Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

fredag, mars 30, 2012

Vintips och Man Undrar Varför

I går slog lathunden till, så det blev pizza framför TV:n. Och ett glas vin därtill. Pater, ett italiensk vin  från Toscana. Lite blaskigt enligt min smak. Men bra för hälsan.

Här får du som bonus veckans vintips från Görans Vinkällare: Selvarossa. Även det från Italien. Kostar blott 69 bagis men smakar som vin i 100-kronorsklassen. Jättegod. Rekommenderas. Får fyra bussdäck i betyg.

Men kvällens stora fråga var ändå: Varför har pizzor vuxit så enormt i storlek under de sista åren? De får ju inte ens plats på en normalstor tallrik längre och går knappt att äta vare sig snyggt eller civiliserat. Men gott smakade den.

Inte heller rubbade den mitt samvete för fredagsmorgonträningen. Den bestämde jag innan middagen att den skulle bli inställd pga min djupa förkylningsdepression.


Nästa Man Undrar Varför-fråga ställde jag i morse på Twitter som du ser i kolumnen här bredvid. Tur jag hade ätit färdigt när frågan blev aktuell. Någon i mediavärlden måste få stopp på den mannen, han är skadlig för allmänheten.

torsdag, mars 29, 2012

På uppgång

Min fysiska status just idag: Sämre än i morgon, men lite bättre än i går. En klassisk beskrivning.

Inte ens en simpel förkylning är kul. Det var säkert tusen år sedan jag mådde så förkylningspyton som jag gör nu. Men med Noskapin och Ipren så blir det nog bra en vacker dag.


Tröstade mig lite med att vidareutbilda mig under arbetstid. En viktig del av mitt arbete behöver uppgraderas, därav en distanskurs för att ta del av viktig kunskap, bildbehandling i Photoshop.

Så undrar jag varför det bussgodis som vi brukar bjuda våra SällskapsResors-kunder på är gömda. Hur mycket jag än letar så hittar jag det inte. Alla här fattar inte att jag på alla sätt och vis måste ta mig ur min svårartade förkylningsdepression. Tjejer fattar ju inte hur dåligt vi män mår med förkylning i kroppen. Godis skulle garanterat göra underverk med min sargade kropp.

tisdag, mars 27, 2012

Friskrapport

Åter från strokekontrollen. Jag är frisk. I stort sett i alla fall.

När jag satt i väntrummet läste jag en läskig sak: Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.

Jag fick en stroke, men istället för att dö, sitter jag här tämligen frisk, hel och ren, jag kan prata, jag kan gå, jag kan skriva, jag kan lira tennis och göra allt jag kunde tidigare.

Det får mig att känna mig nästan larvigt ödmjuk och tacksam att jag sitter där jag sitter just nu. Jag hade tur, så något rätt måste jag ju ha gjort i livet som förtjänade detta. Tur att jag inte tror på Gud, då hade jag nog blivit religiös nu.

Så en sak som jag vill förmedla till den som är medlem i intresseklubben. Ni andra kan börja jobba nu. Eller läsa vidare för att få en förståelse för stroke om du själv eller anhörig drabbas. Du kan också gå tillbaka till min alldeles egna stroke-skola som jag skrev när det hände. Gå tillbaka i mitt bloggarkiv till mars, april och maj 2011, där finns den.

Den här förbannade stroken vägrar lämna mitt sinne, jag tänker på den varenda jävla dag, varenda frukost när jag brer mina mackor påminns jag om när den slog till. För det var då det hände, när jag bredde mina frukostmackor en söndag för exakt 365 dagar sedan.

Jag kan redogöra för varenda sekund från det att jag började känna mig konstig tills dagen då jag kom hem från sjukhuset. Varenda sekund, varenda händelse. Den vägrar lämna mitt sinne, hänger kvar som en köttätande blodigel. Rätt jobbigt, för jag vill bli av med minnet.

Idag fick jag reda på att det är väldigt normalt, nästan alla som drabbas känner samma sak. Det kändes skönt att veta. Det brukar ta bortåt 1,5 år innan de jobbiga känslorna tynar bort. Det ser jag fram mot.

