Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, februari 27, 2011

lördag, februari 26, 2011

Out of office. Tjänsteresa.

Du vet hur det är. Tjänsteresa. Guuuud va jobbigt att åka iväg. Miljoner saker som måste fixas innan avresa. Hör bara vad det handlar om för typ av tjänsteresa:
- Till alperna i Österrike
- Säkerligen massor av snö och stor risk för sol
- Garanterat jättetrevliga busspassagerare
- Arbetsluncher på 2 tusen meters höjd med bedårande utsikt
- Längsta (skid)nerfarten i hela östra alperna, 1500 meter från topp till dal. Måste naturligtvis å tjänstens vägnar testas ordentligt
- Trevligt hotell med  SPA och med kombinerad inom- o utomhuspool med typ 30-gradigt vatten
- Trerättersmiddagar

Pga denna extremt jobbiga tjänsteresa missar jag både Lets Dance, Melodifestivalen, en singelfajt i tennis samt en dubbelfajt i tennis.

Ibland är det jobbigt att vara verksam i bussbranschen.

tisdag, februari 22, 2011

Träning för bussfolk. Del 3 och 4.

Slutfas och finputsning. Kampen mot musklerna fortsätter. Jag börjar tro att jag vinner. Hjärnan vinner alltid över kroppen säger min PT. Den här övningen känns i benen. Och i armarna. 10 hopp åt vardera hållet. Minst.


Så avslutar vi med en s.k. pausövning då lungorna vädras ur. Minst 20 drag.


Så gott folk, om du nu har följt mina utförliga träningsfilmer bör även du vara i topptrim inom kort.

fredag, februari 18, 2011

Inte bra. Inte bra alls.

När du läste rubriken tänkte du säkert att jag skulle fördjupa mig i ämnet koldioxidutsläpp och andra ointressanta saker. Men nej, det handlar som vanligt om mig.

Jag har av min PT fått förbud. Förbud att spela tennis. Inte bra, inte bra alls. Om du följt mig och min blogg vet du att jag för några år sedan slet av hälsenan på en fossing. Nu har jag fått våldsamt ont i den andra hälsenan. Igen.

Nu gäller specialrehabträning för den, övrig träning som vanligt. Men inte tennis. Inte på några villkors vis. Om jag alltså inte vill riskera att också höger sena smäller av. Det vill jag inte kan jag säga. Smärta är inte min Cup of thé.

Vet du, det trista är att tennis är bland det roligaste jag vet. I dubbel-ligan är jag nu uppe i 16 matcher i rad utan förlust. Och så måste jag göra ett uppehåll. Känns bittert.

Därför ska jag ikväll trösta mig med ett restaurangbesök med hustru och några kompisar.

torsdag, februari 17, 2011

Jag har legat lite lågt

Jag kan inte hålla det här för mig själv längre. Jag orkar inte längre. Jag måste få erkänna:

JAG HAR TELEFONRÖSTAT I LET´S DANCE.

Aldrig förut har jag sett mig tvingad att telefonrösta men den här gången var det livsviktigt. Jag måste göra vad varje man borde gjort. Jag hänvisar till John Waynes klassiska uttalande: A mans gotta do what a mans gotta do.

Det stod ju mellan Andreas Weise och Jessica Andersson i duellen. Jag ringde tre, jag säger TRE, gånger och röstade på Jessica. Och ser man på. Helt otippat fick Jessica vara kvar i alla fall en vecka till. Tänk om det var mina tre röster som avgjorde. Tanken svindlar.

Nu har jag erkänt. Nu känns det lättare igen. Nu kan jag dricka en kopp morgonkaffe och sedan börja sortera papper igen med lättat hjärta.

onsdag, februari 16, 2011

Träningsvideo för bussbranschen. Del 2

Efter den makalösa kassasuccen i USA för min träningsvideo för bussbranschen så kommer nu här uppföljaren, del 2. Som du kommer att se är del 2 specialanpassad för bussförare. Istället för ratt kan man, som på filmen, under övningen hålla en boll eller liknande som väger ca 10 kg.

