Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, mars 31, 2016

Kunde inte uttrycka saken bättre själv

Min dotter/medarbetare/sim-PT2/träningskompis har skrivit det här på sin blogg idag:

..... Det kommer alltid finnas människor, kompisar och främlingar, som är bättre än jag. Som är snabbare, snyggare, snällare, har längre ben eller vackrare sångröst, bättre teknik, högre lön, mindre mossa i gräsmattan och som kan stå emot chokladkakor med fyllning av nutella och dumlekola.

De kommer också finnas de som är sämre än jag. Jag kan inte tävla mot alla. Men jag kan anstränga mig för att vara bättre än mig själv. Det är konkret och tydligt. Jag kan kämpa för att utmana mig och kanske uppnå något jag inte klarat förut. Jag vet vilken enorm tillfredsställelse det kan ge......

Precis så känner jag också. Att tävla mot mig själv är bra nog. Jag är nämligen en svår motståndare till mig själv.

Idag sa min sim-PT Henke, vi körde ett pass idag, att jag och Sofia är väldigt lika. Han har nämligen tränat henne också. Vi är aldrig nöjda med vad vi presterar, även om vi gjort något jättebra.



Vi hittar alltid någon detalj som vi inte är nöjda med och som vi blir sura för att inte fixa.

Nästa lördag är det simtävling. Jag ska vara med. HÄR kan du hitta det jag skrev om den tävlingen jag deltog i för ett halvår sedan.

Idag bestämde Henke och jag att vi nästa vecka ska toppa mig inför tävlingen. Vi struntar i korrekt andningsteknik, vi satsar på en effektiv teknik och så andas jag bara lite hursom när jag behöver.

Målsättningen är att krossa både 25-metertiden och 50-metertiden som jag hade i november.

Visst är det häftigt att ha en egen tränare. Superkul. Och i morgon sparkar vi igång utesäsongen med Team Rynkeby Stockholm.

tisdag, mars 29, 2016

Det där med triathlon

Knepiga grejer det där med triathlon. Jag tycker det är svårt med träningen. Känner mig ibland som en åsna mellan två hötappar.

Som idag. Tisdagskvällar har under vintern haft löpträning på schemat. Men idag blev det svårare. Kunde ju lika gärna ta cykeln och köra backintervaller. Behöver ju träna båda grejerna.

Till slut blev det löpning, tycker jag behöver mer träning på det än på cykling just nu. Så jag gav mig ut och sprang min vanliga dryga 5 km-runda.

Under loppet kom massa mörka tankar, att herregud vad jobbigt det är att springa och i september ska jag lubba en halvmara efter massa simning och cykling. Det är ju trots allt lite besvärligt att förflytta en nästan 2 meter människa som väger 100 kilo.

Då fick jag såna där trista kommer-inte-att-klara-det-tankar. Att jag siktat för högt. Att jag inte tränat tillräckligt länge. Att jag helt enkelt är för dålig. Att jag är för gammal. För patetisk. Uschliga tankar som jag inte vill tänka. Men som kommer då och då.

Den här texten kommer rätt ofta upp för min inre syn. Den taggar mig, för det är exakt så.



Men jag lubbade på ändå och när jag kom hem visade det sig att jag i vuxen ålder aldrig sprungit  en halvmil i snabbare tempo än jag gjorde i kväll. Där fick allt jag och mina mörka demoner sig en liten tjottablängare. Det var en skön känsla.

Så nu ska jag modifiera mitt träningsschema lite nu när utecykling kommer in i handlingen. Det enda som hjälper för att träna på rätt sätt är en stenhård diciplin att följa en uppgjord träningsplan.

Om typ tre veckor åker jag till Mallorca på ett triathlonträningsläger. Ska bli så häftigt, något liknande har jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Det är dags nu tycker jag.

söndag, mars 27, 2016

Racerpremiär på åtta hjul

Stor säsongspremiär idag kändes det som. Rapporten från Gustavsberg säger att det var rekordstort deltagande för Hofvets Nacka/Värmdösektion. Där jag brukar delta när jag inte cyklar med Team Rynkeby.

Men inte idag. Idag var jag tvungen att jobba. Jag var tvungen att köra buss vilket minsann numera inte händer varje dag. Men på grund av förarbrist så fick jag åka ut och lufta vingarna lite. På åtta hjul.

 Jag lovar, bussen stog still och det var inga passagerare
ombord när bilden togs.

