Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

torsdag, mars 31, 2011

Rapport från en sjuksäng

Oj vilken omtumlande så kallad resa jag gjort. I söndags fick jag en stroke, fast jag inte visste det då. I måndags togs jag in på sjukhuset, och om det har jag redan skrivit.

Men då jag väl låg där startade massor av aktiviteter och en hel armé av sjukvårdsfolk tog hand om mig. Helt otroligt. För mig kändes det mer som att jag låg där med ett litet blåmärke i skallen, och jag hade lite svårt att ta till mig all uppståndelse.

Det togs prover av allehanda slag, och jag fick olika sorters piller att svälja. Sen kom själva Provet, som genomfördes av terapeuten Hanna. Nu skulle det undersökas vilken typ av skada som stroken gett.

Jag klarade lätt av första delen, mitt namn, ålder, rabbla meningar, säga vad 5x13 blir, säga orden piano, morot, grönt och rädisa två gånger i rad. Fixade detta lätt.

Sen fick jag lägga ett fyrabitars pussel i en särskild färgkombination. Lätt som en plätt.

Till sist fick jag en tomt papper och en penna och jag skulle skriva några meningar om vad som helst. Jag skrev "Här sitter jag och ska skriva något meningsfullt. Det går väl så..  "

Jag skulle skriva "sådär", men när jag skrivit "så" gick det inte längre. Skallen var helt plötsligt tom. Det var helt blankt. Hade plötsligt inte en aning hur jag skulle föra pennan för att formulera nästa bokstav.

Då fick jag ett psykbryt av medelstorlek. Men Hanna tröstade bra, det var helt normalt att reagera så. Sen var den dagen förstörd.

På tisdagen gick jag in i radioskugga, då var jag tvungen att stänga ner min kontakt med omvärlden, mobiltelefonen. Jag fick nämligen en mojäng kopplad till mig som skulle mäta mitt hjärta under 24 timmar och då fick man minsann inte ha någon telefon.

Kändes lite som om jag var med i en filmthriller "I have a böömb, give me all money and a helicopter".


Men jag fuskade, smög ut i hissvestibulen och ringde kontoret, man måste ju ha koll.

Det tog inte mer än 1 minut, sedan kom en syrra och såg arg ut och sa "Nej Göran, du får INTE använda din telefon. Stäng av genast."

Men nu är jag hemma igen, tvärsjukskriven minst två veckor. Hur det nu ska gå med tanke på jobbet. Lyckligtvis har jag fantastiska medarbetare, bla min dotter Sofia, som fixar det dagliga, men de kan ju inte allt jag normalt gör.

Jag får inte ens köra bil på en månad. Inte träna för hårt, promenader är en lagom nivå, inte spela tennis. Bara ta det lugnt.

Nu vidtar rehabilitering och massor av olika aktiviteter med hjälp av det speciella Stroke-team som tilldelats mig. Jag har fått en störning i min skrivfunktion, det här inlägget har t.ex tagit en evighet att får ner. But I did it!

tisdag, mars 29, 2011

Svarte Petter

Satt och lirade lite kortspel med Gud och Djävulen. Gick rätt bra men plötsligt satt jag med sista kortet. Det var Svarte Petter. Osis för mig.

Så nu ligger jag på Danderyds sjukhus, avd 73 strokeenheten. Smaka på den du. Strokeenheten. Hur kul är det på en skala? Sånt händer bara andra, inte mig. Noooot.

Men tur i oturen, en liten rackare men lik förbannat en stroke. Man kan säga att jag slog en rejäl nätrullare och hade turen att bollen ramlade ner på rätt sida av nätet.

Jag kan gå, jag kan tala, alla muskler på rätt plats,jag kan skriva, om än sakta och försiktigt. Det är finmotoriken som tydligen fick sig en tjottablängare. Märkte det bla på att inte gick att skära fyra lika stora leverpastejskivor och att det inte gick så bra att borsta tänderna med tandborstens baksida och några andra småsaker.

Då blev det raka vägen till akuten där jag blev intagen på två röda. Skallröntgen visade otvivelaktigt en stroke. Så nu ligger jag alltså här där jag aldrig trodde jag skulle ligga.

Men men, jag försöker tackla det hela med lite humor, men visst känns det tungt. Rejält tungt.

Å andra sidan har jag hört att man får en hel hög med vuxenpoäng av sånt här. Det är coolt.

måndag, mars 28, 2011

En lyckad helg

Det blev en lyckad helg för StockholmsBuss:

A/ Vi tog guld med Segeltorps hockeytjejer. För den initierade visas här en bild från morgonens DN. Vår buss syns tydligt. I två säsonger har vi haft nöjet att köra dessa tjejer land och rike kring för att leta guld. Vi lyckades förra säsongen och även i år hittade vi, lite överraskande faktisk, guldet i Norrköping.


