Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, augusti 30, 2012

Under tiden har detta hänt

Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar. Har varit frånvarande. Icke nåbar för omvärlden. Så för att kompensera detta så blir det här inlägget istället väldigt långt.

För första gången på åratal hittade jag Av-knappen på mobiltelefonen. Jag tryckte på den och drog till fjälls i hela fem dagar.

Och kan man tänka sig, mitt företag verkar inte ha lidit någon som helst skada fast jag inte varit anträffbar. Man är alltså inte oersättlig, andra kan göra saker lika bra. Vem kunde ana det?

I julas fick vi en fjällvandring i julklapp, min fru och jag, av våra barn. Vi skulle gå Jämtlandstriangeln.

Till saken hör att både jag och min hustru är storstadsbarn och har aldrig någonsin genomfört en fjällvandring. Det längsta jag gått var en 2-milamarsch i lumpen för över 40 år sedan. Den bröt jag dessutom efter 1 mil.

Fredag
Tidig samling för instuvning i bilen. Exeditionens deltagare var allså jag, hustrun, dotter, blivande svärson och dessutom två hundar. Trångt men funktionabelt i bilen. Vi anlände under eftermiddagen till Storulvåns Fjällstation i närheten av Storlien och således ganska nära Norska gränsen. För dig som inte kan Sveriges geografi visar jag en tydlig bild.

En rysligt god middag intogs under kvällen och planerna för morgondagen lades upp.

Lördag

En strålande dag, med sol och endast lätta molntussar. Idag var sträckan 12 km till Blåhammarens Fjällstation där ett s.k.hundrum i annexet (dvs toa och dusch fanns i ett annat hus) var bokat för hustrun och mig samt de två vovvarna. Övriga deltagare valde av ekonomiska skäl tältversionen.

För att vara en premiärvandring så gick det över förväntan. Vi knallade på i lagom tempo, gjorde paus ungefär var 3:e kilometer då vi intog energi i form av Noshörningsgodis. Receptet visade sig vara hemligt, men jag tror det består av en del krossad noshörning, två delar nötter, en del russin samt en matsked chokladbitar.

Det finns anledning att påpeka att min ryggsäck vägde 16 kilo, mest av allas. Även om man räknar procent av kroppsvikt. Kan tyckas orättvist.


På kvällen en riktig gourmetmiddag i restaurangen tillsammans med övriga 99 gäster trots att stället bara har 64 bäddplatser. Folk sov i både duschrum och bastu.

Söndag
Regnet kom under natten och det skulle fortsätta regna hela dagen. Detta faktum gjorde att vissa av expeditionens deltagare var mer än lovligt deppiga, trots att jag käckt föreslog en liten allsång till frukost, Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, den tyckte jag var passande.


Till sist enades alla att expeditionen måste genomföras enligt plan. Så på med regnkläder och ryggsäckar, och sen traskade vi iväg mot Sylarnas Fjällstation, 19 km längre bort. Ungefär 7 km lätt nedför i något som kan beskrivas som ett j----ligt stort stenbrott, sedan planade terrängen ut och sedan ca 7 km uppför innan vi slutligen kunde pusta på Sylarnas rätt fina anläggning. Regnet upphörde ungefär när vi var framme. Det kändes positivt.

Den här natten sprängdes vissas budget så alla deltagare sov inomhus i värmen.

Italiensinspirerad pastamiddag tillagad av två av teamdeltagarna. Vanligt godis (Ahlgrens Bilar) till efterrätt.

Måndag
Idag var alla rejält på hugget, för idag var sol utlovad. Det blev inte så på en gång. När vi efter frukost åter äntrade naturen så började det småsnöa och blåsa. På med regnkläder igen. De fick sedan vara på hela tiden eftersom vädret behagade skifta mest hela tiden från sol till regn till sol till snö till molnigt utan vare sig sol eller regn. Här och där i naturen stod sådana här och hängde med varandra.


Dagens etapp tillbaka till Storulvån var 16 km, men mest nedför. Trots detta började en viss teamdeltagare få lite problem med både en tå och ryggen. Så vad återstod då? Jo, jag fick ytterligare en ryggsäck på ryggen. Man tackar. I ärlighetens namn delade vi upp bördan på alla skadebefriade deltagare.