Men jag hade mer tur. Jag blev utvald att ingå i en forskningsgrupp på ca 200 patienter. Det innebär att jag två gånger om året kallas till en större kontroll av massor av saker i min kropp. En slags VIP-klubb känns det som. "Vanliga" strokepatienter får en rejäl koll efter sex till åtta veckor, därefter blir de hänvisade till sin egen vårdcentral och husläkare. Så icke jag. Superkoll två gånger om året i fem år. Känns både skönt och tryggt.

Så lite Göran-statistik över diverse mätningar från stroke till nu. Intressanta saker för intresseklubben:

                   mars -11     april -11     sept -11   mars -12
vikt:                104            103             99          101
bukomfång:     109            108           103          102
blodtryck: nja, här har det inte gått åt rätt håll, en liten försämring, men det fixas kvickt och lätt med ett extra piller.

Viktökningen beror inte på mer fett, utan på mer muskler. Tränar ju rätt hårt. Bukomfånget, dvs lilla maggen, blir smalare och smalare. I långsam takt, men statistiskt sett går det definitivt åt rätt håll.

Så, nu är du rejält uppdaterad över min fysiska status. Nästa friskrapport beräknas publiceras i september då nya provtagningar sker.


Västkusten strikes back

Hann ju knappt trycka på Enterknappen på mitt förra inlägg förrän uppretade Västkustbor reagerade och hämnades. Vet du vad de gjorde?

Jo, de skickade omedelbart upp Västkustens vassaste, längsthoppande, kaxigaste och möjligen eventuellt även snyggaste människa de kunde hitta därborta, den gamla längdhopperskan Erica Johansson,

Det som sedan hände var att hustrun och jag gjorde vårt matinköp hos vår lokala ICA-handlare och precis när jag skulle ta brödet vi ville ha, så tornade en kvinna upp sig i vägen för mig. Det var ovan nämnde Erica.

"-ursäkta, men jag ska bara ha lite bröd", sa jag artigt men med min sedvanliga försynthet. Hon flyttade motvilligt på sig.

Så himla typiskt Västkustbor, tror att de kan komma till Sveriges huvudstad och vara kaxiga. Funkar inte.

Ingen i hela världen tror väl t.ex, utom möjligen kaxpelle själv, Stahre, att IFK Göteborg ska ta hem fotbollsguldet i år?

Men nu lägger jag Västkusten åt sidan, nu ska jag fokusera på det som är viktigt, nämligen mig själv.

Idag för exakt ett år sedan mådde jag bra. I morgon för exakt ett år sedan rasade min värld tillfälligt samman, det var då Stroken slog till. Plötsligt, omotiverat och rätt hänsynslöst.

Men jag hade tur. Idag är jag helt och hållet återställd och just idag ska jag iväg till sjukhuset för en stor s.k. ettårskontroll, där de tar mängder av prover under hela förmiddagen. Definitivt inget fel på svensk sjukvård, den saken är klar. Enstaka knasigheter förekommer alldeles säkert, men i det stora hela är sjukvården världsklass.

Jag är definitivt nöjd med utbytet jag fått för mina inbetalade skattepengar. Det är coolt att betala skatt. Det tycker inte Anja Persson.

måndag, mars 26, 2012

Jag är inne i en komunikativ fas av mitt liv

Vet inte vad som hänt, men på sista tiden har jag varit inne i en kommunikativ fas. Jag vill liksom kommunicera med hela världen.

Så då drog jag igång ett Twitterkonto. Du ser det här ute i högerkolumnen. Facebook och jag blev aldrig kompisar, men Twitter är ju helkul. Rent av underhållande. Att följa kul människor på Twitter förhöjer humöret, men man känner sig en smula nördig, alltid med Iphonen i högsta hugg. Måste skärpa mig lite där.

En kul kille i bussbranschen som man kan Twitterfölja är Daniel på Ljungskilebuss. Om jag är kommunikativ så är det inget mot vad han är. Där Twittras det om än det ena och än det andra. Tyvärr tycks han bo i Sveriges Jantelagscentrum, vilket aldrig kan vara bra. Illa nog att vara verksam på Västkusten, men att också vara omgiven av Jantelagsriddare kan inte vara roligt.

Kommer du ihåg mitt senaste inlägg, om mitt dåliga samvete? Jag korrigerade det senare på kvällen då jag gav mig ut på 5 km-runda. Första gången på säkert 8-9 månader.

Gick väldigt bra konditionsmässigt, men attans vilken träningsvärk jag haft i höfterna under helgen. Trodde jag var hyfsat vältränad, men värken var rent av äckligt jobbig. Uppenbarligen helt andra muskler som måste jobba vid löpning jämfört med gymträning.

