Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Nu gör jag nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017.

fredag, januari 31, 2014

Nu blir jag nog religiös igen

Lite då och då blir jag religiös. Häromdagen kände jag att livet nästan tog slut när jag fick muskelbristningen som jag skrev om häromsistens.

Jag såg en mörk framtid, haltandes, tittandes på andra människors fysiska aktiviteter.

För mitt inre så jag mig själv sakta men säkert tyna bort som en värsta soffpotatis zappandes bland tv-program och skålar med chips och ostbågar och med massa odiskade och urdruckna vinglas.

Men ser man på. Ett mirakel inträffade. Efter första rehabpasset på gymmet så blev det plötsligt oändligt mycket bättre i benet. Det fanns alltså hopp om ett fortsatt liv.

Igår kväll cyklade jag en halvtimme på min cykeltrainer och efter det kändes benet ännu bättre, nästan helt bra.

Idag såg jag den här bilden i morgonblaskan Dagens Nyheter. Den fångade exakt känslan som fanns inom mig höromkvällen. I princip död, men så inträffade ett under, ett mirakel. Klart man då funderar på att bli religiös, jag är ju trots allt medlem i Svenska kyrkan, eller vad det nu heter.


En sån snabb rehabilitering har jag då aldrig varit med om. Funderar på att uppgradera min PT Tommy Jonsson, chefstränare i Frescatihallen, till om inte min Gud så kanske i vart fall Jesus. Kan nämligen inte tänka mig att läkningen skulle gått så snabbt om jag inte var rejält tränad i hela kroppen. Helt återställd är jag ju ännu såklart inte i benet, det gäller att bygga upp musklerna försiktigt igen, men ändå, jag har fått uppleva ett mirakel.

onsdag, januari 29, 2014

Eländes elände jävla elände

Det där med fysisk aktivitet. Är det så bra? Egentligen. Här hoppar och skuttar man, häver arm och plankar. Cyklar, springer och lirar tennis.

Och så plötsligt händer det. Smack, en rejäl muskelbristning i vaden när jag satsar allt för att springa fram för att lägga tillbaka en stoppboll i gårdagskvällens tennismatch.

Bara att säga tack och adjö och grattis till vinsten, till min motståndare. Sedan hem, linda benet, hälla upp ett stort (jättestort) glas vin, sen lägga benet i högläge och sen ägna en timme att tycka synd om mig själv.


Redan idag påbörjades rehaben med försiktig cykling. Jag har en sån otroligt tur att jag har en PT som kan allt. Förutom att han är en superbra tränare är han även specialist på rehabträning. Känns rent av lyxigt.

Så nu är all fysisk benansträngning förutom rehaben bannlyst minst två veckor framöver. Innebär att jag måste ställa in alla mina tennisfajter lång tid framöver. Det suger, som man säger.

tisdag, januari 28, 2014

Armhävnings-jävla-tisdag

Rubriken är stulen från min dotter/arbetskamrats blogg. För idag är det armhäv som gäller. Inte alltid kul.

Här visar jag en föredömlig armhävning. Spikrak. Möjligen ett litet minus för den böjda halsen. Min PT Tommy skulle trots det vara stolt om han såg den.


Så här såg det ut på ett Ericsson-kontor i Kista:


Även små människor har blivit engagerade i detta vårt kollektiva armhävningsprojekt:


Nästa armhävningsdag är på torsdag kl 10,11,12,13,14 och 15. Vore kalaskul och du mailade in en bild hur det då ser ut när just din arbetsplats gör kollektiva armhävningar. Jag lovar att publicera bilden och därmed ge ditt företag en ovärderlig reklam.

måndag, januari 27, 2014

Kändisar har alltid gräddfil

Det är ibland rent märkligt att kändisar har s.k. gräddfiler i alla möjliga sammanhang. Vår lilla exclusiva klubb KulturRallyt hade i går nedslag på Fotografiska Museet.

Där fanns som vanligt ett gäng fotografer, mer eller mindre kända, som hade utställning. Bla hade Johan Rheborg sin utställning Backstage. Massor med bilder på andra kändisar så att säga bakom kulisserna.


Nu ska förstås Johan Rheborg inte skämmas för att han pga sin kändisstatus fick ställa ut sina bilder på Fotografiska. Enligt min blygsamma bedömning så är han värd det. Helt igenom fantastiska porträttbilder. Absolut värt ett besök på museet. Gillar du foto ska du utan någon som helst tvekan pallra dig dit och beskåda verken. På köpet för du också se några andra fotografers utställningar.