När jag efter arbetspassets slut kom hem och jag pustade ut i soffan drabbades jag av dåligt samvete. Ute i verkligheten premiärcyklades det både här och där och jag var inte med någonstans. Bittert.

Så jag bestämde att jag kör min egen tvåhjulspremiär. Dags att officiellt inviga Görans cykelsäsong 2016.

Så på med paltorna, årets Rynkebyensamble, och ut i naturen. Körde vad jag kallar Lilla Skålhamravarvet. En nätt liten kuperad runda på dryga 3 mil.

Lägg därtill motvind från helvetet på hemvägen och det blev ett kanonbra pass. Riktigt bra. Känner du till Sandavägen från Upplands Väsby mot Sollentunahållet? Lätt uppför hela vägen och tamigfan A-L-L-T-I-D motvind. Alltid.







Det var också första turen efter min bikefit. Kändes kalasbra. Rullsnittet var väl inget märkvärdigt, men jag är ändå nöjd med den, rundan är rätt kuperad och lägger man till motvinden så känns premiärfarten mer än godkänd för mig, jag är trots allt inte någon snabbcyklist.

Det bästa var ändå att hela konceptet Göran, cykel, muskler, styrka och kondition kändes tokbra. Jag kände mig kraftfull som aldrig förr, och när jag kom hem kände jag mig så jäddrans nöjd med den där härliga känslan i hela kroppen efter ett bra och tufft pass, love it.

Men i morgon, då är det en annandag, då blir det bara busskörning för hela slanten. Fast jag skulle hellre köra ett pass med gruppcykling, det är mycket roligare. Mycket roligare.

torsdag, mars 24, 2016

Pay back time, droger och att köra proffs. Eller nästan proffs.

Så jäddrans kul. Det kan vara rent lönsamt att cykla. Vilket härmed skulle bevisas, som vi fick lära oss i skolan.

Att cykling ger mycket har du som cyklar redan räknat ut och upplevt. Så har ju även jag.

En trevlig bieffekt är att det nu också ger effekt på affärerna i mitt företag StockholmsBuss.

I natt rullade vi iväg en buss på vår första cykelresa till Italien med vår nya kund Cykeltours som beställare. Ägare till det företaget är Garry Jones, som säkert många cyklister känner till.

Den kunden hade vi garanterat inte fått om jag inte börjat cykla för två år sedan.


Resmålet på denna resa är Riccione. Dessvärre är jag inte en av chaufförerna, men gissa om jag var sugen på att köra själv. Får bli en annan av de många resor vi kommer att köra till Italien med Cykeltours. Kika gärna in på deras websida, många kul cykelresor finns att välja på där.

Inte heller hade vi fått köruppdrag till Vätternrundan om jag inte börjat cykla. Dit har vi i år flera bussar, bl.a grupper från Fredrikshof. Hur kul som helst. Dessutom har en cykelklubb från England hittat oss och bokat buss till VR. Fast vi hämtar de på Arlanda såklart.

Lite extra kul är att nya cykelklubben Stockholms CK valt att samarbeta med oss under säsongen. Vi kommer att köra deras lag till träningsläger och tävlingar. Ska bli spännande att följa laget som ju har en uttalad målsättning att tillhöra Sverigeeliten på både dam- och herrsidan.

Det som är lite extra kul är att David, som sitter i styrelsen i klubben, gick ut på Facebook och frågade om någon kände till något bussbolag. Och vips så var det många som hänvisade till mig och StockholmsBuss. Och så blev det affär av det hela. Tack ni som tipsade.

Tänk vad konstig kroppen och knoppen kan vara. De dagar jag inte tränar, eller tränar bara lite, så känner jag att jag liksom hela tiden längtar till nästa pass. Det liksom saknas något i kroppen.

Och när jag tränat, särskilt när jag kört hårt, så infinner sig en härlig känsla i hela kroppen. Jag får sällan träningsvärk numera, däremot en allmän mjuk härlig känsla från topp till tå. Den är mysig.

Att röra på kroppen har blivit en slags drog för mig. En laglig och nyttig drog tror jag minsann.

Igår kväll var det ju spinning med Rynkebygänget igen. Vi forsätter envist med Giro 4-programmet.

Extra kul var det igår eftersom Giro 4 är skapat av just Mattias Reck, som vi träffade i tisdag och som du kan läsa om HÄR. Om du nu händelsevis missade det inlägget.

Det var då han pratade om upplägget och varför programmet är som det är. Gav en annan känsla för passet och vips så var jag där igen, 101 % av maxpulsen.

