Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, juli 26, 2008

Out of office. Dag 13, kväll

Besöket på jobbet gav följande besked. De sköter sig. Personalen alltså. Bra beläggning på våra bussar och dessutom håller vi rätt många kollegors bussar i drift likaså.

Ny resekatalog från SällskapsResor har gått till tryck. Många spännande resmål som jag nu i kväll måste lägga in i systemet så de är ”bokningsfärdiga” när växeln snart börjar gå varm. Det blir den så fort en ny katalog landar i våra resesugna kunders brevlådor.

Stressigt mitt i semestern, måste i säng tidigt, vi åker tidiga färjan i morgon till Gotland för en vecka på denna vackra ö.

See you!

Out of office. Dag 4-13

Dag 4
Svimmade av tristess.

Dag 5 & 6
Barnbarnen Albin o Valter utbildas till sjörövare. Kort segling, med hissad piratflagga, till Trosa gästhamn där de premiärsov i båten tillsammans med sjörövarfarfar och sjörövarfarmor. Efter angöring skulle vi köpa glass, men sjörövarna orkade inte riktigt med tempot.

Dag 7
Hem till Sollentuna för att tvätta resp fixa lite på kontoret.

Dag 8
Seglade till Nynäshamns gästhamn. Regn och trist väder, men vad gör väl det på seglingsemesterns första dag.

Dag 9
Sol och läns upp till Utö gästhamn och randevoade (jag vet att det är felstavat) några seglingsvänner.

Dag 10
Utö är en skitläcker plats. Särksilt när solen lyser från klarblå himmel. Vi stannade helt sonika kvar medan våra vänner seglade ut till Huvudskär.

Dag 11
Sol, stekhett och totalt vindstilla. Men vi tog oss söderöver för att ta natthamn vid Landsort, Stockholms skärgårds sydligaste fyr. Men icke, smockfullt i gästhamnen. Vi valde istället en supermysig naturhamn i stället.

Dag 12
Åter vid hemmabojen och raskt hem till Sollentuna för tvätt och kontorsfix igen.

Dag 13 dvs idag 26/7
Barnbarn Albin fyller 4 år. Stora killen. Tårtkalas vankas. Och en robot i present.

torsdag, juli 17, 2008

Out of office. Dag 3

Kände att energin började flöda igen. Funderade på att bygga ett trädäck vid huset. Men näe, det blev för jobbigt att fundera. Återgick omedelbart till viloläge.

måndag, juli 14, 2008

Out of office

I natt inträffade något märkligt. Kl 00:00 påbörjades min semester. Men för att inte försätta kroppen i chocktillstånd, så var jag på kontoret kl 07:00 och tänker inte lämna det före lunch i alla fall. Men officiellt har jag semester.

Mjukstart alltså. Jag vet hur det blir, i eftermiddag och de närmaste dagarna kommer jag att känna symptom av influensa, känna adrenalinet pumpa runt i kroppen, sova som en stock större delen av dagarna och känna allmän olust när jag är vaken. Det är normalt, säger stressforskare. Men lik förbaskat är det obehagligt.

Men sen, efter det, kan både kropp och knopp koppla av. Då jävlar ska jag ha semester.

fredag, juli 11, 2008

StockholmsBuss i topp

Min blogg hade tillfälligt en topplacering bland landets mest lästa bloggar. Vem kunde ana det? Den har t.o.m varit uppe på Socialdemokraternas (!) websida.

Vad den gjorde där har jag ingen aning om, men det var väl kvällspressens fantastiska vinkling av ett inlägg häromveckan, som gjorde att den hamnade där. Upprörande.

Visserligen tycker jag, precis som BR:s Anna Grönlund, att rött är en vacker färg, men nån jävla ordning får det väl ändå vara. På deras websida vill jag inte figurera.

Apropå BR och Anna G, varför har inte BR fått vara med i strejkdebatten? Har inte sett en enda intervju med Anna, vad hon som företrädare för hela bussbranschen tycker.

Beror väl förmodligen på att Expressen har en nyhetschef som inte tillhör de vassaste i branschen.

torsdag, juli 10, 2008

Hög medelåler i StockholmsBuss

Igår höjdes medelåldern bland StockholmsBuss anställda. Idag har vi ingen ungdom kvar, i går klev hon in i de halvvuxnas gäng. GRATTIS Sofia.

