Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, december 28, 2012

Rapport från Operan

Så var då min operapremiär avklarad.


 Operan i Stockholm är en fantastisk byggnad. Titta här så vacker själva salongen är.


En gammal byggnad byggd för den tidens folk som gick dit när huset var nytt. Alltså inte byggd för ståtliga män (som jag) som är en bra bit över medellängd. Kunde omöjligt sitta rakt utan att kapa knäna. Vilken tur att jag hade en kantstol så jag kunde sitta snett.

Nåväl, vi skulle beskåda La Boheme som faktiskt uppfördes första gången 1896, så det var minsann en riktig schlagerdänga som hängt med ett tag. Dock var uppsättningen moderniserad så allt utspelades i nutid. Tror jag. Jag vet egentligen inte, de sjöng, eller snarare vrålade, på italienska medan den svenska texten rullades ut på en textmaskin högt över scenen. Ungefär som en textad TV-film.

Det var ändå för mig fullständigt omöjligt att hålla koll på vad de sjöng om och vad det hela handlade om. Men det här uppfattade jag på egen hand:

Akt 1
En poet med några kompisar sitter i en iskall lägenhet. De sjunger som bara attan samtidigt som de måste elda upp poetens manuskript för att inte frysa ihjäl. Som jag förstod det så var det så himla kallt att Röda Havet frös. Sen skulle visst Rom falla också.
Plötsligt ramlar det in en kvinna på scenen. Hon blev så trött av att gå upp i alla trappor så hon svimmade på scenen. Tror det var en okänd granne som ville komma upp och värma sig eller nåt.
Vår poet verkade vara en ädel man så han satte sig på huk och baddade kvinnans panna samtidigt som han vrålade sånger så det stod härliga till.
Kvinnan vaknade snart upp och inom loppet av 30 sekunder så var de så kära så kära i varandra. Gick lite väl snabbt om du frågar mig. De stod sedan tätt ihop, med näsorna typ 3 cm från varandra och vrålade kärlekssånger till varandra där de bedyrade sin kärlek.
Sen tystnade dem och plötsligt började alla i salongen att applådera och då förstod jag att akt 1 var slut.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar.

Akt 2
Plötsligt är hela scenen full med både vuxet folk och småknoddar från Adolf Fredriks musikklasser. Även de vrålade sånger på italienska. En jultomte dök också upp. Och en restaurang fanns där också. Det var ohyggligt rörigt och det fanns plötsligt ytterligare en kvinna som gick omkring och skreksjöng. Verkade vara ett svartsjukedrama på G. Och så en krognota som någon inte verkade kunna betala.
Efter tjugofem minuter slutade de att sjunga och salongen började applådera igen. Tydligen slut på akt 2

Fikapaus i 25 minuter. En kopp the och en chokladbiskvie. Jättegott.

Akt 3
Nu måste erkännas. Här tappade manusförfattaren bort mig helt. Kommer inte ihåg ett skvatt av denna akt. Mest högljutt oväsen från alla håll och kanter på scenen. Här for mina tankar bort i allsköns tankar om både ditten och dattten.
Plötsligt puttar hustrun på mig och säger, "-nu kommer den här aktens hitlåt". Jag hade inte fattat att de sjöng olika låtar hela tiden. För mig lät det som 20-30 minuter långa sånger som alla lät likadant. När den låten var slut applåderade alla trots att akten inte var slut.
"-Kände du?" frågade hustrun. "-Vaddå?" svarade jag. "-Jag fick rysningar i hela kroppen så nackhåren reste sig" sa hon då. "-Kände att min rygg börjat värka", sa jag sanningsenligt.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar

Akt 4
Nu börjar kvinnan från första akten må riktigt tjyvens igen. Musett hette hon. Eller om det var Musa. För att göra en lång historia kort så dör kvinnan. Hon avlider. Blir tagen av daga. På scenen i en divan. Riktigt snyggt faktiskt. De andra  fortsätter att vråla och sjunga på alla håll och kanter och orkestern i orkesterdiket tar i så de blir blå.
Tydligen trots allt en känslig scen för jag ser en äldre herre i publiken torka en tår.
Så börjar alla att applådera igen och hela föreställningen är slut. Alla deltagare kommer in på scenen och kvinnan som mådde dåligt redan i första akten och sen gick och dog i sista akten fick mest applåder. Vet inte  varför.