Fast i verkligheten prickade jag maxpulsen exakt, men Garmin kan inte räkna, därav 101 % och inte 100. Men strunt samma, det bevisar i alla fall att jag inte mesar på träningarna.

Känner mig nästan som ett proffs. Nu har vi fått våra fina väskor. Eller fått och fått, vi har fått betala dom själva, men leverantören NeH, har sponsat med ungefär halva kostnaden.


Nu är det påskhelg och det verkar bli den officella racerstarten för diverse gruppträningar. Får se om även jag plockar fram den Gula Racern, Biancha. Passar ju bra färgmässigt med påskhelgen i alla fall.


onsdag, mars 23, 2016

Mitt andranamn är Svamp

En stor dag i går. Träffade cykellegenden Mattias Reck.



På kvällen hade nämligen Team Rynkeby Stockholm en föreläsning i ämnet träning och energiintag.



Vårt team har glädjen att bli sponsade med energiprodukter under vår cykling till Paris av Enervit. Vi började därför kvällen på nya träningsstället SthlmWest i Bromma med att Enervit berättade hur man lämpligast använder sig av energiprodukter och varför det är så viktigt när man tränar och cyklar hårt och länge.

Fantastiskt givande, och jag lärde mig en hel del.

Därefter var det Mattias Reck som tog över. Du som håller på med cykling vet garanterat vem det är. Vet du inte får du googla.

Han berättade först lite om sitt jobb som tränare för ett proffscykellag, och sedan gick han över till olika träningsmetoder och dess för- och nackdelar.

En superkul föreläsning som garanterat fyllde några av mina många kunskapshål.

På lunchen hade jag en simlektion och mest anmärkningsvärt med den var följande kommentar:

"- nu Göran, nu börjar du se ut som en riktig simmare".

Den du, klart man suger åt sig som en svamp. Därav rubriken.

Simpasset leddes av min nya sim-PT Henke. Vi övade, i alla fall jag, Henke instruerade, malde, gnetade, ändrade, justerade och tänkte så det slog gnistor om mig trots att jag låg i vattnet.

Och för varje övning kändes det bättre och bättre. Och plötsligt kändes det som allt stämde. Det var då han fällde Den Kommentaren.

Självklart var det bara tillfälligt, men igår tog jag ett större steg än myrsteg i utvecklingen. Så kändes det. Den timmen gick så jäkla fort och det var så jäkla roligt.

Det är ju inte direkt billigt att ha en egen PT. Men attan så bra det är. Känns superlyxigt att ha en instruktör vars enda uppgift är att ha fullt fokus på bara en själv. Det ger otroligt mycket mer än att vara en av kanske 10 med en eller två instruktörer.

Eftersom jag är ett näst intill hopplöst fall så kör jag båda metoderna. Börjar ge resultat känner jag.

måndag, mars 21, 2016

Har varit på kollo med Team Rynkeby

Så har vi nu i Team Rynkeby Stockholm genomfört en träningshelg tillsammans för första gången. Inga cyklar, ingen cykling. Bara umgås, lära känna varandra, träna och lära oss viktiga saker. Om andra och om oss själva.

Hade min funderingar att inte vara med, men ändrade mig rätt sent. Ångar jag inte. Det var precis hur kul som helst och som helhet mycket mycket bättre än mina förväntningar.

Under helgen fick vi även våra nya glasögon sponsade av POC. Alltså vad säger man? Vi blir ju inte bara coola, vi blir överjordiskt coola ute på vägarna.

Från vänster. Elin, teamets vice kapten. Gabriella, teamets läkare.
och så Mr Ego som såklart också ville vara med på bild.

Men jag tror jag berättar om helgen i bildform.

Under tosdagen kom våra teamkläder. Min uppgift var
att smyga med dom till träffen för utdelning.
Ingen visste att de kommit. Inte en helt lätt uppgift
att dölja de här lådorna i en liten buss.


Jag lyckades rätt bra. Ingen av de som åkte i bussen
misstänkte något.


Vi började sedan resan från Stockholm i en buss från ett fint och välkänt
bussbolag, StockholmsBuss, upp till Skogstorp på Barnens Ö med Mr Ego
som chaufför.


 Första passet blev HLR. Alla fick prova.
Här är det Janica som till vardags jobbar som barnsjuksköterska
som berättar hur det går till.

Nästa pass blev ABCDE-kunskap, 
dvs hur man gör när någon blir skadad.
Vår teamläkare Gabriella visar och berättar.
Här har hon precis sänkt vår kapten Jonas med en rak höger
och ska sedan berätta hur man gör för att få honom på benen igen.