Fika/lunchavdelningen går för övrigt heller inte av för hackor. Nice view, som vi säger och kaffet och bullarna fick också godkänt.


fredag, januari 24, 2014

Armhävartorsdag

Igår var det kollektiv träning. På vårt kontor men även hos Kambi Sport Solutions. Och förhoppningsvis även på andra ställen.

Vore kul om du kunde maila en bild från just ditt kontor när ni gör kollektiva armhävningar varje tisdag och torsdag 10,11,12,13,14 och sista kl 15.

Så här såg det ut hos Kambi Sport igår:


Men armhävningar räcker inte. Själv tog jag en cykeltur på kvällen på Pacific Coast Highway.



Nästan en timme i ett väldigt tufft tempo. Började med en lååååång nedförsbacke till havet och sedan bar det uppåt så-in-i-helvete. Superjobbigt. Efter nästan en timmes cykling stoppade mitt serviceteam mig med att ropa "maten är klar". Så jag avbröt träningen och orkade sen inte återuppta den.

Så kan en vanlig träningsdag gå till. Idag gäller en timmes gymträning på lunchen. Okey då, en lite förlängd lunchtimme då om det ska vara så noga.

torsdag, januari 23, 2014

Tveksamma försäljningsmetoder

Det här stör jag mig på. Om du själv har en kopiator händer sannolikt samma sak för dig.

Plötsligt kommer det här meddelande upp på skrivaren:


Problemet med det är att tonern räcker ytterligare FLERA månader, trots att vi använder printern tämligen flitigt varje dag. Och under de månaderna blinkar den röda varningslampan hysteriskt.

Det är en usel försäljningsteknik tycker jag. HP, Samsung, you name them, alla kör med samma usla bondfångarknep.

Varför ska allting gå ut på att lura till sig merförsäljning?

fredag, januari 17, 2014

Planen är lagd

Min träningsplan inför Vätternrundan börjar ta form lite mer konkret.

I går körde vi första gympasset med inriktning på loppet.

Idag anmälde jag mig till cykelloppet Gran Fondo. 15 mil runt Stockholm med start och mål i Friendes Arena. Om du vill gå överkursen kan du kika på den här länken:
http://www.granfondostockholm.se/?gclid=COeejea1hbwCFUNe3godd34Afg


Det blir en perfekt genomkörare för DET STORA LOPPET 3 veckor senare.

torsdag, januari 16, 2014

Jag var varit i Bretagne

Paketet som jag skrev om igår visade sig innehålla en träningsmackapär för cykel. Superkul.

Man hänger fast sin cykel på manicken, kopplar ihop manicken med en dator, drar igång ett dataprogram och så kan man hoja världen över.

Filmerna man kan se är filmade som om man cyklade på vägarna. När det är uppförsbacke så ser manicken till att det går trögare att trampa.

Det blir ju såklart inte riktigt som i verkligheten, men ett kul sätt att träna cykel (och rumpa) under snösäsongen.

Igår testade jag och jag trampade i 1 timme ca 2 mil i ett vårlikt Bretagne. Ikväll funderar jag på att ta en tur på Mallorca. Kanske jag också tar några minuter i Skottland också, vi får se.

Men det viktiga är trots allt inte hur man tränar, eller var man tränar, bara man tränar. Men det absolut viktigaste när man tränar är att se cool ut. Jäkligt cool, det är regel nummer ett.

Stötte på visst motstånd när jag ville placera träningsmanicken i vardagsrummet, så jag blev hänvisad till källaren. Det går att se cool ut även i en sån, särskilt när man vill skydda sig mot solen. För att inte tala om fartvinden.

Men som sagt, att se cool ut, det är viktigast.





onsdag, januari 15, 2014

Tomten kom i alla fall

Jag som trodde Tomten svek mig. Men icke. Jag visste att han inte skulle göra det, egentligen, för 2013 var jag totalt sett oerhört snäll.

Igår kom ett paket som han för säkerhets skull skickade med UPS. Han var väl rädd att lägga paketet i fel skorsten kan jag tänka.

Vad kan det vara i paketet tro?

Det får bli som ett TV-serieavslut.... to be continued


måndag, januari 13, 2014

Cirkus Demnert

Nu utökar vi kontorets vardagsträning.  Från idag gäller följande:

- varje måndag kör vi den s.k. plankan kl 1000, 1200 och 1500. Man står som en planka, på tåspetsar och armbågar, så lång tid man orkar, dock minst 45 sekunder.

Här en illustration hur det går till. Extravikt på ryggen behöver man inte ha om man inte vill. Det är överkurs. Lite Cirkus Cirkör-look-a-like.


