Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

onsdag, december 30, 2009

Minoritet

Har börjat inse att jag är en minoritet på Facebook. I en sammanställning läste jag att män i åldern 45+ är en obetydlig skara i sammanhanget. Lägger man till ett årtionde så är vi ännu färre. Gäller såklart även kvinnor i denna ålder.
Så då gäller det att marknadsföra sig och sin årskull. Jag började i natt att ”tagga” lite diskret i vårt köpcentrum. Det kändes ungdomligt.
Gott Nytt År på dig, och tack för att du läser min blogg. Jag kanske återkommer nästa år.

måndag, december 28, 2009

Jag har blivit portad

Händer inte ofta. Någon gång i ungdomen blev jag portad på en krog. Kanske då en aaaning för rund under fötterna. I går söndag blev jag portad från gymet. Spik nykter.

Hustrun och jag tänkte som vanligt köra ett tidigt söndagspass. Satte väckarklockan på 0630 för att hänga på låset kl 08. När vi kom fram upptäckte jag att jag glömt plånboken hemma. I den låg mitt medlemsbevis tillika ”inträdesbevis” till denna heliga gymlokal.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen, ”-inget kort, inget inträde”. Hustrun trädde då in i handlingen och visade sitt giltiga kort och sa att hon gick i god för att jag hade mitt kort i plånboken som låg hemma i hallen.

”-nepp”, sa bitchen i receptionen. ”-vill du träna måste du betala 100 kr och så får du tillbaka 75 när du visar giltigt kort”.

”-men snälla rara lilla flicka”, sa jag lite överlägset, för nu började jag ilskna till. ”-som jag sa så har jag glömt plånboken och således även kontanter”.

”-nepp, sa bitchen i receptionen igen. ”-inget kort, inga pengar, inget inträde”. Så vi var tvungna att vända om och åka hem igen.

Nu tycker jag nog det hör till saken att hon sett oss flera gånger i gymet, med giltiga kort. Dessutom ska man veta att vi tränar i lokaler tillhörande Stockholms Universitet och föreningen Stockholms Studenters IF. Jag kan lugnt säga att vi inte på något sätt tillhör något slags genomsnitt av de människor som tränar på gymet. Vi sticker liksom ut, och denna lilla receptionstös har sett oss ett flertal gånger.

Inte en människa var, eller ens brukar vara i hallen denna tid på söndagsmorgnar. Utom vi. Dessutom är nog sannolikheten att en, i hennes ögon, gammal farbror tillsammans med sin fru försöker lura till sig en timmes träning tämligen låg. Väldigt låg, om du frågar mig.

Det positiva med denna händelse är att det känns tryggt att Stockholms Universitet fortsätter utbildningen av riktigt gammaldags paragrafryttare som behövs för att detta land ska fungera så smidigt som möjligt.

För hur skulle det se ut om en farbror skulle få träna en timme i en lokal, utan andra besökare, utan att visa att han betalat för det? Särskilt som det från farbrorns konto har betalats sammanlagt tre årskort och två personliga tränare just till denna förening.

Nänä, regler är regler och ska på intet vis kunna kringgås. Tänk om alla skulle glömma sina plånböcker hemma, vilket kaos det skulle bli i receptionen. Sånt måste till varje pris undvikas, gränser måste sättas.

Fast det måste också sägas, det har hänt förr att plånboken legat kvar på hallbordet. Då har det suttit andra tjejer i receptionen och då har de bara gett mig ett vackert leende och sagt välkommen att träna ändå.

Sens moral: Man kan om man vill.

fredag, december 25, 2009

Göran goes Facebook

Jaha, så har man gått och blivit modern också. Fick ett färdigfixat Facebook-kto i julklapp av min son Marcus. Han tyckte det var dags för mig att bli en modern nätverkare.