Sen vidtog lekar där vi delades in i olika lag, middagslaget, efterrättslaget, frukostlaget och lunchlaget. Praktisk indelning eftersom varje lag dessutom ansvarade för resp del i matlagningen.

Första delmomentet, slalom mellan stolpar.
Klasse Lillklinga visar ett riktigt fighting face.


 Att laga punka är inte alltid det lättaste under tidspress.
Anna, Tomas och Gabriella kämpade bra. 
Ett bra delmoment som vanns klart av lunchgruppen. 
Sa jag att jag ingick i den gruppen?


Dragkamp är ett måste. Jag ansåg att min grupp
dömdes bort av tveksamma domare.


Ett skumt moment. 
Från fem meter gå fram och ställa sig så nära väggen 
som möjligt. Utan att se. En klar domartabbe gjorde
att min grupp inte vann momentet.


 Sovdags. Fick lumpenvippar. Fast med ålderns rätt var jag den
enda som fick enkelrum.


Upp och hoppa, inte sova bort vår ungdom.
Ett fyspass i naturen stog på programmet söndag morgon.

Glädje, glädje, glädje. 
Helt fantastiskt att få vara med i Team Rynkeby. 
Man blir så glad och det är så lätt att kliva utanför sin comfort zone.
Här ser vi Putte, Sandra och Mr Ego.

Längst ner till vänster har vi Jossan, dagens träningsledare.
Sen Elin och Monica. Tycker nog Elin överdrev lite. Så lätt var det inte.


Vi som var med.


Dags för lunchgruppen att träda in i handlingen.
Jag valde att dokumentera samt sköta dukningen.


En lite läskig avslutning

Som avslutning på helgen fick vi kärleksbomba varandra. Vi stog mittemot varandra och fick 30 sekunder på oss att berätta för personen mittemot det första intrycket man fick när vi träffade personen framför oss. Sen fick den andra samma uppgift. Sen tog vi två steg åt vänster så vi bytte runt så man fick säga och höra från alla.

Det här har jag aldrig gjort förut och det kändes jätteläskigt. Men när vi väl var igång så kändes det jättelätt att säga positiva saker om personen framför.

Jag fick av så många höra helt fantastiska saker om mig så jag hade några gånger rejält svårt att hålla känslorna tillbaka för jag blev så rörd. Många framförde ungefär samma sak om hur jag uppfattades.

Jag ska inte berätta vad som sas, men jag kan avslöja att jag tycks vara en hyfsat bra människa trots allt.

När jag sen styrde bussen hemåt gjorde jag det med ett otroligt varmt hjärta och jag kände en enorm glädje att få vara en del av det fantastiska projektet Team Rynkeby.

När jag kom hem till bussgaraget med bussen kom nästa överraskning. En av mina förare hade på eget bevåg både tvättat och städat min bil under tiden jag var på Barnens Ö. Kunde inte bli en bättre avslutning på en fantastisk helg.




torsdag, mars 17, 2016

Jag har hittat ungdomens källa

Det måste vara så. Att jag alltså måste ha sprungit, cyklat eller simmat förbi ungdomens källa och det skvätte upp lite på mig.

För hur annars kan man förklara att jag fått en finne, sannolikt en ungdomsfinne. I näsan. Men ändå, en ungdomsfinne. Det är stort i min ålder.

Jag avstår att publicera en bild på min näsfinne.

Sen undrar man lite försiktigt om mina läkare läser min blogg. Tänk om de blev lite oroade över förra veckans spinningpass där jag fick en maxpuls på 101 % så de vill kolla om min pacemaker är korrekt inställd.

Hur annars kan man förklara att jag i går fick en kallelse för kontroll? Kan ju såklart vara dags för den årliga servicebesiktningen. Kanske rent av troligt.


tisdag, mars 15, 2016

Dags att kalla in förstärkningstrupperna

Dags för en statusuppdatering så du vet var du har mig. Det har ju gått ett tag sedan senaste inlägget.

Simning
Ganska exakt har det nu gått ett år sedan jag inledde min simkarriär. Det har inte gått så bra.

HÄR kan du läsa om mitt första kurstillfälle för ett år sedan. Killen i blå tröja är Henke, simlärare.


Efter den kursen gick jag ytterligare några kurser med Henke som instruktör.

