Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

fredag, maj 31, 2013

Det är så jäkla kul.....

...... att trycka dit 40-45 åringar i tennis. 6-2, 6-1 säger allt.

Nu kan jag njuta segerns sötma ett tag. Brukar smaka gott.

onsdag, maj 29, 2013

Det går inget vidare för oss nu

Rubriken syftar inte  på StockholmsBuss, där är det precis tvärtom, dvs fullt ös medvetslös.

Det som känns tungt just nu är att vi privat i min familj nästan prenumererar på ambulansfärder. Igår var det dags igen. Nu var det min mor som fick åka iväg för sjukhusvård. Inget superakut, men hon fyller 90 i september och krafterna börjar ta slut.

Hon bor ensam, men min syster gör dock en nästan omänsklig insats och tar hand om och sköter mor på ett fantastiskt sätt samtidigt som hon jobbar för fullt med sitt jobb.

Mor är inte sjuk, handlar mer om ålderssvaghet. Måste andas med syrgashjälp 24 timmar om dygnet, har lågt blodtryck och för mycket vatten i kroppen. Men nu orkar hon inte ens längre knappt gå på toaletten eller ens förflytta sig själv i lägenheten utan att känna sig totalt urblåst. Ungefär som när du och jag sprungit det fortaste vi kan i 1 km. Så känner sig mor efter fem steg.

Igår var distriktsköterskan hemma hos henne för att se till att hon mår bra, men gjorde bedömningen att sjukhusvård just nu vore det rätta med tanke på mors allmäntillstånd.

Nu får hon behövlig sjukhusvård och vi hoppas att det bara är något enkelt som fått hennes kropp i sådan obalans.

Men visst känns det jobbigt att veta att hon närmar sig slutet. För så är det ju. Livet har sin gång men mor är en kämpe som inte ger upp i första taget. Det är inte så väldigt många som blir 90 år, så bara det bevisar vilken kämpe hon är. Hoppas jag har ärvt de generna.

tisdag, maj 28, 2013

Nu är jag orolig. På riktigt.

Förlåt om jag är tjatig, men den där deodoranten som jag köpte häromveckan och som jag rapporterat en del om, är en besvärligt sak.

Det här var en bieffekt av det otrevliga slaget. Men det är okey ändå, det är ju ändå sommar så jag tror inte det märks så mycket.


fredag, maj 24, 2013

Myteriet på Ataleia

Min segelbåt heter Ataleia. Till i år lovade delar av besättningen att verkligen hjälpa till med vårrustningen så att det skulle gå fort och lätt. I gengäld skulle delar av besättningen få låna båten för egna småseglingar under sommaren när kapten lekte landkrabba. Det talades också i höstas om förstärkningspersonal som kunde hjälpa till i utbyte mot egna seglingar.

Nu har delar av besättningen gjort myteri. Låter kaptenen göra allt "dirty work" själv.

Delar av besättningen har istället för båtvård valt att bygga om kök. Förstärkningspersonalen har valt att köpa hus och göra barn.

Som följd av allt detta står nu Ataleia fortfarande kvar på land, nu rätt ensam kvar på uppställningsplatsen bland några andra "har-inte-riktigt-tid-kaptener".

Tänk så konstigt en del människor väljer att prioritera. Kök och barn istället för båtvård.

torsdag, maj 23, 2013

Min bild av Stefan Lövén

Sossarnas kung, Steffe L, har jag lite svårt för. Min bild av honom, som jag enbart fått från media, är att han sitter och hukar bakom en buske, smyger fram till någon moderat, sticker lite på honom och sen snabbt kryper tillbaka bakom busken och gömmer sig igen. Och så sänder han ett meddelande till media, "-allt är Reinfeldts fel".

Så fort det brinner till någonstans, så gör han samma sak. Idag läste jag att han tycker det i princip är Reinfelds fel att det blivit upplopp runt om i stan.

Har lite svårt att hålla med. De nu anhållna upprorsmakarna är mellan 16-20 år gamla. Hälften bor inte ens i närheten av Husby och hälften av dem är redan straffade för andra typer av brott.

Inget missnöjesuppror här inte, bara ett "kul" krig som tidsfördriv. Småungar som hamnat galet i livet.