Har visserligen praoat som en modern nätverkare ”in real life” i BNI för snart ett år sedan. Gick väl sådär, inte riktigt min kopp the. Eller snarare, själva BNI-grejen är väl bra men kändes fel. Skulle säkert funka även för mig, men mina etiska och moraliska principer sa stopp. Hela grejen är sjukt amerikaniserad med allt vad det innebär av tramsigheter.

Men annars mår jag bra även efter julafton om du undrar. Det blir ett styvt jobb att träna ner mig några kilon igen.

tisdag, december 22, 2009

Prestigeuppdrag

Äntligen är jag tillåten att offentliggöra årets prestigeuppdrag. Efter en tämligen utdragen process har Tomten slutligen valt StockholmsBuss som officiell s.k. Tomtetransportör.

Som du vet är julafton Tomtens absolut jobbigaste arbetsdag. Vad som inte riktigt framkommit i media är att han bara gör det ”glassiga” jobbet att köra sin släde. I bakgrunden sliter hundratals Nissar som gör själva skitjobbet.

Pga förra årets incident för Tomten och hans sällskap, så införs i år är att alla dessa Nissar av säkerhetsskäl ska medfölja i följebussar och det är detta upphandlingen handlat om. Som enda bussbolag har vi fått ta del av det hemska bildbevis från förra årets incident, som ligger till grund för årets upphandling.
Det var Nissefacket som krävde fullgoda transporter för dessa hårt arbetande Nissar. Nissefacket accepterade inte längre att deras medlemmar tvingas resa i kalla, dragiga och undermåliga slädar i hård trafikmiljö. Trötta, överbetalda och inte särskilt uppmärksamma piloter i det s.k. allmänna miljöförstörande flyget är mer regel än undantag.

Kravet Tomten och hans organisation ställde på bussbolaget var därför följande:
-bussarna ska vara extremt tilltalande både nationellt som internationellt i sin grafiska utformning. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en stresstålig och kompetent trafikledare som på bästa sätt ska sköta logistiken kring uppdraget. Full pott för oss.
-bussbolaget ska även ha utrustning för att bjuda alla Nissar på kaffe under färden. Full pott för oss.
-bussarna ska ha säkerhetsbälten till samtliga Nissar. Full pott för oss.
-bussarna ska ha gott om utrymme för alla extra julklappar. Full pott för oss.
-bussbolaget ska göra allt som går för att vara försiktiga mot miljön. Full pott för oss.
-förarna ska vara väl hemmastadda bland världens alla vägnät. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha en företagsledning som har en och annan tomte på loftet. Full pott för oss.
-bussbolaget ska ha medarbetare som är vänliga, snälla och lojala både mot sin arbetsgivare och dess kunder. Full pott med extrapoäng för oss.

Inget annat bussbolag än StockholmsBuss kunde uppfylla samtliga krav. Därför fick vi uppdraget.

I uppdraget ingår även att SällskapsResor ska arrangera en spännande och avkopplande upplevelseresa för Tomten, Tomtemor och alla Nissarna när de gjort klar sina uppdrag över julen. Det blir en utmanande uppgift för Sofia och Kenth på SällskapsResor, men de kommer att klara uppgiften galant. Har de ökat resandeantalet på ”Sällsis” med 35 % under året så fixar de lätt hela Tomtesläkten utan problem.

God Jul föresten, önskar din alltid lika ödmjuke tjänare Göran. Kanske våra bussar kommer på besök till dig på julafton. Om inte har du nog inte varit tillräckligt snäll i år.

måndag, december 21, 2009

Korrekt spaning

Ännu en gång har en av mina ovetenskapliga vardagliga undersökningar fått bekräftelse. Du har väl inte glömt det där jag skrev om kvinnor och SUV:ar?

I DN står att läsa att kvinnliga journalister valt en SUV som årets familjebil. Vad var det jag sa? Tjejer tycks ha en förkärlek för bilar de inte kan hantera. Och så snackar tjejer om killar och kallar deras häftiga bilar för k..- förlängare.

