Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

onsdag, juni 30, 2010

Elefantspelare

Jag förstår mig inte på fotbollsklubbar. Varför köper de dessa stjärnspelare som nu spelar VM? Varje köp föregås av en noggrann läkarundersökning så de är säkra på att objektet är friskt. Ungefär som när man köper hästar.

Vad jag inte förstår är hur dessa spelarobjekt blir undersökta. De har ju osedvanligt dåliga benstommar. Allihop. Men godkända blir de minsann.

De kan ju inte ens springa mer än två, tre steg innan de ramlar omkull. Lite längre borde de väl kunna orka för de miljoner de tjänar.

De borde träna mer på benstyrka och balans och inte bara hur man öppnar och stänger plånböcker. En liten touch från en motspelare och de dråsar i backen som värsta elefanthanar. Lika smidigt som såna också för den delen.

Ge mig några millar per år och en snygg klubbtröja, jag kan numera springa flera kilometer utan att ramla.

tisdag, juni 29, 2010

Jag räcker inte till

Jag räcker rätt högt, om jag sträcker mig når jag innertaket utan att hoppa. Ungefär 90 % av Sveriges befolkning fixar inte det, så jag känner mig lite unik där faktiskt.

Men jag räcker ändå inte till. Det känns jobbigt.

måndag, juni 28, 2010

Man degar ner sig

Så lätt det är att förfalla. Nu har gymmet sommarstängt, eller snarare, de öppnar inte förrän kl 14 på dagarna. Jag vill träna på morgonen.

Tror du att jag tränar hemma istället? Nix, inte ens promenader blir det. Men nu blir det skärpning, det här går inte. Lite jävlar anamma och en stor portion självdisciplin ska råda bot på detta. Man vill ju inte går ner sig i chipsträsket.

Midsommarhelgen var för övrigt helt underbar. Massor med god mat, sol och värme. Men utan båtliv. Segelbåten blev kapad av dotter med kompisgäng som drog iväg på långseglats. Hon har ännu inte återkommit till arbetsplatsen.

Men vet du vad det värsta är? Jag läste att fler och fler människor i detta vårt land börjar prata Göteborgska trots att de inte bor där. Göteborgskan brer ut sig som en virussjukdom. Det lär nu finnas fler människor som pratar den dialekten än det finns Göteborgare.

Det här är allvarligt, våra språkforskare måste ta tag i det här och förhindra ytterligare spridning. Snarast.

Prins Daniel har nu fått sitt officiella namn, Prins Daniel Westling Bernadotte. I teorin skulle jag kunna heta Prins Göran Demnert Bjersander. Jag är också gift mig med en vacker prinsessa med ursprungsnamn ganska likt Dannes sistanamn.

tisdag, juni 22, 2010

Kort paus

Ibland behövs en paus. Ibland tager man sig friheter. Men jag poängterar, det var bara en kortare paus på några timmar. Och lite till kanske. I stort sett bara en förlängd lunch.

måndag, juni 21, 2010

Nu rodnar vi snart

Idag är en extra trevlig måndag. Citatet här nedanför, skrivet av Tidningen Bussbranschen, beskriver en av våra bussresor med SällskapsResor under helgen och det jag citerar är själva slutklämmen av resebeskrivningen. Den första delen är rosor till själva SällskapsResor, den delen tar jag inte upp här, någon måtta för det ju ändå vara.
.............................................................................................
Lite orättvist kanske – men det är lätt att bussförarna kommer lite i skymundan. Men visst är en ”bra” bussförare en tillgång som ytterligare förhöjer en resas värde. Denne Johnny var en sådan bussförare, som med humor (och pondus) fick resenärerna att som lydiga skolelever (?) sätta på sig bältena – och i övrigt berätta om säkerhetsföreskrifter.

Som dessutom körde lika bra som Mats Karlsson i Karlskoga.
Och bättre betyg kan man f-n i mig inte få…
Så trevligt kan man fördriva en söndag…
.............................................................................................

I övrigt inga kommentarer

Det kom ett mail:

Jag bara måste få framföra tusen tack till Stockholmsbuss och chaufförerna som körde våra internationella konferensdeltagare en jättefin rundtur genom hela stan ut på Djurgården till bryggan där vi mötte upp Waxholm III! Vi fick se det mesta av stan, bra glimtar av allt och våra gäster var så nöjda med denna tur, den gav en sådan perfekt inramning till båtturen, som gick ute i skärgården och sist, men inte minst, framför slottet! Det var inget lätt uppdrag att köra i stan denna lördagkväll men chaufförerna gjorde ett strålande arbete!


TACK!