- varje tisdag och torsdag kl 1000,1100,1200, 1300, 1400 och 1500 kör vi armhävningar. Minst 10 st plus 1 extra varje klockslag.


fredag, januari 10, 2014

Ensam är stark

Killen på bilden är Kodjo, en känd radiopratare i P3. Han brukar träna på samma gym som jag. Dessutom har han samma tränare som jag. Kodjo är imponerande vältränad och han brukar då och då träna tillsammans med oss på våra onsdagslunchträningar.

Bilden sitter på en affisch i Frescatihallen och som gör lite reklam bla för att träna i grupp. Kanske inte rätt bild för just det ändamålet, Kodjo ser rätt ensam ut på gruppträningen. Men så är det ju inte.

På våra onsdagsträningar brukar vi vara sådär 5-6-7-8 stycken som kör stenhårt i 30 minuter. Jag är alltid den äldste.




torsdag, januari 09, 2014

Bara lite lätt chockad

Idag under lunchpromenaden gick vi förbi en lågstadieskola. Döm om min förvåning när jag kollade in genom ett fönster och såg säkert 30 små knoddar med varsin laptop på bänken framför sig.

De satt alla djupt koncentrerade för att lära sig mer om data och datorer. 8-åringar!

My God, det var annat på min tid, då skulle man plugga dödsdatum för kungar och baroner, veta årtal för massa krig för typ tusen år sedan och vem som vann krigen.

Nu lär man sig tydligen hur datorer funkar och var och hur man hittar information man verkligen behöver.

Bra skolan, jag är en modernt tänkande man, jag är på. Men en smula chockad blev jag allt, det visste jag inte att skolan lärt ut sådant.

onsdag, januari 08, 2014

Förmodligen värdelöst vetande

Så har jag nu fått ihop statistiken för min träning under hela 2013. Inte så svårt, jag registrerar all min träning på sajten FunBeat. Då har man liksom koll på läget. Om man vill.

Jag har under 2013 tränat 217 pass och totalt ägnat 215 timmar, 27 minuter och 29 sekunder åt att förbättra min fysik och därmed uppnått: A: jag lever förhoppningsvis lite längre. B: klarar framtida sjukdomar och allmän skröplighet bättre. C: har haft roligt under tiden.

Det här diagrammet visar min träningstid per månad. Lite utjämnat så blir det ungefär 4 pass per vecka.


All denna träningstid, som ju egentligen inte är särskilt mycket, fördelade sig så här mellan mina aktiviteter:


2014 har startat i god träningsanda och såvitt jag kan bedöma så kommer det att fortsätta så. Jag är ju dessutom omgiven av hejapåare typ dotter/arbetskamrat Sofia och inte minst min tränare Tommy Jonsson i Frescatihallen.

Sannolikt har jag nu drabbats av en allvarlig form av endorfinmissbruk varför jag misstänker att träningsdosen kommer att öka under det här året.

Vet inte vad du tycker, men jag tycker det känns skithäftigt att träna seriöst och målmedvetet, och min träningssatsning mot att klara Vätternrundan i juni är bland det häftigaste jag gjort sedan bröllopsnatten.

torsdag, januari 02, 2014

Nya året började inte som jag tänkt

Allt går inte som man tänkt. Nyårsdagen var tänkt som en dag med museibesök, putsa på cykeln, lite allmänt privatfix och en begrundan av vad 2014 kan komma att bjussa på. Kort sagt en lugn och behaglig dag.

Men icke.

Kl 10:15 uppdagas att ett missförstånd skett, det saknas en chaufför som ska köra glada nyårsfirare från Silja/Tallink-båten norröver. Med avgångstid 10:30. Panik. Kaos.

Efter ett antal resultatlösa telefonsamtal återstår ett enda alternativ. Det är att petit moa hoppar i brallorna och ger järnet till bussen. Vilket sker. Lite lätt försenade, typ 45 minuter, så drar vi iväg med det fullsatta ekipaget norrut. En smula spännande för jag har inte en susning var alla hållplatser är belägna. Men med hjälp av snälla passagerare  prickar vi in hållplatserna i både Uppsala, Tierp och Gävle.

Efter 25 mil möter vi upp bussen som kör nya Silja/Tallink-resenärer från Sundsvall till båten, vi byter buss och jag kör ner buss och nya gäster till Silja/Tallink-båten.

När jag äntligen är hemma igen på kvällskvisten så har James Bond-filmen redan börjat. Liksom 2014 som inte började som jag tänkt. Men jag är inte ledsen för det inte. Det är alltid lika kul att köra buss och alla resenärer var glada och tacksamma att få komma hem. Så slutet gott, allting gott. Precis som det gamla året 2013.