B/ Vi körde Tyresö-Trollbäckens Innebandylag tillbaka till innebandyns Superliga. En minst lika vass och svår uppgift som att hitta hockeyguld.

Som sagt, i stort sett en lyckad och trevlig idrottshelg.

söndag, mars 27, 2011

Earth hour

Visst är det en fin känsla när vi alla tillsammans och samtidigt släcker ljuset. Varför vi ska göra det har inte riktigt nått fram till mig, men ändå, en härlig sammanhållning världen över blir det ju, eller hur?

Så här fint och mysigt hade vi det hemma hos mig:

fredag, mars 25, 2011

TUR eller otur

Ja, det är frågan. Att åka till den stora branschmässan TUR i Göteborg eller sköta bizznizen på hemmaplan? Eller kanske som Askungesagan. Jag hade ändå ingenting att sätta på mig.

Så jag valde hemmaalternatviet, och för säkerhets skull körde jag ett pass med PT-Tompa. Ett slags komma-igång-pass för att återfinna träningsmotivationen igen. Ett kul pass som dock resulterade i rejäl muskelvärk i överkropp och framförallt i magen. Kan inte ens hosta idag utan svår magsmärta.

Å andra sidan. En tur till TUR-mässan hade kanske eventuellt orsakat huvudvärk istället, vem vet. Då föredrar jag magontet.

Men å tredje sidan, en tur till TUR hade ju varit alldeles alldeles ....underbart.

onsdag, mars 23, 2011

Exploateringen måste stoppas

Nu går skam på torra land. Kolla här hur vi män plötsligt exploateras med våra nakna snygga kroppar, t.o.m på DN:s kultursida. Vi män har alltså degraderats till att bli kulturobjekt istället för sexobjekt.
Det finns inte längre någon rättvisa i världen.


PS. Mannen på bilden är inte densamma som inläggets författare. Tyvärr får man väl lov att säga.

tisdag, mars 22, 2011

Våren är kommen, hopptralalala

Solen skiner, snön smälter och humöret stiger mot oanade höjder. I alla fall fläckvis.

Vädret  innebär att isen snart är borta, smutsen på fönstren syns tydligare, vårångesten över tidsbrist för båtfixeri sätter fart och det är dags att börja vattenträna.

Följdaktligen flyttades dagens morgonträning till Sollentuna simhall. Försöker fortfarande lära mig att crawla. Känns helt omöjligt att få till andningen och det är trots allt lite jobbigt att nästan drunkna var 10:e meter pga andnöd med klorvatten i näsa, mun och hals.

Men jag ger inte upp, en vacker dag SKA jag klara att crawla 25 meter utan att stanna upp och hyperventilera. I can do it!

måndag, mars 21, 2011

Äsch då

Typiskt Djurgården. Förstöra en riktig hockefest genom att torska mot ett gäng från vischan. Men ändå riktigt vasst att gå från 0-3 till 3-3 i matcher och ha 3-2 i avgörande tills bara några sketna minuter var kvar av matchen. Bittert är bara förnamnet.

Tänk vad kul om både Djurgården och AIK hade lirat semifinaler, men icke, nu är det bara AIK som får försvara huvudstadens färger.

Det tar emot lite i själen, men heja AIK, hoppas ni klarar att också lägga Färjestad på rygg.

fredag, mars 18, 2011

Lundell och jag

Jag säger som Ulf Lundell en gång sa. Nästan i alla fall. En inställd träning är också en träning.

Men inte heller jag vill kommentera anledningen till den inställda träningen. Man vill ju inte hänga ut sig själv i offentligheten ljus hur som helst.

torsdag, mars 17, 2011

Nollsummespel

Rent förfärligt det som händer borta i Japan. Naturkatastrofer eller galna diktatorer, alla lika fasansfulla. Och allt påverkar människor världen runt på ett eller annat sätt. Även bussbranschen påverkas. Även mitt företag kommer att påverkas om än i liten skala. Vi kör under säsongen många japanska grupper och de lär nog inte komma i samma omfattning som tidigare. Gissar jag.

Kommer du ihåg mekanikens gyllene regel Det lutande planet från skolfysiken: Det man vinner i kraft förlorar man i väg.

Omskrivet i kapitalistiska bussbranschord kan det bli så här: Det man vinner på askmoln förlorar man på kärnkraft.