Plötsligt hade jag hamnat i gruppen Avancerade simmare. Det var ljug. Jag var och är inte en avancerad simmare. Jag kämpar fortfarande för att kunna crawla 25 meter utan drunkningsrisk och med korrekt teknik. Verkar omöjligt.

Så småningom blev mina nya simfröknar Sofia och Hasse. Den sistnämnde en gång landslagsmeriterad.

När jag nu simmar 25 meter med simfenor och det snabbaste jag kan prestera, så stannar klockan på 22 sekunder och med lungor som är millisekunder från att explodera i brist på syre.

Hasse simmade i sin glans dagar på 21 komma nånting sekunder. Skillnaden är att han då simmade FEMTIO meter. Läskigt onormalt snabbt.

Nåväl, tillbaka till mig. Eftersom kursen Avancerad kändes lite för svår bytte jag ner mig till Forsättningskurs istället. Kändes mycket bättre.

Nu kommer problemet. Jag kan fortfarande inte crawla riktigt bra. Får liksom inte till det. Känner mig som ett helt hopplöst fall.

Så nu j*** är det dags att kalla in förstärkningstruppen.

Förutom den vanliga kursen som jag fortsätter med, har jag nu engagerat just Henke som min personliga sim-PT. Kostar en slant, but wtf, nånting måste göras.

Vi har nu fastslagit att min målsättning är att simma 1900 meter på under 70 minuter den 18/9. Det är det som gäller. Strunt samma på vilket sätt, så nu är tanken att Henke ska hjälpa mig att klara det. I huvudsak med crawl, men även finslipa min bröstsimteknik.

Idag körde vi första passet. Han såg bekymrad ut. Han filmade och så gick vi igenom mina tekniska fel. Det var många. För att vara helt ärlig, i princip allt går att förbättra. Mycket. En jättekul timme som gick superfort, och när timmen var slut var jag ett myrsteg bättre i några saker.

Så från den här veckan blir det minst tre simpass i veckan, varav ett med nya sim-PT.

Cykling
Sen har jag också konstaterat att det kan vara jobbigt med spinning. Som om jag inte redan visste det. Så här körde jag på onsdagspasset förra veckan.


Nu kan man kanske tro att jag ställt in fel maxpuls i min klocka. Men det har jag inte. Mitt inställda värde är den högsta puls jag någonsin uppmätt, och då har jag ändå hojat runt både Vättern och Mälaren två gånger, cyklat i hysteriska backar till Paris och både hoppat och skuttat och sprungit så det står härliga till. Så min maxpuls är jag bombsäker på. Den uppnår jag inte särskilt ofta.

I helgen körde jag ett s.k. brickpass. Först cyklade jag runt Edsviken med hybriden. Vågade inte ta racern, för tänk om det var lite isigt i skuggiga partier. Det var det inte. Men strunt samma, det funkar att hoja även med Postcykeln.

Nytt hybridrekord runt Edsviken. Gav en härlig känsla i kroppen. Sen byte till löparskorna och min vanliga 5-kmrunda i omgivningen. Trot om du vill, men den rundan var en av mina snabbare. Inte snabbast, men inte långt ifrån. Gav mig också en härlig känsla i kroppen.

Med lite tur börjar vi uteträningen med Rynkeby nästa vecka om väderutvecklingen fortsätter så här. Rynkebycyklarna har då sannolikt levererats då. Fast jag får ingen ny, jag kör årets Parisrejs på förra årets hoj. Uppgraderad till Ultegra och med nya fina och lätta hjul.

Löpning
Tre pass i veckan. Ett halvdistans i medeltempo, ett intervallpass och till sist ett lungt långdistanspass minst 1 mil. Den milen ska öka med 1-2 km varje vecka.

Styrka
Här kör jag två pass i veckan. Tisdagmornar och söndagskvällar. Tyvärr har jag fortfarande ont i min vänsterarm, men det börjar ge med sig sakta men säkert. Försöker lägga in så mycket sim- o cykelmuskler som det bara går i den träningen. Plus rörlighetsträning. Funderar på att lägga in ett yogapass också, min rörlighet kan lättast jämföras med ett gammaldags kylskåp.

Tennis
Tror jag befinner mig i den s.k zonen. Spelar faktiskt jäddrans bra nu. Men serven kunde gärna få bli ett snäpp vassare. Ett ess på en hel match är lite för lite tycker jag. Måste få in mera tryck i det slaget.

Tabelläget ser bra ut efter ungefär halva serieomgången.
Om du vill kolla lite nogrannare, vilket rekommenderas,
så är det bara att klicka på bilden.