Väl framme på anläggningen åt vi en supergod middag och så firade vi med lite bubbeldricka att vi klarade Jämtlandstriangeln med hedern i behåll men med ohygglig träningsvärk i diverse höftleder. På bilden ser man tydligt varför den här vandringsleden kallas för Jämtlandstriangeln.


När vi sovit ut så använde vi hela tisdagen till att bege oss hem till civilisationen igen.

Som sagt, detta var mitt första vildmarksäventyr. Nästa år vill jag åka till Sarek eller något annat kul ställe att utmana. Tyvärr passar hustrun på detta, hon tycker att det räcker med vildmark nu.

En grej till förresten. Handlar om blivande svärsonen. Jag har ju redan sagt okey till honom att han kan få min dotters hand. Vad jag däremot inte visste, men fick reda på under vandringen, då vi snackade lite man till man, är att han har cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk. Jösses. Respekt grabben, respekt.


Ja, mer än det här så hände inget särskilt under min frånvaro från kontoret. Det var bara det jag ville säga.

onsdag, augusti 22, 2012

Man blir så glad, ett och två

Tänk att små vardagliga saker kan göra en så glad. I går inträffade nämligen två bra saker:

Ett
Fick ett vykort från mina barnbarn som varit på solsemester. Det tog nästan tre veckor innan kortet landade i vår brevlåda, men ändå, glädjen blev ju inte mindre för det.


Två
I går kväll var det säsongspremiär i singeltennis. Med viss bävan gick jag dit. De senaste veckorna jag spelat dubbel har det gått hur uselt som helst. Men igår kväll, då small det, då satt alla bitarna på plats igen. VINST!!!. 6-3, 4-2, sen tog timmen slut. Än är inte undrens tid förbi.

tisdag, augusti 21, 2012

Äsch, en liten dagboksanteckning bara

Det har hänt något i mitt liv. För närvarande har jag fler träningströjor än skjortor och tvättmaskinen får jobba hårt för att hålla jämna steg med "förbrukningen" av träningströjorna.

Här t.ex en liten anteckning från min träningsdagbok i går.

Kändes kanonbra. Sprang hela varvet. Ganska jämna km-tider. Troligen bästa känslan hittills. Måste ha varit i den s.k. zonen. Inte ens uppförsbackarna tärde på psyket, kändes bara som utmaningar, typ den här klarar jag lätt. Och det gjorde jag ju. F** vad jag känner mig nöjd nu!

Det bästa av allt, efter ett genomfört pass så är "feel-good-känslan" obetalbar.

Återstår nu bara att vässa tennisformen, som inte är helt komplett. Sen är hela jag "top notch".

Men livet är inte enbart lek. Nu måste t,ex lönerna fixas. Alltid är det någonting som förstör tillvaron.

fredag, augusti 17, 2012

Snart är det vinter

Om man tittar ut genom fönstret är det svårt att tro att det blir vinter igen. Men det blir det.

Jag har ett förslag. Häng med på vår skidresa under sportlovet vecka 9 2013. En riktig familjeresa med människor i alla åldrar från förskolebarn till pensionärer. Klicka på skidbilden ute i högerspalten så får du mer info om resan.

torsdag, augusti 16, 2012

Snart ökar vi träningstempot

Eller hur? Hittills i sommar har jag gett mig ut på nästan 30 löprundor. Inte illa, om jag får säga det själv, med tanke på att det var årtionden som jag sprang senast.

Den här veckan drar även tennisen igång och nästa vecka tänkte jag även återgå till gymträningen.

Det blir fullt upp med andra ord. Men någonstans i bakhuvudet finns en motivationshöjande tanke, nämligen att om jag skulle få ytterligare en käftsmäll i form av en stroke till, eller kanske hjärtinfarkt, så ska jag tamigfan vara beredd fysiskt. Min fina fysiska form hjälpte till med strokerehaben och skulle det hända en gång till så vill jag vara förberedd.

På "mitt" gym, SSIF Frescatihallen, håller de nu på och förbereder en ny spännande konstruktion, och jag är tämligen säker på att vid min nästa träff med min tränare så kommer jag att få en program på den här manicken.

Efter några månader med den så är det väl dags att anmäla sig till TV:s Gladiatorerna.




onsdag, augusti 15, 2012

Jag loggar ut nu

Inte helt sant. Men jag har nu tagit bort mina Twitterinlägg som fanns ute i högerspalten. Känner inte längre något behov att vara 100 % kommunikativ med världen om vad jag gör och tänker. Räcker fint med bloggen.