Kort sagt, allt är ett slags groteskt nollsummespel där vi alla är små små spelpjäser som styrs av, ja vem då? Gud, Allah eller kanske Kadaffi? Eller kanske bara av Ödet. Jag röstar på det sistnämnda.

Det sägs att Gud är god och Gud bestämmer. Kan någon förklara det goda med det som händer i Japan och det som händer i Libyen och allt annat elände i världen, inklusive min ömmande hälsena? Nix, det finns inget gott med det. Alltså finns ingen Gud. Game, set and match!

Fan så djupsinnigt det blev på slutet, det var inte meningen, det här ska ju vara en glad blogg. Nu blev jag ledsen, nu måste jag gå hem.

tisdag, mars 15, 2011

Räknefel

Aj, aj, aj. Det blev ju lite fel i mitt inlägg häromdagen när jag beräknade parkeringskostnaden till 2,43 kr per decimeter.

Det ska ju stå CENTIMETER såklart, vilket ju ändå känns överkomligt med tanke på brottets art. Särskilt om man väger in den betydligt kortare "gåsträckan" som därmed uppnåddes genom den kreativa parkeringslösningen.

Utan mål och mening

Efter hemkomsten från skidresan hände något med min träning. Plötsligt saknades lusten och motivationen att träna. Helt bortblåst. Har bara lallat omkring på gymet och dragit lite här, lyft lite där, bänt lite här, tryckt lite där. Helt igenom ostrukturerat och orkeslöst. Inte bra. Och två tennismatcher har jag genomlidit med fruktansvärt dåliga resultat.

PT-Tompa tröstade och sa att reaktionen var helt normal, jag tömde kroppen på energi under skidveckan. Ta det bara lugnt en vecka så kör vi igång dig igen, var hans råd. Bara det gjorde att motivationen infann sig igen.

Idag körde jag ett specialkomponerat program som var kanonbra. Dotra Sofia har kört det när hennes motivation vacklat. Stentufft, jobbigt och intensivt och förvånansvärt roligt.

Nu är jag på G igen. Och ikväll går jag ut på tennisbanan ännu en gång och då ska jag ta-mig-fan blåsa min motståndare av banan. GAAAAAHHHHHH.

måndag, mars 14, 2011

Recensioner

I lördags besåg KulturRallyt föreställningen "Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter" på Dansens Hus av och med gruppen Klungan. Rätt rolig men på tok för långa sketcher, vilket föreställningen var uppbyggd kring. Kändes som Övre Norrlands fria teatergrupp var på besök, för allting sades på utpräglad norrländska, och då blir ju alla monologer så väldigt mycket roligare. Typ. På det hela taget, en rätt okey föreställning.

Men på förmiddagen hade undertecknad för en gångs skull hand om programet och då blev det genast drag under galoscherna. Ett otroligt intressant, roligt och givande besök. Vi snackar Båtmässan.

Den andra medlemmen av KulturRallyt och jag enades om att den här båten sätter vi upp på önskelistan till Tomten kommande jul. En 37-fotare från Hanse. Hoppas hoppas hoppas att Tomten är välvillig i år. Lite osäker på det, fick ju inte ens snöslungan jag hade önskat mig senast och den kostade ändå bara en bråkdel av den här skutan.


Vi avslutade båda evenemangen med en kanongod middag på restaurang Grill i Stockholm. När det var dags att betala säger svärsonen i spe en smula överraskande "-jag tar hela notan". Fin kille det där. Jag protesterade bara lite, för syns skull líksom.

Vilken tur jag hade där, för när vi kom ut till bilen kom en liten chock. Ännu en böteslapp. 900 kr. NIOHUNDRA bagis! Liiiite för nära ett övergångsställe till en kostnad av 2.43 kr per decimeter. Bra att jag inte ställde mig närmre för då hade decimeterkostnaden stigit något oerhört, vilket inte hade känts bra alls. Nu kändes den överkomlig.


Vann rätt låt i Mellon? Javisst, jag skrev ju nästan det häromdagen. Fast Swingflys låt gungar mer. 

fredag, mars 11, 2011

Nu laddar vi

Nu kör vi. Det blir en fullspäckad helg. Men först måste inhandlas några viktiga produkter. Först en rejäl påse lösgodis, därefter en butelj rött vin av maffigare sort. Obs, den ska ej inmundigas tillsammans med godiset, utan med världsagod mat som hustrun sannolikt kommer att tillaga.