Kan inte lova mig själv, men det känns som att jag kommer att ge mig ut igen, det var rätt befriande.

fredag, mars 23, 2012

Jag hatar mig själv

Men bara ibland. Ibland tycker jag att jag är en hyvens snubbe, snäll mot  hustru, barn, hundar, branschkollegor, och andra likvärdiga varelser.

Men just idag hatar jag mig själv. I går kväll bestämde jag mig för att tidigt idag på morgonen ta en löptur istället för det sedvanlig gymbesöket på fredagsmorgnar.

Jag gick upp kl 0630, klädde på mig lämplig funktionströja och lika lämplig benklädsel, även detta i fint och skönt funktionsmaterial.

Därefter åt jag en näringsriktig och energiskapande frukost för att få extra löpkrafter. När jag var klar satte jag mig i soffan för att lite snabbt från Fånen läsa lite Facebook och liknande. Fanns mycket att läsa, tiden gick.

Började känna en viss dåsighet i kroppen och kände mig tvungen att hasa ner lite för att kunna sitta liiiite skönare.... Då blev kroppen lite överraskande lite mer dåsig, rent av trött. Och tiden fortsatte att gå.

Den gick så långt att nu var det plötsligt ingen ide längre att ge sig ut i naturen och det vackra vädret. Så jag gick in i duschen och väckte mig till liv på det sättet istället.

Så nu sitter jag här på kontoret och har dåligt samvete samtidigt som min kära dotter/arbetskollega anländer rosenkindad och välmående efter hennes morgontur på någon mil eller så.

Jo, så får det bli. Idag hatar jag mig själv för min usla självdiciplin.

Hade tänkt börja arbetsdagen med att betala ut lönerna, men nu känner jag att självdiciplinen är urkopplad, så jag skiter i det och går och tar en kopp kaffe istället.

torsdag, mars 22, 2012

Jag är överkörd

Jag börjar bli gammal. Och helt överkörd. Ingen lyssnar på mig. På vårt lilla kontor händer det grejer som jag enligt en viss medarbetare inte riktigt hänger med på. Fattar inte. Är för korkad. Är för gammaldags. Börjar närma mig pensionsåldern i en hisnande fart.

Vi ska nämligen bli det papperslösa kontoret. Eller rättare sagt, vi är på väg. Problemet är att det numera är ett rent helsicke att hitta rätt uppgifter i någon mapp i någon dator i något program. Man får gissa sig fram istället för att som tidigare gå raka vägen till den röda pärmen som alltid stått nere till vänster.

När jag väl hittar uppgifterna så måste jag skriva ut det på printern för att kunna göra min del av arbetsuppgiften. Så det innebär att det papperslösa kontoret bara blir det på ena sidan av kontoret men på bekostnad av ännu mer arbete och ett ännu sämre humör med ovanligt många olämpliga ord och formuleringar  på andra sidan väggen. På det pappersfulla men väl fungerande kontoret.

Whats the point? Varför kan vi inte ha det som vi alltid haft? Det funkade ju kalasfint.

Ja se ungdomar som tror de kan förändra världen. Man blir bara så trött.

onsdag, mars 21, 2012

Måste Sverige drivas av pajasar?

Från 1:a maj ska bussbranschen öka Swedavias vinster genom att tvingas betala angöringsavgifter på Arlanda, Bromma och Landvetter. Eller rättare sagt, bussbolagens kunder tvingas till det.

Avgiften kommer enligt Swedavias websida ligga på 2 kr per passagerare. Om bussen drivs med biobränsle så får man 20 % rabatt på avgiften, men om bussen drivs med fossila bränslen så blir det ett prispåslag på 20 %. Om det är inklusive eller exklusive moms framgår inte.

Men Swedavia är ju ändå rätt hyggliga, under 2012 kommer de att lämna hela 50 % rabatt.

Jag kollade wikipedia om vad fossila bränslen är och fick svaret: Bensin och diesel framställs med det fossila bränslet petroleum som råvara.

Finns det överhuvudtaget någon buss som drivs kommersiellt av annat än biobränsle eller fossila bränslen? Nej, det finns det inte.