Vad är det här då? Inget annat än bröstförstorare. Jag vidhåller, förbjud kvinnliga blondiner att köra SUV:ar. I alla fall i tättbebyggt område.

fredag, december 18, 2009

Fredagsmys

Dags för rubriken. Men från idag blir fredagsmyset lite torftigare än tidigare. Mitt favvisprogram Idol är slut och därmed påbörjas mitt interna familjelöfte att inte äta en påse smågodis därtill. Bra för kroppen men trist för välbefinnandet.

Känns som sagt lite trist men på måndag känns allt ljust och positivt igen. På något sätt påbörjas då båtsäsongen eftersom vintersolståndet då inträffar, dvs ljuset tar makten över mörkret. Då blir det nedförsbacke igen.

torsdag, december 17, 2009

Hit och dit och här och var

Ena dagen kör vi sightseeing i Stockholm, en annan dag i Bryssel och idag i Hamburg. Alltid välordnat, förutom att trafikledaren på den här terminalen inte riktigt kunde stava. Det kan dom i alla fall på Cityterminalen i Stockholm.
Just den här resan har vi ordnat för en gymnasieklass som varit på studiebesök på EU i Strasbourg och nu är på väg hemåt.

onsdag, december 16, 2009

Lättat hjärta

Så har även vi rannsakat våra hjärtan och bidragit till att åtminstone två människor får en julklapp som de annars inte skulle fått. Och en trevlig upplevelse på köpet.

Röda Korset anordnar nämligen en alternativ julafton för ensamma människor som söker gemenskap.

Vi har därför till denna afton skänkt två platser på en av SällskapsResors resor att utlottas på sätt som RK finner lämpligt.

Ibland känns det extra skönt att vara vänlig. Det trodde du bergis inte om mig.

tisdag, december 15, 2009

Ögon i kors

Mina ögon börjar snart fladdra i alla möjliga och omöjliga vinklar. Nu har vi korrläst SällskapsResors nya katalog kors och tvärs, upp och ner och både bakifrån och framifrån.

Katalogen skickas nu till tryckaren vilken minut som helst via cyber-du-vet-vad, och jag ger mig f-n på att det första vi ser när den kommer är en felstavning.

Men bortsett från det är det vår bästa katalog hittills. Hoppas våra kunder tycker det också. Men äras den som äras bör. Det är Sofia som knåpat ihop rubbet, både katalogen och resorna i den. Hon börjar i ärlighetens namn se lite glåmig ut, för hon har slitit till långt in på nätterna för att få den klar i tid.

måndag, december 14, 2009

Flykten från verkligheten

Det här är Rolle, en av våra chaufförer som jobbat hos oss i snart urminnes tider. Problemet med honom, eller snarare styrkan hos honom, är att han är en smula äventyrslysten.

För någon månad sedan tog han en timeout på sådär tre-fyra månader. Den tiden tillbringar han i Thailand som dykinstruktör.

Där bor han som en kung, lever som en kung och mår som en kung. Men jobbar hårt. Klart man blir avundsjuk, man är väl svensk.

När han äventyrat klart så kommer han tillbaka till oss igen. Om han förstås inte går och blir kär i nån tjej från Kiruna och flyttar dit och blir skidinstruktör eller renskötare. Man vet inte säkert med Rolle.

fredag, december 11, 2009

Snurrerunt-trillebult-ingenjör

Kommer du ihåg Olle från Barnen i Bullerbyn? När han och de andra barnen i Bullerbyn varje dag mödosamt tog sig till skolan så bestämde han sig för att bli en Snurrerunt-trillebult-ingenjör för att kunna uppfinna att alla uppförsbackar liksom vände och blev nedförsbackar. Smart tänkt av grabben. Det har jag alltid tyckt.

Just Olle och hans yrkesval kom jag att tänka på härommorgonen då Sofia, Elsa och jag tog vår veckoliga löprunda. På den rundan så finns två riktiga mördarbackar och i mitten av den andra kom jag att tänka på Barnen i Bullerbyn i allmänhet och Olle och hans yrkesval i synnerhet. En smula konstigt kanske, att just Bullerbyn dök upp i tanken när jag just höll på att dö av utmattning.

