För första gången på åratal hittade jag Av-knappen på mobiltelefonen. Jag tryckte på den och drog till fjälls i hela fem dagar.
Och kan man tänka sig, mitt företag verkar inte ha lidit någon som helst skada fast jag inte varit anträffbar. Man är alltså inte oersättlig, andra kan göra saker lika bra. Vem kunde ana det?
I julas fick vi en fjällvandring i julklapp, min fru och jag, av våra barn. Vi skulle gå Jämtlandstriangeln.
Till saken hör att både jag och min hustru är storstadsbarn och har aldrig någonsin genomfört en fjällvandring. Det längsta jag gått var en 2-milamarsch i lumpen för över 40 år sedan. Den bröt jag dessutom efter 1 mil.
Fredag
Tidig samling för instuvning i bilen. Exeditionens deltagare var allså jag, hustrun, dotter, blivande svärson och dessutom två hundar. Trångt men funktionabelt i bilen. Vi anlände under eftermiddagen till Storulvåns Fjällstation i närheten av Storlien och således ganska nära Norska gränsen. För dig som inte kan Sveriges geografi visar jag en tydlig bild.
En rysligt god middag intogs under kvällen och planerna för morgondagen lades upp.
Lördag
En strålande dag, med sol och endast lätta molntussar. Idag var sträckan 12 km till Blåhammarens Fjällstation där ett s.k.hundrum i annexet (dvs toa och dusch fanns i ett annat hus) var bokat för hustrun och mig samt de två vovvarna. Övriga deltagare valde av ekonomiska skäl tältversionen.
För att vara en premiärvandring så gick det över förväntan. Vi knallade på i lagom tempo, gjorde paus ungefär var 3:e kilometer då vi intog energi i form av Noshörningsgodis. Receptet visade sig vara hemligt, men jag tror det består av en del krossad noshörning, två delar nötter, en del russin samt en matsked chokladbitar.
Det finns anledning att påpeka att min ryggsäck vägde 16 kilo, mest av allas. Även om man räknar procent av kroppsvikt. Kan tyckas orättvist.
På kvällen en riktig gourmetmiddag i restaurangen tillsammans med övriga 99 gäster trots att stället bara har 64 bäddplatser. Folk sov i både duschrum och bastu.
Söndag
Regnet kom under natten och det skulle fortsätta regna hela dagen. Detta faktum gjorde att vissa av expeditionens deltagare var mer än lovligt deppiga, trots att jag käckt föreslog en liten allsång till frukost, Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, den tyckte jag var passande.
Till sist enades alla att expeditionen måste genomföras enligt plan. Så på med regnkläder och ryggsäckar, och sen traskade vi iväg mot Sylarnas Fjällstation, 19 km längre bort. Ungefär 7 km lätt nedför i något som kan beskrivas som ett j----ligt stort stenbrott, sedan planade terrängen ut och sedan ca 7 km uppför innan vi slutligen kunde pusta på Sylarnas rätt fina anläggning. Regnet upphörde ungefär när vi var framme. Det kändes positivt.
Den här natten sprängdes vissas budget så alla deltagare sov inomhus i värmen.
Italiensinspirerad pastamiddag tillagad av två av teamdeltagarna. Vanligt godis (Ahlgrens Bilar) till efterrätt.
Måndag
Idag var alla rejält på hugget, för idag var sol utlovad. Det blev inte så på en gång. När vi efter frukost åter äntrade naturen så började det småsnöa och blåsa. På med regnkläder igen. De fick sedan vara på hela tiden eftersom vädret behagade skifta mest hela tiden från sol till regn till sol till snö till molnigt utan vare sig sol eller regn. Här och där i naturen stod sådana här och hängde med varandra.
Dagens etapp tillbaka till Storulvån var 16 km, men mest nedför. Trots detta började en viss teamdeltagare få lite problem med både en tå och ryggen. Så vad återstod då? Jo, jag fick ytterligare en ryggsäck på ryggen. Man tackar. I ärlighetens namn delade vi upp bördan på alla skadebefriade deltagare.
Väl framme på anläggningen åt vi en supergod middag och så firade vi med lite bubbeldricka att vi klarade Jämtlandstriangeln med hedern i behåll men med ohygglig träningsvärk i diverse höftleder. På bilden ser man tydligt varför den här vandringsleden kallas för Jämtlandstriangeln.
När vi sovit ut så använde vi hela tisdagen till att bege oss hem till civilisationen igen.
Som sagt, detta var mitt första vildmarksäventyr. Nästa år vill jag åka till Sarek eller något annat kul ställe att utmana. Tyvärr passar hustrun på detta, hon tycker att det räcker med vildmark nu.
En grej till förresten. Handlar om blivande svärsonen. Jag har ju redan sagt okey till honom att han kan få min dotters hand. Vad jag däremot inte visste, men fick reda på under vandringen, då vi snackade lite man till man, är att han har cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk. Jösses. Respekt grabben, respekt.
Ja, mer än det här så hände inget särskilt under min frånvaro från kontoret. Det var bara det jag ville säga.