Slutsats: de som just bestämde den här rent av larviga avgiften är helt igenom okunniga om busstrafik. De är pajasar helt enkelt och borde omedelbart fråntas all befogenhet att besluta om annat är styrkan på deras sammanträdeskaffe. Och killen eller tjejen som skrev det officiella meddelandet på deras websida bör omedelbart förpassas till annan sysselsättning, värre snömos var det länge sedan jag läste på en som jag trodde seriös aktörs websida. Man blir bara förbannad.


Avgiften är alltså per person. Hur i all världen ska Swedavia hålla reda på antalet personer i bussarna? Räknas chauffören som del av buss eller som avgiftsbelagd person? 

Ska det bli administrativa rutiner med blanketter i två ex, eller ska särskilda busskontrollanter anställas som räknar?

Och vad händer om ingen vill betala de här avgifterna, ska vi då släppa av kunderna ute på motorvägen?

Inte ens Bussbranschens Riksförbund tycks veta något av värde ang detta, vilket är en smula förvånande, det ska ju börja gälla redan om fem veckor.

tisdag, mars 20, 2012

Utbildning

Det var läge att peppa delar av personalen. Tycker att det mer och mer börjat verka mer lattjo-lajban-låda än ett kontor med viktiga uppgifter att ta hand om.

Så igår hade vi en internutbildning där jag gick igenom siffrorna från förra året och vad jag förväntar mig under 2012 av dessa två tjejer.


De verkade intresserade och förklarade att så fort de tagit en längre rast tänkte de sätta igång med någon kul arbetsuppgift, typ tugga fakturor, tömma papperskorgar och lägga ut på golvet. Kanske flytta några skor.

Men jag ser med tillförsikt fram mot att dessa två tjejer bidrar till ytterligare ett framgångsrikt år.

måndag, mars 19, 2012

Jag är en minoritet

Nu är det bevisat. Jag ingår tydligen i en exklusiv minoritetsgrupp, nämligen kulturella män. Om det nu anses kulturellt att besöka de här ställena. Själv ser jag mig inte som kulturell.  Men se här på den statistik som Stockholms bästa morgontidning, DN, publicerade i helgen.(Tidningen Bussbranschen räknas inte i min familj som morgontidning. Märkligt nog eftersom 50 % av familjen läser den oftast till frukost.)


De gröna fälten är andelen manliga besökare på dessa fyra kulturella etablissemang. Och jag är en av dem. Det brukar vara jag och ytterligare några gentlemän som tvin..., gärna går dit med våra respektive. De lila fälten symboliserar i huvudsak äldre kvinnor. Utom min hustru förstås, som ser yngst ut av alla. (hon läser det här)

På Moderna måste dock erkännas att där är det oftast en något yngre publik och en aning mer herrar. Yngsta publiken och nog mer lika många män/kvinnor har nog Fotografiska museet. Fast där mätte de aldrig, för då blir statistiken snedvriden.

Om någon skulle orka att göra motsvarande mätning på låt oss säga Råsunda fotbollstadion, Hovet, Söderstadion och Stadion, så skulle det nog minsann visa sig att kvinnor inte är särskilt idrottsintresserade.

Så frågan är vad som räknas som kultur, det tunga, svåra och djupsinniga eller den lättsamma idrottsunderhållningen. Här jämför vi såklart inte de olika lönerna, att vara svår och djupsinnig ger inga stålar på banken, men att sparka en boll till varandra ger mer betalt än att vara börsbolagsdirektör. Dessutom är det fler som gillar att vara ytliga än djupsinniga.

Hej AIK och Djurgården förresten.

torsdag, mars 15, 2012

Det går inte att värja sig

Vet du vad jag är så inihelvete trött på? Jo alla miljarder reklammail som dunkar ner i min mailbox varje dag, varje timme, varje minut.

Jag har försökt ta bort mina mailadresser i alla tänkbara register, men lik förbannat så kommer mailen. Inte i bara ett exemplar, utan till alla våra olika mailadresser, till info, till goran, till offert, till order.

Före jul försökte jag skicka tillbaka alla mail genom att använda funktionen som nästan alla har "Vill du avregistrera dig, tryck här".

Tyvärr har jag märkt en sak. Det hjälper inte, samma företag skickar ut mail i alla fall.