Sen var det slut och vi åkte hem igen, hustrun och jag, synnerligen kulturellt tillfredsställda för den här gången. Jag är jätteglad att nu ha varit och sett en riktig operaföreställning, och jag ångar inte en sekund detta. Det var berikande på alla sätt och vis även om jag inte för ett ögonblick kunde känna något särskilt för denna sorts musik. Jag kommer även fortsättningsvis att lyssna på pop och rock, så är det bara. Men kul hade jag.


torsdag, december 27, 2012

Idag ska det ske

I afton händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag ska introduceras i operans musikaliska värld.

Det kan sägas redan nu. Jag hatar operamusik. H-a-t-a-r.

När hustrun lyssnar på den formen av oljud blir jag på dåligt humör och ber henne stänga av, eller i vart fall skruva ner ljudet så min kropp kan återgå till normalstatus.

Men som du vet, jag är en pojke med ibland öppet sinne. I ett svagt, mycket svagt ögonblick, lovade jag min hustru att någon gång följa med till Operan i Stockholm för att se och höra en föreställning.

Jag trodde man kunde lita på jultomten, oavsett om han kom från Nordpolen, Indien eller Asien. Jag hade ju trots allt varit tydlig med mina önskemål.

Trots detta så fanns i ett paket till mig en biljett till operan Boheme som spelas just i kväll på Operan. Alla mina reträttvägar är nu avskurna. Jag måste följa med, no matter what.

Om jag överlever kvällen så lovar jag att rapportera i morgon. Hoppas de i alla fall, likt vanliga teatrar, har en paus där man kan få dricka kaffe och äta en god kaka och vila nerverna en liten stund.

fredag, december 21, 2012

Ska vi säga så?

Okey, alright. All set and clear. Inte mycket mer att orda om så här långt.

Tänkte då bara önska dig som läser det här en riktigt God Jul. Det blev ett riktigt budgetjulkort, erkänner det, men det är ju ändå tanken som räknas.


onsdag, december 19, 2012

Fan va taskigt, Tomten

Hej igen Tomten.
Vad tusan är det med dig? Jag bad igår ytterst ödmjukt om några saker jag önskar mig till jul.

Överst på listan var att jag ville att alla i min familj skulle få må bra. Självklart inkluderade det mig själv. Skulle det vara så j-a svårt att fatta?

Vad gör du då? Jo, i gårdagskvällens tennismatch knuffar du till mig lite osynligt när jag störtar fram mot nät för att avgöra en duell, så jag stukade foten något så fruktansvärt så jag inte kunde fullfölja matchen. Idag har jag jätteont och har svårt att gå ordentligt.

Vad är det för j-a fasoner du håller på med? Du har väl inte börjat glögga igen va?

Näe, dig verkar jag inte kunna lita på. Som tur är så är numera Tomtebizznizzen konkurrentutsatt, så jag kommer nog att pröva någon av din konkurrenter istället. De från Indien eller Asien är rätt bra numera har jag hört.

Kanske hade Cornelis Vreeswijk rätt i sista versen i visan, Jultomten är faktiskt död. Den går så här:

Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av én
Men tror de det, så tror de fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död.

Med otrevlig hälsning
Göran Demnert

tisdag, december 18, 2012

Öppet brev till Tomten

Tjeeeena mannen!