Royalist, javisst

Lova att inte skratta nu. Lova det?! Promise!?

Jag hängde framför TV:n från kl 13 på lördagen ända till pappa Olle hade talat på middagen. Vi snackar tio timmar oavbrutet bröllopstittande. Det enda program jag såg var bröllopet. Inte en sekund kollade jag fotboll. Inte ens damtennisen på Eurosport fick mig att zappa bort från bröllopet.

Du skulle ju inte skratta, du lovade ju det!

Jag tyckte det var en fantastisk tillställning. Vi ska inte ha president. Vi ska ha vårt statsskick kvar, vi ska ha kungahuset kvar. Punkt slut.

Tänk vilken reklam Sverige och Stockholm fick av detta. Stockholm och Sverige behövde det. I tidningen stod att de här bilderna över Stockholm var värda över 1 miljard i reklamsammanhang.

Apropå pengar, det pratades mycket om att kungaparet ville spara pengar och tänka på miljön, det var därför de använde sig av Volvos miljöbilar och SL:s etanolbussar istället för fina turistbussar.

Men hur kan man i det sammanhanget försvara 18 JAS-plan i formation på 400 meters höjd? Från initierade källor så kostar det minst ett par hundratusen bara för att starta ett JAS-plan. Multiplicera sedan med 18. Lägg sedan till bränslekostnaden för de 18 planen och allt skit som de sprutade ut över staden. Plussa på med alla militärskepp som låg i strömmen med kraftaggregaten i full gång. Icke vare sig billigt eller miljömedvetet. Miljöbröllop. Nja, det gick väl sådär.

Men strunt samma, det var så fint, det var så romantiskt. Jag är i grunden en romantiker nämligen. Egentligen. Det var så vackert i kyrkan, kärleken strålade åt alla håll, ända ut i vardagsrummen.

Real men don´t cry. Så är det ju, men jag blev under ceremonin allt lite irriterad över att vi inte hade hunnit dammsuga soffan ordentligt, för precis som det vackra paret skulle uttala sina löften så for det upp ett dammoln som gjorde att mina ögon blev lite irriterade faktiskt. Typiskt min otur.

Leve Sverige och kungahuset, hurra, hurra, hurra , hurraaaaaaaaa!

fredag, juni 18, 2010

Glädjande besked

Har just nåtts av informationen att jag inte behöver köpa nya iPhone 4. Det kommer snart en uppdatering så min iPhone blir nästan lika bra som den nya. Förutom lite småkrafs. Och tänk så många pengar jag spar.

onsdag, juni 16, 2010

Ny iPhone

Nya iPhone 4 finns snart i en butik nära mig. Men näe, inte ska väl jag...?! Eller?! Näe, men kanske. Näe Göran, det är rätt onödigt. Är det verkligen det? Jo, det är det. Eller?

måndag, juni 14, 2010

Döden i skärgården

Larmet kom redan kl 0620. Kommissarie Georg Dement kastade sig iväg. Körde lite fortare än lagligt till en plats i Stockholms södra skärgård. Två dödsfall kräver alltid högsta fart.

När Dement kom fram till platsen insåg han omedelbart att det handlade om en avrättning. Två livlösa kroppar inom ett avstånd av 1,5 meter. Med endast en glasskiva mellan de nu kalla kropparna.

Det var glasskivan som omedelbart väckte Dements intresse. Varför var den där? Vad var sambandet mellan glasskivan och offren? Varför en glasskiva? Var glasskivan mordvapnet?

Morden förde genast tankarna till terrorism. Han ringde därför omedelbart in nationella insatsstyrkan.

Medan han inväntade dem måste han tänka. Dement gjorde som han brukade när han måste göra det. Han rodde ut till sin segelbåt, bordade den och bara satt och tänkte. Han tänkte på ingenting. Han behövde rensa hjärnan på skräp.

Plötsligt ringer telefonen. En upphetsad kvinnlig röst talar, nästan skriker, i falsett. Hon vill anmäla ett brott. En försvunnen buss. Dement kände hur blodet frös till is i ådrorna. Han suckade tungt. Det gamla vanliga tänkte han. Jag har varit med för länge. Samma sak ännu en gång.

Han slog ett välbekant nummer på telefonen. Sa några ord. Det räckte den här gången för att lösa situationen. Den försvunna bussen var inte försvunnen. Den upphetsade kvinnan hade bara tittat åt fel håll.

När Dements hjärna var tom rodde han tillbaka till stranden och gick sakta upp till brottsplatsen igen. Han gjorde sig ingen brådska. Han strosade drömmande genom det daggvåta gräset, tittade ut på den härliga solblänkande fjärden och tänkte att snart, snart kommer jag att kunna se det här varje dag.