Känns lite konstigt att hela Husby därmed i media förmedlas som ett förfallet och infekterat område när det i själva verket befolkas av i huvudsak hederliga, skötsamma och vanliga människor. Visserligen väldigt många invandrare, men likväl vanliga människor med drömmar och ambitioner som alla andra.

Men i media dras alla över samma kam. Det är också en sorts brist på människorespekt. Alltså lite av samma stuk som SD för fram.

tisdag, maj 21, 2013

Klippkort på Danderyds sjukhus

Vi har nu skaffat familjeklippkort på DS. Igår var det dags igen för ett besök där. Den här gången var det inte jag, utan min fru som gjorde besöket. Dessvärre tog hon inte huvudentrén utan kom dit via ambulansfärd och akutintaget.

Jag blev lite "avis" för jag har aldrig åkt ambulans. Å andra sidan har jag en gång transporterats till Karolinska sjukhuset med helikopter. Inget slår en helikopterfärd till sjukhus, det ger alltid högsta poäng även om man själv inte kan njuta av färden.

Hustrun råkade ut för något som de så småningom rubricerade som en "liten hjärtinfarkt". Bara så där liksom. Under lunchen på hennes jobb. Utan större förvarningar. Hon mådde lite allmänt pyton när hon gick till jobbet men inget värre än så.

Och så plötsligt efter två tuggor på en smörgås. Ett stort skrämmande tryck över bröstet, svårt att andas. Det gick över efter en liten stund och hon kände sig normal igen. Lyckligtvis fanns där arbetskamrater som ändå ringde ambulans som körde henne till DS. Då mådde hon bra och hon ringde mig under färden med orden: "-bli inte orolig nu, men just nu åker jag ambulans till sjukhuset".

"-jahaja, näe, varför skulle jag bli orolig över det? Åka ambulans gör väl alla lite då och då".

Klart jag blev skraj. Skiträdd helt enkelt.

Hon tränar liksom jag regelbundet, röker inte, lever i stort sett ett hälsosamt liv. Och ändå händer sånt här.

Ännu en gång fick jag en påminnelse hur skört livet är. Från ingenstans, utan minsta förvarning kan allt ta slut.

Det borde vi alla tänka på lite då och då. Att aldrig ta något för givet, att alltid göra det bästa av tiden man har. Låter fjantigt, men när saker händer blir man allt lite skakis.

Hustrun mår nu bra och ska om några timmar få utstå alla möjliga kontroller och kärlkransröntgen så hon får rätt behandling och medicinering. Ingen anledning till oro längre. Livet går vidare.

måndag, maj 20, 2013

Slutrapport eller Lögn och förbannad dikt

Nu har jag haft min nya deo några dygn och jag skulle enligt reklamen bli mer eller mindre bombad av nedfallande dösnygga änglar.

Icke en enda ängel har landat i min närhet. Förutom min fru förstås, men hon landade för ungefär 40 år sedan, så hon räknas inte in i det här projektet.

Men det är klart, en form av ängel fanns det, kanske den moderna varianten, hon skickade ett mail istället. Det där som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Nja, jag är nog trots allt lite tveksam till den där s.k. skönhetsreklamen i TV. Tänk då på alla kvinnliga produkter som visas i rutan. Många lögner blir det om man räknar i hop alla floskler.

Är det inte rent fantastiskt hur mycket pengar som satsas på rena lögner och lurendrejerier. I TV. På bästa sändningstid.

Kusligt nog så noterade jag att gräset i trädgården började växa ohyggligt fort efter att jag gått ut och hämtat morgontidningen. Kan det ha något samband med min nya deo?

fredag, maj 17, 2013

Snabbt resultat

Herregud. Effekten från nya deon som jag skrev om tidigare idag blev rent av häpnadsväckande.

Ännu så länge ingen ängel som landat, men ett änglaliknade mail kom alldeles nyss. Så här stod det i mailet:


Hej Göran!
Vi var så nöjda med Jonas igår! Kändes tryggt att han hade förberett sig så väl. I fortsättningen ska vi nog kolla med er innan vi lägger upp tidschemat för våra utflykter.
Birgitta ........ som var ansvarig för gårdagen vill gärna att Jonas tar körningen till ........ den ......
Önskar er alla en trevlig helg!