Han tycks dessvärre ha misslyckats med sin uppfinning för nu borde Olle ha gått i pension för länge sedan och ingen verkar ha fortsatt att utveckla hans idé. Känns tråkigt tycker jag. Särskilt nu då jag skulle behöva en sån uppfinning.

You know me, jag har faktiskt lyckats hitta en hittills okänd bild på prototypen av själva grundkonstruktionen som alltså vänder uppförsbackar till nedförsbackar:

torsdag, december 10, 2009

Nä nu jäv...!

Klart man blir förbannad. Du läste väl mitt inlägg häromdagen om de hysteriska idrottslönerna?
En av de som har en både löjligt och onödigt hög lön är Rami Shaaban, målvakt i Hammarby fotboll och någon gång även i landslaget. Hans årslön understiger inte 1 miljon kr.

Så långt har jag egentligen inga problem, om klubben vill ställa sig nära konkursens brant, där de nu befinner sig, och ändå vill betala den lönen så visst, dumt men okey för mig. Självklart finns även sponsorer som är med och betalar Ramis höga lön. Dumt men okey för mig.

Problemet är följande: Rami har varit skadad större delen av säsongen som varit, och idag läste jag följande inte så kloka uttalande från denne Rami:

”- Apelgren (Per, sportsligt ansvarig i styrelsen) frågade mig hur jag känner inför nästa säsong. Jag sa att jag vill stanna. Det pratas mycket om min höga lön, men ingen tänker på att när jag har gått skadad är det Försäkringskassan som betalar, säger målvakten till eurosport.se.”

Det är här som jag känner att blodet rusar iväg i kroppen. Försäkringskassan, dvs du, jag och alla andra skattebetalare, betalar hans löjligt höga lön. Du och jag, och killen verkar tycka det är okey att våra skattepengar går till honom.

Sätt honom på tåget, f´låt en expressbuss ska det såklart vara, till vartsomhelst, fortare än kvickt. En del idrottsmän är sorgligare än andra. Rami har nu loggat in i gänget som sorglig idrottsman och människa.

onsdag, december 09, 2009

Kanonerbjudande

Jo, rubriken är helt sann. Efter mitt inlägg igår fick jag ett mail från en ytterst hög tjänsteman på Bofors som gav mig ett rejält kanonerbjudande. Läs själv ett utdrag av mailet:

Jag tolkar det senaste inlägget i Din blogg som att Du behöver ett par rejäla Bofors-kanoner! Nu har Du tur! Om Du hänger på det kontrakt vi har med två kunder just nu så kan Du få ett par Archer-kanoner till ett riktigt bra pris.

Archer-kanonen är state of the art, helt outstanding, och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter. Varför inte slå till med en beställning nu i juletider!?

Oj, vilket erbjudande. Archern är dessutom mobil, den sitter på en lastbilsliknande sak, så tar de ett par Setra i inbyte så är ju saken nästan klar. Självklart fick jag även mig tillsänt en färgglad broschyr.

Kanonen ser helt grym ut, helt i min smak, ”state of the art, helt outstanding och helt i avsaknad av värdiga konkurrenter”.

Låter som om han talar om de Setrabussar vi har i vår vagnpark. (okey, erkänner, det där var lite smicker åt Vetlandahållet, det är ju ändå jul snart)

Utgångshastigheten ur eldröret är helt okey, men tyvärr saknar röret möjlighet att skicka iväg twistade projektiler. Dessutom skulle jag nog hamna i någon form av konflikt med min tennismotståndare om jag körde in farkosten på tennisbanan. Jag vill ju inte såra någon. Vare sig på ena eller andra sättet.