Jag menar nu inte de där mailen som känns ännu värre, de där sk. Nigeriamailen, där man kan tjäna miljoner dollar på att hjälpa någon presidents morfars systerdotters svårt sjuka kusin, att föra ut miljarders dollar till någon bank i västvärlden. Eller där min mailadress vunnit sju miljarder euro. Det enda jag behöver göra är att maila tillbaka mitt bankkontonummer, och gärna pinkoden också, så sätts pengarna in omedelbart.

Jag menar rena rama reklammail från svenska seriösa företag. De är avskyvärda, får jag mail från de leverantörer vi jobbar med, så kollar jag. Alla andra går direkt till skräpkorgen. Raka spåret. Med en klar och tydlig hälsning från mig: dra åt helvete, jag kommer aldrig att köpa något från dig.

Det är synd att det är gratis att skicka reklammail, det vore bättre om det var straffbart. Jag har både Posten och Bring CityMail bakom mig i denna kampanj.

Om något politiskt parti tog upp detta i sitt partiprogram så är jag säker på att varenda företagare skulle rösta på det.

Skulle inte förvåna om jag nu kommer att dränkas i mail från företag som säljer antispamfilter för ENDAST 4.990:- exkl moms och som GARANTERAR en spamfri mailbox inom 24 timmar.

onsdag, mars 14, 2012

Båtpremiären klar

Då så. Då är årets premiärsegling avklarad. Inte i egen båt, den är ännu inte riktigt klar för sjösättning, men det finns ju andra entusiaster.


Seglade en härlig skuta, gott om utrymmen och med en generös hytt för lilla mig. Pentryt gick inte heller av för hackor.

Jag är den typen av båtmänniska som gärna seglar ensam, men den här var nog lite för stor att hantera ensam, det blir så stökigt när man lägger till.

Båten hette Galaxy och vi seglade Åbo tur och retur. Vi var ett gäng som kör anslutningsbussarna till och från Silja/Tallink och som träffades och fick information om både det ena och det andra när det gäller bussar för Silja/Tallinks fartygstrafik.

Och så pratades det naturligtvis bussar också, det går liksom inte att undvika i sådana här sammanhang med massa bussproffs på ett och samma ställe. Jag tror vi enades om att ett speciellt bussmärke var bäst men att ett annat märke, lite billigare, inte heller gick av för hackor. Vilken himla tur att StockholmsBuss valt dessa två märken.

Om jag får en kreditnota på lämpligt belopp från dessa företag så kommer jag självklart att nämna dem vid namn vid första bästa tillfälle.

Utflykten var  intressant ur en annan aspekt också, jag slog t.ex nytt årsrekord i att vara uppe länge på kvällen/natten. Bara en sån sak.

När jag kom hem på kvällskvisten åkte jag direkt till en tennismatch och spelade min bästa tennis på länge.

Det är ju det jag alltid sagt, sjöluften är bra för själen. Och tydligen även för tennis.

måndag, mars 12, 2012

Inte mycket har förändrats

Har under några dagar vandrat utefter Memory Lane. Anledningen är att vi gör ett stor "office make over", dvs vi målar om, fräschar upp och det slängs grejer och papper hej vilt så att det blir rent, snyggt och "chict" i alla nya lådor och skåp.

Jag får som vanligt inte bestämma, vi har en självutnämnd "Ms room designer" som stundtals går helt bananas på inredningen. Men det blir fint, det blir det. Nästa steg är den stora utmaningen, mitt rum. Jag bävar redan.

Roliga saker sparar vi i en låda som vi kallar Tidskapseln. Där ligger gamla knasiga reklamblad, tidningsklipp, tidningsreportage om oss, foton och allt möjligt som är roligt att titta på lite då och då.

När vi ändå höll på så gick jag även igenom några gamla privata pärmar för att se vad som kunde kastas. Och där blev man ju sittande med ett slags nostalgiskt fånigt leende på läpparna.

Som när jag läste det här dokumentet från 1975 då min riktiga karriär påbörjades på ett finansbolag. Och som avslutades 1986 då jag gick in i någon slags vägg. Fast uttrycket "gå in i väggen" var inte uppfunnet då.

Men lönen var ju rätt schysst, ungefär samma som idag, så det är inte mycket som har förändrats på 37 år. Skrev jag 37 år? Herrejesus vad tiden går fort när man har roligt.


fredag, mars 09, 2012

And the winner is...

...GÖRAN DEMNERT !!!!!!!