Han kom tillbaka till brottsplatsen. Ett möjligt vittne hade anlänt.

Hon bjöd honom på kaffe och frågade om även en middag skulle tilltala honom. Att hon som dryck lockade med en flaska Tendral 2007, från Prioratdistriktet i Spanien fick honom att mjukna. Han kunde inte motstå.

Han kände att hjärtat började slå fortare när han tittade i kvinnans ögon. Hon mötte hans blick, drömmande, nyfiken, bejakande, som om hon ville säga något.

Slut kapitel 1.
……………………
Författarens ursäkt.

Ursäkta att inlägget inte blev som ett vanligt blogginlägg. Jag har bara beskrivit en helt vanlig lördag, men på ett lite annorlunda sätt.

Alla eventuella likheter med verkligheten kan vara rena tillfälligheter. Eller inte. Det två liken var dock två stackars fåglar med synfel. Annars skulle de inte i full fart flugit in i vårt vindskydd av glas.

Men resten då? Tja, som du vet, sanningen finns bara i betraktarens ögon. Fiktion eller verklighet? Du bestämmer.

fredag, juni 11, 2010

Föryngring på SällskapsResor

Vi måste hitta nya målgrupper. Vi måste nå den yngre generationen, de som twittrar, fejsbookar och som tänker lite annorlunda.

”Think outside the box” är vårt nya ledord. Därför har idag Valter Demnert börjat jobba hos oss. Hans huvudsakliga uppdrag är att kartlägga resebehoven på dagis- resp förskolenivå. Hans område kommer vartefter att utvidgas till högstadie- gymnasie resp universitetsnivå.

Han lovade en rapport redan i eftermiddag, men han har redan föreslagit resor till både Kolmården och Eskilstuna Zoo. Rätt resmål för rätt målgrupp. Han har ”tänket” redan klart för sig. Smart kille.

För att hitta inspiration började han med att gå in på Bolibompas websida för att cruisa runt lite bland spelen där. Bara för att få inspiration såklart. Jag ser med spänning fram mot framtiden.

torsdag, juni 10, 2010

Aj

På följande ställen har jag svår träningsvärk:
-övre delen av ryggen, mellan skulderbladen
-axlarnas framsida, in mot mitten av bröstkorgen
-överarmarnas ovansida. Och undersida.
-underarmarnas ovansida.
-magen
-båda sidor av höften
-lårens baksida. Och framsida.
-rumpan

Så det positiva, jag är helt smärtfri på underarmarnas undersida.

I morgon bitti är det dags för ny hårdkörning. Det ska bli kul.

tisdag, juni 08, 2010

Nedslag i verkligheten

Vi har ”Wallraffat” lite. En av våra medarbetare deltog häromdagen i en utflykt till Eskilstuna Zoo med sin lokala hyresgästförening.

Föreningen hade beställt buss hos ett mindre bussbolag i Stockholm. Även vi hade fått prisförfrågan men uppenbarligen var det lägsta pris som gällde för denna förening. Mot det har jag naturligtvis inget att invända. Men resten är en sorglig historia.

Bussbolaget de valde kom framkörandes med en lång blå buss av årsmodell 1993 (!) som saknade aircondition och var i ett skick som kan förväntas på en sjutton år gammal buss som i huvudsak rullat som s.k. linjebuss. Vid bokningen av bussen framkom ingenting om att priset skulle motsvara en dylik buss.

När bussen kom till hämtplatsen så var chauffören klädd i blå skjorta, kortbyxor, feltvättade f.d vita tennissockor som skimrade vackert blåa samt på huvudet en käck keps med fräcka solglasögon ovanpå skärmen. Det såg ut som han själv skulle på en badutflykt med familjen.

Han tyckte nog inte det var så noga med tiden heller, för avresan var beställd till kl 0800 och han anlände till upphämtningsplatsen kl 0805.

Det första han gör när han ska manövrera bussen på rätt plats är att backa in i en stolpe så ena backspegelglaset förvandlades till vacker och skimrande mosaik . Nästa manöver är han bara millimetrar från att rasera en mur.

Eftersom han dessutom inte verkade ha minsta susning om var Eskilstuna låg i förhållande till avreseplatsen så kör han en omväg runt hela Stockholm vilket tar exakt 22 minuter längre tid än närmsta vägen. Under den tiden höll han också på att preja två andra trafikanter in i skyddsräcken varvid han fick många och långa ilskna ”tutningar” som hälsning. Men det brydde sig icke denna chaufför sig om, han körde glatt vidare mot nya spännande händelser.

