Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, januari 31, 2011

Veckans första

Veckans första kopp kaffe. Anmärkningsvärt god. Nu är jag laddad, nu kör vi. Idag kommer det nämligen att bli svettigt med glödande telefoner. Så är det alltid när vår resekatalog kommit ut.

fredag, januari 28, 2011

Dags igen

Så har då SällskapsResors katalog nummer 1-2011 kommit ut. Första dagen gav ett utmärkt resultat räknat i antal bokningar.

Kolla gubben på bilden. Det är min svärfar tillika katalogdesignerns morfar. Tänk så det kan bli ibland.

Törs knappt nämna att även min fru, tillika katalogdesignerns mor, finns med på TVÅ bilder i katalogen, för då får vi väl trycka en extraupplaga för alla nyfikna. Vet inte varför, men ingen bild på mig, tillika katalogdesignerns far. Orättvist.


PS.
Efter gårdagens hårda träningspass skriker min kropp idag. När jag steg ur sängen fick jag kramp i ena vaden, när jag sedan börja vackla framåt så värkte varenda muskel som finns i min arma kropp. Så har det varit i över en timme nu. Vilken tur att jag igår, när jag var tokladdad, bokade ny tid hos PT-Tompa redan nästa vecka. Idag hade jag aldrig gjort det.

torsdag, januari 27, 2011

Helvetespass

I morse hade jag en timmes träning med min PT på gymet. Det var ingen lek precis. Nu har vi börjat slutträningen inför skidresan vecka 9 till Bad Hofgastein. Nu ska vi hålla på så här 2-3 ggr per vecka fram till resan.

Efter 20 min trodde jag att jag skulle avlida, mina ben darrade, min överarmar darrade, mina axlar protesterade våldsamt och jag flåsade som en värsta fläkt på högfart. Men fan så kul det ändå var.

Konstigt, man plågar sig så det nästan smakar blod i munnen, men två minuter senare när pulsen lagt sig, så känns det hur bra som helst. ´"-det betyder att du i grunden är vältränad", sa PT-Tompa, och det gjorde mig förstås både extra glad och också lite stolt över mig själv.

Den här bilden beskriver min psykiska och fysiska status precis just nu. Ha överseende om du ringer.

måndag, januari 24, 2011

Gringubbe. Jag?

Min fru tycker att jag är en gringubbe. Jag som bara framförde min enkla åsikt att jag snart vägrar betala TV-licensen om TV4 ska hålla på med sina j----a reklaminslag.

Det är ju rent fasansfullt. Man kollar någonting i fem minuter, sen blir det reklamavbrott i åtta, sen går historien vidare i fem, och när spänningen är som störst, ja då blir det reklamavbrott igen.

Det är inte att vara gringubbe. Det kallas att vara en medveten TV-konsument.

Risken är nu väldigt stor att jag i framtiden väljer att titta på debatter och djupsinniga samhällsprogram om tillvarorn i Yttre Mongoliet i ettan eller tvåan för att slippa störas av dessa eländiga reklamavbrott. Fast fan vet om jag ändå inte väljer 4:an istället för Vinterstudion.

Eller så kanske jag läser en bok eller tidning och tar ett glas vin istället. Det funkar också.

fredag, januari 21, 2011

Man får ändra sig

Nu är det guldläge för Sveriges handbollsknektar. En kanonmatch mot topplaget Polen visar att Sverige är med och fajtas om guld. Vi är på G.

I morgon spöar vi Serbien, på söndag krigar vi ner Kroatien för att till sist på tisdag lägga ner Danmark. Men då får de sno sig, de måste vara klara så jag hinner till min tennisfajt kl 22.

Det här inlägget visar hur irriterande det är med folk som tycker de är en besserwisser och som sen vänder kappan efter vinden. Men vem bryr sig?

GO SWEDEN GO.

torsdag, januari 20, 2011

Fattar ingenting

Jag har verkligen gått igång på den usla verklighetsbeskrivning som media står för. Allting, precis allting, vinklas, överbeskrivs och vänds både ut och in ända tills verkligheten blir helt oigenkännlig.

Nu tar vi det här med sport, media och handbolls-VM.

Under 90-talet rann en guldåder genom Sverige där fantastiska handbollslirarare vaskades fram. Då var Sverige en stornation i handboll. Nu är vi på dekis.

Men Sverige vinner tre raka matcher och blir i media plötsligt guldfavoriter och nu, nu jävlar är vi en stor handbollsnation igen. Tidningar och trötta snubbar i TV-soffor beskriver att nu är en ny tid kommen.