Vad var det jag sa för några månader sedan, jag ska vinna den här omgången i tennisligan. Trots att jag lämnade WO till matchen mot den andra Göran under sportlovsveckan, så räckte resultaten till seger.

 Löjligt tänker du, det är väl inget att hetsa upp sig på, det är ju bara gubbtennis på lattjo. Klart att det är, även om några kvinns lirar också, men som jag brukar säga, det är alltid roligare att vinna än att förlora.

Så nästa omgång, som börjar på tisdag, lirar jag i sjuan. Liiite tuffare motstånd, men som Gunde Svan brukar säga, ingenting är omöjligt.

torsdag, mars 08, 2012

Till Gud, Riksdag och Regering...

... plus ytterligare några tokstollar inom kyrkans värld.

Det är dags att modernisera lite igen. För många år sedan var det okey att kunna lämna Svenska Kyrkan. För inte heller så många år sedan blev det okey för homosexuella att gifta sig i kyrkan.

Nu är det dags för nästa steg, att ändra texten som prästen läser upp vid ett giftemål, det där med löftet att älska varandra i nöd och lust och vara varandra trogna tills döden skiljer.

Med dagens mått mätt: vilket j-a snömos!

Inte nog med att statsministern numera slängt slipsen, nu ska han skilja sig från sin hustru också. På riktigt alltså, inte bara åka på utlandsresa. Då är det dags att tänka till, att förändra, att modernisera rakt av.

Att skiljas är inte kul, jag känner till det. Mest elände för alla inblandade, och inte minst för inblandade barn.

Men jag har ett förslag. Alltså föreslår jag Gud, Riksdag och Regering ett konstruktivt och enkelt förslag att gälla vid alla vigslar framöver. Lägg bara till ett enkelt ord i löftesharangen, nämligen försöka.

... försöka att älska varandra i nöd och lust och försöka vara varandra trogna tills döden skiljer.

Varför lova saker inför Gud den allsmäktige, vänner och familj saker som ändå 50 % av alla inte håller. 

Varför ska just jag behöva tänka på allt?

onsdag, mars 07, 2012

Planen är lagd, framtiden utstakad


Efter förra veckans skidresa så avrapporterade jag till min tränare Tommy. Jag var nöjd med träningen inför resan men ändå inte helt nöjd.  Tyckte att lårmusklerna brände lite väl mycket, vilket jag beklagade i rapporten.

Jag föreslog dessutom att jag till nästa års skidresa, då det blir en 20-årsjubileumsresa, ska vara i ännu bättre skick.

Han svarade så här:

Jag tycker också som det låter att du orkade med skidveckan utöver förväntan. Vi pratade om att du sannolikt inte riktigt kunnat uppnå max uthållighetsstyrka, dvs åka från topp till dal utan vila. Förklaringen är "enkel" precis som Sofia säger. Du har trots allt "missat" ett halvårs träning pga stroke och pacemakeroperation.

Den riktigt tuffa benträningen hann vi inte riktigt med innan resan, men vi väckte övriga "delar" till liv, balans, explosivitet och kondition under hösten. Det som saknades var 5-6 veckor tuff benträning. 

Till nästa säsong kommer det inte vara några problem. Nu är du dessutom ännu starkare i det som jag nämnde, vilket gör att du kan köra på ännu hårdare med benträningen när det blir dags. 

Jag föreslår att vi tar igen den förlorade benträningen + allmänstyrka redan nu under våren så ligger vi i fas inför nästa "år"? Det ger dig även ett delmål som kanske gör att du väcker styrketräningslusten snabbare. Ännu starkare och uthålligare ben. Bra för sommarens jogging!

Jag svarade omedelbart att jag var på till 100 % med det här upplägget. Känner mig nästan som en elitidrottare med ett långsiktigt mål, att ta guld i OS. Och med egen tränare. Känns hur lyxigt som helst.

PS
Har jag berättat vem min tränare är? F.d elitgymnast, fd elitgymnasttränare, f.d elitsimmare, f.d elitsimtränare och dessutom maratonlöpare. I trust that man.

tisdag, mars 06, 2012

Trendspanare Demnert

Såklart jag hade rätt när jag skrev om att slipsens betydelse är borta.

Se bara på den här bevisbilden från gårdagens TV-nyheter. Både självaste statsministern och dessutom vår finansminister utan slipsar. Mr Finansminister dessutom med guldplupp i örat och hästsvans i nacken.