Apropå hög ålder, bussbranschen kommer att dö ut om vi inte fyller på med yngre förmågor i förarkåren. Bussbranschens Riksförbund har den delen som ett prioriterat ärende, tror jag, att förmå statsmakterna att sänka körkortsåldern för att få köra buss.

Idag har många ungdomar redan valt yrkesbana när de äntligen får börja köra buss, och därför tappar branschen redan där vad som senare borde bli ryggraden i svensk busstrafik .

Sänk åldern, in med bussförarutbildning i gymnasieprogrammen och sen är det klart.

Det är nämligen skitkul att köra buss, därför borde ungdomarna få börja med det betydligt tidigare än idag.

Jag tror inte de blir sämre förare för att de är unga och vilda, i höst skärps kraven för busskort betydligt, vilket borde borga för bättre utbildning.

Problemet inom bussbranschen, oavsett om du kör stadstrafik, regionaltrafik eller beställningstrafik är arbetstiderna. Det är ju en punkt som ingår i varför bussförarna strejkar idag.

Problemet till det är kunderna, dvs passagerarna. De åker ju när de behöver, inte när någon har lust att köra buss. Det är ju lite där skon klämmer. Folk åker morgon och eftermiddag/kväll och så blir det ett stort hål mitt på dagen där inga bussförare behövs. Följden blir nästa skokläm, nattvilotiden mellan passen blir ju då per automatik relativt kort.

Men vilken arbetsgivare vill, och kan, betala löner när inget produktivt arbete utförs? Eller snarare, visst går det, men det förutsätter ju att någon annan i kedjan är med och betalar denna improduktiva tid, och det blir ju som vanligt den vanligen konsumenten/resenären som får betala. Antingen via höjd skatt eller dyrare biljetter.

Våra parter, Kommunal resp BussArbetsgivarna har ett knepigt problem att lösa.

onsdag, juli 09, 2008

Göran Demnert

Göran Demnert, bussbolagsdirektör på StockholmsBuss går till förnyad attack mot bussförare anställda i sitt eget företag.

”-Jävla lyckostar” sade han till en förare i företaget som nu påbörjar sin semester.

Övriga förare inom företaget som ännu inte påbörjat sina semestrar, tog mycket illa vid sig och hotade med omedelbar uppsägning.

”-Att generalisera och kalla alla för lyckostar, fast inte alla är det, är en stor skam. Att dessutom bli jämförd med en ost är stor skandal och ingenting mindre”, säger en förare som vill vara anonym.

Göran Demnert, StockholmsBuss högste direktör, gjorde därpå en s.k. pudel och bad övriga anställda förare om ursäkt med motiveringen att det var meningen att säga lyckOST och inte lyckostAR. Alltså att uttrycka sig i singularis i stället för pluralis.

Arbetet i företaget återupptogs därefter med sedvanligt glam och stoj. Ännu en arbetsmarknadskris var därmed undanröjd.

tisdag, juli 08, 2008

Så var det dags igen

Strejken återupptas. Nu har ju konflikten hamnat i ett ganska märkligt läge där jag antar att parterna nu väntar ut varandra. Ungefär som arga leken, vem ger sig först. Fast nu är det lite mer allvar än lek.

I läge 1 lämnade parterna varsitt bud. Ingen accepterade.

I läge 2 föreslår de inkallade Medlarna ett slags mellanting av parternas egna bud. Bussarbetsgivarna accepterade, Kommunal tvärvägrade och utlöste strejkens första del.

I läge 3 ger Bussarbetsgivarna med sig lite och erbjuder nytt bud. Kommuanl pausar strejken och snackar lite med boysen från Arbetsgivarna. Kommunal accepterar inte nya budet och släpper loss strejken igen.

Alltså: Bussarbetsgivarna har nu TVÅ gånger ”sträckt ut en hand” och gett med sig för att få till ett avtal och därmed slut på strejken. Kommunal har inte givit med sig en tum.

Frågan är nu om Bussarbetsgivarna, efter två försök, anser det mödan värt att bjuda in en tredje gång, eller anser man nu att det får vara nog, nu får Kommunal strejka så länge strejkkassan räcker?