Men. Så torskar vi mot Argentina och jag kunde läsa stora rubriker i Aftonskökan någonting om att den matchen går till historien som en av våra största VM-fiaskon någonsin.

Och i dagens DN går till och med min favvosportjournalist Johan Esk, normalt skriver han kanonbra, helt överstyr i besvikelsen över förlusten. Inte ens sansade Johan Esk väljer att se verkligheten genom Sanningens Öga.

Nu ska jag berätta hur det ligger till. Tänk dig att handbollsvärlden är uppdelad i en Allsvenska, sedan div 1, div 2 osv. I verkligheten, alltså utanför medias värld, kan Sverige beskrivas som ett lag i div 1. Av de matcher de hittills vunnit ligger samtliga lag i högst div 1, minst två i div 2 eller ännu lägre. Argentina är ett div 1-lag som överraskat och ligger i topp där. Inget konstigt att de vann över Sverige.

Likväl tycker media att Sverige är (var) guldfavoriter. Varför beskriver inte media att t.ex Almtuna, som ligger i mitten i hockeyallsvenskan (eg div 1), borde vinna SM? Almtuna hade tills igår en svit på nio raka vinstmatcher. Varför de inte beskrivs som guldkandidater och Sveriges bästa hockeylag? Därför att Almtuna inte är ett bättre än div 1.

Samma sak med Sveriges handbollslag. De är inte bättre än så här. Varför beskrivs de då som ett av världens bästa?

Jag fattar ingenting. Allt är som vanligt alltså.

onsdag, januari 19, 2011

Fan vad orättvist

En, ska vi säga hyfsat nära bekant, har vunnit 13 miljoner på Postkodlotteriet. Satan säger jag. Attans vad orättvist. Eller inte. Jag är ju inte ens med i nämnda lotteri så det är klart det är rättvist. Egentligen. Men ändå, faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan, it could have been me. Om jag gått med i lotteriet alltså, men det hör inte hit. Faaaaaaaaaaaaan.

måndag, januari 17, 2011

Härlig start på veckan

Kan man få en bättre start på veckan än ett mail som det här? Kommer från en mycket framgångsrik ishockeyförening.

Hej Grabbar

Stort tack för all hjälp och trevligt bemötande. Det gick även smärtfritt att få Micke ombord i Hudik.
Ni är Guld värda
Med vänlig hälsning
Tomas

fredag, januari 14, 2011

Bara 9 %

Bara 9 % av Europas bilinnehavare är som jag. Bara 9 %. Det känns rätt bra. Lite halvunik sådär. Inte som alla andra. Och sett till hela världen är det bara 5 % som är som jag.

Läste nämligen en artikel om bilars färger. Du kan se listan här över vilka bilfärger som är vanligast. Min bil har en blå färg. Våra bussar har en gul grundfärg. Det är ju det jag sagt hela tiden, StockholmsBuss är ett ovanligt unikt bussföretag.

torsdag, januari 13, 2011

Det blev reaktion

Ulo Maasings artikel om SJ, som jag skrev om i mitt föregåend inlägg,  retade tydligen upp en del tågentusiaster. Ulos fanclub har inte blivit större efter artilkeln. Det är min tolkning av reaktionerna på ett nätforum, Postvagnen.com. Även mitt inlägg på min egen blogg hamnade lite i skottgluggen, men bara lite försiktigtvis långt ute i ena kanten av diskussionerna.

Någon fattade inte hur jag kunde beskriva en buss som bekväm för en normallång människa. Men där trädde Staffan Sävenfjord in och försvarade både min och bussbranschens ära.

Enade vi stå, söndrade vi falla, som ett polititskt parti en gång uttryckte saken. Tack Staffan, du ställer alltid upp för bussbranschen. Äntligen kom min kroppslängd till användning i en debatt. Staffan skrev nämligen så här:

".....Däremot är det ju knappast ett självmål att en branschföreträdare hävdar att bussen är bekväm. Möjligen något som kan diskuteras. Göran Demnert som skrev detta är för övrigt nästan två meter lång."

onsdag, januari 12, 2011

Aj aj aj, Ulo Maasing

Bussen finns alltid. Tåg borde alltid finnas. Men finns inte. Här kan du läsa en rätt kul historia om hur SJ funkar vardagsmässigt. Om du inte redan drabbats själv förstås, då vet du redan.

Slå vad om hur lågt SJ kan sjunka! Kloka resenärer tar bussen. Eller möjligen flyget.