Men vad annat var att vänta i det här fallet. De besökte ju arbetarna "på golvet", då måste man vara klädd som dom. För "arbetare" har icke slips. Som att adeln möter man på ädelt sätt, och bönder möter man på bönders sätt.

Sicken sorglig stylist de har. Politikergubbsen alltså. Reinfelt hade till och med en trendig rundringad t-shirt under skjortan. Varför vara så mesig, att vända kappan och slipsen efter vinden är ju bara tramsigt.

Jag är besviken, vart är Sverige på väg? Inte undra på att sossarna enligt mätningarna är tillbaka i matchen igen.

måndag, mars 05, 2012

Soligt men grått

Tillbaka i den grå vardagen igen. Fast grå är den ju inte riktigt. Rätt solig men den har tyvärr fått några inslag av mörka moln. Förhoppningsvis blåser de bort inom några månader. Eller år.

Nu är jag otydlig igen. Inget fel på mig, bara saker som händer andra i min närhet och som inte är bra.

Det som är härligt efter en sportlovsresa är att det då alltid är vår i luften. Snön smälter, en och annan liten blomma tränger upp genom jorden i rabatterna, båtmässan är i full gång och det är dags att börja tänka på vårfixet av båten.

Men det blir väl som vanligt, ett tungt ok att bära på axlarna vartefter tiden går och ingenting händer med båten.

Allt är more or less som vanligt alltså.

lördag, mars 03, 2012

Eländes elände

Först det positiva sett ur min synvinkel: det här är inte mitt ben.

Det negativa är att benet tillhör Kajsa, en av våra resenärer.

Veckans absolut sista åk ner till bussen, då skär skidan och hon störtar så brutalt att benet går av. Ambulans och sjukhusvistelse i fem dagar innan hon flygs hem.

Eländes elände.

fredag, mars 02, 2012

Det var bättre på Gunnar Jonssons tid

Så var då skidveckans sista skiddag avklarad. Återstår bara hemresan.

En bra vecka med två superduperkanonhärliga sista två dagar med klarblå himmel och mellan 5 och 8 grader varmt. Trots detta var det mycket bra skidåkning.

Min träning har gett resultat, har kunnat köra både längre och tuffare innan mjölksyran satte in. Men det är trots allt ett himla farande, kavande, hasande, svängande och flåsande sysselsättning det här med utförsåkning. Rätt onaturligt.

Nu har jag under veckan åkt med några som vägrat ta pauser förutom ett kort fikastopp på förmiddagen, ett lunchstopp mitt på dagen och eventuellt ett fikastopp på eftermiddagen. Inte undra på att man blir slutkörd.

På Gunnar Jonssons tid som min vapendragare på de här resorna var det lite annorlunda.

På morgonen då vi kom till backen släppte vi iväg gästerna, sedan masade vi oss upp på toppen, tog en fika, satte på oss skidorna och sladdade ner till närmsta restaurang där nästa fika intogs. Sedan valde vi en annan spännande backe till nästa fikaställe där vi tog av oss skidorna, tog en fika och pustade ut.

Så nästa backe likadant och sedan var det dags för lunch. Eftermiddagen flöt på i samma behagliga tempo tills det var dags att hasa ner till bussen och ta emot gästerna.

Så är det inte nuförtiden, det var bättre på Gunnar Jonssons tid.

torsdag, mars 01, 2012

Skum........... är inte bra

Bara att erkänna. Under den här resan så har jag blivit beroende av skum..........

Saken är den att vi under den här sportlovsresan laddat upp med diverse godsaker på bussen. Godis, kakor och läsk.

Det är inte bra att bli beroende, rent av skadligt. Skulle min PT få veta att jag trycker i mig skum.......... så skulle han inte trycka på Gilla-knappen.

Jag startar dagen med minst en skum............, och när vi återvänder till bussen på eftermiddagen så trycker jag i mig minst två, kanske tre skum............ i rask följd.

När vi så slutligen nattparkerar kärran så blir det i vart fall ytterligare en skum......... under promenaden till hotellet.

Om du undrar vad ......... står för så vill jag absolut inte göra reklam för en konkurrent som delvis har samma namn som skum..........

Men även om jag är lite otydlig med vad som gjort mig beroende så ville jag ändå komma ut med mitt missbruk. Det känns bra och tryggt och hjälper mig att komma tillrätta med mitt missbruk av skum............