Perfekt övning att genomföra för bussförare under paus i körningarna.Upp med fossingen på ett trappsteg och sen köra igång.


Min egen bedömning av filmen är att den är lite långtråkig, men det går ju att stoppa den när sömnen kommer krypande. I en kommande version pratar regissören om att placera ut lättklädda damer i bakgrunden för att, som han säger, balansera synintrycket lite bättre.

tisdag, februari 15, 2011

Börjar jag bli vuxen nu?

Den här tidningen har av oförklarlig anledning kommit över vår hemmatröskel. Den känns sådär vuxen, seriös och allvarlig på något sätt. Mer jazz än rock´n´roll, om jag nu ska bedöma den som musik


Men den var bra. Jättemånga intressanta reportage och artiklar. Inte överlusad med massa colorerad reklam.

Jag läser böcker, busstidningar, fototidningar och båttidningar. Den här blaskan gjorde mig osäker och fundersam, börjar jag bli vuxen nu som tyckte den både var bra och intressant?

Mer oro.Ungefär när inträffar då stadiet när man tycker tidningarna Veteranen resp PRO bli intressanta? Häromdagen upptäckte jag en finne på min haka, då dröjer det väl länge innan jag börjar prenumerera på Veteranen. Visst är det väl så?

måndag, februari 14, 2011

Kultur, nakenbild och beröm igen

Lördagskvällen var vikt åt KulturRallyt som besökte Stadsteatern för att bese pjäsen Enron. En pjäs om den stora ekonomiska smällen 2001. I motsats till den andra medlemmen i KulturRallyt, dvs min kära hustru, tyckte jag den var kanonbra. Två timmar och 40 minuter inklusive paus gick väldigt fort.

Söndagsmorgonen bestod som vanligt av funktionell styrketräning. På sedvanligt vis genomfördes efter duschen en okulärbesiktning av kroppen. Och kan du tänka. Jag upptäckte till min stora förvåning att musklerna ovanför knäna nu är synbara i vissa vinklar och i förmånliga ljusförhållanden. Inte i klass med Anja Perssons lår, men ändå, jag börjar bli redo för skidresan. Två veckors hårdkörning till, sen är jag beredd att utmana alla backar i Bad Hofgastein.


Så avslutar jag med att visa en del av en berättelse om en resa i helgen:

".......efter en lång men mycket bra bussresa med en fantastiskt bra chaufför i Micke J., trots tuffa väderförhållanden så gick resan utan några som helst problem, otroligt bra kört."

onsdag, februari 09, 2011

Två synsätt

Det pessimistiska sättet: Fan, tar eländet aldrig slut?


Det optimistiska sättet: Snart.

tisdag, februari 08, 2011

Ros, ris och en förbannad kollega

Det är inte lätt att vara bloggare. Man får då och då både ros och ris i en salig blandning från diverse läsare.

Här är en rolig variant som kom igår angående ett större företagsuppdrag vi hade häromdagen där ca 700 personer skull förflyttas några gånger.
"Hej Göran

STORT tack för er proffsiga insats i lördags i samband med vår galakväll, allt som rörde er fungerade PERFEKT! "

Det var ju kul. Ett mindre kul mail kom från kollegan Interbus som blev mäkta irriterad över att jag inte till deras jour omgående meddelade incidenten vid Silja, som jag skrev om i mitt förra inlägg. De tyckte att JAG skulle kontaktat deras jour och meddelat reg.nummer på båda fordonen, klockslag, förarnas utseende osv osv. för en händelse som DERAS förare råkade ut för.

Det är verkligen inte mitt område att agera privatpolis, skadeinspektör eller angivare när andra bussbolag råkar ut för saker. Jag hade dessutom vid tillfället fullt upp med mina egna passagerare. I det i mitt tycke ilskna mailet jag fick antyddes också rätt klart att jag därmed är en illojal kollega. Känns trist att bli betraktad som en sådan av detta stora bussföretag.