Mvh
Gun

Blir man glad eller blir man glad av ett sånt mail? Man blir superglad. Och stolt som en tupp över personalen vi har.

Fullskaletest

Nu. Nu ska vi testa sanningshalten i TV-reklam.

I går inköpte jag nedanstående deodorant. Om man rollar på den under armarna så  kommer det enligt reklamen att ramla ner en hel hoper snygga änglar från himlen.

Det fiffiga i är att de landar i omedelbar närhet av deodorantinnehavaren och s.k. ljuv musik mellan innehavaren och änglarna kommer att uppstå.

Min fru är medveten om projektet, men känner sig inte orolig över den eventuella händelseutvecklingen.

Jag premiärrollade i morse. Vi får se vad som händer under dagen.


onsdag, maj 15, 2013

Kvinnor kan?

Kvinnor kan såklart. Men inte alltid. Igår mötte jag Berit i tennisserien. Hon spelar i regel jättebra, brukade spela tennis tre gånger i veckan. Tjejen är rätt ung, bara 61år, alltså bara en aaaaning yngre än jag och hon har vunnit de flesta matcher hon och jag spelat.

Sen några månader tillbaka lider hon av ont i ett knä, precis som jag. Men hon har inte ont i en fot som jag, hon har heller ingen "golfarmbåge" som jag och hon har ingen pacemaker som jag.

Hon borde således ändå vara lite bättre än jag. Teoretiskt alltså. Men icke i praktiken.

Jag fick äntligen ordning på mitt spel och jag satsade på att lira långa bollar, först till forehandsidan, sedan över med bollsuschlingen till henns backhandsida, och fick hon tillbaka den så blev det en reptilsnabb forehand över på hennes forehandsida. Hon hann inte linka över så fort mellan sidorna. Tough luck, tjejen.

Joråsåatt liksom. Nu ska bara de andra sju filurerna i serien mosas på samma sätt, så är jag snart tillbaka i div 7 igen.

måndag, maj 13, 2013

Å så lite kultur igen

Det var dags för en återsamling i KulturRallyt. Ett besök hos Stadsteatern stod på söndagens program. Den här gången för att kolla West Side Story.

Vi hade tur, vi fick platser i logen. Lugnt och fint och med god plats för benen.


Stycket handlar om, som du säkert redan vet, motsättningar mellan Puertoricaner och Amerikaner, under mitten av 50-talet. Många människor på scen, det sjöngs och dansades.

Men något saknades. Glöden, passionen. De två huvudpersonerna Tony och Maria, saknade i mina ögon all form av utstrålning och dansen såg ibland ut mer som truppgymnastik än dans.

Förställningen var mycket våldsinspirerad och det drällde av rasistiska kommentarer i dialogen.

Men som helhet får pjäsen ändå fullt godkänt av mig.

Som vanligt fullt betyg till pausfikat. Den är gången en kopp the och en slags chokladkaka. Utsikt högt över Plattan vid Sergels Torg. Därifrån hade vi full koll på vilka vi skulle gå till om vi ville avsluta kvällen med lite drogintag. Men det ville vi inte.


torsdag, maj 09, 2013

Jag ramlade ur

Det är för j-igt. Klarade mig inte kvar i division 7 i tennisen. Förra omgången sprutade champagnen när jag vann division 8 och kravlade mig upp ett snäpp.

Nu blir det deppvatten istället. Tillbaka till åttan alltså.

Nu måste här analyseras varför det gick som det gick. Måste nog rådfråga både Leif Boork och Niklas Wikegård. De kan sånt.

Men jag tror delvis att det berodde på min fru som alltför många gånger föreslog fel färg på matchtröjorna.

Sen hon fick sparken från det uppdraget gick det bättre. I tisdags kväll valde jag en blå ärmlös funktionströja. Vad hände tror du? Självklart vann jag. Samma sak i söndags, då valde jag en svart. Och vann då också.

Jag borde haft det där obehagliga samtalet med min fru för flera veckor sedan. Då hade nedgraderingen sannolikt inte skett.

