftersom jag inte har sådär väldans mycket över för facket så gick jag med i BuA och accepterade istället den vägen gällande kollektivavtal. Kändes på något sätt mycket smakligare att gå den vägen istället för att underteckna något direkt med facket.

Den personliga valfriheten är dock viktigast. Därför kan jag varken förstå eller acceptera denna tvångsrekrytering som facket sysslar med. Det är ingenting annat än en människorättslig skandal som pågår och har pågått i alla tider.

Ber att få dedicera ett citat från en sång av Bob Dylan till facket: The Times They Are A´changing.

tisdag, januari 02, 2007

Insidertips

Eftersom jag så att säga har direktkontakt med ambassadfolk i Bryssel som i sin tur har direktingång till EU-parlamentet, så kan jag här som första blogg i Skandinavien avslöja en riktigt het nyhet.

Enligt EU så har Sverige – jämfört med liknande länder – en väldigt låg produktivitet. Den måste omedelbart höjas anser EU. Därför – och här kommer bomben – ska dygnen i Sverige förlängas till 28 timmar.

Just nu håller en hel drös med folk på att anpassa vår nya tidräkning. Man pratar om en slags nationell flextid för att kunna anpassa oss till övriga länder. Hela projektet är nedtystat och synnerligen hemligt, så du måste lova att inte sprida den här informationen vidare.

Den nya tidräkningen inleds med en gigantisk ringsignal över hela Sverige , typ flyglarm som först testades för att se om någon medborgare ens brydde sig.

När jag hörde signalen så tog det ett tag innan jag förstod vad det var för oljud. Det var väckarklockan.

Tänk om det hade varit sant, då hade 2007 inte bara blivit en fest utan även en dans på rosor.