I år har jag ett litet problem. Jag vet inte hur jag ska titulera dig. Du visar dig ju aldrig som ditt rätta jag. Du skickar ju look-a-likes över hela världen. Känns som du vill vara hemlig.

Är det du som skapat debatten om det genusneutrala ordet hen? "-var snälla nu alla barn så Tomten vet det när det är jul så hen kan komma med fina julklappar som hen har gjort alldeles själv i sin verkstad."

Eller är det din kompis Gud som ordnat fram debatten. Hen är ju också väldigt hemlig. Syns aldrig. Gör aldrig något vettigt. Eller, jag vet inte. Ingen vet egentligen. Fast det finns ju profeter världen över som tror sig veta det som inga andra vet och som gör de mest hemska saker i Guds namn. Obegripligt för en vanlig småföretagare i Sollentuna.

Men jag s...ter i det där med genusneutrala Tomten. För mig är du en man, och du finns på riktigt. Punkt slut.

Du förstår nog varför jag skriver det här brevet. Det börja liksom dra ihop sig till din högsäsong och jag vet att jag är lite sent ute med min önskelista, men snälla, du kan väl försöka fixa nedanstående lista va?

Här är några av mina önskemål:

- att min familj kommer att må bra och inte drabbas av sjukdomar, olyckor och såna trista saker. Jag tycker jag uppfyllt eländeskvoten de senaste åren. Det här är ju inte en riktig present, men kanske du kan lägga ett gott ord hos din polare Gud, om hen nu finns.

- en ny modern segelbåt skulle inte sitta fel. Nya Bavaria 33 verkar vara lovande, jag kan gärna testa en sån. Helt okey om du ger mig den till våren, nästan bättre än på måndag.

- en ny gräsmatta i trädgården skulle uppskattas enormt. Den vi har ser helt enkelt för jävlig ut, även utan snötäcke. Full med mossa och ogräs.

- ett nytt äppelträd på nya gräsmattan vore kalasfint. Ett av våra nuvarande håller på att ruttna.

- har inget behov av nytt tennisracket, det har jag inte, däremot har jag behov av att hantera det bättre. Visserligen spelade jag igår min bästa dubbelmatch på hela säsongen, men jag måste bli jämnare, kan du ordna det i ett litet paket? Du fattar inte vilket behov jag har av en sån present, i mellandagarna ska jag och min son Marcus lira generationsdubbeln i Sollentunamästerskapet. Tror vi är några slags favoriter, grabben vann dubbelserien, och jag är i mina bästa stunder inte helt oäven i dubbel, man jag måste nu snabbt helt enkelt upp några snäpp om vi ska vinna. Rätt många snäpp om jag ska vara helt ärlig.

Nu snälla Tomten, har jag inte riktigt tid att skriva mer till dig, kanske jag kompletterar listan senare i veckan, nu måste jag ordna lönerna till de anställda, så de kan förbereda sina jular.

Känner mig lite tveksam om de hunnit skriva sina brev till dig ännu, de har haft otroligt mycket att göra på jobbet den senaste månaden. Men du kan väl se vad du kan göra för dem ändå. De har alla varit otroligt duktiga och lojala, tänk på det är du snäll.

Som sagt, inte mycket mer att orda om, see you on monday mannen!

Men vänlig hälsning
Göran Demnert

PS. Har du behov av lyxiga och fina bussar att åka runt i på måndag så kan jag ordna det, nemas problemas.

torsdag, december 13, 2012

De där #¤&%+$##=#" avskummen...

... som finns i stan borde åtgärdas. Typ öga för öga, tand för tand.

I går hände något nästan osannolikt. Vi hade två bussar på Sveavägen ungefär vid Konserthuset som skulle hämta kunder till ett event. Först stod vår buss 1, bakom den stod en polisbil och efter den stod vår buss 2.