Hoppas du fortsätter att följa mig där, eller snarare här, eftersom du redan är där, dvs här.

tisdag, augusti 14, 2012

Äntligen har turen vänt

Jag säger bara ÄNTLIGEN. I två år har jag varje månad köpt Postkodlotter. Tre stycken för att vara rejält garderad. Jag menar, folk vinner ju miljoner hur lätt som helst, det framgår ju tydligt i TV, så varför inte även lilla jag?

Så plötsligt händer det. Plötsligt regnar vinsterna in. Häromveckan kom ett brev som glatt berättade att jag vunnit TVÅ biobiljetter till en film som fick en svag 2:a i betyg av diverse filmkritiker. Men det är ju inte Postkodslotteriets fel.

I går hände det igen. Nu var vinsten betydligt större, då fick jag meddelandet via SMS.

Nu blir det fest, mitt postnummer var med i senaste dragningen och jag började genast räkna hem minst 3 x 100.000 plus en Volvo som de lite diskret gömt ute på gatan.

Det bidde inte så, det bidde lite mindre, 150 bagis per lott, dvs hela 450 kr insatta på mitt bankkonto inom 4 veckor. Man tackar.

Jag är så obeskrivligt glad så jag knappt kan jobba. Nu sitter jag istället och jämför olika investeringsalternativ och väger fördelar mot nackdelar. Kanske jag nu har råd att sluta jobba?

torsdag, augusti 09, 2012

En liten royalistisk fundering bara

Undrar hur drottning Silvia hade sett ut om hon inte gjort alla ansiktsoperationer. Förmodligen mer mänsklig. Men Gurra tycker kanske hon är snygg.

Fast jag tycker vi ska ha kvar kungahuset i alla fall.

tisdag, augusti 07, 2012

Training Camp. Home edition.

Det gäller att ligga i även i vardagen. Även om träningslusten inte direkt överfaller en när väckarklockan ringer.

Men som min twitterinspiration Paolo Roberto säger, om man bara tränar när man har lust, så blir det inte många träningspass.

Så därför blev det idag först ut en vända på 3 km med lite lättjogg tillsammans med hustrun. Sedan ytterligare 4 km i eget tempo.Och det redan innan många ens kommit ur sängen.

För den som undrar, det är aldrig för sent att börja, och vinsten per nedlagd svettimme är enorm. Pröva du också.

måndag, augusti 06, 2012

Miljötänk?

Back to work again. Både trist och kul såklart. Under veckan beställde jag två små toners till en liten printer jag har. Blev en smula förvånad när dessa två pytteaskar levererades i en jättestor kartong.

Tänker man miljö när man skickar så små saker i stora paket? Och levererar det till kontoret med en jättestor lastbil? Jag bara undrar.


lördag, augusti 04, 2012

And the winner is

Helt ohotad segrare i tävlingen Sommarens Godaste Glass är:


onsdag, augusti 01, 2012

Jag har hamnat på ett Training Camp

Äntligen kunde jag ta några dagars semester. En hel vecka faktiskt. Men det blev inte direkt någon vilosemester. Mina välförtjänta dagar har förvandlats till ett Training Camp.

Här ska jag och hustrun tränas så vi är i högform när inomhusträningssäsongen börjar. Vi kan ju inte komma till PT-Tommmy otränade, vad skulle han säga då? Sommarcoachen heter Sofia och är min dotter tillika arbetskamrat.

Dagarna börjar med antingen ett styrkepass med ett tortyrredskap som heter TRX, eller ett löppass. Eller ett yogapass. Yoga är inget för mig, då passar jag på att ligga i solstolen.

Maten som erbjuds är lämplig när man vill gå ner i vikt, så jag är konstant hungrig. I morse gick jag upp kl 05, körde hem till Sollentuna och lirade tennis 1,5 timmar. Efteråt åt jag en rejäl frukost tillsammans med tennisgentlemännen. Och köpte en glass på tillbakaresan. Alltså sånt som inte är tillåtet under veckan. Fy på mig.

Nu väntar ett eftermiddagspass typ styrka med TRX. Inget kaffebröd har serverats till eftermiddagsfikat.

Så här kan TRX användas.