Men det är bara att bita ihop, välja rätt färger på tröjan nästa omgång och kämpa mig tillbaka till sjuan.

onsdag, maj 08, 2013

Tokladdad

Nu jäklar är jag laddad inför långhelgen, det blir ju en sån om man väljer att anse fredagen som vilodag. Nu är jag fulltränad för att i fyra dagar ligga på soffan och zappa fram roliga program på TV:n.

Idag körde jag på lunchen ett tufft s.k. TRX-pass på gymmet. Mannen på bilden är min tränare Tommy. En man i sina bästa år, fulladdad av muskler och smidighet. F.d elitidrottare i både gymnastik och simning. F.d tränare i både gymnastik och simning, även där på elitnivå. Expert på rehabträning. Har en gång sprungit Stockholm Marathon på 2,5 timmar.

Den killen har jag som tränare.

500 spänn för en träningstimme kostar det. Det blir rätt många pengar jag lägger på träning under ett år. Särskilt om man också räknar in själva gymkortet. Och parkeringsavgiften. Och vägtullarna. Å andra sidan vet han nu efter tre års träning tillsammans exakt vad jag tål och exakt vad jag behöver träna på och exakt under året jag bör träna ditten eller datten.

Man kan då fråga sig varför jag betalar så mycket pengar för att träna. Jag har ju ändå nått en bit på mitt åldersträ. Svaret är lika enkelt som varför kvinnor använder en viss typ av hudvårdsprodukter.

Because I´m worth it.


tisdag, maj 07, 2013

Det finns inga blåbär längre

Hockey-VM har onekligen blivit annorlunda de senaste 10 åren. Förr vann Sverige alltid öppningsmatcherna  mot "blåbärsnationer" som Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien och liknande nationer. Enkla fighter som "vi" vann med 7-0, 12-2, 9-1 osv.

Nu finns inga blåbärsnationer längre. Eller det är klart, Unger och Japan får väl ännu så länge gå under det epititet, med de vanliga hockeynationerna har klivit rejält framåt.

Jag menar torsk mot Schweiz, och bara 2-1 mot Vitryssland är inte kul. Hela hockey-VM känns föralldel inte kul längre. Tänk om det gått inflation i hockey på TV? Man tröttnar helt enkelt.

Nu måste jag jobba lite, det har hänt stora grejer i StockholmsBuss som kommer att ta oss till en ny nivå. Just wait and see.

måndag, maj 06, 2013

Det där med att flyga

Jag hatar att flyga. Visst, man spar tid, men för själen är det förödande. En himla massa köande och väntande. Och trist så man svimmar. Nio gånger av tio så ser man bara ovansidan av molnen. Rätt enformigt efter ett tag. Jag säger bara två saker, E4 och Autobahn. Där händer det grejer mest hela tiden och scenariot ändras varje sekund så länge du sitter i bussen/bilen.

Och så hyseriskt trångt det är för benen för alla som innehar normallängd. Stackarn framför undrar varför hans stol är trasig som inte går att fälla bakåt. Efter några timmar vill man bara ge utlopp via primalskrik.


Men jag älskar några sekunder av varje flygning. Sekunderna innan start. De taxar ut på startbanan. Slår i handbromsen. Sekunderna tickar iväg, pulsen ökar lite. Så börjar piloten ökar varvtalet på motorerna och man börjar hålla lite hårdare i armstöden. Motorerna ljuter och så - TJONK -, pilotet släpper bromsen och man trycks bakåt rejält i stolen och det känns som det bara är några varvtal till en burn out. Det går fortare och fortare, till slut hysteriskt fort, och så lika plötsligt lyfts nosen och man är nästan i himmlen på bara några sekunder. Där har vi själva behållningen av en flygning. Thats all.


Sen är det bara trist och tråkigt.



fredag, maj 03, 2013

Jotack

Jotack, det är huvudet upp och fötterna ner, som man säger.

torsdag, maj 02, 2013

Nu har jag blivit vuxen tror jag

Tänka sig. Jag blev en stor kille till slut. Första gången jag fått "pensionärsrabatt". Stort.

Hände sig när jag och hustrun besökte ett fotografiskt museum i Florens. Yepp, du läste rätt. Florens, Italy.