Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, mars 27, 2016

Racerpremiär på åtta hjul

Stor säsongspremiär idag kändes det som. Rapporten från Gustavsberg säger att det var rekordstort deltagande för Hofvets Nacka/Värmdösektion. Där jag brukar delta när jag inte cyklar med Team Rynkeby.

Men inte idag. Idag var jag tvungen att jobba. Jag var tvungen att köra buss vilket minsann numera inte händer varje dag. Men på grund av förarbrist så fick jag åka ut och lufta vingarna lite. På åtta hjul.

 Jag lovar, bussen stog still och det var inga passagerare
ombord när bilden togs.

När jag efter arbetspassets slut kom hem och jag pustade ut i soffan drabbades jag av dåligt samvete. Ute i verkligheten premiärcyklades det både här och där och jag var inte med någonstans. Bittert.

Så jag bestämde att jag kör min egen tvåhjulspremiär. Dags att officiellt inviga Görans cykelsäsong 2016.

Så på med paltorna, årets Rynkebyensamble, och ut i naturen. Körde vad jag kallar Lilla Skålhamravarvet. En nätt liten kuperad runda på dryga 3 mil.

Lägg därtill motvind från helvetet på hemvägen och det blev ett kanonbra pass. Riktigt bra. Känner du till Sandavägen från Upplands Väsby mot Sollentunahållet? Lätt uppför hela vägen och tamigfan A-L-L-T-I-D motvind. Alltid.







Det var också första turen efter min bikefit. Kändes kalasbra. Rullsnittet var väl inget märkvärdigt, men jag är ändå nöjd med den, rundan är rätt kuperad och lägger man till motvinden så känns premiärfarten mer än godkänd för mig, jag är trots allt inte någon snabbcyklist.

Det bästa var ändå att hela konceptet Göran, cykel, muskler, styrka och kondition kändes tokbra. Jag kände mig kraftfull som aldrig förr, och när jag kom hem kände jag mig så jäddrans nöjd med den där härliga känslan i hela kroppen efter ett bra och tufft pass, love it.

Men i morgon, då är det en annandag, då blir det bara busskörning för hela slanten. Fast jag skulle hellre köra ett pass med gruppcykling, det är mycket roligare. Mycket roligare.