Vår gubbe i tvåan, går ur sin buss, stänger dörren och går fram till ettan för att byta några ord. Två minuter senare när han går tillbaka till sin buss ser han att dörren är öppen med nödkransventilen. Han upptäcker då att hans telefon som låg i bussen är borta. Borta är även bussens nycklar. Av gärningsmannen syns inte ett spår.

Panik, kunden kommer och och bussen går ju inte ens att starta. Lösningen blir att jag tar med mig reservnycklarna och kör så fort det är möjligt in till stan. Absolut ingen vansinneskörning, bara effektiva vägval och en smula aggresiv framtoning gör att jag kommer till bussen 25 minuter efter den tänkta avgångstiden.

Kunden var mycket förstående för det inträffade, vilket ju kändes glädjande.

Sens moral till alla bussförare. Lämna ALDRIG bussen med nycklar i låset, inte ens för en halv minut. De där %&%&/¤ avskummen som dräller omkring som miljöförstörande objekt är snabbar än man tror. Och äckligare.

onsdag, december 12, 2012

Oj oj oj. Och lite aj.

Har under betald arbetstid genomfört en timmes hårdträning med min PT Tommy.

Satan i gatan, säger jag. Kan inte påminna mig att jag någonsin i modern tid genomfört ett tuffare, intensivare, hårdare, vidrigare och svettigare pass än detta.

När timmen var slut så var jag absolut helt slutkörd, fanns noll energi kvar i kroppen. Totalt nedbruten, armarna darrade och benen kunde knappt ta mig ur lokalen. Släpade mig till cafeterian där jag köpte en banan och en stor macka som jag tryckte i mig för att snabbt fylla på energi igen.

Därefter kunde jag masa mig ut till bilen och köra hem.

Men nu, nu jäddrar mår jag hur bra som helst. Hela kroppen känns mjuk och i den finns en härlig känsla av välmående. Det är väl det som kallas bra träning.

Nästa vecka är ett nytt pass inbokat. Fram tills dess ska jag köra programmet på egen hand både på fredag och söndag.  Då kan vi öka tempot lite till på vårt nästa pass, sa Tommy. Jag längtar redan.

tisdag, december 11, 2012

Kungen Is The Shit

Såg den här bilden i morgonens DN. Måste säga att jag är djupt imponerad av Kungen. Som man säger, Kungen Is The Shit.

Min undran, och beundran, är hur han lyckats uppfostra sina barn att bära en brosch med bild på lilla pappsen. Så långt har jag inte kommit med min barnuppfostran.

Med tanke på mitt förra inlägg så kände jag att jag måste fortsätta min kamp för kvinnorna, så därför har jag "blurrat" Vickans urringning en smula.


Vad är priset för din själ?

Jag ger dig nu ett för tidigt nyårslöfte:

Jag kommer aldrig, säger aldrig, att köpa en buss från Knorrbuss. Vet du varför? Jo, de har bussbranschens absolut sämsta och fånigaste annons. Har de den värderingen på kvinnor så har de bergsäkert även andra värderingar som jag inte har. Att kalla annonsen för sexistisk är väl att ta i, men ändå.

Jag kanske är dummare än genomsnittet, men jag kan för mitt liv inte begripa vad den där tomteutstyrda bruden med photoshopförstorade bröst har att göra med införsäljning av bussar att göra.

Annonsen ser du här hos en för övrigt synnerligen seriös och trevlig busstidning.

Om du läser redaktör Bjarnes blogg så får du lite mer kött på benen i detta delikata ärende. Det är jag som är den nämnde bussägaren i hans blogg.

Vad är priset för min själ? Det vet jag inte, men jag sålde den i  vart fall inte till SD som häromveckan ville ha  pris för busstransporter. Men det har jag ju redan skrivit om här.

Busstillverkaren betalade alltså 50 tusen för annonsen. Effekten blev en garanterad utebliven försäljning på sådär 2,5 miljoner kronor. En annons utan lättklädd kvinna, ja då hade chansen fortfarande funnits till en nyförsäljning till en ny kund. Nu är den chansen borta. Vi gör alla vår val.

måndag, december 10, 2012

Första stegen mot VM har tagits

Marschen mot VM-titlarna har just börjat. Kom ihåg var du läste det först.