Så tack snälla Mats Karlsson för ditt omtänksamma erbjudande, men jag tror jag löser mitt problem på egen hand. I går kväll t.ex, spelade jag en singelmatch och jag gjorde, kors i taket, inte ett enda dubbelfel.

tisdag, december 08, 2009

Inihelvete irriterad

Har listat några aktuella saker som irriterar mig just nu:

- Min serve i tennis. Funkar plötsligt inte alls. Blir bara mesiga "kinapuffar" när de borde vara som Boforskanoner.
- Jag känner mig sliten och trött
- Alla ”stora” TV-kanaler sänder reklam samtidigt
- All TV-reklam för spel. Bara våld, krig och ännu mera våld. Det är ju bara sjuka hjärnor som kan tycka sånt är kul. Ännu sjukare hjärnor har dom som köper dessa skitspel till sina barn.
- Att jag är irriterad

måndag, december 07, 2009

Sverige hade fel

Hur kunde Sverige rösta Calle till final och inte Tove? Hur gick det till? Hitintills har jag och Sverige varit helt överens vilken som skulle bort, men nu, näe, nåt måste ha gått galet i SVT:s datorer. Vi snackar Idol om du inte hänger med i resonemanget. Jag är besviken.

fredag, december 04, 2009

Bon Jovi är dagens hjälte

I morse körde jag stenhårt på gymmet. Till min hjälp hade jag Bon Jovi som sjöng och rockade vackert och häftigt i mina hörlurar. Det gav en sån kick att jag utan problem körde hela passet med rejält tyngre vikter än tidigare.

Mellanspelet i passet, sju minuter på löpbandet, sprang jag fortare än någonsin tidigare, jag gjorde fler situps än brukligt och jag körde t.o.m en extra bicepsövning som jag inte brukar göra.

Nu är jag supertaggad att ta hand om dagens jobb på kontoret. Thanks Bon !

onsdag, december 02, 2009

Oförskämt orättvist

Visst är det för jävligt med de hysteriska inkomster som många idrottsutövare har. Tänk Robin Söderling. Han tjänade 2,5 miljoner på fyra tennismatcher på mindre än en vecka. Ryssen som vann hela turneringen lirade ytterligare en match och tjänade över 12 miljoner. På en veckas kneg. På något som merparten av världens befolkning betraktar som lek och motion.

Zlatan har en årsinkomst på över 100 miljoner. Massor av golfspelare tjänar likartat liksom ännu fler hockey- fotbollsspelare. Bara i Sverige finns hockeylirare som lyfter 300 tusen i månadslön.

Visst, det är bättre att idrottsmännen tjänar pengarna och inte arrangörerna, för folk är ju onekligen beredda att betala inträden, och sponsorerna står i kö för att sprätta miljoners miljoner över idrottstjärnorna.

Samtidigt svälter folk världen över, människor saknar bostäder, trygghet och läkarvård. Inte bra. Jag har en strålande idé för att omfördela dessa miljarder, som det faktiskt handlar i slutänden.

Låt oss säga att Barca berättar för Zlatan: ”-grabben, vi ger dig 125 miljoner i årslön, men 50 % av de pengarna skänker vi till en välgörande organisation som du själv väljer, resterande 50 % går till dig, Zlatan”.

Sen gör alla andra idrottsarrangörer och klubbar samma sak med alla idrottsersättningar. Fan vet om inte världen skulle bli bättre ganska snart, för problemet är ju inte pengar, dom finns ju. Problemet är att de som har pengarna väljer att förbruka dom på fel sätt.

Ge mig Nobelpriset för denna strålande idé och jag lovar skänka hela 60 % av prispengarna till GreenPeace.

tisdag, december 01, 2009

Julbord

Okey, nu är julen officiellt invigd. För nästan första gången någonsin lyckades vi samla i stort sett alla som jobbar på StockholmsBuss och SällskapsResor på en och samma gång. Vi firade julens ankomst med ett rejält julbordsätande på mysig krog i Gamla Stan. Så nu är det okey att snacka jul och julkommersialism. Och att dricka julmust.