De bad mig dessutom korrigera/dementera händelsen på min blogg eftersom jag inte med säkerhet kunde säga att deras buss kraschade sönder en bils flygel utan bara hört ett ljud och sett en bil stå upptryckt mot deras buss. Jag fick även veta att de anmält saken till sitt försäkringsbolag och att bilens ägare är identifierad. Det är ju jättebra.

Eftersom det uppenbarligen var en krasch, eller sammanstötning om man så vill, så blev de nog bara lite sura för att jag nämnde deras företagsnamn i ett mindre smickrande sammanhang. Men vaddå, shit happens för alla ibland, även hos oss. Detta stora bussbolag är ett trevligt och bra bolag som jag inte på något sätt har några horn i sidan till. Men jag skriver vad jag vill i min blogg och rapporterar bara vad jag ser och upplever.

Men jag är inte den som är den, så för att bli omvänd till en god kollega igen, så korrigerar jag nu, i enlighet med bussbolagets uttalade skriftliga önskemål, min beskrivning av händelsen.

Jag VET alltså inte att en av deras bussar körde på en bil. Jag SÅG bara en bil stå upptryckt mot deras buss samtidigt som jag hörde ett kraschande ljud. Jag VET inte om föraren bara åkte därifrån utan att göra upp med bilens förare, jag SÅG bara att bussen försvann från platsen samtidigt som bilen försvann in på parkeringen. Det är sanningen och inget annat än sanningen.

Hoppas nu att bussbolaget känner sig nöjd med min korrigerade beskrivning och att jag därmed återgår till att anses som en lojal kollega.

måndag, februari 07, 2011

Mitt musikaliska öra...

... hade rätt i denna årets första Mellofestivalomgång. Det kallas ju Mello numera och inte Melodifestival.

Eller i alla fall nästan rätt. Jag gissade på Swingfly och Pernilla Andersson. Ett och ett halvt rätt. Pernilla får ju en chans till.

Men det lät ju nästan som Swingfly hade kopierat Teddybears Sthlm. Men vem vet, det kanske blir en spännande omröstning i Tingsrätten om det var en låtstöld eller inte. Eller i vart fall några stråfstölder. (stavas det så?)

Var ute på fältet i går och körde buss vilket var rätt längesedan. Hämtade bl.a nere vid Siljaterminalen. Jösses vilket kaos. Bilar och bussar i en salig blandning där privatbilisterna effektivt proppade igen alla utvägar. Såg hur en buss från Interbuss kraschade sönder en flygel på en Toyota.  Föraren låtsades som ingenting och åkte vidare. Stackars tjejen i bilen hade inte en chans att vända och köra efter.

En buss från Junior stog närmare en halvtimme på tomgång bland bilar, bussar och människor. Så kan man också göra om man är en pajas. Men så har de också Stockholms sämsta rykte. Med all rätt.

Det var en kul och lärorik dag.

torsdag, februari 03, 2011

Träningsvideo för bussbranschen

Förra veckan beskrev jag min träningstimme med min PT som ett helvetespass. Dagens timme toppar den med råge. Har aldrig, jag säger aldrig, kört ett hårdare, tuffare, jobbigare, vidrigare pass än det jag genomförde idag. Det är nu det märkliga kommer in i bilden. Det var hur kul som helst. I alla fall efteråt.

Den sista övningen smygfilmades av min kära dotter. Övningen kanske inte ser mycket ut för världen, men den suger musten ur redan urblåsta bålmuskler, axlar och armar. Det var dessutom timmens sista övning och jag var sååååå trött. Då säger Tommy, du kanske hör det på filmen, "-vi har några minuter kvar, ska vi köra en bonusövning?".

Så här timmarna efter så känner jag mig så j-a nöjd med mig själv. Trött som ett nyfött barn, men så jädrans nöjd. En kopp kaffe nu kommer att smaka himmelskt gott.

Inte ens parkeringsboten på 450 kr som satt på vindrutan efter träningen kan ta bort min härliga känsla. Fuck CarPark förresten.