Livet
Livet i stort känns bra. Lite mycket att stå i nu bara. Mycket på jobbet och en hel del engagemang i Rynkeby krävs nu.

Har fått en ny kompis, Stella 4 månader. En liten krabat som syrran skaffat sig.

Att pussas är ju kul, men nja, 
vet inte riktigt om det här är lika mysigt



måndag, mars 14, 2016

Jag har pyspunka




Nä, inte på någon cykel, då hade jag fixat det för länge sen.

Jag menar pyspunka i bloggskrivandet. Har ju inte skrivt något sedan 3:e mars.

Återkommer inom kort med en statusuppdatering över mitt liv. Om det nu är någon som är intresserad.

Tänk om någon läser min blogg om hundra år. Klart de då undrar vad som hände mig första halvan av mars 2016.

torsdag, mars 03, 2016

Tränings- och reserapport från Österrike. Och en segerintervju.

Har slarvat lite med bloggandet. Om det nu är någon som bryr sig. Borde ha skrivit något varje dag, men inte orkat. Så jag börjar lite okonventionellt med idag som är torsdag som är resans näst sista dag i Bad Hofgastein innan vi börjar hemresan på lördag morgon. Sen kanske jag skriver lite om dagarna som redan passerat.

Så idag tordag alltså, Fössta tossdan i mass, som de säger i Småland.

Skräpväder. Bestämde igen att jag bara är en solskensskidåkare. OM det dessutom är välpistat. OCH är bra sikt. Allt annat går bort.

Så därför bestämde jag när jag kollade ut genom fönstret att idag blir det ingen skidåkning. Idag jobbar jag bara som busschaufför och kör våra gäster till och från backen. Under mellantiden knallar jag till hotellet och sover.

När bussen ser ut så här på morgonen betyder det
en typisk ickeskidåkningsdag för mig

Så jag knallade tillbaka till hotellet, la mig på sängen och kollade lite Eurosport på TV. Det är den enda kanal man har glädje av eftersom alla andra tvåtusen kanaler är dubbade på tyska. Som jag inte behärskar.

Bestämde mig då för att köra ett spinningpass för mig själv i hotellets lilla anspråkslösa gym.


Hotellets variant på spinningcykel. 
Den har i alla fall wattmätare.

Norska intervaller, 4x4 minuter med 3 minuter lugnt trampande mellan varje, tyckte jag kändes lagom en sån här dag. 

Men först 10 minuter uppvärmning och en 10 minuters nedcykling när jag var klar. Det tog i runda slängar 45 minuter.

Under uppvärmning är det okey att ta selfies.
En ny regel som möjligen inte kommit in i stilpolisens
skriftliga regelverk ännu.



Med bra musik kommer svetten som ett brev på posten.

Äntligen fick jag bra musik under ett spinningpass. Bara pop och rockmusik, inget elektroniskt tjafs, som mer retar mig än peppar mig.

När det var klart stämde jag möte med dotter tillika medarbetare tillika simfröken Sofia för gemensam lunch. För första gången på 25 år fick hon låna nycklarna till pappas buss för att lätt kunna lägga in sina, och andra gästers grejer när hon skidat klart till klockan 13.

Lite kort kan nu sägas att det kommer att dröja 25 år till innan hon får det förtroendet igen. Vi behöver inte gå in på detaljer, men jag är besviken, det är jag.


När vi rett ut ett och annat gick vi, nu inklusive svärson Jonas, till ett närbeläget café för inmundigande av lunch och glass. Tyvärr visade det sig att caféet fortfarande inte stavar vårt namn korrekt. Måste ha blivit något slags missförstånd när de tryckte upp thekannorna.

Men dom tog bra betalt för glassen. 80 kronor, men det var en rejäl portion.

Så till det viktigaste, simfinalen i StockholmsBuss-mästerskapet 28 meter medley. En viktig tävling, jag har en bronsmedalj från förra året att försvara. Om den tävlingen kan du läsa HÄR.

Här kommer en film som visar min finalsimning idag med tillhörande segerintervju. I och för sig kommer resultatet, vi simmande en och en på tid, att offentliggöras först under kvällens middag, men i vår familj tycker vi det är lika bra att ta ut segern i förskott, i efterskott kan det vara försent.

Sen tycker jag också att jag lyckades få in huvudsponsorn StockholmsBuss lite fint på slutet av intervjun. Sånt är viktigt.

Möjligen kommer jag att skriva en tilläggsblogg när resultatet av simtävlingen delgetts deltagarna under middagen.