På lördag blir det båtmässan, sen vidare till Dansens Hus för att kolla något som KulturRallyt bokat, sen blir det Melodifestival så det står härliga till. Det är då det blir mat, vin och godis.

På söndag kommer jag att ha ont i magen, spela en tennisfajt samt bestämma att jag aldrig mer ska äta godis. Då kommer sannolikt även beslut att tas att jag nu avslutat skidträningen och i stället fokuserar gymträningen på Beach 11, även om jag nog inte kommer att strutta omkring på någon beach överhuvudtaget.

Men först Mello, mitt tips är Swingfly eller Saade. Varga kommer högt på listan, icke sämre än fyra.

onsdag, mars 09, 2011

Upplösningen / Dumstrut på

Du kanske kommer ihåg historien jag skrev om för ett tag sedan, där jag skrev att en buss från ett av de större bolagen kraschade en flygel på en bil nere vid Siljaterminalen.

Nu har upplösningen kommit i dagen. Jag fick idag ett mail från bussbolaget med ett bifogat brev från Trygg-Hansa. Där framgår att det var bilen som kört in i bussen, när bilföraren skulle svänga ut från sin parkeringsplats. Bussföraren var således helt oskyldig.

Sens moral, det finns olika sanningar om samma händelse. Intressant.

Eftersom jag innerst inne är en både ödmjuk och rättskaffens kille som erkänner när jag har fel, vilket inte är särskilt ofta, så sätter jag nu på mig dumstruten och ber Det Stora Bussbolaget om ursäkt om jag orsakade diverse känslostormar. Men jag är säker på att de fick något att prata om på fikarasten i alla fall.

tisdag, mars 08, 2011

äsch, glömde en grej

Glömde ju berätta om en kul händelse i backen. För två av mina skidkompisar fanns en dag anledning att fira. De fick sittande i en lift ett positivt besked. Detta skulle firas med champagne. Sagt och gjort. En tillfällig bar ordnades kvickt på bergets topp. Ett trevligt tilltag och absolut första gången jag halsade champagne på en 2000 meter hög bergstopp.

måndag, mars 07, 2011

Back in bissnizz

Tillbaka i den grå vardagen igen. Begränsat kul. Vi hade det ju så bra därnere i Bad Hofgastein.

Träningen jag kämpat med gav i stort sett önskat resultat. På det stora hela alltså.

Första skiddagen, efter lunch, var förstås rena mardrömmen. Mjölksyra i låren så det sprutade ur öronen. Var ytterst nära att lägga mig ner i backen och skrika, gråta och vägra röra mig om ingen snöskoter kom och hämtade mig. Jag var kort sagt helt slut, batterierna helt tomma, var på gränsen till svimfärdig. Det var så illa att mina skidkamrater fick coacha mig ner för backen till räddningen.

På kvällen sände jag ett desperat mail till PT-Tompa där jag reklamerade mina fem senaste träningstillfällen och krävde pengarna tillbaka. Jag fick snabbt svar. Allt gick enligt plan, kanske toppningen blev några dagar försenad bara.

Jag hade startat första dagen för hårt, slarvat med energiinttaget och druckit för lite vatten plus några andra fiffiga råd. Jag hade bara fått en mjölksyreskuld som blev för svår att betala tillbaka. Klart som korvspat. Mjölksyreskulder ska man passa sig för.

Tisdagen var jag klart piggare och på onsdagen kickade toppformen in. En riktig superdag i helt fantastiska superbackar i SportGastein.

För att riktigt markera att formen var på topp avslutade jag dagen med en runda på 5 km på längdåkningsskidor.

Sen måste jag ju också dementera vad jag skrev i ett tidigare inlägg. Längsta backen var ju inte 1500 meter lång, den var ju höjdskillnaden som var det. Längden på pisten var en bra bit över milen.

Men det var då. Nu är det jobbet som gäller igen. Full fart framåt, uppåt, högre, snabbare.

onsdag, mars 02, 2011

Säkrad återväxt

I går, när jag efter en synnerligen jobbig arbetsdag låg och plaskade i hotellets kombinerade inom- och utomhuspool, så fick jag sällskap av en av våra resenärer, en kille i 12-årsåldern. Följande konversation utspann sig:

- du är en av chaffisarna va?
- jo, det är riktigt.
- jag tycker det är manligt att vara busschaffis, jag ska bli det när jag blir stor.
- det är ju jättebra.
- vilket lag håller du på?
- Hammarby
- äh, det var ju jättedåligt.

Jag fick känslan av att busschaufförsyrket därmed inte verkade lika kul längre, men jag kan ha tolkat fel.

tisdag, mars 01, 2011