Som sagt, intressant förhandlingstekniskt läge.

måndag, juli 07, 2008

Äntligen fri

Sådärja, så är dotter Sofia hopflyttad med lämplig karl. Jonas, han som förstörde Sofias arbetslust i vintras, och som jag berättade om i ett tidigare inlägg, har helt enkelt flyttat ihop med dotra mi.

Han frågade inte ens mig, men det gör inget. Känns ändå rätt bra, det är en mycket hedervärd man, kan bygga kök, segla, vandra i fjällen, sova under bar himmel, gillar hundar, särskilt Elsa, och är i övrigt en allmänt trevlig och allmänbildad kille. Dessutom omtänksam och kärleksfull mot min dotter.

Hans ekonomi tycks vara stadig, innehar fast arbete i databranschen och hans årsinkomst är sannolikt betydligt högre än min, även om vissa mail jag fått angående strejken vill påskina att jag tjänar långt över 1 miljon om året. Vilket jag alltså inte gör. Men jag önskar jag gjorde det.

Nu känner jag ett inre lugn, nu är båda barnen som hustrun och jag fött fram i säkra hamnar. Apropå hamnar, nu är det bara en vecka kvar innan jag kastar loss båten för lite semestersegling.

Skepp O´hoj.

tisdag, juli 01, 2008

Oj!

Det hettade till vill jag lova. Mitt inlägg om strejken alltså. Alla de stora tidningsdrakarna har ringt och intervjuat mig angående min blogg. Så nu är jag på bild i kvällspressen med en pratbubbla där jag säger Idioter. Tungt. På flera sätt.

Om man läser t.ex kvällspressens nätupplagor så kan man kanske tro att det är jag som är chef för hela lokaltrafiken. Så är det inte. Mitt företag StockholmsBuss består av sju turistbussar och vi kör enbart beställningstrafik. Jag har således inte ett skvatt att göra med lokaltrafiken varken i Stockholm eller någon annanstans. Och inte heller har jag ett skvatt att göra med strejken. Och inte heller anser jag att bussförare överlag är idioter.

Jag skrev mitt inlägg som en kommentar till strejken där jag i princip framförde vad som skulle vara accepterat i vilket annat sammanhang som helst. Då skulle alla garvat och sagt ”-Precis, just så är det”.

Här är ett exempel som jag fick mig tillsänt och som jag fått okey på att länka till. Alla ni som sänt mig mail och framfört era anonyma åsikter om min person kanske tycker att den här insändarens upplevelse är som det ska vara.

Nu fick en journalist på en kvällstidning syn på min blogg och vred till den så till den milda grad att övriga drakar hängde på och i stort sett kopierade den första artikeln och plötsligt blev jag något slags villebråd.

World Dog Show

Företagets lilla vovvsing Elsa är en mycket engagerad medarbetare. Har klart överträffat alla mina förväntningar.

Nu har det visat sig att hon snackat lite med sina hundkompisar, hållit föredrag (bilden visar några åhörare vid ett möte hon höll vid Stora Skuggan), breddat sitt nätverk, lobbyat och har varit mycket social i de rätta kretsarna. Hon har helt enkelt dragit i rätt tåtar. Och bitit i rätt svansar.

Vi har nämligen nu fått uppdraget att transportera domare, gäster och VIP-folk som har med hundutställningen World Dog Show att göra.

Vi snackar gigantisk show. Vi snackar 36 tusen anmälda hundar, vi snackar världens största hundevenemang. Någonsin. Fattaru, 36 tusen hundar! Med därtill hörande hussar och mattar, domare, funktionerär och allmänhet. Och så får vi vara med och transportera hundfolket hit och dit och kors och tvärs.

Evenemanget är så stort att t.o.m Kommunal, som nu iscensatte busstrejken i Stockholm, gett dispens för viss busstrafik i Stockholm pga detta evenemang. Detta enligt enligt ett uttalande från Kommunal i morgonens utgåva av Dagens Nyheter.

Kommunal anser alltså att 36 tusen hundar är viktigare än 250 tusen människor bosatta t.ex i Ekerö och i vissa andra kranskommuner som nu inte kan ta sig någonstans. Intressant.

Hursomhelst så vet Elsa förståss att inga hundpolare får åka i våra fina bussar, det finns ju människor som är allergiska. Så för sina jämlikar har hon fixat enklare transportfordon.

Voff, voff.