 Karate Kid och Jack Sparrow har nu inlett sina karriärer, eller i varje fall provar de ett tag.

Mina små snuttegullbarnbarn har till slut fastnat för två helt olika idrotter. Minstingen Valter, 7 år, tycker fäktning, av alla idrotter, är superkul. I helgen genomförde han sin första tävling. Diplom och medalj. Touché.


Storebrorsan Albin, 8 år, har fastnat för både basket och karate. I helgen blev han uppgraderad ett snäpp och fick ny färg på bältet. Bara lite blygsamt vill jag som stolt farfar berätta att han var den ende i sin grupp som klarade uppgradering. Joråsåttsåerebara.


Slutligen då de små vovvarna. Ska man kalla sig mattefar i det sammanhanget? Båda de små brunbollarna tävlade i agility i helgen. Strålande resultat. Här kan du läsa mer.



onsdag, december 05, 2012

Alltid lär man sig något

Det är inte bara när man seglar på sjön som man måste hålla lite koll på vindriktningen. I morse lärde jag mig den hårda vägen att det gäller även på landbacken när man skottar snö med snöslunga.

Oj, vad det snöade när jag sprutade snön mot vindriktningen, jag blev snabbt förvandlad till en snögubbe. Bara moroten fattades.

Fick minsann en snöslunga i present i höstas och äntligen kom årets första snö. Plötsligt är det ju jättekul att skotta snö, önskar bara att vi hade en lite större väg ut till brevlådan.

Kanske ska jag gå runt till grannarna och rensa snö mot betalning, vissa grannar har väldigt stora ytor att skotta. Ett nytt bolag kanske, StockholmsSnö AB - håller din uppfart ren -.

tisdag, december 04, 2012

Några kul visdomsord

Inför gårdagskvällens insomningsprocess läste jag en fototidning. Där, en smula förvånande, fanns en artikel skriven av friidrottstränaren  Yannick Tregaro som skrev lite om träning, fokus osv osv.

Det som fastnade mest var hans slutkläm som jag tyckte var kanonbra:

Våga tro på dig själv, våga vara dig själv, möt motståndet, besegra demonerna, bli din egen hjälte.

Det behöver man inte vara en idrottsman för att ta till sig. Från och med nu ska jag praktisera det, ska bara leta reda på demonerna först.

Motståndet heter i kväll Mats och förra gången vi möttes i tennis vann han. Så kommer det inte att bli ikväll. Då kommer jag hem som min egen hjälte. Det kan du ge dig fan på.

måndag, december 03, 2012

Jag har förlorat certifikatet

Det går sämre och sämre för mig i köket. Under helgen förlorade jag sorgligt nog mitt certifikat. Certifikatet att plocka i disk i vår diskmaskin hemma i köket.


"-nu får det vara nog", sa hustrun i lördags. "-Du lär dig aldrig. Från nu är det jag som stoppar i disken i maskinen så det blir ordning och reda och allt får plats"

Sedan en tid tillbaka har jag dessutom bara haft deltillstånd när det gäller urplockning av disken. Jag har, högst glädjande, fortfarande förtroendet att att plocka ur glas, the- och kaffemuggar, tallrikar av olika slag samt normala ätbestick. Övriga produkter ska jag helst lägga upp på bänken så hustrun kan lägga undan dem där de ska vara. För hur ska jag kunna veta det?

Det hela berörde mig uppenbarligen så negativt att jag senare på kvällen förlorade stort i söndagstennismatchen. Måste ha varit det som påverkade mitt spel, ser inget annat skäl, för sist jag mötte denna motståndare vann jag i två raka set.

Finns det möjligen ABF-kurser i diskmaskinshantering?