Strax före Eskilstuna viker han plötsligt söderut på väg 55. Då får vår ”wallraffande” medarbetare nog och kliver fram till chauffören och ber honom vända eftersom de nu var på väg till gudvetvart.

Så sker och väl inne i Eskilstuna så svänger han lika plötsligt som förvånande till vänster när en jättestor skylt ESKILSTUNA ZOO visar att han ska till höger. Efter några extravarv i några rondeller där hans långa buss sprätte iväg fler än två gatstenar så kom de till slut rätt.

Alla kan göra fel, fel saker inträffar vid fel tidpunkter, alla kan göra misstag osv osv. Men här blev det för många misstag på en och samma gång. Resultatet blev att bussbolaget förlorade en kund plus att i vart fall 40-talet vuxna människor inte kommer att tala särskilt väl om detta bussbolag med en lång blå buss i vagnparken.

måndag, juni 07, 2010

Big mistake

Hur i all världen kunde jag, efter 15 månaders regelbunden träning på gym, någonsin kunnat tro att jag ens var hyggligt bra tränad och i hyggligt bra form? Hur i all världen kunde jag inbilla mig det?

Har nyss hemkommit från en timmes ren tortyr med min tränare Tommy. Jag fattar inte hur han kunde hitta de muskler som uppenbarligen inte fått sig en duvning under senaste året.

Han körde slut på mig totalt. Redan efter 35 minuter insåg jag att döden var ett rätt trevligt alternativ just då.

Men jag kämpade på i ytterligare 30 minuter och nu när jag är nyduschad och åter på arbetsplatsen med en kopp nybryggt kaffe framför mig, så känner jag mig så oerhört nöjd med mig själv.

Trots smärtan så ger bra träning med en bra tränare så fantastiskt mycket mer än bara starkare muskler.

fredag, juni 04, 2010

Fredagssmet, inget mys

Idag är det fredag. Idag blir det inte mycket gjort. Idag ägnas större delen av eftermiddagen åt besök hos både SG och KP, så i afton lär jag vara en smula mör. Inte lär det bli bättre på måndag, för då har jag ett pass med PT.

Förutom detta måste också en stor dag i morgon förberedas. En till mig synnerligen närstående och vacker kvinna fyller jämnt. Sånt måste ju firas, eller hur?! Så då är det väl klart att vi gör det.

Fan vad tiden går fort, nästa år är det min tur att ändra förstasiffran i ålderstalet. Och det blir inte till en femma. Jag har åldersnoja så det börjar redan nu kännas lite tungt. Fett tungt faktiskt.

Men det sägs ju att människor även i den åldern har rätt kul. Hoppas det är sant.

onsdag, juni 02, 2010

Jag, en missbrukare

Hej, jag heter Göran och är sjukvårdsmissbrukare.

Jag vill nu ta mig ur detta missbruk genom att gå med i VSIVVKL, som betyder Vi Som Inte Vill Vara Krassliga Längre.

Jag går nu regelbundet till min SG, KP, L:are respektive PT. De förkortningarna betyder Sjukgymnast, Kiropraktor, Läkare samt Personlig Tränare.

Jag har snart inte tid att arbeta längre. Alla ger mig små uppgifter som ska genomföras.

Tabletter ska inmundigas varje morgon för att sänka blodtrycket, några andra tabletter gör nånting bra åt matsmältningen.

En annan uppgift är att varje morgon sju dagar i veckan genomföra 60 tåhävningar i trappa. Samma procedur ska upprepas på kvällen. Om jag gör detta under tre månader så är det 95 % chans att min HÖGRA hälsena blir helt bra.

Två gånger i veckan genomför jag dessutom en trettiominutersträning med min VÄNSTRA hälsena hos SG. Hon ger mig elstötar i vaden samtidigt som jag gör tåhävningar. Jobbiga grejer.

KP har fullt sjå att få bort smärtan i ryggen och L:aren gör grundanalysen. Slutligen PT som kör livet av mig samtidigt som han säger att jag därmed kommer att leva längre. Moment 22 alltså.

Oj, höll nästan på att glömma ett annat missbruk, jag dricker alldeles för mycket kaffe på dagarna.

Men annars mår jag kanonbra. Känns jätteskönt att jag nu har kommit ut och erkänt mitt missbruk. Nu finns det bara en väg och den är uppåt. Och du själv då, vilken väg är du inne på?

tisdag, juni 01, 2010

Jag ställer mig i kön

Även jag ställer mig i kön tillsammans med alla de som fördömer Israels agerande.