Så avslutar Ulo Maasing sin artikel om SJ. Läs den här. (Du måste klicka på ordet här. Puh, ibland måste man vara övertydlig)

Trots detta så får bussbranschen ofta ta mycket stryk i media. Nä du, nästa gång du ska åka långt föreslår jag att du redan från början bokar plats på en bekväm långfärdsbuss istället.

Men jag funderar på en sak. Den kära Ulo begick här ett klart tjänstefel, chefsredaktör som han är för Tidningen Bussbranschen. Varför åkte du inte buss, Ulo? Det går ju massor av expressbussar till Linköping i stort sett på löpande band. Och då hade du inte ens behövt lägga energi på att kolla om de verkligen skulle gå eller inte.

Kloka resenärer tar bussen. Så skrev du. Ett snyggt självmål, Ulo. Rätt upp i krysset!

tisdag, januari 11, 2011

SBM

Rubriken kan utläsas StockholmsBuss-mästerskapet. Vi snackar bowling. Igår hade vi en chaufförskickoff för 2011 inkluderat en avslutning av 2010.

Innan middagen skulle det avgöras vem som lirar bäst bowling. Att boysen kan köra buss vet alla, där behövs verkligen ingen tävling.

Men i bowling, där var det en rätt svängig kompetensnivå. Jag vet inte hur det gick till men lilla jag fick en smula överraskande högsta poängen, kanske för att jag avslutade sista serien med fyra strike i rad. Bara för att visa var skåpet skulle stå liksom.

Men när resultatlistan var klar så visade det sig att jag hade blivit diskvalificerad. Kanske någon övertramp, kansek fel klot någon gång, kanske fel utseende, vad vet jag.

På den efterföljande banketten utsågs därför Bertil Löfström som årets värdige StockholmsBuss-Mästare i bowling.

Sofia Demnert vann Damklassen i överlägsen stil. Även hon en värdig vinnare.

Själv utsågs jag demokratiskt till den som avslutningsvis fick betala hela kalaset. Typiskt.

måndag, januari 10, 2011

Avstämning med musik

Jag börjar året med en ovetenskaplig s.k. konsumentupplysning för att underlätta för mina kära kollegor och konkurrenter. Även andra kan ta del av mitt värdefulla tips, tex revisorer och bokföringsansvariga.

Kontoavstämningar är i regel ett rätt trist kneg. Men med rätt musik går det som en dans. Här är min favvolista med käcka melodier som gör att de gröna okeybockarna står som spön på skrivbordet.

Följande album rekommenderas:

- Robbie Williams Live Summer 2003
- Bon Jovi Lost Highway
-Willy Clay Band Blue
- The Killers Day & Age
- Kings of Leon Only By The Night

När du lyssnat på dessa låtar bör du vara klar med i vart fall 78 % av dina avstämningskonton. Behöver du mer tid kan du lyssna på Johnossi Mavericks.

Om du nu fortfarande har oavstämda konton kanske du ska fundera på att överlåta avstämningen till någon kompetent person.

Nystart

Okey, jag var väl lite för snabb för några inlägg sedan där jag kickade igång 2011. Tog ju fel, det är ju idag som vi drar igång 2011. I kväll, om jag ska vara väldigt noga med tiden.

Under tiden drar jag nu igång Rolling Stones Start Me Up på hög volym så blodkärlen ska vidga sig och utmynna i någon slags energiflöde i kroppen. Jag tror jag börjar med att stämma av konto 1920, Postgiro StockholmsBuss. Det blir en lagom hjärngympa en måndagsmorgon.

måndag, januari 03, 2011

Kritik

Okey, jag tar till mig all konstruktiv kritik. Bloggens nya utseende föll inte i god jord, kan man säga. Den blev för färgglad, rörig och inte särskilt kul. Den var uppenbarligen inte jag. Så får det då rakt inte vara.

Så nu har jag ändrat igen. Nu speglar bloggdesigen mig själv. Bloggen är nämligen som ett foto av mitt inre. Detta symboliseras av bilden av en fotograf med kamera. Dessutom speglar bakgrundsbilden ett av mina största intressen, fotografering.

Detta är eventuellt mitt nya jag från årsskiftet, djupsinnig, dubbelbottnad och gråsvart. Jag testar ett tag i alla fall.

söndag, januari 02, 2011

Nytt år...

...och nya möjligheter. Dags att ändra många saker, bl.a min blogglayout, den har ju sett likadan ut sedan 2006.

Tänkte även presentera mig för dig som aldrig sett mig. Du ser mig på bilden till höger, men eftersom jag i grunden är en rätt blyg snubbe så törs jag inte visa mitt rätta ansikte.

Men vi får se, en vacker dag kanske jag tar bort handen.

Nu kör vi. 2011, here we come!