Jag börjar bli gammal. Och helt överkörd. Ingen lyssnar på mig. På vårt lilla kontor händer det grejer som jag enligt en viss medarbetare inte riktigt hänger med på. Fattar inte. Är för korkad. Är för gammaldags. Börjar närma mig pensionsåldern i en hisnande fart.
Vi ska nämligen bli det papperslösa kontoret. Eller rättare sagt, vi är på väg. Problemet är att det numera är ett rent helsicke att hitta rätt uppgifter i någon mapp i någon dator i något program. Man får gissa sig fram istället för att som tidigare gå raka vägen till den röda pärmen som alltid stått nere till vänster.
När jag väl hittar uppgifterna så måste jag skriva ut det på printern för att kunna göra min del av arbetsuppgiften. Så det innebär att det papperslösa kontoret bara blir det på ena sidan av kontoret men på bekostnad av ännu mer arbete och ett ännu sämre humör med ovanligt många olämpliga ord och formuleringar på andra sidan väggen. På det pappersfulla men väl fungerande kontoret.
Whats the point? Varför kan vi inte ha det som vi alltid haft? Det funkade ju kalasfint.
Ja se ungdomar som tror de kan förändra världen. Man blir bara så trött.
